De vann hjärnornas kamp
avTyckaren i lördagstidningen.
DOHA. Den äldste och den yngste.
Den ene bevisade att han är bäst i världen.
Den andre visade början på ett genombrott som kan bli klassiskt.
Däremellan en nollad världsstjärna – vilket också var ett tungt styrkebevis.
Man kan spela på nästan allting nu för tiden har jag förstått.
Men jag vet inte om kombon svensk utklassning av Island i VM-premiären och noll mål från Kim Andersson var spelbar.
Det spelar mindre roll för ingen hade kommit på tanken hade lägga pengar på det oavsett odds.
Ni som följt rapporteringen inför VM har gång på gång fått läsa och höra hur viktig Kim Andersson är för detta lag.
Magnus Wislander drämde till med att Kim är lika viktig som Zlatan är för fotbollslandslaget. Jag höll med och spädde på med att Kim är viktigare än någonsin för handbollslandslaget.
Nej, jag tänker inte ta tillbaka det och Andersson låg bakom väldigt mycket i går. Han spelade fram, han punktmarkerades, han skapade ytor åt de andra, han tog ner Aron Palmarsson bakåt och han hade en nyckelroll i kontringsspelet.
Nu har Kim aldrig varit den där spelare som alltid ligger på åtta-nio mål i landskamperna. Men att han skulle gå mållös från en premiär under de förutsättningarna som råder och när Sverige utklassade Island är smått sensationellt.
Men detta ska inte ses som något annat än ett tungt styrkebevis av detta lag.
Sverige, med förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren i spetsen, vann en taktisk strid i första halvlek som kan bli väldigt viktig framöver. Jag tänker på den punktmarkering av Kim Andersson som Island inledde matchen med. Efter 18 minuter och 9-3 till Sverige fick isländske coachen Aron Kristjansson ge sig där. Då hade Blågult visat Island, sig själva och övriga lag i gruppen att man inte längre blir förlamade av en punkt på Kim.
För Viktor Östlund, denne 22-åring som gjorde sin första landskamp med detta landslag så sent som i slutet av oktober och som är med här tack vare två återbud, utnyttjade ytorna som punkten på Kim gav och gjorde det som var tvunget när han visade att det finns fler hot på Sveriges niometer än högernian från Ystad.
Inför premiären i går skrev jag: ”låt oss hoppas på ett östlundskt genombrott likt hans barndomsidol Stefan Lövgrens i EM 1994”.
Han är förstås inte alls där ännu, Östlund. Men han kunde inte ha börjat mycket bättre. Så låt oss fortsätta drömma lite om ett nytt stort genombrott av en vänsternia när behovet nu är som störst.
Men vi pratar om truppens yngste spelare så det kommer snarare att gå upp och ner redan här under VM. Kanske är det Markus Olssons tur mot Tjeckien efter att Östlund visat att klivet från elitserien till VM inte behöver vara så stort.
Upp och ner går det inte för truppens äldste spelare utan mest upp trots att han fyller 37 i år och det har gått 17 år sedan han debuterade i landslaget.
Bakom denna rätt krokiga väg till att vara en av världens två bästa målvakter (dansken Niklas Landin är den andre) ligger en perfektionism och en disciplin som gränsar till… tja, galenskap.
Andersson lade alltså ner närmare åtta timmar på att plugga in när, var och hur de isländska spelarna skjuter trots att han mött de flesta av dem tiotals gånger och han skulle kunna rabbla Palmarssons skottbild om du väckte honom mitt i natten.
***
För att sammanfatta det så var det ett klassiskt svenskt framgångsrecept som bäddade för drömstarten i VM: målvaktsspel i världsklass, klassiskt 6-0-betongförsvar och så kontringar på det.
***
Island må ha sitt tränarunder men det var herrar Olsson/Lindgren som vann det taktiska spelet mot Aron Kristjansson denna kväll.
Förutom att man löste punkten på Kim var det till exempel klockrent att låta Jonas Källman gå som tvåa och stoppa Alexander Petersson.
***
Sedan är frågan berättigad: hur bra är Island just nu?
***
Sverige kopplade härmed greppet om andraplatsen i gruppen direkt (räknar fortfarande med att Frankrike tar hem det) och den kan bli viktigare än vi tror sedan Danmark tappat poäng mot Argentina, som levererade sin obligatoriska jätteskräll i VM redan i premiären den här gången. Dabbar sig Danmark en gång till i gruppen, och de har varit trögstartade förr, slutar de tvåa och då gäller det att inte bli trea i Sveriges grupp.