Lämnat färdigt för i dag och kan ägna bloggen lite tid.

Till att börja med är det inte utan stolthet, och det vet ni som läser den här bloggen, som jag kan länka till den första delen i artikelserien Balkans bollunder. Vi börjar med att lägga ut den som så kallad ”long reading” på nätet men inom kort ska den också gå i tidningen. Med alla tillägg och moment så ser jag fram emot att läsa just den här typen av grejer i gamla hederliga blaskan. Där får du en annan överblick.

Men den duger gott att läsa den på nätet också.

Det kommer ytterligare fyra-fem delar.

Stoltheten kommer för övrigt från att jag aldrig lagt ner så mycket tid på en grej som detta. Och det har varit min bebis helt från början till slut (så när som på redigeringen då) då den möjliggjordes tack vare ett stipendium från Svenska sportjournalistförbundet och Svenska spel. Så tack till dem för att de trodde på det här.

Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag lagt ner på Balkans bollunder sedan i juni när jag satte igång med researchen ordentligt och gjorde den första intervjun med Sanimir Resic, Balkanhistoriker och rektor på Kristianstads högskola, på ett fik i Lund.

Därefter har jag suttit ner och i princip djupintervjuat ytterligare cirka 25 tränare, spelare, legendarer, talanger, vetenskapsmän och journalister för att försöka förklara Balkans bollunder. Om jag lyckades? Det återstår för er att se och läsa.

Jag vill dessutom rikta ett tack till den, jag minns inte vem och jag har inte sparat tweeten, som efter mitt rapsodiska knäck om Balkans bollunder i januari 2013 twittrade och frågade om jag verkligen tyckte att det räckte med att snacka lite med Balic, Vranjes och Nebojsa Novakovic för att förklara Balkans bollunder. Det gjorde det naturligtvis inte och det gav mig blodad tand.

***

Annars har väl dagens stora grej, i varje fall från mitt smala perspektiv, varit de galna lönerna och bonusarna som Qatar värvat ett dussin utländska spelare till sitt landslag med. Jag tänker på den här artikeln, där Tobias Karlsson också dundrar på mot hur lätt det är att byta landslag i handbollsvärlden och de stora pengarna som är inblandade.

Senare i kväll fick han stöd angående reglerna av Arne Elovsson, svensk IHF-pamp som lagt ett förslag i IHF:s beslutande organ om att man inte ska få byta landslag efter 21 års ålder.

***

Att sedan Qatar hyrt in 60 spanska handbollsfans för att de ska bilda högljudd hejaklack åt Qatar, mot bland annat Spanien i gruppen, är ju också lite… hm, uppseendeväckande.

***

Många häpnade säkert över summorna spelarna i Qatars landslag får och kanske tvivlade på dem. Men en spelare i det svenska VM-laget berättade för mig i dag att han hade hört liknande siffror. Och enligt Stig Aa Nygård på norska TV2-Sporten på twitter fick Danijel Saric fem miljoner bara för att byta pass till qatariskt. Och då tror jag att han bara förbundit sig att spela VM.

***

Men mest pengar sägs agenten Sasha Bratic, som förhandlat fram de flesta miljonavtalen, få som mellanhand. Han har för övrigt flera stora stjärnor i Bundesliga.

***

Fredrik Petersen missade förmiddagens träning på grund av ett tandläkarbesök då han vaknat med tandvärk. Men på kvällen var han med igen.

Petersen är också en av omslagspojkarna till hela VM då han är en av tre(?) spelare som är avbildade på de jättelika vepor som hänger överallt. Petersen hälsar till och med välkommen till matcharenan Al Sadd:

Jag frågade Petersen om han hade sett det.

– Ja, jag vet! Det är jävligt coolt! Men jag måste ha pengar för det, för fan.

De har inte frågat dig, va?

– Nej, det har de inte.

Pengar finns det gott om här?

– Vi får kolla på det.

***

Det känns som Jonas Källman känner någon i vartenda landslag i världen. Det kvittar vilka som tränar före eller efter Sverige – Källman blir alltid stående och snackar med någon gammal bekant i det aktuella laget.

***

Humor i kväll när Sverige, som vanligt, höll träningen stängd men att vi sedan kunde se den på tv-skärmarna i presscentret när arrangörerna testade tekniken.

***

I dag släppte vi, lite i skymundan kan jag tycka, poddens VM-special med Per Johansson.

Den spelades in, som tidigare nämnts, medan jag satt och väntade på Veroljub Kosovac på qatariernas VM-hotell och i podden passade vi på att dra några anekdoter om ”Kos”.

Per berättade hur ”Kos” i slutet av karriären, när han mest satt på bänken och Jesper Larsson(?) hade tagit över, brukade komma in på straffarna med uppknäppt träningsoverallsjacka och ställa sig lite nonchalant i målet. Per kom ihåg hur han inför en straff hade gått förbi Kroppskulturs storskytt Magnus Andersson före straffen och viskat ”Jag tar den! Jag tar den!”

Vi hade också uppe hur ”Kos”, när han inte längre fick ha uppknäppt jacka på straffarna, kaxigt hängde den över ribban så att ena armen eller något annat hängde ner framför ribban som en psykning.

Jag kollade sedan med ”Kos” när vi gjorde intervjun och han bekräftade alltihop och lade till hur han psykat Gunnar Blombäck en gång när denne var spelande tränare.

– Jag sa till honom: ”Är du fortfarande spelare!? Ska du inte nöja dig med att bara vara tränare? Jag kommer ju att ta den här straffen”. Sedan tog jag den och sa: ”Vad var det jag sa?”, berättade ”Kos” med ett garv.

***

Kim Anderson brukar säga att han inte läser media under mästerskapen.

Men inför ett mästerskap gör han det tydligen för när jag frågade honom i kväll vem han tycker är världens bästa målvakt svarade han:

– Jag får väl säga Niklas Landin eftersom du skrev i söndags att han plockade ner mig.

”Käkade upp Kim”, tror jag till och med att jag skrev.

Den sved tydligen – eller nåt.