Snart dags för Alingsås-Guif.

Och den här tyckaren, som jag publicerade i går men inte nämnt i det här forumet, är faktiskt fortfarande aktuell även om Ystad förlorade i går:

Borta bra, hemma bäst har gällt så här långt i slutspelet
Men historien talar för Ystad och Guif i semifinalerna…eller i varje fall för Ystad.

Vad behöver bli bättre spelmässigt jämfört med kvartsfinalerna, frågade Daniel Kristiansson på TV4 Ola Lindgren efter att denne valt Ystad.
– Det räcker väl att vinna hemmamatcherna, svarade Lindgren lite lätt tyket.
Ja, han har kunnat luta sig mot dem, Kristianstads tränare – matcherna inför den största publiken och bästa inramningen elitserien någonsin upplevt.
Borta bra men hemma bäst har gällt för fler lag i vårens kvartsfinaler: av de totalt 17 matcher som spelades vanns bara två av bortalagen.
Men Lindgren var i exakt samma läge i fjol vid den här tiden: 3-2-seger mot Hammarby i kvarten och sedan valet att ta ett stekhett Skånederby i semifinalen.
Vi minns hur det gick då: Lugi vann med 3-1 efter att vunnit semifinal tre i Kristianstad.
Och tittar vi historiskt, eller i varje fall tre år bakåt i tiden (sedan slutspelsserien slopades och kvartsfinalerna infördes igen), så har det faktiskt inte hänt en enda gång att laget med hemmaplansfördel tagit sig till final.
Det är smått sensationell statistik som Alingsås presschef Vandor påminner mig om inför semifinalerna som inleds i kväll. Det har inte hänt sedan 2011 att något av de två bästa lagen i grundserien tagit sig till final.
Det där är statistik som Kristian Björnsen eller Max Darj garanterat inte bryr sig om i helgen men historien talar alltså för Ystad och Guif.
Frågan om varför seriens bästa lag haft så svårt att gå hela vägen till final är lika intressant som den är svår att besvara.
Ett par av seriesegrarna, jag tänker på Guifs 2012 och Lugis 2013, var historiska då deras klubbar aldrig hade mäktat med det tidigare. De blev nog lite för nöjda med det och kanske tappade lite fokus till slutspelet.
Elitserien har också blivit jämnare de senaste åren. Vi har inte haft dominanter som RIK, Drott Sävehof och Hammarby en gång i tiden och en del lag har egentligen varit bättre än sin tabellplacering (Kristianstad 2012 och Lugi 2014 är de första exemplen som dyker upp i min skalle).
Sedan innebär valet av motståndare att det obönhörligen blir en större press på det lag som får välja (och som var bättre placerad i grundserien och därmed har hemmaplansfavören förstås).
***
Sedan hade Vandor inte varit från Alingsås om han inte hade påmint mig om Guifs usla bortafacit i år i allmänhet och i Alingsås senaste åren i synnerhet.
Guif vann hemmatabellen den här säsongen men var blott nionde bästa bortalaget med fem segrar på 15 matcher. Bara de tre bottenlagen var sämre.
Och i Alingsås har Tholin & Co det extra tufft: man har aldrig vunnit i Estrad och det har faktiskt gått fem år sedan Eskilstunalaget vann i Alingsås.
***
Länge var det Sävehof, och Hammarby under ett par år, som lyckades både i grundserien och slutspelet men sedan 2000-talets stormakt började vackla har slutspelet präglats av skrällar och det är väl det som gör vårt slutspel så fantastiskt.
***
Som alla vet är jag en usel tippare. Men jag säger att vi får ett trendbrott: ettan och tvåan går båda till final.
Kristianstad har speeden med sig nu från mötena med Hammarby och Ystads låga, konventionella försvar passar favoriterna: 3-0 eller 3-1 till Lindgrens gäng.
Alingsås imponerade mest av alla i kvartsfinalerna, Guif minst av dem som gick vidare. 3-1 eller 3-2 till serietvåan.