Vi drar en blogg till så här när det har lugnat ner sig lite.

Det som upptagit en hel del av mina funderingar efter matchen, och medan jag satt på Vida Arena och skrev är:

När hade landslaget en mittnia som Jim Gottfridsson senast?

Visst gjorde Dalibor Doder några fantastiska turneringar i VM 2011 och OS 2012 och han var ett verkligt hot själv. Och visst har Lukas Karlsson ett rappt och stenhårt skott, men det är helst från golvet.

Men Gottfridsson har ju hela paketet med den här fältherreblicken och lugnet och en annan tyngd och längd samt ett bättre skytte utifrån.

Dessutom kan han spela försvar (som tvåa eller trea, menar jag) till skillnad från Doder och Karlsson. Mot Slovenien spelade Gottfridsson på de flesta positionerna bakåt, till och med trea ett tag.

Och det är som Ola Lindgren säger:

– Många spelare blir helt vilsna när de hamnar i andra positioner än de är vana vid. Men Jim är lugn i vilken position han än hamnar i och det beror nog mycket på hans otroliga spelintelligens och spelskicklighet.

Lindgren använde till och med ordet ”komplett” för att beskriva Gottfridsson och när jag bollade med förbundskaptenen om när vi senast hade en spelartyp som Gottfridsson på mittnio. Vi kom fram till att det nog var Stefan Lövgren. Och då gick Lövgren knappt mittnia i landslaget eftersom Bengan hade både Ljubomir Vranjes och Magnus Andersson att tillgå under många år.

Det är som vi tjatat om i många år: det har saknats en ledare i anfallen så som Tobias Karlsson är i försvaret. Kim Andersson hade väl den rollen på sätt och vis under sina sista landslagsår men han var som bäst när han fick lägga all kraft på sitt eget spel. Och Kim var trots allt inte mittnia och den som styrde upp de uppställda anfallen.

Nu har vi äntligen fått honom i Jim Gottfridsson, vilket jag i och för sig aldrig tvivlat på.

***

Tydligen ligger lördagsgodis och Ljubo-snack bakom Gottfridssons succécomeback. Här läser ni knäcket med och om Gottfridsson.

***

Det var kul och viktigt att Sverige kunde spela så bra med bara elitseriespelare på ytterniorna (jag räknar Dahlin i norska ligan dit). Sedan är frågan hur mycket Gottfridsson dolde bristerna på niometer mot sånt här motstånd med sin makalösa match. Med det menar jag inte att Slovenien var bra i kväll men det var trots allt inte Lettland eller Slovakien man mötte.

***

Sen är det som jag skrivit tidigare: det är en liten sorg att vi aldrig fick se Kim EDR-Gottfridsson-Kim A ihop. Eller sätt dit Carlén i stället för Andersson. Då hade vi haft en niometers-line som hade varit 25-22-26 år nu och haft sina bästa handbollsår framför sig (om de hållit sig friska).

Nu ser det intressant ut på vänsternio med Lukas Nilsson och Simon Jeppsson i framtiden men betydligt tunnare på högernio. Varken Dahlin eller Cederholm gjorde mål i kväll.

UPPDATERING (på förekommen anledning):

Nu såg det ju dumt ut ovan att jag dissade alla svenska högernior för att Dahlin och Cederholm inte gjorde mål mot Slovenien. Det blev ju lite halsbrytande. 

Men det ser onekligen mycket mer lovande ut på vänsternio med nämnda Lukas Nilsson och Simon Jeppsson men också med Markus Olsson och Viktor Östlund förstås (som jag glömde i hastigheten ovan).

Sedan finns det ju andra högernior som egentligen står före Cederholm och Dahlin men Jakobsson är ju mest skadad hela tiden, Magnus Persson skadad för tillfället och Albin Tingsvall tackar nej.

***

Det var inte riktigt samma tryck som på landskamperna i Kristianstad men Växjöpubliken höll fanan högt i Sveriges nya hockeytempel.

Tänk vad handbollen och fotbollen tappat i den här stan: Öster ska möta ”mitt” lilla Eskilsminne i division ett och Växjö HF vann visserligen serien men var nere och vände i tvåan i år.

***

Det har också hänt mycket de senaste fyra-fem åren (sedan VM 2011 och Landslagsbolaget bildades) med landskampsarrangemangen. Allting är mycket mer proffsigt och man testar hela tiden nya idéer.

I kväll styrde man upp och gjorde en grej av autografskrivningen, där Henrik Johnsson dessutom stod och intervjuade spelarna under tiden.

***
45 minuter efter slutsignalen stod en oduschad Niclas Ekberg fortfarande kvar och skrev autografer.

***

Alla väntar sig en helt annan match (läs: ett bättre Slovenien) på söndag i Celje.

Och skulle Slovenien och Sverige hamna på samma poäng i slutänden är det inbördes möte som gäller före den totala målskillnaden. Därför är det viktigt att inte förlora med mer än fyra mål på söndag. Samtidigt känns det därför onödigt att Blågult inte kunde vinna med lite större siffror när man trots allt hade tio mål ett tag i andra halvlek.

***

Det var tydligen isen under golvet som fick golvreklamen att släppa. Kylan gjorde att klistret i tejpen inte fäste riktigt. Så vet ni det.

***

Rasmus Lauge går från Kiel till Flensburg och Thomas Mogensen har kontrakt till 2018. Många mittnior blir det i Flensburg även om både Gottfridsson och Lauge kan gå till vänster.

***

Sms från Kent-Harry direkt efter slutsignalen: ”Oj, vilken härligt seger. 27-26 mot Kroatien. O’Sullivan och Espen C mycket bra”.

Kan nog bli några poddar med Professorn på plats i Polen i januari.