Om jag var trött på min egen röst och penna redan i morse på väg till Göteborg och finalerna – vad tror ni jag är nu?

Så jag kommer att hålla det här kort.

Längst ner får ni min tyckare i måndagstidningen.

Dessförinnan lite bilder från dagen.

Två hjältar från EM-silvret 2010: ”Gladpopgitarristen” och Per Johansson.

Supermedieskygga Hanna Daglund, Skuru vägrade gå genom mixade zonen. Till slut blev hon tvingad av tränare Skogäng. Meningen hade någon fråga till henne.

De två viktigaste männen i Kristianstads guldbygge: Nikolas Larsson och Mats Samuelsson.

Minns ni Gyril? Klart ni gör! Hon hade inte väntat i 62 år. Men länge nog och här är hon med SM-bucklan och en av sia stora hjältar.

Han håller pokalen så kär så kär, Markus Olsson.

Till slut gick Ola Lindgren bort till fansen och lät sig bli hyllad och tackad.

***

Frågade Signell om vilket lag han ser som den största utmanaren nästa säsong. Han svarade Skuru och H65 Höör innan han lade till:

– Lugi är alltid ett frågetecken om de får ihop det. Det känns som de har ganska stor omsättning på spelare utan att de skulle behöva ha det egentligen.

Då log jag varpå Signell frågade:

– Blir det rubriken nu eller?

– Nej, men kanske en liten ”blänkare”, svarade jag.

***

Bland det första Mikael Franzén sa när han kom ut till den mixade zonen var:

– Jag har aldrig sett Markus ha en så bra skottbild som i dag. Den brukar vara väldigt mycket enklare.

Beslöt mig för att ta reda på vad det berodde på och landade i Kristianstads målvaktstränare Jesper Larsson, som för övrigt var med om sitt första SM-guld (blev aldrig något i Drott) 35 år efter att han som sjuåring började i IFK:s handbollsskola.

Det blev det här knäcket om ”hemligheten bakom Olssons finalsuccé”:

GÖTEBORG. Med makalösa elva mål sköt Markus Olsson IFK Kristianstad till första guldet på 62 år i sin sista match för klubben.
Bakom finalsuccén låg hemliga skottips från målvaktstränaren Jesper Larsson.
– ”Jeppe” är jättebra på det. 95 procent av gångerna stämmer det, säger guldhjälten.

Alingsås målvakt Mikael Aggefors, elitseriens bästa, var det stora hotet mot Kristianstads efterlängtade guld i finalen på söndagen
Men Kristianstads superskytt Markus Olsson sköt stackars Aggefors fullständigt i sank och det hjälpte inte att denne bytte med andrekeepern Rikard Frisk två gånger om.
När matchen var över hade Olsson gjort makalösa elva mål på tretton avslut och satt slutpunkten för den handbollsgalna stadens 62 år långa väntan på ett nytt guld.
– Jag hade inte koll på resultatet förrän sista 1,5 minuterna, säger Olsson medan han står och kramar SM-bucklan.
25-åringen kom till Kristianstad 2008 som junior från Karlshamn. Han är en av blott två spelare (Johan Jepson) som varit med på hela resan från allsvenskan till att bli svensk handbolls giganter och nu också mästare för första gången sedan 1953.
– Svingött! Framför allt känns det svingött att få dela med alla dom där ute (supportrarna) som hänger med till Skövde en tisdagskväll.
Finalen var Olssons sista match i den brandgula tröjan. Nu blir han proffs i danska Skjern.
– Slutet kunde inte bli bättre.
Direkt efter finalen konstaterar Alingsås tränare Mikael Franzén att Olsson skjutit annorlunda än tidigare.
– Jag har aldrig sett Markus ha en så bra skottbild som i dag. Den brukar vara väldigt mycket enklare, säger Franzén och syftar på att Olsson sköt oerhört varierat.
Bakom de spridda skotten ligger tips och råd från målvaktstränaren Jesper Larsson.
– ”Jeppe” kommer alltid med tips inför varje match. Och mycket bra tips under matchen – ”skjut där” och så. Han är jättebra på det. 95 procent av gångerna stämmer det. Han har något i sig fortfarande, säger Olsson om Larsson som själv lade av efter SM-finalen 2012.
– Markus skottbild var lite annorlunda i dag, ja, ler Larsson och fortsätter:
– Han tog till sig och var harmonisk hela matchen. Han fick ett övertag direkt och fortsatte skjuta där vi sagt att han skulle skjuta.

***

Ni missar inte mitt stora dokument om IFK Kristianstads väg på 2000-talet från konkurshotat i division två till mästare och handbolls-Sveriges mecka? Det hade åkt i papperskorgen och betytt många timmars arbete helt i onödan om det inte blivit brandgult guld i kväll. Så ja, det fanns en anledning för mig att hoppas på Kristianstadsguld.

Och ni läser dokumentet här (plusinlåst sedan midnatt).

***

Min tyckare så:

GÖTEBORG. Svensk handbolls giganter tar var sitt guld.
Men mycket tyder på att en guldepok nu är över och jag är inte alls säker på att det här är början på en annan.

1953: Kristianstad blir svenska mästare och Bengt Olow blir förste svensk att spränga ljudvallen med sin Saab Lansen.
2015: Kristianstad blir svenska mästare och Markus Olsson spränger ljudvallen i Scandinavium med sitt elfte mål ur ingen vinkel alls.
För det var ju så: smällen vi hörde mellan de orangea plåtväggarna i Scandinavium direkt efter Olssons makalösa 27-24 var ljudet av lättnaden över att 62 års väntan på guld äntligen var över.
Det kunde möjligen ha varit lite tajtare in i slutsekunderna men annars fick vi precis den drömfinal på herrsidan som vi hade hoppats på: tidernas bästa stämning på läktarna sedan SM-finaldagen infördes 2005, jämn final mellan Sveriges två bästa lag och en stenhård kamp på planen.
Att finalen sedan fick en tydlig guldhjälte i matchen som var hans sista för klubben är inget vi på kvällstidningarna klagar på.
Många inom handbolls-Sverige är avundsjuka på IFK Kristianstad som gjort allting rätt utanför planen i några år nu.
Men jag tror också många unnar den brandgula staden det här efterlängtade guldet. För nu ska det bli mycket intressant att se hur man hanterar nästa fas.
Våren 2013 sa Lugitränaren Tomas Axnér, mitt under lagets semifinalserie mot Drott, att det var ”nu eller aldrig” det året och möjligen nästa för alla andra klubbar utom Kristianstad för sedan skulle IFK:s dynasti vara här.
Är den det nu då? Var det här början på en ny guldera?
Många tycks tro det. Jag menar att det inte behöver vara så. Visst, Kristianstad kommer att vara ett topplag och en av förhandsfavoriterna inom överskådlig framtid. Men att de nu börjar rada upp gulden? Nej, jag tror inte det behöver vara så.
Om inte sportchefen Mats Samuelsson lyckas landa en eller två högklassiga värvningar inom kort kommer Kristianstad ha ett svagare lag nästa år jämfört med det som avslutade säsongen med guld i går. Ett lag som dessutom blivit av med den givna drivkraften att få revansch för två färska finalförluster och ta klubbens första guld sedan Koreakriget tog slut och den första människan besteg Mount Everest.
Själva pratar man i klubbledningen nu om ett första ”konsolideringsår” i en ny treårsplan.
Samtidigt har Alingsås kvar i princip samma lag som spelat final två år i rad. Ystad tar hem en viss Kim Andersson och behåller Lukas Nilsson, som liksom de andra juniorerna blir ett år äldre. Lugi gör en ny satsning med Tomas Axnér och Guif har lyckats locka kvar Viktor Östlund.
Nej, Kristianstad behöver inte alls ha inlett en ny gulddynasti nu, likt RIK:s i slutet av 1990- och början av 2000-talet, Hammarbys i mitten av 00-talet eller Sävehofs i början av 10-talet.
Jag menar att vi går mot en riktigt spännande och oviss säsong 2015/16.
Det gör vi på damsidan också för första gången på… jag vet inte hur länge.
För inte ens Sävehof kan klara av hur många spelartapp som helst.
Jämför vi fjolårets guldgäng med laget kommande säsong har tio(!) landslagsspelare lämnat.
Nu pratar tränare Signell visserligen om två-tre nya, utländska, färdiga spelare av klass och med rutin men han medger också utan omsvep att det är troligt att guldsviten bryts efter det här.
Vilket lag tar chansen då? Skuru? H65 Höör? Lugi? Skövde?
***
Det ska också bli mycket intressant att se hur publiken i Kristianstad reagerar på att guldet äntligen är bärgat.
***
Ola Lindgren har förstås en nyckelroll och Markus Olsson är den uppenbara hjälten.
Men de två viktigaste männen i Kristianstads guldbygge är klubbchefen Nikolas Larsson och sportchefen Mats Samuelsson.
De har drivit det här i sex år nu från allsvenskan, 1800 i publiksnitt och 5,6 miljoner kronor i omsättning till svenska mästare med en omsättning på 24 miljoner kronor och ett snitt på 4900 åskådare. Sanslöst.

***

Go natt!