Det är alltid kul med skrällar och man kan se fram emot finaler och matcher av många olika anledningar.

Jag ser fram emot herrfinalen nästa söndag av den enkla anledningen att det blir en kraftmätning mellan Sveriges två bästa lag den här säsongen. Det är dessutom en final mellan de två klubbar som leder utvecklingen i svensk klubbhandboll på flera plan.

Jag håller just nu Alingsås som lite, lite favorit. Men kommer Kristianstad upp i något som ligger hyfsat nära maxnivå (då snackar vi också Stenbäcken och Cederholm) så vinner skåningarna.

Twittrade mitt under matchen i kväll: Det är detta Kristianstad man vill se i en SM-final mot Alingsås – Sveriges två klart bästa lag i en holmgång över 60 min + förlängning.

Ödmjukt att citera sig själv, jag vet. Men det jag vill ha sagt är att det krävs att Kristianstad kommer upp på minst den här nivån, som när de spelade som bäst i början på andra i kväll, för att kunna matcha Alingsås i finalen.

Men halva guldreceptet fick de med sig i kväll: ett fantastiskt hemspring (i kombination med väl avvägda avslut förstås). Ystad hade inte ett enda kontringsmål, ja knappt ens någon kontring över huvud taget.

För nyckeln för Kristianstad mot Alingsås blir förstås att få Konradsson & Co i uppställda anfall så mycket som möjligt. Då kommer det storvuxna Kristianstadsförsvaret att kunna kontrollera och plocka ner Alingsås halvdistansspel.

***

Tyckte det kunde vara intressant i det här läget att för en gångs skull fråga några av huvudpersonerna vilka de anser är favoriter.

Anton Lindskog svarade Alingsås direkt.

Johan Jepson sa också Alingsås först men ändrade sig sedan till 50/50.

Förstår att det är frestande och skönt för IFK-spelarna att kunna säga att Alingsås är favoriter. Det har de väl inte kunnat göra med någon form av trovärdighet inför en match mot svenskt motstånd på… ett år i varje fall.

Ola Lindgren svarade 50/50.

Men när jag lite senare frågade honom om han höll med om bilden att Kristianstad varit favorit hela säsongen fram till Alingsås slog Guif borta i den andra semifinalen i samma veva som Kristianstad förlorade sin semi i Ystad och att det nu är fördel Alingsås högg Lindgren tillbaka lite:

– Nej, det är en finalmatch och Kristianstad är ett riktigt bra lag också.

***

Final mellan Alingsås och Kristianstad innebär också att det är förstås gången Jepson och Darj ställs mot varandra sedan det här.

***

Det här med pressfikat har ju blivit en följetong som kanske dragits för många vändor i sådana här forum. De flesta av er struntar nu högaktningsfullt i vad vi i presspacket bjuds på eller inte bjuds på.

Men då jag var tillbaka i Ystad för första gången sedan de tog det här med pressfika på allvar så måste jag nämna vad som hade dukats fram. Det blev en trerätters, om man ville det: ++++-räkbakelse först, sedan äggröra & knaprigt (men kallt och väldigt salt) bacon och därefter tårta med två bilder av Lukas Nilsson på.

Jag råkade faktiskt tugga i mig Lukas huvud före matchen innan det var dags för Kristianstadsförsvaret att käka upp resten av supertalangen i själva matchen.

Maten höll naturligtvis toppklass med elitseriemått mätt. Men när det gäller välkomnande och service i övrigt till pressen är YIF ännu ljusår efter de båda finallagen, som är giganterna på det området. Jag menar inte att vi blev fientligt bemötta i kväll i Österporthallen, inte alls. Men Ystad har inte de personalresurserna som Alingsås och Kristianstad har, inte ännu i alla fall. Eller så prioriterar man bara annorlunda.

Och nej, jag är inte ute efter någon vip-behandling. Jag kräver egentligen ingenting alls utan ville med detta bara hylla Alingsås och Kristianstad för den gästvänlighet de visar, det handlar om proffsighet och stolthet över den produkt man har att erbjuda samt uppskattar att man är på plats.

***

Apropå Lukas Nilsson och mat. Nu väntar en ny broccolisommar för Nilsson.

Kristianstads smått galna projekt att färga hela staden orange nästa vecka inför finalen läser ni om här.

***

Sedan har jag satt plus på finallagen också i nio olika kategorier. Vilka ”vinner” den totalt sett? Det läser ni här.

***

Längesen bloggen kom med ett populärkulturtips.

Men här har ni ett som jag började lyssna på i bilen på väg hem från Ystad i kväll: Arvet efter Cheiron – en oändlig historia från P4 Dokumentär.

Jäklar vad de där killarna producerat världshits de senaste två decennierna.