I dag avslutades en av tidernas bästa (tredje bästa för att vara exakt) sin karriär.

Få handbollsspelare har tillägnats fler best of-samlingar på youtube än Ivano Balic. Här är till exempel en av dem. I den är hans makalösa hemspring och räddning på Rutenkas skott mot tomt mål mot Barcelona med i början.

Balic avslutade med sju mål i kväll för sitt Wetzlar.

***

Bundesliga färdigspelad med andra ord och Melsungen snöt Füchse Berlin på sista platsen till EHF-cupen.

Kiel, RNL och Flensburg till Champions League. Har inte riktigt förstått om det kan bli fler i det nya CL-formatet.

Lemgo klarade sig så Jonathan Stenbäcken går dit.

***

Själv befinner jag mig fortfarande på Island. Mest för att göra fotbollsjobb men kan inte låta bli att samla på mig lite handbollsmaterial också.

Ni som följer mig här vet att jag, förutom Balkans bollunder, är svag för isländsk handboll och inte minst hur den lilla önationens tränare erövrat världen.

Jag spårade i går upp den 82-årige Boris Akbachev i hans lägenhet i utkanterna av Reykjavik.

Han kom från Sovjetunionen, där han hade varit assisterande förbundskapten till legendaren Anatoli Jevtusjenko, till Island första gången 1980. Efter ett par år återvände han till Sovjetunionen innan han kom tillbaka igen 1989 och sedan dess har han stannat i landet. Hur han kom till Valur och isländsk handboll första gången är en fantastisk historia i sig och den ska jag berätta en annan gång.

Tillsammans med polacken Bogdan Kowalczyk, som också kom i början av 1980-talet, ses han som huvudpersonerna bakom det isländska handbollsundret som inkluderar tränarundret.

Akbachev var en mästare de små detaljerna och individuell utveckling medan Kowalczyk var den store taktikern med avancerade spelmodeller.

– Utan dem inget OS-silver i Peking, säger till exempel Gudjon Gudmundsson, far till Snorri Steinn Gudjonsson (spelmotor i Minden, RNL, AG med flera) och expert i isländsk tv sedan många år.

Gudmundsson har jag också träffat här.

Som sagt ska jag berätta allt om Bogdan och Boris någon gång längre fram när det känner mer aktuellt med isländsk handboll.

Men Boris var i alla fall en jäkla profil.

Han bodde  i en mörk och liten fyrarummare med sin fru Olga där han valt att göra ett av rummen till ett museum över sin handbollsgärning. Ni ser själva på bilderna nedan.

Det var inte helt lätt att förstå hans engelska (som ändå var det språk han klarat sig på på Island under alla år) men jag uppfattade det som att han var assisterande förbundskapten på Island 1995-2001. Han har varit runt i nästan alla klubbar på Island och tränade till exempel Olafur Stefansson och Dagur Sigurdsson som unga i Valur.

Stefansson håller honom mycket högt och har skänkt flera av sina priser och medaljer till Boris.

Vi satt och pratade i hans vardagsrum en god stund och helst snckade den legendariske instruktören om detaljer i spelet. 82-åringen studsade upp och ner och ur soffan för att visa hur man ska passa, skjuta och agera som målvakt.

Han pratade högt och energiskt och bredvid satt Olga och försökte se någon tv-serie på en rysk kanal. Och ju högre han pratade desto mer höjde Olga volymen och till slut satt jag där mittemellan två dån.

Tänk vad man får vara med om i det här yrket.

Yrket, ja. Jag hade presenterat mig noggrant men efter tio minuter frågade Boris ändå:

– Är du tränare eller?

Nej, journalist som sagt.

– Journalist?! Aha!

Olga dukade fram en salig blandning av smörkolor, digestive-kex, mandlar och pumpafrön.

Och Boris frågade:

– Vill du ha något att dricka? Te? Pepsi? Vodka?

(Jag avböjde alltihop.)

Lite bilder från mötet med Boris:

***

Kjelling, Frank Løke, Johannes Hippe… det är ett intressant lag Ricohs Rasmus Båverud kommer till när han går till Drammen.