Smärttröskel och gentlemannasport
avKross mot Lettland och både EM-platsen och gruppsegern säkrad.
Hade fått för mig att gruppsegern innebar att Sverige hamnade i den första seedningslinjen vid lottningen av EM-slutspelet.
Men så är det förstås inte då det bara är fyra lag i varje seedningslinje.
Men gruppsegern innebär i varje fall att man inte hamnar i den tredje seedningslinjen och riskerar två riktiga topplag.
Ola Lindgren redde ut det där för mig. Han berättade också att han och Staffan hade fått ett sms från landslagschefen om någon av dem var sugna på att åka till Krakow på lottningen på midsommarafton. Men sms:et lär ha bemötts med talande tystnad.
Jag pratade med Tobias Karlsson efter matchen. Lagkaptenen kommer inte att vara med i sista matchen på söndag mot Slovakien, som ju inte gäller något. Och han har en anledning att få stå över, en godtagbar sådan kan man lugnt säga.
Läs knäcket här och ni kommer att förstå. Karlsson spelade alltså med bruten käke. I sex veckor. I hemlighet. Inte ens en del av lagkompisarna visste.
***
Den här händelsen/skadan/situationen säger också en hel del om de värderingar inom sporten handboll som många hyllar:
Som att man inte viker ner sig (även om min fråga till Karlsson om huruvida handbollsspelare egentligen är dumma i huvudet är befogad i det här fallet och att han gamblade duktigt när han fortsatte spela).
Som att handbollen är en gentlemannasport. Jag tänker på landslagsspelarna som åkte hem och höll tyst i sina klubblag i Bundesliga.
***
Den kan också förklara varför det ibland är sådant dribblande med landslagstrupperna och när de ska släppas. Det blir ju alltmer uppenbart hur många som spelar vidare med rätt tuffa skador emellanåt, skador som ibland måste hemlighållas av olika anledningar.