I den bästa av världar hade den här bloggen kommit i natt. Men när jag väl var färdigskriven nere i Ystad, med knäck inför Hamréns trupputtagning och allt, så var klockan midnatt och då återstod det en bilfärd hem till Helsingborg, där jag stupade i säng.

Så ni får hålla tillgodo nu med lite om matchen i går.

En match det går att skriva väldigt mycket om. Men det tänker jag inte göra då jag egentligen skulle hålla mig ifrån det här tangentbordet ett par dagar eftersom jag är ledig – egentligen.

Men svårt att låta bli att skriva ner några tankar, händelser och reflektioner efter en sån här match.

Visst kan man diskutera försvarsspelet i de båda lagen när det står 19-16 i paus och målvakterna har gjort sju räddningar var. Men jag satt ändå och njöt av det ursinniga tempot (till viss del föranlett av att inget av lagen bytte anfall/försvar första 20 minuterna), trycket, skyttet, målvaktsspelet, prestigen, känslorna och en hel del annat med några av elitseriens absolut bästa spelare på sina positioner i olika roller.

Det är som KB-Rutte sa – hur ska det sluta om de här båda lagen möts i en semifinalserie?

Mina tankar gick till matcherna mellan Kiel och Flensburg de senaste åren med tanke på tempot, bombardemanget och känslorna.

Testade denna ”tes” på både Ola Lindgren och Kim Andersson.

Lindgren skrattade till och höll inte med, men han var nog mest rädd att vi skulle jämföra kvalitet och så vidare med Kiel och Flensburg och få för oss något av lagen skulle matcha de tyska giganterna.

Kim Andersson svarade tvärtom:

– Precis!

Hur som helst så var både Lindgren och Andersson nöjda efteråt.

– Det är så här handboll ska spelas, utbrast Andersson.

***

Jag stod där med Lindgren efter matchen i kulvertarna i gamla Österportshallen när Kim kom förbi och de båda träffades första gången efter matchen.

Kim var inte nöjd med hur Lindgren hade varit i vägen för honom i första halvlek. Jag såg själv hur de båda diskuterade, eller snarare käftade lite, vid ett tillfälle i första halvlek.

Kim menade att Ola hade stått och viftat så mycket och så nära sidlinjen att han inte kunde spela ut till Hampus Andersson på kanten.

– Du skulle haft två minuter där för att du stör spelet, sa Andersson när han kom fram till oss efteråt.

Han var i vägen?

– Han stod som en jävla extraförsvarare; en sprattelgubbe, sa Kim och som vanligt vet man inte riktigt hur allvarlig han är eller hur mycket han skämtar.

Var det omedvetet, Ola?

– Ja, ja. Det är ju så trångt här.

Tilläggas ska att de förstås skildes som vänner. Men visst var Andersson irriterad under matchen.

***

Frågade Kim om det är de här båda lagen som möts i SM-finalen.

– Jag hoppas det, utbrast han.

***

Nu är det lätt att dra för stora växlar av en enskild match och de upplevelser man var med om i går men det känns trots allt som Kristianstad, Ystad och Alingsås är på en egen nivå i elitserien i år.

Var ju inne på min tyckare inför premiären om att det här blir ett trekejsarslag. Inledningen av elitserien bara förstärker den känslan.

Kan knappt bärga mig till att få se Alingsås drabba samman med de här båda Skåne-lagen.

Det är de här datumen som gäller i trekejsarslaget:

25/10 Krstd-AHK.

3/12 YIF-AHK.

22/12 Krstd-YIF.

3/2 YIF-Krstd.

2/3 AHK-YIF.

2/4 AH-Krstd.

Frågan är vilka som tvingas möta varandra i en semifinalserie.

***

Iman Jamalis match ska vi inte glömma. Men om honom och Kims hyllning till iraniern läser ni mer om här.

***

Drabbningen var som sagt stekhet på plan. Men också på läktarna.

Speakern gjorde i vanlig ordning vad han kunde för att trissa upp stämningen och lyfta ”sitt” lag och samtidigt håna, eller i varje fall pika, gästerna från Kristianstad.

Får man verkligen hålla på så? Nåväl, lite underhållande är det hur som helst och man ska kanske inte ta så allvarligt på det ändå från gästerna.

Men det var som sagt hett på läktarna och vi fick en liten publikskandal redan i första halvlek när en man i 50-årsåldern just bakom Kristianstads bänk började käfta med IFK:s lagkapten Johan Jepson.

Mannen gick definitivt över gränsen. Eller om de var två medelålders herrar där. Jag såg bara när den ene höll på.

– Den ene skrek barnförbjudna grejer och sedan började den andre visa upp pengar. Då tappade jag det. Jag skulle ta de där pengarna men då ångrade han sig. Jag vet inte varför han höll på så, det är väl för att vi är så jävla rika. De spelar ju gratis här i Ystad förstås, sa Jepson.

Vakterna som stod bara ett par meter därifrån gjorde inte mycket för att gripa in, om man säger så. Men matchdelegaten PO Björk hade dock bra koll då han satt precis bredvid och efter att Björk rutit åt vakterna ett par gånger så avvisade de till slut en av männen från läktaren.

Mannen avslutade då trakasserierna med att slänga programbladet i ryggen på Andreas Cederholm innan han gick.

Jag är mest förundrad över att de båda männen var så uppjagade och förbannade där i första halvlek. YIF ledde ju och såg ut att vara på väg att köra över mästarna. Men delade väl bestämt sig redan innan de släntrade bort till Österportshallen.

Jepson tog alltihop med fattning, I varje fall efter matchen.

Sitter de för nära här i Ystad?

– Nej, nej, jag har inga problem med sånt. Hade jag suttit i publiken hade jag kunnat göra något liknande.

Är de värre här i Ystad än på andra ställen?

– Nej, de skriks grejer i Stockholm, Eskilstuna och på andra ställen också.

***

Vi ska inte glömma Albin Lagergrens andra halvlek.

***

Nebojsa Simic gick in och tog tre straffar av tre i andra halvlek.

***

Kristianstads bredd gjorde att man för tredje matchen i rad kunde vända ett fyra- eller femmålsunderläge i andra halvlek till seger.

I Ystad handlar det väldigt, väldigt mycket om Kim Andersson och Lukas Nilsson. I andra halvlek blev de båda skarpskyttarna ofrånkomligen trötta på grund av det tempot som varit i matchen samtidigt som Leo Larsson började ta lite bollar.

I varje fall Nilsson borde Seifert ha vilat lite mer i andra halvlek så att pågen kunde ha samlat kraft. YIF gick runt på fyra niometersspelare och det håller inte mot Kristianstad om man ska möta de brandgula på deras villkor, alltså i det tempot.

***

Jag sitter, som ni kanske vet, och twittrar lite korta reflektioner ibland under matcher jag ser. Det brukar bli en 10-15 tweets med lite åsikter.

När både Anton Lindskog och Fredric Pettersson bommade varsitt jätteläge från linjen inom loppet av någon minut i andra halvlek när matchen fortfarande stod och vägde twittrade jag:

Jävla dåliga avslut de har, Kristianstads mittsexor.

I den officiella statistiken hade duon tre mål på sju avslut i går.

Jag står för den där tweeten alla dagar i veckan.

Varför tar jag då upp det här och då?

Jo, för den där enskilda tweeten skapade tydligen upprördhet inne i laget, fick jag veta via ett sms. Och Lindskog svarade på twitter med ett ”Tack”.

Som sagt: jag står för tweeten, tycker den var berättigad där och då.

Men det verkar som Kristianstadsspelarna förstorar upp betydelsen av den.

Jag ber inte om något sätt om ursäkt för tweeten men den syftar alltså inte på att Kristianstads mittsexor är generellt usla avslutare. Det var en reflektion över hur det såg ut där och då. Och utifrån det räknar jag med att spelare på den här nivån kan ta sådan kritik.

***

Hade velat vara på plats på Kristianstad-Vardar på söndag men det blev nobben från chefen. Jag är beordrad till HIF-Elfsborg i stället.

***

Han har redan knäckt Kasper Hvidt och Danijel Saric.

Ska Kristian Björnsen sänka en tredje av 2000-talets största målvakter i världen på söndag? Arpad Sterbik alltså, den kanske främste under det här århundradet vid sidan av Thierry Omeyer.

***

Innan jag håller helg avslutar jag med en nostalgibild från Tidningen Handboll från 1982 med koppling till IFK Kristianstad: