I onsdags hette det att Sabina Jacobsen missade VM-genrepet men det var ingen fara för VM-premiären.

I går kväll sa man att det var tveksamt om hon kunde spela premiären men i så fall skulle hon spela mot Polen på söndagen.

I dag på förmiddagen står det klart att Jacobsen inte spelar i kväll och det är nu tveksamt om hon kan spela mot Polen. Skulle hon bli tillgänglig handlar det i så falla bara om försvarsspel och knappast fullt där heller.

Därefter väntar en vilodag på måndag innan den tänkta gruppfinalen mot Holland.

Jag är inte ett smack orolig för kvällens match mot Angola. Den fixar Sverige utan lagkaptenen.

Sverige är ett bättre lag än Polen men vi ska inte glömma att de gick till semifinal i förra VM och slog ut Sverige i playoff till det mästerskapet. De tränas av Kim Rasmussen, dansken som också är tränare för Gulldén och Torstenson i Bukarest. Han kan sina saker och Polen har ett oerhört uppstyrt anfallsspel.

Men att det tar sån tid för Jacobsen att tomma tillbaka och att Torstenson trots allt inte gått för fullt framåt efter operationen ännu gör mig lite orolig när vi nu närmar oss matcherna mot Polen och framför allt Holland. Sedan förstår jag också att landslagsledningen är extra försiktiga nu i början av VM. Hade det varit VM-semifinal i dag hade Torstenson spelat anfall och Jacobsen nog kunnat gå in och spela en del försvar. Det gäller att inte få några bakslag tills det verkligen gäller, mot Holland och i åttondelen.

Men när vi kommer fram till Hollandsmatchen på tisdag kan det alltså vara så att Torstenson knappt spelat anfall på över två månader och Jacobsen inte gått för fullt på träning eller match på över en vecka. Det kan verkligen oroa mig i det här läget. För som vi sagt många gånger nu: det handlar om att vinna den här gruppen för att inte få Montenegro, Danmark eller Ungern i en åttondel. Och då får man inte förlora mot Holland.

Knäcket om Jacobsens status och snack med läkaren hittar ni här.

***

Det blev damhandboll på sidan 1-3 i dagens tidning:

***

Här läser ni tyckaren inför premiären:

NÆSTVED. Krismötet är avklarat, Linnea Torstenson vann kampen mot klockan och bäddsofforna är skönare än väntat.
VM kan börja och jag har inte haft så stora förhoppningar som nu på ett svenskt landslag sedan Bengan Boys.

Förlustraden, krismötet, Torstensons kamp mot klockan, tomrummet efter Thomsen, Jacobsens feber, bäddsofforna…
Efter den senaste veckans rubriker kändes det knappt ens lönt för Sverige att åka över bron till detta VM. Eller man hade i varje fall inte här i damhandbollens Mecka att göra.
Men det där ingår automatiskt i mediedramaturgin numera inför ett mästerskap. Fan ska målas på väggen, skadebekymren ska ältas och tvivlen ska sås.
Förmodligen gör vi egentligen bara det här laget en tjänst för de vill inget heller än slå underifrån.
Jag ska dock medge att efter att varit riktigt optimistisk under hela hösten, eller rättare sagt sedan VM-playoffet i juni (eller kanske till och med ända sedan EM-bronset i fjol), så började jag också tveka lite under uppladdningen.
Men jag säger som Aftonbladets gamle chefredaktör Torbjörn Larsson sa i mitten av 1990-talet när han kallade in sportchefen Lars Östling på sitt rum för att diskutera om man som tidning skulle ta ställning för eller emot Stockholms OS-ansökan:
– Äh, va fan. Det är mycket roligare att vara för något. Vi är för ett OS till Stockholm!
Men jag tror förstås inte på Gulldén & Co i detta VM bara för att det är roligare än det motsatta. Det där var mest ett sätt att hitta tillbaka till den goa känsla jag haft tidigare i höst.
Beskedet att Linnea Torstenson är klar för att spela försvar i kvällens premiär var egentligen viktigare för den känslan.
Jag är också övertygad om det kom ut mycket gott ur krismötet i onsdags. Och spelarna lär sova gott också i bäddsofforna – som rapporteras vara riktigt breda.
Därför landar jag i att förhoppningarna – och förväntningarna, om ni så vill – på ett svenskt handbollslandslag inför ett mästerskap inte varit större sedan Bengan Boys inför hemma-EM 2002.
Jag har skrivit de här analyserna inför samtliga svenska mästerskapspremiärer sedan 2005 men har aldrig känt på förhand att en medalj är lika realistisk som nu.
Sverige har tagit tre medaljer sedan EM-guldet 2002 och ingen kunde se dem komma: EM-silvret 2010 (damerna), OS-silvret 2012 (herrarna) och EM-bronset 2014 (damerna igen).
Både 2010 och 2012 följdes succéerna av misslyckanden i påföljande mästerskap.
Världstoppen är visserligen bredare än någonsin och närmare tolv av lagen här på VM är med och slåss om medaljerna på förhand. Men Sverige är ett av dem då man tog EM-brons i fjol och…
…den gyllene generationen borde vara som bäst nu och något år framåt.
…mästerskapserfarenheten är stor (Torstenson, Gulldén och Ahlm har 25 mästerskap ihop).
…målvaktsduon har ett mästerskap bakom sig och är tryggare och definitivt bättre än för ett år sedan.
…fler spelare har större roller i sina lag än för ett år sedan.
Jag hittar bara två minus jämfört med bronslaget i fjol: ingen Ida Odén och ingen Helle Thomsen.
I dagsläget är jag mest orolig för hur luckan efter Odén på högernio ska täppas igen då ”Majsan” Johansson inte bär upp den positionen på egen hand. De är många om budet men ingen är självskriven: Per Johansson vill se Sabina Jacobsen. Thomas Sivertsson hade velat prova Jenny Alm men hon har blivit tvungen att spela vänsternia hela tiden när Torstenson gått skadad. Därför har förbundskaptenen mest låtit Johanna Ahlm och Jamina Roberts backa upp Johansson.
När Torstenson kan spela anfall igen vill jag se Alm testas på högernio, även om det är mitt under brinnande EM.
***
Sveriges grupp är på papperet en av de svagaste vi över huvud taget sett i ett mästerskap på 2000-talet.
Det blir oerhört viktigt att ta hem den för att slippa trion Montenegro/Danmark/Ungern i åttondelsfinalen. Då väntar troligen Serbien i stället – vice världsmästare på hemmaplan för två år sedan men utan sina fyra största stjärnor nu.
Sedan blir det 50/50-match i kvartsfinalen oavsett motståndare. Troligen blir det Brasilien, Frankrike, Sydkorea eller Ryssland.
Seger där och Sverige fajtas om medaljerna igen.
***
”Jag hoppas att någon springer över mig och att jag får ont överallt så att jag vaknar.”
Det är ”torstensonska” inför hennes comeback i kväll.

***

Knäcket om allt Gulldén ska hålla i huvudet i varje anfall har ni här nedan.

Ja, jag vet att kombinationer inte är det klockrena ordet alltid för de här starterna, spelvalen eller avtalen det handlar om (men Sivertsson vände sig inte helt mot uttrycket kombinationer och hade inget bra, samlande uttryck för dem själv). Men den här texten ligger på sidan tre i Sportbladet inför ett VM och då skriver man inte bara för er handbollsnördar.

NÆSTVED. Det är ingen slump om handbollsdamerna tar sin första VM-medalj någonsin.
För varje anfall är uppstyrt.
Isabelle Gulldén har ett hundratal kombinationer att välja mellan i varje anfall.
– Allt sitter inpräntat i skallen, säger spelgeniet.

Julborden avlöser varandra hemma i Sverige.
Men för Isabelle Gulldén är det smörgåsbord som gäller i december.
Och det är inte Janssons frestelse, sillsorter och köttbullar hon väljer mellan när VM inleds mot Angola i kväll utan ”Portugal”, ”Finsk”, ”Playitas”, ”Bogdan Lövgren” och en mängd andra anfallskombinationer (eller ”spelval” eller ”avtal” – kärt barn har många namn).
Varje svenskt anfall är nämligen bestämt av en kombination (låt oss kalla det så för enkelhetens skull även om det ibland bara är ”starter”) där alla vet vad de ska göra och utifrån vilka man sedan kan improvisera i slutändan.
Bengan Boys hade ”Landslagets lilla blå-gula” – kompendiet på 109 sidor där allting stod nerskrivet.
Damerna har allt i tv-klipp i cyperrymden. Sportbladet fick en exklusiv titt i förbundskapten Thomas Sivertssons dator där alla kombinationer finns systematiserade i mappar med undermappar enligt en trädstruktur.
– Det växer med nya grenar för varje mästerskap, säger Sivertsson.
Det handlar om ett 20-tal ”tjocka grenar” som med massor av olika varianter ger minst ett hundratal olika kombinationer.
En hel del av dem är allmängods i handbollsvärlden, men landslaget har också sina egna.
Är era anfall mer uppstyrda än andra i VM?
– Nej, men vi har nog fler val, ett större smörgåsbord.
Den som väljer från detta smörgåsbord är alltså Gulldén. Alla spelare ska kunna alla spelval de är inblandade i men det är spelmotorn (emellanåt Johanna Ahlm) som ska bestämma exakt vilket man ska välja i varje anfall och när.
Hon har ingen fusklapp eller pärm att kolla i.
– Allt sitter inpräntat i skallen. Jag har varit med i landslaget i nio år nu, säger Gulldén som har ett av topphandbollens främsta spelsinnen.
Är det svårt att välja?
– Ibland. Det blir lite skillnad när man får in Jamina Roberts på vänsternio i stället för Jenny Alm.
Blir du nervös ibland över vad du ska välja?
– Inte nervös men ibland kan det gå i stå och man tänker ”va fan ska vi göra nu, vad är det som funkar?”. Speciellt när inget funkar kan det bli lite mer kaos i hjärnan.
Då kan Sivertsson hjälpa till från bänken.
Hur väljer du vilken kombination ni ska spela?
– I början av matchen väljer jag för att se vad som funkar. Längre in i matchen väljer jag efter vem av mina lagkompisar som har ”dagen”, säger Gulldén.
Hon ropar ut namnet på kombinationen om inte ljudkulissen är för hög, annars finns det tecken för allting.
På gårdagens träning gick man igenom vilka kombinationer man tror ska fungera mot Angola i kväll.
– Det är ett oförutsägbart lag. De brukar hänga med i 40-45 minuter men sedan tröttnar de till slut, säger Gulldén.

***

Har tippat grupperna och satt plus på alla lagen:

***

De svenska stjärnorna tror stenhårt på Norge i VM:

NÆSTVED. Världstoppen är bredare än någonsin.
Men inte för de svenska stjärnorna. De tror Norge tar guld igen trots en generationsväxling.
– De är så jävla bra, säger Isabelle Gulldén.

De flesta är överens om att toppen på damhandbollen bara blivit bredare de senaste åren.
Brasilien blev första nation utanför Europa på 18 år att vinna VM när man tog guld för två år sedan. Då tog Serbien sin första medalj och Polen var i semifinal för första gången.
Och även om vi inte räknar in någon av de två sistnämnda kan hälften av de 24 lagen i årets VM ta en medalj utan att det skulle betecknas som en skräll.
Och starka guldkandidater finns det många av: Montenegro, Danmark, Brasilien, Frankrike, Norge och Spanien. Kanske Ryssland också.
Men för de svenska VM-spelarna finns det (nästan) bara ett lag som kan vinna guld.
Sportbladet frågade samtliga spelare vilka de tror vinner guld och sju av de åtta som svarade på frågan sa Norge. Nathalie Hagman svarade Sverige.
Isabelle Gulldén tror på Norge.
– De är så jävla bra. De har en uppställning som de kör på. Alla har så klara roller. Är man nummer två på positionen vet man att man får ett par minuter och ska in och skjuta, säger det svenska affischnamnet.
Norge är också 2000-talets dominant med två raka OS-guld, sju raka EM-finaler (fem guld) och silver-brons-guld i VM åren 2007-11 innan man åkte ut i kvarten i senaste VM.
Men Norge går genom en generationsväxling då veteraner och nyckelspelare som Linn-Kristin Koren Riegelruth (tio mål i EM-finalen), Karoline Dyhre Breivang (lagkapten), Ida Alstad (försvarsnyckel) och Katrine Lunde (supermålvakt) från EM-guldlaget inte är med i VM. Sverige pressade dessutom Norge in i slutminuten på deras hemmaplan för en vecka sedan.
Ändå tror svenskorna alltså hårt på Norge.
– De är så himla bra tränade på något sätt så de håller så hög nivå hela mästerskapet, säger Gulldén.
– Men nu är det åttondelsfinaler och kvartsfinaler, vinna eller försvinna, och då kan fler lag överraska. Det är lite annorlunda mot ett EM (med ett andra gruppspel i stället).
Sverige kan inte ställas mot Norge förrän i en kvartsfinal. Men troligen dröjer det till en eventuell semifinal.
Ni tog EM-brons senast – ska ni inte tro mer på er själva?
– Det gör vi också. Men det är alltid lättare att lägga favoritskapet på någon annan så vi kan slå ur underläge, det gör vi nog bättre. Det är alltid skönare på något sätt.
Den danska storstjärnan Line Jørgensen, som är klubbkamrat med Gulldén i Bukarest, tror att Sydkorea tar guld.
– Äh, Line ska alltid sticka ut lite. Sydkorea brukar vara bra när det närmar sig OS. Men nej, inte guld här på VM, säger Gulldén.
Norge går in i VM i morgon mot Ryssland.

***

SVT inte på plats men har, här och häpna, dragit igång sin blogg igen nu till VM. Ni hittar den här.

***

Handboll är inte bara dam-VM dessa dagar.

Kristianstad-Montpellier (utan målsprutan Gajic) i kväll i en trolig ”final” om sista platsen till slutspelet i Champions League.

***

Det är nog inget att rekommendera men man kan inte låta bli att förundras över toppspelarnas stryktålighet.

Ni minns kanske hur Tobias Karlsson spelade med bruten käke i sex veckor i våras.

Nu står det klart att Momir Ilic spelade nästan hela matchen mot PSG förra helgen med ett benbrott i handleden som han fick efter att gjort sitt första mål efter ett par minuter. Han gjorde nio mål till…

Han blir nu borta ett par veckor och missar bortamatchen mot Kiel i morgon.