Klockan är 01.30 och nu ska bilen, med Bildbyrån-Petter, rulla mot Skåne. Tanken är att vara hemma till sonens Lucia-firande, som jag annars missat varje år sedan han var tre, typ. Men säg inget till honom om ni stöter på honom. Det ska bli en överraskning.

Jag har just lämnat den sista tyckaren under detta VM (tror jag, men det vet man aldrig). Nu väntar lite ledigt. Kanske nåt inhopp kring uttagningen av EM-truppen på fredag möjligen.

Tack för att ni var med här på bloggen och i de andra kanalerna.

Som det känns nu så håller podden ledigt fram till början av januari när vi sparkar igång EM-uppladdningen. Där kommer jag inte gå in med några semifinalvibbar som jag gjorde till detta VM.

Christian O’Sullivan lämnar förresten Kristianstad efter säsongen. Magdeburg blir ny klubbadress, enligt mina uppgifter. Jag skrev om det tidigare i kväll här.

Här är min tyckare i måndagens tidning.

Den handlar rätt mycket om Johanna Wiberg.

HERNING. Ska Thomas Sivertson avgå?
Nej.
Ska han kompletteras?
Ja, gärna med Johanna Wiberg.

Tankarna gick onekligen ett par år bakåt i tiden när man stod och lyssnade på Isabelle Gulldén direkt efter VM-uttåget.
Svensk handbolls största affischnamn riktade, om inte skarp så i varje fall indirekt (eller kanske till och med förtäckt), kritik mot Thomas Sivertsson.
Hon lade inte hela skulden på förbundskaptenen förstås utan menade att hon och resten av laget hade ett ansvar.
Men det fanns ett tydligt missnöje där med att det hände alldeles för lite när spelet och laget kollapsade under en alldeles för lång period för tredje gången på drygt två veckor (Ryssland och Rumänien under uppladdningen var de två första) och att det saknas en ledare som kan ge dem ”en smäll på käften”.
Gulldén har varit med och sett till att förbundskaptener blivit avsatta förr: Torbjörn Klingvall för två år sedan och det var dit mina tankar gick.
Och så fort spelarna börjar prata om att de behöver någon som kan ge dem en avhyvling och fylla dem med energi så kommer frågorna om Helle Thomsen. Om hur mycket hon saknas.
Och det är klart att spelarna saknar henne. Vad skulle de annars svara?
Men danskan är förstås inte lösningen nu.
Hon införde ett helt annat kontringstryck, stod för en aktiv matchcoachning, var en inspiratör och kunde ge spelarna en spark i röven, om uttrycket tillåts.
Thomsen ska hyllas för det men inte placeras på en piedestal.
Med undantag för Torbjörn Klingvalls 1,5 år som förbundskapten, har det här laget faktiskt styrts under tio år av ledare som kunnat ge dem både en och två ”smällar på käften”: Ulf Schefvert och Per Johansson.
***
Thomas Sivertsson ska inte få sparken med ett OS-kval tre månader bort.
Låt oss ta den diskussionen igen om Sverige inte tar sig till OS och på vilket sätt det skett i kvalet.
Men kanske ska Sivertsson kompletteras av ett nytt namn. Inget ont om Tomas Westerlund, Sivertsson vän och före detta tränarkollega som han valde att ta in när Thomsen hoppade av, men jag har svårt att se att han lyft det här laget nämnvärt.
Nu är det med väldigt kort varsel, med allt vad det innebär, om man ska ta in någon ny i staben.
Men jag tror mig ha ett mycket intressant namn så här på studs:
Johanna Wiberg.
Den före detta försvarsgeneralen, som Ola Lindgren ville ha in som sin assisterande i Kristianstad om ni minns, blir inget nytt ansikte för det här laget och det är viktigt om man ska göra en förändring så tätt inpå ett oerhört viktigt kval.
32-åriga Wiberg, som var assisterande tränare i Lugi 2012-14, kan i sin tur de här spelarna nästan utan och innan, i varje fall alla nyckelspelare.
Och den gamla försvarsgeneralen, utsedd till EM:s bästa försvarare när man tog silver 2010, kan definitivt ge dem en utskällning när det behövs.
Jag ser bara två ”men” här: Sivertsson och Wiberg ska givetvis känna att de kan jobba ihop och den sistnämnda ska förstås känna att hon hunnit få tillräcklig distans till spelarna hon spelade ihop med så sent som i OS 2012.
Det där kan bara Sivertsson och Wiberg svara på.
Och kanske Gulldén & Co…
***
Sverige förlorar än en gång en ”knall- och fallmatch” i ett mästerskap och har fortfarande inte gått till en kvartsfinal i VM-historien.
När allt står på spel, när det är vinna eller försvinna och inte finns någon ”andra chansen” för något av lagen – då har det här landslaget svårt att prestera på topp.
Det är inte ett fiasko att åka ut mot detta Danmark på deras hemmaplan.
Men det är ett fiasko att åka ut i en åttondelsfinal i VM ett år efter att man tog EM-brons.
***
Kollapsen i första halvlek var direkt pinsam och kommer tyvärr bli en klassiker.
Det finns mycket att prata om kring orsakerna till kollapsen men jag har valt att ge plats till annat, till hur framtiden ska se ut, på de här raderna.
Men fyra saker kan jag inte låta bli att notera:
Sverige kom till matchen med flest kontringsmål av alla lag i VM efter gruppspelet. Mot Danmark åstadkom man två kontringar på hela matchen.
Nathalie Hagman kom till matchen som ledare av hela VM:s skytteliga. Hon lämnade matchen mållös efter att missat de där två kontringarna och inte fått ett enda utspel på sin kant.
Saknaden av Ida Odén från EM i fjol har inte varit större under detta VM än i går.
Sverige hade tydligen 20 tekniska fel, Danmark sex.
***
Men en svensk kan fortfarande skicka danskorna ur deras eget VM.
Tomas Rydes Rumänien, med världens bästa spelare just nu – Cristina Neagu, skrällde nämligen i går och slog ut världsmästarna Brasilien. Nu möter man Danmark i kvartsfinalen.