Fy fan vad jag lider med Hanna Fogelström.

Först av allt är det förstås ett helvete att vara skadad över huvud taget, inte minst på det här sättet. Sedan står svensk damhandboll inför sina troligen roligaste, intressantaste och mest spännande 13 månader någonsin. Och Fogelström missar, om inte alltihop, så nästan. Hon borde väl i teorin kunna vara tillbaka till hemma-EM, men då har hon knappt spelat handboll på typ 20 månader.

Här är knäcket byggt på förbundets pressmeddelande:

NÆSTVED. Hon hann inte tillbaka till VM på grund av korsbandsskadan i februari.
I stället drog Hanna Fogelström korsbandet igen och missar OS.
– Det känns förstås jättetungt, säger EM-bronshjälten.

Hanna Fogelström drabbades av en korsbandsskada i februari, kort efter EM-bronset i fjol.
Hon gick en kamp mot klockan för att komma tillbaka till VM men hann inte riktigt. Hon är uttagen i bruttotruppen på 28 spelare men Thomas Sivertsson valde att ta med Emma Hawia-Svensson på VM i stället.
Fogelström, som spelar i Toulon i Frankrike till vardags, var tillbaka på handbollsplanen för en månad sedan men redan i andra matchen drog hon samma korsband igen.
– Jag kom upp på en växel, hoppade in sköt. Jag fick en lätt knuff och landade med all vikt på ett ben och kände hur knät roterade. Det var absolut ingen fult knuff, men jag landade olyckligt, säger Fogelström i ett pressmeddelande från handbollsförbundet.
Den nya skadan hade inget med den gamla att göra, hon var fullt återställd och situationen hade gett en korsbandsskada oavsett.
Hon skadade menisken också och ska opereras om fyra till sex veckor när svullnaden lagt sig.
– Det känns förstås jättetungt och det känns som att allt jag gjort i nio månader varit förgäves, även om det förstås inte är så. Jag missar hur mycket som helst, men det är ingenting jag kan få ogjort, säger hon.
25-åringen har spelat fyra mästerskap och gjort 68 landskamper. Hon har inga planer på att lägga ner karriären.
– Det spelar ingen roll om jag ska fortsätta spela eller inte, jag måste göra samma arbete ändå. Men det är lättare att motivera sig när man siktar på att komma tillbaka och spela matcher, säger Fogelström, som är på plats på VM för att heja fram sina kompisar.
De svenska damerna står inför 13 intressanta månader med pågående VM, OS-kval i mars, ett eventuellt OS i augusti och hemma-EM i december.
Skadan innebär att Fogelström missar OS men i teorin ska hon kunna vara tillbaka till hemma-EM.

***

Det kan i dag, i twitters lilla sandlåda, ha framstått som att det här landslaget skulle vara stängt.

Det är det inte.

Låt oss slå fast det här och nu.

Jag har aldrig påstått det heller.

Ni som läst mitt förra inlägg, från i natt, såg att jag hyllade landslaget för öppenheten att låta min kollega Anna Rydén följa nästan varje steg det här landslaget tar, även om det är under andra premisser än vi övriga i presskåren jobbar här.

Det hela började med att DN-Grimman, av alla, i natt skrev ett argt inlägg på sin VM-blogg om att landslaget slutet sig för media (för att sammanfatta det kort).

Jag retweetade en tweet som hade en länk till denna blogg i morse. Sedan ven det till i sandlådan.

Jag tycker att DN-Grimman gick för långt i sin kritik. Det skulle jag kanske ha framfört tidigare, för att inte säga direkt. My mistake.

Men samtidigt hade jag en del i det då det var jag som meddelade DN-Grimman att vi inte skulle få prata med spelarna efter förmiddagsträningen i går. Detta ringde nämligen min fotograf, Petter på Bildbyrån, och meddelade från den pågående träningen efter att fått besked av överledaren Sara Holmgren (presschefen Daniel Vandor var inte på plats på denna träning) att spelarna inte gillade att vi intervjuade dem när de stretchade efter träningen i fredags. Saken är den att i tio år har vi fått gå in på innerplan efter träningen och intervjua spelarna, både i herrlandslaget och damlandslaget, medan de stretchar och förbereder sig för bussfärden. Varje gång inväntar vi presschefens tecken att det är okej att gå in, så också i fredags. Jag kan inte svara för hur alla reportrar gör, men både DN-Grimman och jag frågar givetvis spelarna först om det är okej att prata medan de stretchar. Det var inga problem med varken Gulldén eller Ahlm i fredags.

Sedan finns det ett bussproblem också. Holmgren meddelade Petter på Bildbyrån att bussen, som IHF bestämmer över, måste gå direkt när träningstiden är slut och därför skulle det inte bli några intervjuer med spelarna heller efter stretchingen i går. Petter på Bildbyrån ringde då till mig när jag gjorde mig redo att gå till träningen och meddelade att det inte skulle bli några intervjuer med spelarna efter träningen. Då valde jag att inte promenera dit en kvart för att se en matchvärmning i 30 minuter utan att få prata med några spelare. Eftersom Petter på Bildbyrån, DN-Grimman och jag är lite av ett team här på VM så ringde jag DN-Grimman, som redan hade börjat gå, vad som gällde och då tog DN-Grimman samma beslut som jag.

Vi respekterade helt enkelt landslagets beslut och besked. Detta skrev jag också på twitter i morse. Men utan att påstå att landslaget skulle vara stängt eller nåt liknande.

Sedan visade det sig att reportrar på plats ändå hade fått prata med spelare. Och när det i efter min första tweet om beskedet kom tweets att ”om man bara bemödade sig att ta sig till träningarna så fick man prata med spelarna” så reagerade jag och det följde en liten diskussion på twitter mellan mig och Vandor kring detta.

Jag vill också föra till protokollet att det inte var lathet som gjorde att jag inte gick till träningen. I stället handlade det om att prioritera sin tid och jag satt i stället kvar på mitt hotellrum och skrev blogginlägg, en artikel om landslaget och förberedde artiklar att kasta ut på slutsignal efter premiären på kvällen.

Men jag gillade inte att få skit offentligt för att jag hade respekterat landslagets önskemål.

Visst skrev DN-Grimman på andrahandsuppgifter men ingen av oss har anledning att tro att Petter på Bildbyrån hittade på, överdrev eller förvanskade överledarens besked det minsta.

Petter på Bildbyrån sa till och med till Holmgren att ”då ringer jag Flinck och meddelar det” och fick ett ”ja” till svar.

Men stängt är det minsta det här landslaget är. Jag jobbar med herrlandslaget i fotboll också. Jag vet vad ett stängt landslag är. Tro mig.

Jag har också hyllat Daniel Vandor i bloggen den senaste veckan och jag gör det gärna igen. Han gör ett utmärkt jobb och är alltid tillmötesgående. Sedan är det inte alltid så smart att ta diskussionen på twitter, med alla begränsningar det innebär.

Men vi har alltså inget otalt, Vandor och jag.

Och jag, till skillnad från DN-Grimman då, hade inga problem med att spelarna inte var tillgängliga i dag, mittemellan två matcher med 24 timmars mellanrum. Då kunde jag klämma in nya Bondfilmen på bio 200 meter från mitt hotell. Den får för övrigt FFF.

Så nu lägger vi Grimman-gate till handlingarna.

***

Noterbart: Filippa Idéhn ligger tvåa i assistligan efter första VM-omgången.

***

Jag skrev att Andreas Cederholm var en man för EM som han spelade mot Montpellier i går.

Men Magnus Persson tänker inte släppa sin plats i alla fall, i den mån han har någon. Han gjorde 13 mål i går när Gummersbach slog Bergischer med 34-21.