Tyck på slutsignal. Tack för att man slapp ett sekunddrama den här gången.

WROCLAW. Det var det det.
Nu väntar några svettiga timmar.
Kan vi få be om lite sista hjälp nu, Tyskland och Spanien?
Inte vill ni ha Putins Ryssland i ett OS?

Sverige gjorde jobbet, ett riktigt gott dagsverk om än mot ett svagt Ungern: 22-14.
Nu blir det svettigare.
För efter fem rysare blev det här en ganska avslagen historia.
Möjligen lurades man lite, jo, man gör faktiskt det ibland, av atmosfären i arenan. Efter att det har varit fullsatt och bra tryck övriga kvällar här i Wroclaw (möjligen med undantag för Sverige-Spanien men det där kan ni fråga Lukas Nilsson allt om) så var 80 procent av stolarna tomma i Hala Stulecia när matchen började. De fylldes på efterhand när avkastet mellan Danmark och Tyskland närmade sig men det blev aldrig något drag och när det kunde ha blivit det hade Sverige avgjort det här för längesen.
I första halvlek satt vi sedan bara och väntade på ett riktigt ryck men varje gång Sverige hade chansen att gå ifrån till fyra eller fem måls ledning så slarvade man eller missade lägena, till och med Zachrisson, och Ungern kunde svara med ett straffmål eller ett skott via blocket och in.
Kanske, kanske spelade lite nerver in ändå (fast inte hos Zachrisson då förstås) när Sverige för första gången gick in i en EM-match här som favoriter med, eventuellt, väldigt mycket att förlora i slutänden.
Därför stod det bara 10-7 i paus.
Men direkt efter paus kom det där rycket sedan Lukas Nilsson smällt in ett par bollar och sedan var det aldrig match.
Jag skrev – tror jag i varje fall, annars borde jag ha gjort det – inför EM att det vore en bragd om Staffan Olsson och Ola Lindgren tar det här laget till ett OS-kval.
Så låga var förväntningarna på detta nya landslag när de åkte hit några dagar efter den undermåliga insatsen i turneringen i Spanien. Jag trodde, i ärlighetens namn, inte ens att Sverige skulle ta en poäng i EM.
Men en seger mot Slovenien räckte för att gå vidare och Sverige gick faktiskt igenom mellanrundan utan förlust – starkt.
Jag får naturligtvis stå fast vid att det är en bragd av det här laget att knipa en OS-kvalplats, om man nu gör det, även om det kom att krävas så mycket mindre än vad man trodde före EM för att ens vara så nära som man är nu.
Flytet i de egna matcherna har nog jämnat ut sig sett över turneringen (marginalerna med mot Slovenien, Ryssland och Danmark, emot mot Tyskland och lite Spanien). Utöver det har övriga resultat verkligen gått Sveriges väg. Alltifrån hjälp från Tyskland två gånger om till att det är de redan OS-kvalklara lagen som varit bäst också i EM (utom Slovenien men det ska Sverige vara glada för annars hade man inte varit vidare).
– Vi är som katten, vi har nio liv, sa kapten Karlsson någon gång mitt i turneringen efter ännu ett resultat som gynnat Sverige i detta kval till OS-kvalet som EM tidigt kom att bli för Karlsson & Co.
Men inget är klart ännu. Verkligen inte.
Spanien måste ta poäng av Ryssland i kväll annars gjorde inte Sverige vad som krävdes och då är det här ingen bragd. Så krasst är det.
Om Danmark besegrar ett svårt skadesargat Tyskland (avkast 18.15) har inte Spanien något att spela för mot Ryssland (avkast 20.30), då är de tvåa i gruppen och kan varken vinna den eller riskera att bli trea.
Så kan vi än en gång be om lite hjälp från först Tyskland (igen, så att Spanien har något att spela för) och sedan Spanien? Notera att det räcker med oavgjort mellan Spanien och Ryssland. Kan vara viktigt om det är jämnt i slutet.
Visst ser ni, tyskar och spanjorer, väl hellre Sverige än Ryssland, P-u-t-i-n-s Ryssland, i ett OS-kval och så småningom i ett OS? 
Låt oss hoppas att den där katten har ett liv kvar i kväll.
Det här blir en nagelbitare.