Äntligen match igen för Sverige.

Blev fyra förhandsknäck i dagens tidning:

Huvudgrejen är på grannfejdernas grannfejd då sju av spelarna i dagens match bor inom en radie av 350 meter till vardags. Ni läser det här.

De skulle kunnat vara nio om Jim Gottfridsson inte varit skadad och Thomas Mogensen inte hade tackat för sig i landslaget.

Inom radien bor också Ljubomir Vranjes, Anders Zachariassen och Bogdan Radiojevic. Holger Glandorf bor just utanför cirkeln.

Det kan knappast bo så mycket handbollskvalitet på så liten yta någon annanstans i världen.

***

De verkar också umgås en hel del så det blir ett kärt återseende. Men alla återseenden blir inte lika glada i kväll: förbundskaptenerna Ola Lindgren och Gudmundur Gudmundsson, som jobbade ihop i Rhein-Neckar Löwen en gång.

Lindgren vill knäppa Gudmundsson på näsan i kväll för att denne, enligt Lindgren och Kent-Harry (som också var inblandad), gick bakom ryggen när han ”snodde” jobbet från Lindgren. Gudmundsson blev inte glad när jag tog upp det med honom i går.

***

Gjorde två kortare knäck också.

Ett på straffduellerna mellan klubbkompisarna:

WROCLAW. Straffarna innebär kära återseenden i kväll.
Då ställs nämligen klubbkamrater mot varandra åt båda håll.
– Då är det alltid fördel målvakterna, säger svenske målvaktstränaren Mats Olsson.

Anders Eggert har inte missat en straff under hela EM.
– Jag vill göra som Isabelle Gulldén, säger dansken och syftar på den svenska storstjärnan som satte alla sina 27 straffar i EM 2014.
Men Eggert har bara lagt sex straffar och i kväll ställs han mot klubbkompisen Mattias Andersson i Flensburg.
– Klart det blir speciellt. Eggert och Lasse Svan skjuter 75-100 skott på mig efter träningen tre dagar i veckan, säger Andersson.
I Sverige lägger Niclas Ekberg och Fredrik Petersen straffarna – i kväll på Niklas Landin, som är klubbkompis med Ekberg i Kiel och som spelat sex år med Petersen i danska klubbar.
– Det blir det här klassiska ”jag vet att han vet att jag vet att han…”. Då blir det ännu viktigare med de små detaljerna, säger Ekberg, som satt sju av åtta straffar i EM.
Vem har mest fördel när man känner varandra innan och utan – målvakten eller skytten?
– Inget snack: alltid målvakterna. Det är ju vi som har ”sista ordet” hur man än vrider och vänder på det, säger svenske målvaktstränaren Mats Olsson. 

***

Och ett på Hansens beryktade skott:

WROCLAW. Han har världens bästa skott.
Och ett unikt skott.
– Jag har tränat på det fem miljoner gånger, säger Mikkel Hansen till Sportbladet.

Mikkel Hansen har rankats som världens näst bäste spelare under 2010-talet – bakom Nikola Karabatic.
Hans främsta vapen är skottet.
– Han har världens bästa skott, säger Sveriges målvaktstränare Mats Olsson, som studerar skyttarna åt sina målvakter.
Hansen har en mycket bred skottrepertoar men hans specialskott är det smått unika, överskruvade skottet.
– Det blir en ”baseboll-hook” som dyker ner i slutet. Lite som fotbollsfrisparkar man ser ibland, säger Olsson.
– Förr i tiden sköt man bara med axeln. Sen kom armbågen också med och sen handleden. Mikkel använder mycket armbåge och handled men det speciella är att han använder fingertopparna också.
Hansen:
– Den första jag såg skjuta det där skottet var Lasse Boesen i Kolding (Danmark). Det såg mycket intressant ut.
Sedan har Hansen tagit skottet till en ny nivå genom att nöta, nöta och nöta.
– Jag har inte försökt göra det en miljon gånger utan säkert fem miljoner, säger han till Sportbladet.

***

Danska BT bad mig skriva en tyckare till en krönikörduell (jag skrev en om rivaliteten mellan Sverige och Danmark och deras Søren Paaske en) som de skulle ha dagens tidning.

Jag kom fram till att handbollsvärlden verkar inte tillräckligt stor för oss båda, Sverige och Danmark alltså:

WROCLAW. Zlatan skickade hela Danmark i pension.
Det kommer inte Tobias Karlsson göra.
Er tid är nu.
Vår tid kommer. 

Kära handbolls-Danmark,
Den här världen verkar inte tillräckligt stor för oss båda.
Ni var bra i slutet av 1970- och början av 1980-talet när Sverige hade sin allra mörkaste period.
Vi ägde 1990-talet: Bengan Boys, om ni minns dem, samtidigt som ni knappt kvalade in till mästerskapen.
I EM i Sverige 2002 lät vi er vinna sista matchen i mellanrundan för att få en lättare semifinal mot Island. Bengt Johanssons grabbar tog ett sista guld, ni ert första brons på… 35 år, va?
I EM två år senare möttes vi igen. Ni körde över oss och krossade där och då Staffan Olssons, Magnus Wislanders och Stefan Lövgrens sista dröm om ett OS-guld. Jo, ni skickade faktiskt Bengan Boys i pension där och då.
Sedan dess har ni radat upp finaler och medaljer medan vi hankat oss vidare från gruppspel.
Med ett undantag förstås – OS i London. 
Då, i kvartsfinalen, fick vi till en fullträff på rätt dag, gjorde vår bästa match de senaste tio åren och sprang vidare mot ett OS-silver.
Annars har det senaste decenniet tillhört er, danskar.
Det är inte så konstigt:
Ni har världens bästa målvakt.
Ni har världens bästa vänsternia.
…som har världens bästa skott.
Ni har världens bästa kantfabrik.
Ni har flera linjespelare i världsklass.
Ni har numera en kille som heter Michael Damgaard. Vilket tillslag! Vilken explosivitet!
Ni har ett aggressivt försvarsspel som kommer att passa de svenska niometersspelarna väldigt illa i kväll. 
Precis som de danska spelarna såg och lärde av Bengan Boys en gång tittar de unga svenska spelarna på de danska stjärnorna.
Lukas Nilsson, vår 19-årige supertalang som spelar i Kiel nästa säsong, har Mikkel Hansen som sin store förebild och har berättat hur han kan sitta och titta på bara Hansen när han ser en match med PSG på tv. Nilsson försöker hoppa och skjuta som sin idol.
Nej, Tobias Karlsson & Co kommer inte att skicka Danmark i pension i kväll.
Dessutom verkar ni ju vägra gå i pension.
Jag frågade Anders Eggert, 33, i går om Rio i sommar blir hans sista chans till en OS-medalj.
– Nej, jag har satt upp 2024 som slutmål.
Vårt hopp är att ni håller igen lite i kväll för en dansk storseger kan bli förödande för vår målskillnad i jakten på OS-kvalplatsen.
Mina finalfavoriter just nu är Frankrike och Danmark. I så fall är ni i OS och jag hade gärna sett ett danskt OS-guld som bryter den franska dominansen.
Nu är vi bara trea i Skandinavien men en dag svänger det. För den här handbollsvärlden verkar som sagt inte vara tillräckligt stor för oss båda.
Sverige har något stort på gång. Det saknas erfarenhet och några ingredienser.
Men Staffan Olsson säger att Sverige kan ta OS-guld 2020.
Och vem säger emot Staffan Olsson?
Så blir det inte medalj i Rio har Eggert bara 2024 kvar…

***

Här är Søren Paaskes (ni får ta den på danska):

Tak for alt, Sverige – men i aften får i bank

Var det ikke et opgør i en EM-slutrunde, men en spontan kamp i frikvarteret i skolegården, kunne man godt forestille sig, at dem i de gule trøjer fik lyst til at slå op i banen og forsøge sig med en gang ”unfair hold”. Så stor er forskellen på kvaliteten på det svenske og danske landshold anno 2016.
Findes der en svensker, som kunne gå ind på det danske hold? Ja, Tobias Karlsson ville være en forstærkning af forsvaret. ’Jamen hey, vi har Mattias Andersson, hvad med ham’, spørger I?
Har I set Niklas Landin i det danske mål? Så I ham knuse Spanien søndag aften? Godt, så har vi uddebatteret det.
Men sådan var det ikke engang. Der var det med omvendt fortegn. Da Sverige satte sig på verdenstoppen med VM-guldet i 1990, var Danmarks herrelandshold en joke. En joke, der kun blev dårligere og dårligere op gennem 90’erne, hvor de stod i skyggen af kvindelandsholdet. Hvor en flok forkælede knægte manglede rygrad, når det virkelig gjaldt. For meget cafeattitude – for lidt fokus.
Alt imens slugte Sverige et utal af medaljer og spillede håndbold, som vi ikke vidste, det kunne lade sig gøre på vores side af sundet. Og i den forbindelse vil jeg da gerne sende en tak til Sverige. På flere plan.
Først: Tak til Magnus Wislander, Staffan Olsson, Magnus Andersson og selvfølgelig legendetræneren Bent ’Bengan’ Johansson. I gav os håndboldinteresserede danskere noget at gå op i. Når det var slutrunde-tid – og Danmark var sendt pinligt tidligt ud, hvis de overhovedet var kvalificeret – så var vi alle svenske.
Vi nød de episke finaler mod Rusland. Ja, selv jeres OL-nedture gjorde ondt, selvom vi havde rødhvidt og ikke blågult blod i årerne.
Derfor virkede det også næsten – men kun næsten – forkert, da vi slukkede jeres gyldne epoke ved EM i 2004. Da jeres stereotype, langsommelige skabelonhåndbold blev pulveriseret af Joachim Boldsen, Lars Krogh Jeppesen og Michael V. Knudsens tempo, energi og unge gåpåmod. Da vi lagde jer i håndboldgraven og sluttede en af de smukkeste epoker i håndboldhistorien.
Og så er vi tilbage til det med at sige tak: For det er i høj grad takket være inspirationen fra den ultra seriøse svenske håndboldskole. der i den sidste del af 90’erne blev implementeret i Danmark, at vi pludselig kunne mønstre et slagkraftigt landshold. Som altså endte med at blive jeres bøddel.
Siden vi gjorde en ende på jeres storhedstid har håndboldverdenen tilhørt os. Og Frankrig, bevares, men nu handler det ikke lige om ’Les Experts’. Og det bliver ikke i aften, der bliver lavet om på det magtforhold. For uheldigvis for jer har de danske spillere ikke et milligram af det hovmod, som er drysset ud over denne tekst.
Det har nederlaget i OL-kvartfinalen i 2012 sørget for. Danskerne tørster efter revanche i en betydende kamp. Det gjorde forbandet ondt på de danske spillere og deres stolthed, da de leverede en kamp langt under niveau for at se et middelmådigt svensk hold gå hele vejen i OL-finalen. Jeg har aldrig set de danske spillere så skuffede som den sommeraften i London, efter de var sendt ud af svensken.
Det skal hævnes nu. Og med det imponerende topniveau, Danmark viste mod Spanien, er det ikke til at få øje på muligheden for en gentagelse af de svenske drillerier; Mikkel Hansen & co.’s selvtillid er massiv, og kursen sat mod medaljer i Polen.
I har EM-billetten i fodbold. Tillykke med det. I har Zlatan. Tillykke med det. I aften? Der har I ikke en chance…

***

Finns många fler nuvarande klubbkompisar och före detta än bara Flesnburggänget. Hade ni till exempel koll på att Petersen var klubbkompis med Niklas Landin i hela sex år i GOG och Bjerringbro-Silkeborg? I GOG under Petersens tid var också Mikkel Hansen och Michael Damgaard, i Bjerringbro-Silkeborg fanns också Rasmus Lauge och i Hamburg var Petersen lagkompis med Hans Lindberg och Henrik Toft Hansen.

Och ovanpå alltihop är väl Petersen halvdansk eller i varje fall kvartsdansk?

***

I kväll möts de igen – far och son Dutjebajev: pappa Talant som förbundskapten för Ungern och grabben Alex som högernia i Spanien.

***

Tror inte vi kan hoppas på hjälp av pappa Dutjebajev i kväll. Det hade ju varit väldigt, väldigt bra om Ungern hade tagit poäng mot Spanien. För då måste Spanien ta poäng mot Ryssland i morgon i sista matchen för att ta sig förbi Tyskland. Om nu inte Tyskland, utan Dissinger och Weinhold, går och vinner över Danmark i morgon. I ett sånt läge, om Spanien alltså tappat poäng mot Ungern, har Spanien heller inget att spela för mer än sin heder för då kan man inte komma ikapp Tyskland eller Danmark.

Alltså: antingen ska Ungern ta poäng mot Spanien eller Tyskland ta poäng mot Danmark i morgon. Händer något av detta så har Spanien något att spela för mot Ryssland – och det är alltså väldigt viktigt för Sverige för vi vill inte att Ryssland ska ta poäng mot Spanien och snuva oss på OS-kvalplatsen.

Hängde ni med?