En typ av tyckare här i bloggen efter Tjeckien-matchen:

Veteranen återigen bäst i en ”sketen” träningslandskamp.
Taskig tajming på niometer emellanåt.
Bra sexmetersspel.
Målvakts-, försvars- och kontringsspelet är vapnet.
EM-uppladdningen blev rätt mycket som väntad.
Men det här ska handla en del om ett kryss mot Egypten för ett år sedan som kan bli ödesdigert.

Det är svårt att inte kalla Mattias Andersson för något annat ett fenomen numera.
Här går han in den första av fem träningslandskamper inför ännu ett mästerskap – 37 år gammal, given målvaktsetta i EM, 17 år efter debuten i landslaget – och är bäst av samtliga svenska spelare i kväll.
Noggrannheten, professionaliteten, vinnarskallen… ett fenomen som sagt.
Snackade med Andersson om det efteråt och ni hittar den texten här.
Samtidigt är man inte förvånad att Andersson är bäst i en sådan här match, det har han varit förr (sedan fick han i och för sig bra mycket bättre hjälp av uteförsvaret än stackars Appelgren i andra halvlek).
Och det var inte så värst mycket som överraskade i Sverige i den här första landskampen av totalt fem inför EM.
Tajmingen på niometer var taskig emellanåt och det var väntat med tanke på att spelarna där knappt lirat ihop tidigare och förbundskaptenerna dessutom valde att testa massor av olika konstellationer, vilket i sin tur innebar att man nästan ”bytte sönder” det svenska anfallsspelet.
Hade en tanke om att sätta plus på spelarna efter matchen men det kändes lika obefogat som orättvist när spelarna åkte in och ut ur uppställningarna snabbare än en cederholmsk stegisättning.
Man kan ju undra varför Lindgren/Olsson valde att byta runt så mycket när man går en kamp mot klockan inför EM för att hitta spelet, samarbetena och tajmingen i de uppställda anfallen.
Pratade med Lindgren om det efteråt och han motiverade det med att det på sätt och vis handlade om en inventering (även om det var mitt ord) – ”vi ville se hur olika konstellationer fungerade och framför allt ha något att utgå från när vi nu jobbar vidare”.
Jag kan förstå det och man har faktiskt fyra matcher till på sig. Men det kommer att bli tufft att hinna få ihop det.
De här ”hybridspelarna” (alltså de som ska kunna gå både som vänsternia och mittnia) imponerade inte direkt när de kom in som mittnior. Där finns det mycket att jobba med – som väntat.
Att det kom någon rejäl dipp, den här gången efter cirka tio minuter i andra halvek, var nästan lika väntat. Det är som Staffan Olsson sa redan när truppen togs ut: ”tv-tittarna får vara beredda på att det kommer bli en berg-och-dal-bana i EM”.
Lika väntat var det att sexmetersspelarna inte kommer att vara bekymret i EM. Där håller Blågult hög internationell klass.
Men det blir oerhört viktigt att de här spelarna på kanterna och på linjen kommer med i spelet också i de uppställda anfallen, precis som Oscar Carlén var inne på i tv-sändningen. Niometersspelarna måste hitta dem och där kan man känna en oro för till exempel hybridspelarnas förmåga att hitta linjen från framför allt mittniopositionen.
***
Försvarsspelet var riktigt dåligt och okoncentrerat under en lång period i andra halvlek och 28 insläppta mot detta Tjeckien imponerar inte.
Slovenien och Tyskland i EM är minst en, eller kanske snarare två, snäpp högre i fråga om motstånd än det här. Spanien är ytterligare en nivå upp.
***
Lukas Nilsson åkte på en rövtackling av 128 kilo Petrovsky (var det väl?) vilket gav honom en av hela tre lårkakor i matchen.
– Men det är inga problem, dem springer man bort, sa Nilsson.
***
Mattias Zachrisson – herrarnas egen Nathalie Hagman.
***
Och så var det den där ett år gamla matchen mot Egypten.
Jag pratar om krysset mot egyptierna i VM i fjol.
Det var då Kim Andersson skadade sin axel och sedan aldrig kom tillbaka till landslaget mer.
Det var väl ödesdigert i sig men det faktum att vi bara fick oavgjort mot Egypten kan visa sig bli mycket kostsamt. i EM, visar det sig nu
Sverige höll i och för sig på att förlora matchen men kom tillbaka från 18-23 till 25-25. Men man hade chansen att vinna den. Och hade man bara gjort det hade Sverige slutat nia i VM i stället för Makedonien eftersom de lag som åkte ur VM i åttondelen, som Sverige, rankades efter antalet poäng i gruppspelet.
Skulle Sverige inte nå en OS-kvalplats i EM, vilket är den stora målsättningen men som blir mycket tuff att klara av, samtidigt som något av de sex redan OS-kvalklara lagen – Polen, Spanien, Danmark, Kroatien, Tyskland eller Slovenien – vinner EM, alternativt förlorar finalen mot Frankrike, får VM-nian (Makedonien) en plats i OS-kvalet.
Det är ju högst troligt att vi hittar EM-vinnaren bland de här sex lagen eller att ett av dem spelar final mot Frankrike.
Till OS-kval från EM går de två bäst placerade lagen som inte redan är klara för OS eller OS-kval. I praktiken innebär det att man kan gå till OS-kval som nia om man har alla de sex nämnda lagen före sig plus Frankrike. Men troligen kommer minst ett eller två lag som inte är klara för OS-kval blanda sig i där, som Ungern, Island eller Ryssland. Då får Sverige bara ha ett av dem framför sig i den slutliga placeringsordningen i EM.
Mycket talar för att poängtappet mot Egypten i VM i fjol i slutändan kan avgöra Sveriges OS-öde.