Vilken dag i handbollsfabriken.
Nej, vilken fantastisk dag i handbollsfabriken.

OS-kvalplats! Tyskland-Danmark! Norge-Frankrike! Polen-Kroatien!

Det här blir det sista blogginlägget från EM.
Visst kan det verka konstigt att en handbollsblogg tar paus just när EM går in i sitt avgörande skede. Det kan jag förstå att ni tycker.
Jag, liksom resten av presspacket (minus några från Viasat kanske), lämnar EM och Polen nu. Och nu tar jag ledigt veckan ut. Jag har varit borta två veckor från familjen och redan nästa fredag bär det av till Dubai på nya jobb. Då behöver jag den här helgen med dom som betyder nåt.
Men innan dess ska ni få ett matigt inlägg med fredagens tyckare, spelarnas slutbetyg i EM (ja, det återstår en placeringsmatch men den är helt betydelselös och kommer helt enkelt inte med här) och lite annat.

Klockan är 02.30 när jag skriver det här (sedan kommer det nog inte publiceras på ett par timmar för jag har problem med uppkopplingen här märker jag) och om två timmar går taxin mot flygplatsen. Därför blir det inte några nya tankar egentligen utan mer ett hopkok av det jag publicerat under dagen. Och det blev en del till slut.

Men innan dess: Nattchefen berättade att han pratat med Peter Wennman, vår man i London och Premier League, som i natt konstaterade:
– Så efter alla hjältar, dramer och uträkningar så är vi alltså klara för…för…OS-kval?!

Jag kan förstå Wennmans invändning. Det har varit väldigt många sidor, artiklar och stora rubriker för någonting som i själva verket varit ett kval till ett OS-kval.

Men kul har vi haft.

Som alltid: tack alla bloggläsare för att ni hängde med hela vägen.

Vi har fyra olika OS-kvalgruppscenarior för svensk del, beroende på vilka som vinner EM:

Papperstyckaren:

WROCLAW. Tack, Tyskland.
Tack, Tyskland.
Tack, Tyskland.
Tack, Spanien.
Men framför allt:
Tack, Sverige.

Ola Lindgren har berättat att han ringde sin mamma när han inte orkade se avgörandet längre.
Jonas Källman har nästan rört mig till tårar när han berättat om sin farmor som befinner sig i den fruktansvärda alzheimer-dimman.
Mattias Zachrisson har glidit runt och slängt ur sig oneliners.
Tobias Karlsson och Mattias Andersson har tackat den spanske förbundskaptenen Manolo Cadenas.
Det är efter midnatt och jag har blivit kvar på spelarhotellet efter rysaren. Det finns inte tid att ta sig tillbaka till det egna hotellet före deadline.
Bakom mig sitter just nu sitter en svensk hjälte och dricker en stor stark – Arpad Sterbik. Den spanske målvaktsjätten. Bäst i världen när han vill.
Han spikade igen när det behövdes mot Ryssland och tog sitt Spanien till semifinal – och Sverige till OS-kval.
Nu sitter han, liksom en annan, och försöker summera den galnaste mästerskapsdagen handbollsvärlden upplevt.
Med osannolika vinnare som Norge, Tyskland, Kroatien och Sverige.
Och otänkbara förlorare som Frankrike, Polen och Danmark.
Sverige var kanske inte en lika osannolik vinnare som de övriga tre när dagen började.
Men tänker vi tillbaka på hur det såg ut när det här laget kom hit så är också Sverige en osannolik vinnare denna EM-dag.
Ja, det räcker att vi går tillbaka en knapp vecka, när man hankade sig vidare till mellanrundan med noll poäng. Eller tittar tillbaka bara ett par dagar, inför matchen mot Danmark.
Ni som läser den här spalten vet att jag dömde ut det här laget efter turneringen i Spanien. Jag kunde inte ens se Sverige ta en poäng i gruppspelet och då skulle vi vara hemma efter en vecka.
Inför första matchen i mellanrundan mot Ryssland hade jag en biljett hem liggande klar vid förlust. Men åtta sekunder innan jag kunde checka in på mobilen kvitterade Johan Jakobsson.
Lägg till det att Tyskland räddade Sverige tre gånger om med sina segrar mot Slovenien (så man gick vidare till mellanrundan), Ryssland (så ryssarna inte kunde dra ifrån i kampen om OS-kvalplatsen) och Danmark (så Spanien hade något att spela för, annars hade de garanterat inte besegrat ryssarna).
– Maxflyt. Vi har många att tacka, säger Ola Lindgren och det är bara att hålla med.
Men som han också lägger till:
– Men vi ska tacka oss själva också.
Definitivt.
Blågult gick genom mellanrundan obesegrade – det kan ingen ta från dem.
Men framför allt grejade Lindgren och kollegan Staffan Olsson sin största utmaning under sina snart åtta år som förbundskaptener. Man hade en vecka på sig att lyfta detta utdömda lag ur ”misären” nere i turneringen i spanska Irun helgen före EM, pumpa det med självförtroende, täta luckor, släcka bränder, välja och välja bort, fortsätta bygga för framtiden och förbereda fem spelare för deras debutmästerskap.
Man fortsatte med allt detta under turneringen, lade ihop pusselbit för pusselbit och hade fått tillräckligt många att passa ihop för att spela två kryss och vinna en match i mellanrundan.
Det räckte för att nå det man kom hit för: OS-kvalplatsen.
Klarar man det är det en bragd, inte minst av förbundskaptenerna, skrev jag inför premiären.
Det gjorde man och då är det, utifrån förutsättningarna, en bragd. Det står jag fast vid, även om de som följt det här på avstånd naturligtvis kan ifrågasätta om det är en bragd att knipa en OS-kvalplats efter att slutat sjua eller åtta i ett EM.
***
Nu håller vi på Norge – i semifinalen.
Sedan räcker det. För ett norskt guld skulle innebära en klart mycket tuffare OS-kvalgrupp för Sverige än om något av de andra tre lagen tar hem guldet.
För vinner Tyskland, Spanien eller Kroatien får vi Slovenien i stället för Kroatien som andra europeiska lag och då tror jag att vi tar en OS-biljett.
***
Nu är det upp till Stefan Lövgren i maktens korridorer. Vi vet vad hemmaplan betyder i handboll – om man inte är polack.
***
En Jim Gottfridsson med två månader med topphandboll i sig skulle vara en oerhört viktig förstärkning.
Han var outstanding i EM-kvalet mot just Slovenien i våras.
***
Spanien tar guldet.

***
Sedan kan ni läsa om:
Sveriges kamp för att få hemmaplan i OS-kvalet. Då blir det Malmö Arena.
Gottfridssons glädjebesked.
Kim Andersson som gläntar på dörren till ett OS-kval.
De svenska veteranernas krav på europeiska förbundet.

Här mitt knäck om när Ola Lindgren ringde sin mamma:

WROCLAW. Ola Lindgren vågade inte se andra halvlek av Spanien-Ryssland.
Han ringde sin 84-åriga mamma.
– Men vi fick lägga på för hon ville ju se det, garvar förbundskaptenen.

Sverige är klart för OS-kval.
Men Ola Lindgren vågade inte se upplösningen.
Sverige var beroende av att Spanien skulle spela minst oavgjort mot Ryssland, en match den svenska truppen följde från EM-hotellet.
Men Ola Lindgren lämnade rummet där man var samlade.
– Det var olidligt efter första halvlek och ryssarna var i förarsätet. Man kan ju inte påverka något, säger förbundskaptenen.
– Jag gick in på mitt rum och ringde min mamma. Men vi fick lägga på efter en stund för hon ville ju se det, skrattar Lindgren.
Lindgrens 84-åriga mor ser ”all” tv-sport.
– Då kollade jag på Kroatien-Polen i stället. Den matchen var ju helt galen. Jag har aldrig varit med om maken. Jag stack ut huvudet ibland och kollade vad det stod i Spaniens match.
Spanien gjorde vad de skulle till slut och Sverige är i OS-kvalplats.
– Otroligt skönt! Vi har haft enormt flyt. Vi har hankat oss fram med otroliga vändningar i slutet av matcherna. Vi har verkligen haft marginalerna på vår sida och har många att tacka – inklusive oss själva. Men vi ska inte be om ursäkt heller. Vi gick igenom mellanrundan obesegrade, säger Lindgren.

***

Sveriges mardröm: norskt guld.

WROCLAW. Norge är i en sensationell i EM-semifinal.
Men norskt guld ger svensk mardröm i OS-kvalet.
– Man vill ha någon av de andra tre grupperna, säger Johan Jakobsson.

Norge är EM:s stora skrällag.
Efter att slagit Kroatien och värdnationen Polen avslutade man med att slå ut storfavoriten Frankrike.
Nu är Norge i sin första semifinal i ett herrmästerskap någonsin, där man möter Tyskland.
– De har gjort en fantastisk resa. Hatten av, säger svenske förbundskaptenen Ola Lindgren.
För Sverige väntar ett OS-kval och motståndet där bestäms av vilket lag som vinner EM (se här intill).
Sportbladet frågade runt bland de svenska spelarna hur de ser på de olika gruppscenariorna och det står klart att mardrömsscenariot är att Norge vinner hela EM.
Då väntar Danmark, Kroatien och Bahrain.
– Man vill ha någon av de andra tre grupperna, säger Johan Jakobsson.
– Ja, de andra tre är mer fördelaktiga, säger Tobias Karlsson.
Ingen av dem vill välja en drömgrupp.
– Det är hugget som stucket mellan de andra tre, säger Jakobsson.
Mattias Zachrisson ser helst att Spanien vinner EM så att man får Danmark, Slovenien och Iran.
– Det känns lite som att Danmark eller Spanien kvittar men det hade varit roligt med ett litet derby så jag tar Danmark. Sen tar jag hellre Slovenien än Kroatien. Det känns som vi har rätt bra statistik på dem. Roligt med ett litet derby också därför Danmark, säger kanttrollaren.
Han vill också undvika norskt guld.
– Som sagt så tror jag det är tuffare med Kroatien än Slovenien.
Lukas Nilsson tar gärna ett kroatiskt guld och får Spanien, Slovenien och Iran.
– Svårt som fan. Alla grupper är tuffa, men tror att den hade passat oss bra, säger 19-åringen.

***

Jonas Källmans rörande hälsning till sin farmor:

WROCLAW. Jonas Källmans farmor har varit en av hans största supportrar i alla år.
Nu är hon sjuk i alzheimer.
– Det här var för henne, säger en rörd Källman efter att OS-kvalplatsen är säkrad.

Direkt efter segern mot Ungern tittade Jonas Källman in i TV3:s kamera och sa:
– Jag vet att min farmor och farfar sitter där hemma och tittar. Min farmor sa till mig att jag måste ge lite till och försöka hjälpa till lite och nu har jag gjort det. Det var för dig farmor.
När Sportbladet träffar Källman några timmar senare, när OS-kvalplatsen är säkrad, berättar han mer om relationen till sin farmor, som drabbats av alzheimer, och hälsningen.
– Tyvärr har hon på senare tid blivit sämre. Det är lite svårt att prata med henne. Jag försöker prata mycket med farfar, säger Källman och blir märkbart rörd vid tanken på sin farmor.
– För länge sedan sa hon att jag var tvungen att hjälpa till lite mer, säga till lite mer och bestämma lite mer. Jag försökte göra det hon sa. Därför hälsade jag till henne i tv.
Det här var för henne?
– Absolut.
Såg hon matchen?
– Jag tror att hon satt och tittade på den. De brukar se alla matcher och hon brukade se inspelade matcher när hon inte hade något att göra. Det är speciellt när det är som det är. Förhoppningsvis förstod hon vad jag sa i tv.

***

Och så slutbetygen

Än en gång:
+++++ = världsklass
++++ = mycket bra
+++ = bra
++ = godkänt
+ = underkänt

Mattias Andersson ++++
Inledde strålande mot Slovenien. Hade en dipp mot Danmark men höll annars rakt igenom som förstaval. Ungernmatchen ger honom ett extra plus totalt.

Mikael Appelgren ++
Spelade klar andrafiol. Startade bara en match (Danmark) och hade det tungt då. Men viktig räddning i slutet där.

Jonas Källman ++++
Brukar hävda att När Källman är bra är Sverige bra. Oerhört viktig, framför allt bakåt. Spelat mest av alla utespelare trots att han missade en match och slet med ett ryggskott. Bäst i Sverige. Nära en femma.

Fredrik Petersen ++
Källmans försvarskvaliteter gör att Petersen blir andravalet i mästerskap efter mästerskap. Bara blivit ett spelmål på hela EM för Petersen.

Victor Östlund +++
Fick en oväntat stor roll både bakåt och framåt. Klarade den på ett mycket övertygande sätt. På gränsen till en fyra.

Markus Olsson
Spelade för kort tid för att betygsättas.

Philip Stenmalm ++
Tredjevalet framåt på vänsternio. Avlastade bra bakåt som tredjeman i mittblocket, inte minst mot Slovenien i premiären.

Lukas Nilsson +++
Fick ett internationellt genombrott och visade att han är svensk handbolls stora framtidsnamn. Men blandade och gav också. Hans insats mot Ungern räddar en trea.

Jesper Konradsson ++
Fick starta i princip varje match. Hade det tufft i några matcher och gjorde det bra i andra. Går inte att komma från att Jim Gottfridsson saknades.

Johan Jakobsson ++++
Fick sitt landslagsgenombrott som 28-åring i sitt femte mästerskap efter tveksam inledning. Världsklass framåt i ett par matcher men det svaga försvarsspelet drar ner betyget ett snäpp.

Andreas Cederholm ++
Inledde EM charmant när han byttes in i första halvlek mot Slovenien. Sedan blev det tuffare direkt i andra halvlek och Cederholm övertygade inte igen plus att han fick problem med axeln.

Niclas Ekberg ++
Fick starta i match efter match fram tills matchen mot Danmark. Men med facit i hand skulle Zachrisson nog fått ännu mer speltid tidigare. Men Ekberg led också av de obefintliga utspelen i flera matcher.

Mattias Zachrisson ++++
Tog verkligen chansen när han fick den. Poängräddare två gånger om mot Ryssland och Danmark. Iskall måltjuv och mycket bra bakåt. Gick om Ekberg i detta mästerskap.

Andreas Nilsson +++
Fick överraskande lite speltid när förbundskaptenerna i början gick hårt på Nielsen, som imponerade under uppladdningen och som innebär ett mindre byte anfall/försvar. Har fortsatt problem bakåt men Nilsson visade att han är vassare (än Nielsen) framåt.

Jesper Nielsen +++
Hade en rätt tung inledning på EM och stod inte att känna igen från träningsturneringen före EM. Kom väl aldrig upp på samma nivå framåt men växte bakåt under turneringen.

Tobias Karlsson ++++
Sällan, eller aldrig, dålig. Men drog han inte på sig fler utvisningar än vanligt, Karlsson? Svårt att säga om det berodde på hans eget spel eller att han hade domarnas ögon på sig på ett annat sätt. Men fortfarande oerhört viktig och lyfter alla andra bakåt.