Spelarna har verkligen ingen koll.

Jag hade ju ett resonemang för något inlägg sedan om hur anmärkningsvärt dålig koll spelarna hade på förutsättningar och kommande matcher och jag misstänkte att det var mer som de sa utåt bara för att slippa följdfrågor och spekulationsfunderingar.

Men under dagens fotbollsmatch i matcharenan med ledare och journalister så berättade läkare Jerrhag att spelarna verkligen inte vet.

– De förstod inte i går direkt efter matchen hur viktig poängen var. Ola fick gå runt och berätta för alla, sa Jerrhag.

Jag noterade också, när jag kastade en blick över min dataskärm och ner på planen direkt efter slutsignalen, att ingen av spelarna jublade direkt.

– Vi hade bara pratat om hur viktigt det var att vinna matchen. Det var det enda som fanns., sa Jerrhag.

***

Visst kan man tycka att landslaget gnäller över både det ena och det andra när det kommer till spelschema och liknande saker och att man har sina konspirationsteorier. Men vi i pressen är inte sena att haka på och göra rubriker av det. Men faktum är att EM-systemet är väldigt raffinerat och öppnar för sådana här teorier.

Tobias Karlsson hade en sådan direkt efter matchen i går där han fruktade att Spanien bokstavligen ville lägga sig mot Ryssland för att man inte ville vinna gruppen utan sluta tvåa och få Polen i stället för Frankrike i en semi (går både Polen och Frankrike rent nu i mellanrundan så vinner Polen den gruppen på inbördes på Frankrike). Men efter att dubbelkollat det där så kom jag fram till att det läget kan nog inte uppstå, att Spanien tjänar på att förlora matchen mot Ryssland för att bli tvåa i stället för etta. Det ”valet” kommer de nog inte få. Vinner Spanien mot Danmark (och Ungern förstås) så vinner de gruppen. Förlorar de mot Danmark (och vinner mot Ungern) så blir de tvåa. Det betyder, som jag konstaterade i artikeln i går kväll, att det däremot ser ut som Spanien inte kommer att ha något att spela för mot Ryssland (om inte Tyskland besegrat både Ryssland och Danmark och därmed hotar Spanien om en andraplats i gruppen). Men det är en annan sak än aktivt vilja lägga sig för att man vinner fördelar på det.

Ja, det är många om och men. Nu låter vi lagen spela om det någon omgång till och återkommer. Jag utgår från att ett eller två oavgjorda resultat i den här soppan skulle ställa till det rejält för spekulationerna.

Men i sammanhanget ska vi inte glömma att Sverige också dragit stora fördelar av systemet genom åren. Minns hemma-EM 2002 när man lägligt nog förlorade sista matchen i mellanrundan mot Danmark för att få Island i stället för Tyskland i semifinalen. Det var inte så snyggt gjort kanske, men fullt tillåtet.

***

Fotbollsmatchen i förmiddags blev ingen match mellan ledare och media. För det var ledarna för få nämligen. Vi fick blanda lagen lite.

Det ena laget bestod av de som står upp på lagbilden (minus ”dansken” längst ut till höger som tillhörde de sittande), det andra laget bestod av de som sitter på huk.

Det stående laget, undertecknads lag, vann huvudmatchen klart, dock med en spelare mer.

Det sittande laget vann sedan den andra, korta matchen då vi började om från 0-0 och vi i det stående laget tappade en gubbe.

I övrigt kan vi konstatera att…

…Expressens Nicolinn ”Der Bomber” Nilsson nog blev skyttekung.

…TV4:s Patrick Ekwall mest gnällde på vår ”dödgrävarfotboll”.

…vår polack i laget, ”Boniek”, var hetast på de där långbollarna och petade in de flesta.

…läkare Jerrhag var nyttigast på plan.

…”dansken” i andra laget var mycket säker i positionsspelet (han var på sin vänsterkant, punkt).

…presschef Daniel Vandor tog slut.

…TT:s fotograf Fredrik Sandberg halkade runt i sandaler och var viktigare för vårt lag än någon förstod. För när han satte sig på bänken rasade allt.

Ungefär så.