Helle Thomsen bjöd på en liten bomb så här kvällen före OS-kvalet ska till att börja: Sabina Jacobsen skrivs inte in i truppen. Ni läser mer om det här.

Nu fick jag inte prata med Thomsen då beskedet kom så sent, utan jag fick nöja mig med presschef/överledare Vandor. Men han stod fast vid att det inte handlar om någon skada eller sjukdom. I stället ska Jacobsen vila för att hon ska gå så hårt mot Polen och Ryssland.

Det kan man inte tolka som något annat än att Thomsen tänker spela Jacobsen mycket som högernio mot Polen (i första hand) och Ryssland. För varför skulle hon annars behöva vilas för att bara spela försvar i två matcher (om än) på två dagar? Det lär ju annars vara andra spelare som kommer att gå betydligt hårdare mot Polen och Ryssland och som ska spela mot Mexiko också, som Gulldén till exempel.

Nu väljer Thomsen att offra ett byte på den här lösningen och har därmed bara ett kvar, som bör sparas till målvakterna om det skulle hända Bundsen eller Idéhn något.

Vandor säger att nu får övriga niometersspelare chansen att visa vilka som är i form. Hur nu de nio (inklusive Hagman) ska hinna göra det på allvar i en match och vad nu det testet är värt mot ett Mexiko som kanske är det sämsta laget som någonsin kvalat till ett OS och som Sverige ska köra över med 15-20 bollar.

Ja, som ni förstår så är jag inte riktigt med på hur Thomsen resonerar. Men det klarnar kanske i morgon.

***

Jag har ju utlovat lite info om en nostalgiträff på lördag. Det är den förre linjebjässen Joachim Stenbäcken (morbror till Jonathan och Alexander) som bjudit in sitt gamla u-landslag, födda 1962-63, till Kristianstad på lördag när IFK möter Guif.
– I princip alla kommer, förbundskaptenerna också. Vi blir 18 stycken, säger Stenbäcken glatt till bloggen.
Bara de båda 64:orna Magnus Wislander (landade här i Astrachan i natt för att kommentera damernas OS-kval) och Peder Järphag (”giltigt skäl”) samt Ulf Månsson uteblir. Jo, supertalangerna Wislander och Järphag, som sedan skulle bli första svenska lag att spela UVM-final med sin egen generation födda 1964-65, var alltså med och spelade med de som var två år äldre.
Stenbäckens gäng var mycket nära att bli första svenska lag att spela en UVM-final.
– Man brukar väl säga att det svenska handbollsundret startade med Björn Jilséns frikast i OS 1984 eller fjärdeplatsen i VM 1986 eller VM-guldet 1990. Jag skulle vilja lägga till ”Helsingfors 1983”, säger Stenbäcken med ett litet skratt.
– Vi var faktiskt bara en centimeter från att gå till final i UVM då.
Sverige behövde vinna mot Jugoslavien, favoriter att vinna hela turneringen, i sista matchen i mellanrundan med sju mål för att gå till final.
– Med 20 sekunder kvar ledde vi med 26-20. Då gjorde juggarna ett tekniskt fel, Per Öberg lade frikastet som blev till en kontring till Anders Ljungqvist, som fångade bollen och kom helt fri med målvakten. Då blåste domaren. Öberg hade stått med hälen en centimeter in på linjen när han lade frikastet. Annars hade Ljungqvist satt friläget och vi hade gått till final. Nu gick Västtyskland dit från vår grupp i stället, vi spelade bronsmatch mot Danmark som vi förlorade och Jugoslavien fick spela match om femte-sjätte plats.
Vilka var bäst i det här laget?
– Per Öberg och Lars Ahlert (den sistnämnde saknas på bilden nedan) från Frölunda var riktigt bra. Och Mats Fransson i målet förstås, han var ju med och tog VM-guld 1990. Men allra bäst var nog högersexan Kent Andersson. Han var magisk, en Pierre Thorsson-typ. Han var den ende av oss som togs ut i all star team.
Men Andersson försvann tidigt från den stora scenen.
– Han spelade i Malmö BI och värvades sedan till H43. Men han var en bohemtyp och det där med att träna hårt var inte hans grej. Han lade ner elitkarriären redan som 21-22-åring, minns Stenbäcken.
Det är få i detta u-landslag som gjort stora avtryck i svensk handbollshistoria, i varje fall på ett internationellt plan, trots att de var i helt rätt ålder när Bengan Boys-epoken inleddes. Öberg, Ahlert, Jonas Sandberg och Stenbäcken gjorde en del a-landskamper och Fransson var alltså med om VM-guldet 1990 men annars var det yngre generationer som tog över helt och bildade stomme under guldepoken på 1990-talet.
Kommer ni spela förmatch till Kristianstad-Guif på lördag då?
– Nej, förmatchen blir hemma hos mig, vid groggbordet, flinar ”Kimmen”.
– Sen går vi och ser matchen i en loge i arenan och avslutar med att gå på ut på stan, till ”Bånken”.
Räkna med många sköna stories i Kristianstad på lördag, ni som är där och får tillfälle att lyssna.

***

Här är gänget:

Bakre raden från vänster: Claes Carlsson (förbundskapten), Lars-Ove Andersson, Kroppskultur, Michael Franzén, Heim, Magnus Wislander, RIK, Per Öberg, Frölunda, Ulf Månsson, Drott, Peder Järphag, Sävehof, Ralf Jansson, Kroppskultur, Kenneth Mattelin (förbundskapten). Nedre raden från vänster: Pierre Gustavsson, Hallby, Anders Ljungqvist, Frölunda, Kaj Pajala, Guif, Mats Fransson, Lysekil, Niklas Lagerström, Frölunda, Ingvar Brorsson, Frölunda, Jörgen Persson, H43, Jonas Sandberg, Lugi.

***

Mötte Andrej Lavrov i dörren till arenan i dag. Han var på väg ut för att ta ett bloss. Tror att han är förbundspamp numera.

***

Linjerna i träningshallen var bokstavligen handmålade. Med en vanlig pensel och färg som inte riktigt räckte till.

***

Thomsens och Idéhns väskor plus lagväskan med västarna är nog försvunna för gott.

– Jag slipper fundera på morgonen vilken tröja jag ska ha i dag, garvade Thomsen.

Det var tredje gången på mindre än 1,5 år som Thomsen blev av med sin väska efter en flygning i jobbet.