Då rundar vi av härifrån Astrachan med ett blogginlägg.

Angelica Wallén fick chansen i det här kvalet och tog den verkligen. Här ett knäck med Wallén som verkligen ger uttryck för vad hon känner.

Det föranleder oss att gå in på gallringen till OS.

Här är min OS-trupp:

Målvakter:
Johanna Bundsen
Filippa Idéhn
Givet målvaktspar.

Vänstersex:
Loui Sand
Med en ren försvarsspecialist i Sabina Jacobsen behöver man ”spara in” en spelare på någon position. Sand hade en blytung dag mot Ryssland men är given etta och behöver hon avlastning kan Roberts (eller Ahlm) gå ner på kanten en stund.

Vänsternio:
Linnea Torstenson
Jenny Alm
Jamina Roberts
Torstenson känns allt mer som en försvarsspelare. Roberts kan spela på flera olika positioner och är en annan typ av vänsternia än Alm och Torstenson (och Westberg för den delen).

Mittnio:
Isabelle Gulldén
Johanna Ahlm
Gulldén solklar etta. Veteranen Ahlm får fortsätta vara hjälpgumma lite överallt.

Högernio:
Angelica Wallén
Som så ofta en svårt position att ta ut. Men Wallén gjorde det lättare efter sitt OS-kval. Här ska Hagman delvis räknas in numera. Och sedan kan flera spelare i truppen stötta upp, som Jacobsen, Ahlm och Roberts.
Djapanovic? Vi har ännu inte sett vad hon kan göra på landslagsnivå. Bör vara med på OS-uppladdningen men är stort frågetecken bakåt.

Högersex:
Nathalie Hagman
Emma Hawia Svensson
Hade inte Hagman varit ett viktigt alternativ på högernio hade jag valt henne som ensam högersexa och tagit med en extra vänstersexa bakom Sand. Men nu behövs det en extra högersexa och Hawia Svensson har gjort det bra nu.

Mittsex:
Linn Blohm
Frida Tegstedt
Blohm självklar. Tegstedt utmanas av rutinerade Ulrika Ågren, som är tillbaka efter att blivit mamma. Men Tegstedt är bättre bakåt och det är redan en hel del envägsspelare i truppen.

Försvarare:
Sabina Jacobsen
Inget snack. Kan avlasta på högernio också som sagt.

***

Ingen Ida Odén i OS alltså. Här berättar hon varför.

***

Hon sa det aldrig, men när vi pressade Helle Thomsen i dag om framtiden så kändes det som att hon nog öppnade lite för att fortsätta som förbundskapten ändå.

Fortsättning följer.

***

Startfältet i OS är klart och jag gjorde ett knäck på det där tre spelare plus Thomsen fick ta ut sin drömgrupp (vilket automatiskt gav en mardrömsgrupp). Det troliga scenariot vid lottningen den 28 april är att det blir en mix. Men alltid kul att spekulera, precis som i vilka som ska med till OS.

Då det bara är två grupper i OS är det hela sex seedningslinjer/-par:
Norge – Nederländerna
Rumänien – Ryssland
Sverige – Montenegro
Frankrike – Brasilien
Spanien – Argentina
Sydkorea – Angola

Här är spelarnas drömgrupp: Nederländerna, Rumänien, Sverige, Brasilien, Argentina och Angola.
Mardrömsgruppen blir således: Norge, Ryssland, Sverige, Frankrike, Spanien och Sydkorea.

***

Ni fick en lektion i dag, Linnea?

– Ja, det var nio bollar i röven.

***

Fast det var ju bara åtta…

***

Noterade vid nationalsångerna att av 26 synliga, ryska spelarknän bar 23 skydd. Knäskyddsbranschen är oerhört lukrativ i Ryssland.

***

På tal om nationalsångerna i dag: först dundrade den mäktiga, ryska nationalsången på så man, som vanligt, fick ståpäls. Sedan sjöng en svensk trubadur ”Du gamla, du fria” på nån gammal cd.

Det var klasskillnad redan där i dag.

***

På tal om lukrativa branscher: sälja spolarvätska i Astrachan något halvår skulle göra en ekonomiskt oberoende resten av livet. Att ingen har kommit på det i den här gudsförgätna staden.

***

Hassan Moustafa var tydligen på plats i Astrachan. Men han blev sjuk redan första dagen, i fredags, och har legat på hotellrummet sedan dess, stackar’n.

***

Thomsen menade att, oavsett vems uppgift det blir, så blir det tufft att ta ut 14 spelare till OS.

– Vi har många bra spelare. Men vad har då Ryssland? De har väl 14 000 att välja på. De skulle kunna ställa upp med fem landslag.

***

Ryssland, ja. Satt mest och studerade min nya favorit: Anna Vyakhireva.

Vet inte om jag nämnt henne här eller på twitter. Men hon är högersexa och nyss fyllda 21 år. Spelar här i Astrachan till vardags.

165 centimeter och 50 kilo. Men oj, vilka snabba fötter! Och spelsinnet! Bollsläppet!

Hon hade gjort två landskamper inför VM i december. Där satte hon 52 baljor och blev trea i skytteligan. Hon kan också gå upp och spela högernia. Bakåt spelade hon tvåa i dag. Hon löste det med trots sin litenhet.

Nämnde henne för Torstenson, som hade järnkoll.

– Hon spelade i Zvedza (Zvenigorod) förut. Hon har tyglat sitt humör numera. Hennes syster är vänstersexan som drog korsbandet i VM, berättade Linnea.

Bara att erkänna att jag inte hade koll på det. Såg inte Ryssland alls i VM.

Systern är alltså Polina Kuznetsova som var med och tog VM-guld 2007 då hon också tog plats i all star team som vänstersexa. Det gjorde hon också i EM 2012.

Ivan Vorontsov, informationschef på det ryska förbundet, kunde ge mig lite mer info över en öl i hotellets restaurang i kväll.

– Polina är åtta år äldre och deras pappa är handbollstränare. Han såg tidigt att Anna inte skulle bli så lång och därför troligen vänstersexa hon också. Därför tvingade han henne att börja skjuta med vänstern i stället. Hon är nämligen egentligen högerhänt. Familjen bodde vid en sjö och där fick Anna stå och kasta stenar ut i sjön med sin vänsterarm, berättade Ivan.

Hon har alltid varit en supertalang: MVP i junior-EM 2013 och i all star-laget vid JVM 2012.

– Anna är en stjärna och vet om det, som Ivan sa.

Nästa år lämnar hon Astrachan – för Rostov-Don förstås.

De har en riktigt fin generation som kommer nu, Ryssland.

***

Själv hamnade jag bakom en ryss från en annan generation.

 

När jag kom till arenan var det fullt på det fåtal pressplatser som fanns att tillgå. Men två av dem upptogs av två ryska ”björnar” i landslagsoverall. Uppenbarligen inte journalister, vilket jag försökte förklara för dem. Då viftade de bara med varsin liten rysk flagga och skakade buttert åt huvudet åt mig. Jag kallade till mig Ivan som fick dem att flytta på sig lite och fixade fram en stol till så att jag kunde sitta vid de små skrivborden som var uppställda.

Ivan förklarade för mig att ”björnen” bredvid mig var OS-guldmedaljör från 2000, reservmålvakten bakom Lavrov – Pavel Soukossian.

– Ah! Busschauffören, utbrast jag. Kan du fråga honom om han visste att han kallades ”Busschauffören” i Sverige.

Ivan gjorde det. Tror jag. Eller så förstod aldrig ”Busschauffören” vad han menade. Reaktionen var nämligen noll.

Han är målvaktstränare för de ryska damerna numera. Jag fick honom att ställa upp på en bild men inte så mycket mer. Han var, milt sagt, svårpratad.

När matchen var slut klappade jag honom i ryggen och sa: ”See you in Rio!”

Jag fick bara ett grymtande till svar.

Här är han (till höger):

***
På återseende!