Jag följde inte Mia Hermansson-Högdahl när hon var som bäst. Som 1994 när hon både vann Champions League (med österrikiska Hypo) och utsågs till världens bästa damspelare. Hon vann Champions League med Hypo också året därpå och har sedan de där åren betraktats som Sveriges bästa damspelare genom tiderna.

Isabelle Gulldén har de senaste åren börjat utmana.

Än en gång: jag såg inte Hermansson-Högdahl spela, och har därför kanske inte rätt att uttala mig i frågan men jag vill ändå lyfta den – kan Isabelle Gulldén ha gått förbi henne i kväll med sina 14 mål (ett 15:e i straffläggningen) i Champions League-finalen?

Är Gulldén Sveriges bästa spelare genom tiderna på damsidan?

Jag ställer bara frågan (med risk för att dras med i Gulldén-hypen som råder just nu).

Jag hade tyvärr inte möjlighet att se finalen i kväll eftersom jag jobbade med ett fotbollsderby i Skåne. Mellan artikelskrivandet på Olympia lyckades jag i alla fall se Gulldéns kvittering på straff i slutsekunderna av förlängningen och sedan straffdramat.

Men just detta, att jag inte såg finalen i kväll, diskvalificerar mig inte i en diskussion om Gulldéns kvalitet och prestation. För i det fallet kan jag min Gulldén, skulle jag vilja hävda.

Hon gjorde alltså 14 mål (jo, jag vet att 15 verkar vara den officiella siffran) i den största matchen som finns inom klubblagshandbollen. Hon gjorde lagets fem första mål som innebar att man var med i matchen. Det dröjde 16 minuter innan någon annan Bukarest-spelare hittade rätt (och då var det Linnea Torstenson). Hon gjorde 14 av lagets 25 mål innan straffdramat inleddes. Hon gjorde det för ett lag som var den stora underdogen av de fyra som var i semifinal, ett Bukarest som aldrig hade varit med i Final 4 ens. Och hon vann hela turneringens skytteliga.

Claes Hellgren sa direkt efteråt i Viasats sändning att det var den bästa insatsen av en svensk spelare i en klubblagsmatch någonsin. Nu ska vi veta, när vi hör och läser det, att Hellgren varit Gulldéns personliga fystränare. Han är part i målet.

Men det är frågan om han inte har rätt ändå.

Tomas Svensson vann sex Champions League-guld och gjorde säkert några fantastiska matcher i finalerna. Jonas Källman gjorde elva mål när Ciudad Real vände dubbelmötet i finalen mot Kiel på bortaplan 2008 (Stefansson gjorde dock tolv) och Kim Andersson har antagligen gjort några makalösa finalinsatser.

Men 14 av lagets 25 mål, plus en mängd assist, i en final som går till straffar och där det egna laget är den stora underhunden… det är svårslaget.

Och aldrig har väl en svensk, oavsett damer eller herrar, vunnit hela Champions Leagues skytteliga?

Vi ska inte glömma Linnea Torstenson heller, som sköt målet som fixade förlängningen och som, har jag förstått, var en sådan där jätte i försvaret som vi vet att hon kan vara.

Därmed fördubblades antalet svenskor som vunnit Champions League:

Mia Hermansson-Högdahl 1994 och 1995 med Hypo.

Johanna Ahlm 2010 med Viborg.

Isabelle Gulldén 2016 med Bukarest.

Linnea Torstenson 2016 med Bukarest.

***

Sedan har Tomas Ryde en titel som tränare också, med Viborg 2006.

***

14 mål av Gulldén och den nivån på Torstensons försvarsspel – låter som ett helt okej OS-recept.

***

Uppdatering sedan Tobias Regnell, riktigt och klokt, påmint mig på twitter:

Apropå OS: 13 av Hagman i en annan Europafinal ett dygn tidigare också!