Nej från Ljubomir Vranjes och Magnus Andersson.
Vem, eller vilka, blir det nu då?
Jag har försökt lyssna runt lite.
Ett namn som inte poppade upp i de samtalen men som jag kom att tänka på själv är Mats Olsson.
Han är redan i dag en del av landslagets ledarstab som målvaktstränare vilket skulle ge en kontinuitet. Han är mycket uppskattad av spelarna, har den internationella erfarenheten (milt sagt), är knivskarp analytiker (fråga de norska damerna), har varit förbundskapten i många år för Portugal och är ett tungt namn i världshandbollen. Det sistnämnda ska faktiskt inte underskattas när det kommer till att påverka domare och delegater och vara en auktoritet.
Så jag slog Olsson en signal.
Och jodå, han har fått en förfrågan om en utökad tränarroll i svenska landslaget.
– Med ett större ansvar än bara målvakterna.
Kan det handla om att bli förbundskapten eller i varje fall vara en av två förbundskaptener?
– Vi har inte blivit så konkreta.
Skulle du vilja bli svensk förbundskapten?
– Vem skulle inte vilja bli det. Det är klart jag skulle vara intresserad av det om jag fick förfrågan.
Men nu har han inte hört något från förbundet på länge.
– Det är inte så lätt att få veta vad som gäller från det svenska förbundet, det har säkert fler erfarenhet av. Det tar tid, säger Olsson.
Grejen är också att Olsson är på god väg att förlänga med Norge, där han haft en viktig roll i damlandslaget under en herrans massa år.
Under de år han nu jobbat med det svenska herrlandslaget har han samtidigt varit heltidsanställd i Norge. Åtagandena i Sverige har helt enkelt varit med det norska förbundets goda minne.
Men efter OS går hans kontrakt med Norge.
– Men vi är överens om en fortsättning. Jag har kontraktet i fickan. Allt som saknas är min underskrift.
Men skulle Sverige vilja ha dig för större uppgifter så behöver man inte förhandla loss dig så länge du inte skrivit på?
– Det är sant. Men det här är svårt att backa ur.
***
Jag vet att det finns de där ute i handbolls-Sverige som tänker ”inte någon från Bengan Boys igen”; att man ska bryta med det spåret. Men det känns mest som ett självändamål hos de som framför det.
För ska vi inte nonchalera internationell erfarenhet helt, men ändå välja svenskt, så är det svårt att komma runt Bengan Boys.
Tomas Ryde är förstås ett alternativ.
Finns det fler?
Tittar vi på elitserietränare så är det just bristen på internationell rutin man slås av.
Visst, Tomas Axnér har spelat massor av år i Bundesliga. Men har för lite tränarerfarenhet med några år i Lugi bara.
Mikael Franzén? Mer av en långsiktig lagbyggare som är som bäst när han får jobba med spelarna dagligen.
Kristján Andrésson? Slutat som tränare för att satsa på civila jobbet och familjen. Varit i en och samma klubb hela tiden och med sviktande resultat senaste åren. Kändes betydligt hetare för några säsonger sedan.
Bagarn Johansson? Lång och bred erfarenhet och med viss landslagsrutin (assisterande i damlandslaget). Men har egentligen bara lyckats fullt ut när han basat för två av Sveriges mest överlägsna lag genom tiderna: RIK:s herrar och Sävehofs damer.
Ulf Sivertsson? Där finns också oerhört lång och bred erfarenhet, inte minst från danska ligan, men enbart inom klubblagsvärlden då.
Tillbaka till Bengan Boys:
Robert Hedin? Han är väl den som jobbat mest som förbundskapten förutom Staffan & Ola. Hade Norge i flera år och gjorde det okej med lite av en mellangeneration i norsk handboll. Är nu tränare i österrikiska ligan.
Per Carlén? Inga imponerande resultat som tränare (förutom andra året i Flensburg). Förbundskapten för Israel i dagsläget.
Thomas Sivertsson? Känner sig nog bränd av förbundet. Annars skulle kanske bröderna Sivertsson vara ett alternativ, även om det inte är det mest spännande.
***
En av personer jag pratade med föreslog att Ola Lindgren fortsätter över VM också för att se om det finns fler tillgängliga namn om ett år.
Lindgren har ju kontrakt ett år till och det är faktiskt inte formellt uppsagt ännu.
***
Vad jag har förstått vill förbundet väldigt gärna ha en svensk som förbundskapten.
Men efter Vranjes och Anderssons nej kanske det är dags att börja titta utomlands om man vill hålla sig på den nivån på tränare.
Man behöver ju inte gå så långt utanför Sverige utan hålla sig till Norden med allt vad det betyder i gemensam kultur och enklare med språket.
I första hand tänker man ju på danskar och islänningar. Där finns det flera kandidater utan att jag vet, eller just nu orkar sätta mig in i, alla deras kontraktssituationer:
Men jag vill skicka fram ett intressant namn om man trots allt tänker utanför Norden: Manolo Cadenas, den spanske gentlemannen som nu står helt utan jobb efter att lämnat både spanska landslaget och Wisla Plock.
Här snackar vi en tungviktare som varit professionell tränare i 30 år nu och bland annat haft Ademar Leon, som han gjorde till ett internationellt storlag under sina tolv år där, och Barcelona.
Han misslyckades med att ta Spanien till OS men så sent som i januari förde han dem till EM-silver.
Verkar väldigt behaglig och är ovanligt lugn på bänken för att vara spanjor.
Och spanska tränare är det hetaste som finns i handbollsvärlden just nu.
Men det är klart att språket blir ett problem även om Cadenas kan snacka hjälplig engelska.
Men Mats Olsson snackar ju spanska flytande…