Hunnit med lite handbollsgrejer senaste dygnet här på fotbolls-EM.

Kunde i morse berätta att Fredrik Rapp tar över som ny ordförande vid årsmötet efter Hans Vestberg, som suttit i åtta år. Ni läser mer om det här.

***

Men en viktigare och större grej i det här läget (utan att förringa den tunga posten som förbundsordförande) är att både Ljubomir Vranjes och Magnus Andersson nu tackat nej till att bli förbundskapten för Sverige.

Vranjes meddelade redan i förra veckan i en sms-kontakt med Expressen att han inte blir ny förbundskapten.

Men…men…jag har ju skrivit att han skulle ta över?

Japp, det har jag. Men jag har aldrig påstått att det varit klart heller. Jag har gång på gång skrivit att det är nära, men jag har aldrig påstått att det varit klart. För så mycket har jag lärt mig i det här yrket, att man inte ska påstå att något är klart förrän det verkligen är det.

Sedan hade jag fel i en uppgift, en viktig uppgift, i min första text (den enda artikel jag skrivit i ämnet, resten har varit i bloggen) om det hela:

Men nu ska Vranjes ha fått tillåtelse av Flensburg att ta över som svensk förbundskapten parallellt med att han fortsätter i klubben.
– Det har han fixat, säger Sportbladets källa.
Av allt att döma har Vranjes fått in en klausul om detta när han förlängde till 2020 i september i fjol.

Just där var min källa inte rätt ute.

Tyvärr.

Men det får jag ta på mig, att jag gick så hårt på de uppgifterna. Och det är klart att det känns tungt nu.

För det var just detta det föll på till slut. Vranjes ville ha in en sån klausul när han skrev nytt kontrakt med Flensburg i fjol men fick inte det. Och då blev det för dyrt för förbundet att lösa till slut.

***

Nu påstår ändå nättrollen – ni vet, de icke-anonyma nättrollen på twitter i handbolls-Sverige, några av dem utlandsproffs och elitspelare eller före detta elitspelare – att jag påstått att det är klart.

Jag visste att de skulle gå i gång på det här, de icke-anonyma nättrollen. De har bara suttit och väntat på att det skulle spricka med Vranjes och det tog inte många sekunder förrän den första var i gång efter min artikel i dag.

Jag brukar inte bry mig om dem. Jag brukar verkligen inte det för det är deras livsluft och ger man dem den minsta lilla uppmärksamhet så blir man aldrig av med dem. Då får man ägna hela dagar åt att bemöta det ena syrliga, nedsättande och förargliga påståendet efter det andra då de verkar leva sina liv på twitter och allra helst leta fel och brister hos andra där.

Men när de nu påstår att jag skrivit att det var klart med Vranjes så känner jag att jag måste försvara mig.

Japp, rubriken på avslöjar-artikeln är hårt dragen, för hårt dragen i det läget.

Men det är inte jag som sätter rubrikerna. Nej, jag vill helst inte försvara mig med det då jag är tidningens ansikte utåt i mina artiklar och brukar/ska ta den smällen. Men när det nu blir personligt, som det blir på twitter när de icke-anonyma nättrollen påstår att jag skrivit att det är klart, så måste jag faktiskt hänvisa till det.

Jag har kollat igenom det jag skrivit i frågan (den första artikeln och sedan i bloggen). Det här är vad jag hittade. Ja, jag har såklart trott på mina uppgifter men ingenstans påstår jag att det är klart.

***

Äh, nu släpper vi det.

Min källa –  och därmed också jag – hade fel på det med klausulen och rubriken var lite för hårt dragen. Men kom inte och påstå att jag skrivit att det var klart. Hade jag haft uppgifter om det var klart hade jag förstås skrivit det. Jag lovar, det hade ni inte missat.

Så! Nu släpper vi det.

***

En viktigare fråga: vem ska förbundet nu satsa på?

Jag återkommer i frågan. Och jag lär göra det innan det är klart.

***

Över till SM-finalformatet. Skrev ju om det i mitt förra blogginlägg för ett par veckor sedan. Fick ett mejl från Johan Hagström som skriver:

Jag fick en idé där, man skulle kunna ha två matcher samma helg. En lördag (ev. fredag) och en söndag under samma helg, då får man en mindre serie och ”risken” för att en sämre motståndare vinner minskar väl något. Då kan man fortfarande bygga evenemanget kring en arena och en helg. Det blir även tuffare eftersom det blir två matcher på två dagar.

Tänkvärt.

***

På torsdag lottas VM i Frankrike.

Hittade seedningslinjerna på handball-world.com. Och ni fattar ju tillräckligt mycket tyska för att förstå vilka nationerna är:

Som ni ser så har IHF än en gång tagit sig friheten att ta med en nation som misslyckades i kvalet på ett wild card.

Vad jag förstått står det mellan Norge och Österrike. President Moustafa ska redan ha uttalat sig positivt för att Norge ska få platsen. Men frågan är hur man ska motivera det. När Tyskland fick sitt wild card till VM 2015 var det på resultatet i föregående VM. Det gjorde islänningarna vansinniga då de menade att de skulle ha den europeiska platsen på grund av sin placering i EM (sedan kom Island till VM ändå efter att Förenade Arabemiraten hoppat av).

Ska nu IHF trycka in Norge i VM så måste man gå på deras placering i EM (femma fyra) för i senaste VM var de ju inte ens med. I detta VM kom Österrike på 13:e plats och är därmed det lag som kom högst av dem som inte kvalade in till VM 2017. Därför, menar österrikarna, att man i konsekvensens namn ska ha ett wild card till VM.

Sedan kan jag tycka att Norge är värda en VM-plats med tanke på det EM de gjorde och där ”belöningen” blev den tuffaste OS-kvalgruppen och sedan mardrömslottning i VM-playoff mot Slovenien (de missade båda).

Mardröms- respektive drömgrupp för Sverige?

Ja, där spelar ju wild card-laget stor roll, oavsett vilket det blir.

Men drömgruppen kanske är: Tyskland, Slovenien, Sverige, Brasilien, Chile, Saudiarabien.

Mardrömmen? Kan vara den här: Frankrike, Danmark, Sverige, Ungern (eller Island), Tunisien, Norge/Österrike.

Men helst vill man avvakta OS innan man sätter de epiteten.