Blogg på slutsignal:

Jonas Källman lämnade in redan två månader före OS.

Tobias Karlsson fick sin andra utvisning redan efter nio minuter och rött kort efter 39 minuter.

Kim Andersson drog på sin andra tvåminutare efter 24 minuter.

Utan landets tre bästa försvarare i långa perioder, eller hämmade av sina utvisningslägen, mot europamästarna är det svårt att vinna en OS-premiär.

Det blir inte lättare om man får sin bästa vänsternia skadad efter att halkat redan efter sex minuter.

Och om den enda renodlade spelmotorn, som ska bära laget framåt, har en tuff mästerskapsdebut i 45 minuter.

Och om man förlorar målvaktsmatchen.

Och om motståndaren har mer än dubbelt så många kontringar och kontringsmål.

Ändå pressade Sverige Tyskland in i det sista (28-30 med 1,5 minut kvar).

Det tar vi med oss härifrån.

Förhoppningsvis får Sverige med sig Lukas Nilsson tillbaka in i OS-turneringen. För han behövs. Philip Stenmalm gjorde några saker bra framåt men tvekade för många gånger när han hade öppen gata och känns lite för lättläst.

Vi kan konstatera att vi har en kantkader helt utan nerver: Petersen sen gammalt, Zachrisson förstås och så Tollbring som gick in och lade sju iskalla straffar i mål (och satte något kantavslut också) i sin OS-debut.

Det är ingen katastrof att förlora mot Tyskland – förstås. Det var inte Sverige som var favoriter och det återstår fyra matcher mot lag som Sverige nog ska ha större chans mot på förhand (även om man aldrig vet var man har Polen).

Men då krävs Karlsson och Andersson på plan och inte botbänken. Då behöver målvaktsmatchen vinnas, lätta kontringsmålen fler, Gottfridsson vara bättre och Lukas Nilsson helst vara tillbaka.

***

Nu vill/ska jag snacka med spelarna och förbundskaptenerna, som har den verkliga känslan för det därnere på planen, men… 18 utvisningar i en match som inte var överdrivet ful.

Men det är väl klassiskt i början av en stor turnering innan såväl domare, säkert med lite nya direktiv, och spelare hittat nivån.