Svensk förlust.

Nu får vi hoppas Rumänien nitar Norge (avkast 21.40 svensk tid). Då väntar rumänskorna i kvartsfinalen.

Detta Rumänien med svenske förbundskaptenen Tomas Ryde och världens bästa spelare i Cristina Neagu. Samma Rumänien som chockades i premiären när man förlorade mot Angola, utklassades av Brasilien (13-26) i match två och var ”borträknade” i turneringen.

Men tar man nu Norge så har man vunnit tre raka och framför allt de rätta matcherna för att sluta tvåa i gruppen.

Och det, vidhåller jag, är bra för Sverige om det blir så.

Nej, Blågult går inte in som favorit i en sådan kvartsfinal, det gör man inte i någon kvartsfinal så länge inte Angola står på andra sidan.

Men jag tar hellre Spanien eller Rumänien, ja till och med Brasilien, än Norge i kvarten.

Men förmodligen blir det Norge. Med Sverige på tredje plats i grupp B får Norge ett incitament till för att vinna över Rumänien. Jag tror nämligen norskorna hellre möter Sverige än Frankrike i en kvartsfinal.

Allt detta förutsatt att Nederländerna inte går – förlåt springer, vi snackar ju Nederländerna – och vinner mot Ryssland nu i nästa match. Då blir Sverige bara fyra och får möta Brasilien i kvartsfinalen.

***

Matchen så.

Sveriges plan mot Frankrikes fruktade försvar (14 insläppta mot Nederländerna, 17 mot koreanskorna) var att helt enkelt att inte hamna i för många uppställda anfall mot detta försvar utan i stället få mycket egna kontringar via ett bra, eget försvarsspel.

Det blev ett jäkla springande i första halvlek med mycket mål, en hel del kontringar, en del räddningar åt båda håll men också många tekniska fel (Sverige sju, Frankrike fem i första, till slut 14-14). Det var inte så mycket bevänt med det svenska försvarsspelet då. Rena svängdörrarna emellanåt. Man kom aldrig åt fransyskorna och att det bara var en utvisning (Edwige i Frankrike) i paus i en match i den här turneringen säger det mesta.

Jamina Roberts inledde matchen alldeles fantastiskt med sex av Sveriges första nio mål. Klokt, men också rätt självklart egentligen, av Signell att spela Roberts från start på vänsternio mot detta franska försvar.

Efter att Linn Blohm reducerat till 14-15 i början på andra halvlek ryckte Frankrike till en fyramålsledning och sedan var Sverige aldrig riktigt nära.

Roberts i första halvlek var egentligen den enda som levererade på niometer när Isabelle Gulldén och Nathalie Hagman inte hade någon av sina bättre dagar. Linnea Torstenson sparades till andra halvlek och gjorde väl det okej då.

Sverige gick förstås in för att vinna matchen. Men känslan blev, precis som Signell sa inför matchen, att det inte var ”till vilket pris som helst”. Det sken också igenom lite i coachningen, som inte var åt desperata hållet när Frankrike ryckte.

Därför tänker jag inte dra några jätteväxlar av hur det såg ut mot Frankrike.

Men faktum är att de enda två lag Sverige besegrat så här långt är Argentina, hela OS-handbollens sämsta lag (herrarna inräknade, även relativt sätt), och Sydkorea som är avsågade redan inför sin sista match.

Man gjorde det bra mot Ryssland men var definitivt numret för litet mot Frankrike. Sverige kommer inte att gå in i en kvartsfinal som favorit. Det kan vi också konstatera.