RIO DE JANEIRO. Avklädda, förnedrade, utklassade…
Det här var inte värdigt ett svenskt landslag.
Men jag hoppas Norge vinner hela skiten.

Om man hade tänkt besegra världens främsta handbollslag är det väldigt, väldigt dumt att börja med att ge världens främsta handbollslag ett handicap på sju räddningar på sju skott – nästan allihop hundraprocentiga lägen från sex meter dessutom.
Norska målvakten Kari Aalvik Grimsbø, för övrigt ifrågasatt på hemmaplan före kvartsfinalen, hade efter en kvarts spel otroliga 83 i räddningsprocent och hade sedan länge växt ut till ett enormt spöke för de svenska spelarna.
Samtidigt gjorde Norge lite som de ville framåt och därför stod det 2-10 efter 15 minuter.
Då syntes en liten reaktion och Sverige började snygga till siffrorna (6-12 efter 21 minuter). Men så bestämde sig norskorna för att definitivt knäcka lillasyster och så var det 7-19 i halvtid.
Resten av matchen är inte mycket att orda om som sådan.
Men målvaktsspelet var inte allt. Jag tror inte att det hade hjälpt om vi hade bytt målvakt ens. Norge var bättre i allt.
Det visste vi i och för sig.
Men inte så här mycket bättre.
Och det berodde på att Sverige helt enkelt var erbarmligt dåliga.
I en kvartsfinal i OS gör man sin genomgående sämsta match på…jag vet inte när.
Det var pinsamt att se, inte värdigt ett svenskt landslag – i OS dessutom.
Förlora mot Norge är ingen skam, men att det göra det på detta sätt… det finns faktiskt inga ursäkter.
En sådan här usel prestation solkar givetvis ner helhetsintrycket av den svenska insatsen i OS.
Jag stämplade redan efter krysset mot Nederländerna och den säkrade kvartsfinalplatsen godkänt på de svenska damernas prestation i OS.
Men efter det här är jag beredd att ta tillbaka den.
Visst, Sverige fixade en kvartsfinalplats med en omgång kvar från en grupp i vilken vi hittar tre av de fyra semifinallagen (då förutsätter jag att Ryssland slog ut Angola i natt).
Men efter det här…jag vet inte…
***
Man ska också ställa sig frågan vad den här förnedringen betyder för det här landslaget i framtiden.
Hur blir det nästa gång man ställs mot Norge i en avgörande match i ett mästerskap? För det kommer man att göra, sannolikt inom en ganska snar framtid med tanke på frekvensen de senaste åren.
Sverige har aldrig varit riktigt nära (bortsett från den där segern i EM-gruppspelet 2010) men senast, i EM-semifinalen 2014, hängde man med i 41 minuter.
Nu känns det som Norge skickade i väg Sverige tio år bak i tiden i grannfejden, om ni förstår vad jag menar.
***
Samtidigt är det bara att tacka Norge för lektionen.
Deras sätt att ta sig an slutspelsmatcher är oerhört imponerande; aldrig underskattande och alltid 100 procent förberedda.
Norskorna pratade själva inför matchen om att kvartsfinaler är de svåraste jämfört med semifinalerna där alla lag känner att de ”har gjort jobbet”.
Men Norge känner aldrig själva att ”de har gjort jobbet” och har nu tagit sig till semifinal i tolv av de senaste tretton mästerskapen. Ett fenomenalt facit.
De är inte bara det bästa laget i världen. De spelar också den bästa handbollen.
Om Ryssland har besegrat Angola i natt, vilket vi kallt räknar med, väntar nu en ”moralisk final” i semifinalen sett till hur Norge och Ryssland presterat i OS.
Hur mycket Norge än har vunnit genom åren och trots den här förnedringen av Sverige (eller kanske tack vare) så hoppas jag de vinner den också – och hela jävla skiten.