Hemma igen från Malmö.

Matchen som sådan var inte mycket att orda om: 27-11 till Malmö mot IFK Ystad. Det går inte att dra några växlar när det ser ut så här. Malmö helt överlägset i allt så det blev förstås ingen värdemätare.

Men jag kan inte låta bli att imponeras av Malmö ändå. Och då egentligen mer av hur de hanterade krossen efteråt.

Visserligen säger Petersen att de går för guldet i mitt knäck efteråt, men han var nästan mer intresserad av att prata om vad som inte var bra i matchen. Tränare Tönnesen var också mer inne på vad han inte var nöjd med än något annat.

Malmö är inte nöjt. Malmö vill mer.

Jag tippade visserligen dem topp-fyra, som så många andra, men hade ändå mina tvivel på det här bygget med en rad veteraner, visserligen namnkunniga, som ska tända till match in och match ut i serielunken i ett handbollssvalt Malmö och en Baltiska hallen där inramningen är skral (även om kvällens publiksiffra på 1887 var mycket fin).

En match som i praktiken var avgjord efter 20 minuter undanröjer förstås inte de tvivlen. Men jag förstår, efter att snackat runt lite efteråt, att det här laget verkligen vill något och glöm inte att spelare som Fredrik Petersen, Patrik Kvalvik och Zoran Roganovic aldrig har vunnit ett SM-guld eller ens spelat en SM-final. De får nog inte så många bättre chanser än i år.

Stian Tönnesen har ökat träningsdosen ordentligt och alla verkar köpa hans idéer.

Lägg till det här tre unga niometersspelare som borde vara under Kristján Andréssons lupp när denne ska bygga ett nytt landslag: Adam Lönn, Robert Månsson och Linus Persson.

Det är en sak att rädda skott från en överkörd nykomling och en annan från Kim Andersson, Olafur Gudmundsson och Magnus Persson i en viktig rysare. Men Niklas Kraft kan inte göra det så mycket bättre än vad han gjorde i dag och visade att Malmö har två bra målvakter.

Man har en fin bredd över huvud taget i år. Anton Blickhammar kommer till exempel att få en viktig roll som avlastade på vänster- och mittnio. Det kommer Månsson att må bra av efter att spelat nästan non-stop under mycket lång tid.

Kvalvik höjer försvarsspelet en nivå. Just nu känns det som om han skulle varit med på min lista över de tio bästa värvningarna till Handbollsligan.

Konkurrensen på många positioner kommer också att höja kvaliteten i Tönnesens lag.

***

1887 åskådare i kväll i Baltiska hallen när IFK Ystad kom på besök ska jämföras med 1076 i Lisebergshallen i ett göteborgsderby.

***

Matchen var alltså första gången Petersen mötte sin moderklubb IFK Ystad. För övrigt har hela sex Malmö-spelare och -ledare ett förflutet i IFK: Tönnesen, hans svåger och assistent Konrad Rasmussen, Kvalvik, Petersen, Beutler och Kraft.

***

Starkt av Lugi att besegra Ystads IF borta utan Jildenbäck och Wickman-Modigh.

***

Petersen hymlade inte om att han har noll koll på Kristján Andrésson.

***

Mer Petersen. Han var mycket imponerad av Zoran Roganovic efter att följt honom på nära håll hela försäsongen.

– Han är fantastisk. När det väl gäller är han fruktansvärt bra. Zoran hade gått in i många Bundesligalag som 39-åring.

Det hade han?!
– Ja, det hade han gjort. Nu var han väl inget speciellt i dag. Han är inte som bäst när man leder med tio. Men det är ju ingen jugge.

Du låter imponerad?
– Ja, det är jag, jag trodde inte att han var så bra alltså.

***

Det här visste ni kanske inte. Men ibland drar Petersen på sig RIK-tröjan för att skoja lite:

***

Jag har ju gnällt på Petersen som ett hopplöst intervjuobjekt i framför allt landslaget på senare år. I dag höll han starka ++++. Lite som på den gamla goda tiden.

***

Stötte på Ulf Sivertsson i paus. Han var på plats för att tackas av ihop med Calle Andersson.

”Tubbi” är i OV Helsingborg numera. Och trivs.

– En mycket välskött klubb.

Allsvensk premiär den 25 september mot… Drott förstås.

***

Följ mig på Facebook, vetja. Så får ni allt jag skriver i handbollsväg i ert flöde på Facebook.