För er som bara läser bloggen för att hänga med vad jag skriver om handboll så har jag glömt att lägga ut den kolumn jag skrev i dag om de två skikten i Hansbollsligan.

Ja, ingressen är bara på en rad.

Tabellen ljuger.

Lugi körde över Aranäs i måndags. Matchen var i praktiken över efter en kvart. Då stod det 12-5 och en maktlös Jerry Hallbäck tog sin andra timeout.
I kväll lär Kristianstad utklassa Karlskrona på bortaplan, Alingsås vinna mot Hammarby i Eriksdalshallen och Sävehof avfärda Ricoh hemma.
Och i morgon kommer Ystads IF att besegra Guif (notera att jag inte skrev ”köra över” för den här matchen kanske kan leva en bra bit in i andra halvlek).
De sex första lagen i Handbollsligan har så här långt spelat 20 matcher mot de åtta övriga.
Resultatet? Arton segrar, ett kryss (serieledande Lugis obegripliga poängtapp mot jumbon IFK Ystad) och en förlust (Sävehofs i derbyt borta mot RIK i premiären).
90 procent segrar alltså.
Vi har fått ett sexpack med lag som verkar vara i en klass för sig i Handbollsligan: Lugi, Kristianstad, Alingsås, Ystads IF, Sävehof och Malmö.
De slutade topp-sex i våras också. Då vann de 79 procent av matcherna mot övriga lag.
Fast i tabellen just nu är det jämnt: det skiljer bara tre poäng mellan lag två och lag tio.
Men tabellen ljuger.
Topp-sex tappar (nästan) bara poäng mot varandra.
De åtta sista lagen tar (nästan) bara poäng av varandra.
Jag trodde inför säsongen att ”strecket” skulle gå en placering längre ner; att RIK skulle vara över det och att ligan därmed skulle vara delad i två halvor. Men RIK har onekligen blandat och gett och inte känts alls stabilt så här långt. Till slutspel går man dock, ihop med Guif.
Vi kommer naturligtvis få ett par rejäla skrällar under säsongen, det är ju en förfärlig massa matcher som ska spelas i serielunken. Men jag är övertygad om att vi kommer att se fler matcher än tidigare där det råder tydlig klasskillnad mellan lagen, inte bara mellan ett Kristianstad i topp och ett IFK Ystad i den absoluta boppen, utan också mellan till exempel Malmö och Skövde eller, som i kväll, Sävehof och Ricoh.
Nej, jag är inte ute efter att sänka Handbollsligan ännu mer (efter min spalt inför premiären om att högsta serien kommer att bli tråkigare och sämre) och jag hoppas att jag får fel. För som alla vet: en ojämn handbollsmatch är bland det tråkigaste man kan titta på.
***
Nej, jag vill inte se en liga med färre lag som möter varandra oftare eller någon slags hopslagning med danska ligans topplag, alternativt en skandinavisk liga där ett par norska lag också får plats.
Det här strecket jag pratar om är inte hugget i sten i åratal framöver.
Klubbar kan ”trilla ner” under det eller ”kravla sig upp” över det i framtiden.
Men fem av klubbarna bland topp-sex har jag svårt att se klappa ihop (inte bara sportsligt då) de närmaste åren:
Kristianstad, förstås – svensk handbolls flaggskepp.
Alingsås – välbyggd och professionell.
Sävehof – ny tideräkning med Partille Arena, överlägset störst omsättning och plantskola som levererar.
Lugi och Ystad – talangfabriker med organisationer som blir allt mer proffsiga; stabila även om det finns lite frågetecken för ekonomin.
Det är Malmö som är undantaget. Inte alls lika proffsiga utanför plan som ovanstående fem. Stort frågetecken för ekonomin då man gör en kostsam, sportslig satsning byggd på pengar från ”shejken”, pengar som han nu inte får in i landet. Det är nu eller aldrig för Malmö den här säsongen. Blir det inte lite drag i Baltiska och SM-final har jag svårt att se att satsningen håller ett år till. Det kommer nästan inga spelare underifrån heller.
***
Störst potential av de åtta där nere att klättra upp?
Det har nog RIK och Guif ändå, kanske Skövde också. Men hos de två sistnämnda snackar vi på några års sikt.

***

Den här skrevs i morse, före dagens matcher med andra ord. Klart det fanns en risk att det skulle bli en skräll, men det blev det inte. Okej, Kristianstad utklassade inte Karlskrona, som jag skrev att de skulle göra. Men jag skulle tänkt till och inte formulerat mig så för Kristianstad kör sällan över sina motståndare på bortaplan. I stället maler man ner dem i andra halvlek för att sedan stå som vinnare med tillräckligt stora siffror (24-22 i kväll).

Men Alingsås vann borta mot Hammarby (28-21) efter ett sedvanligt, kraftfullt ryck före paus och nog avfärdade Sävehof Ricoh alltid (36-22).

Så jag landade inte helt fel där.

***

Isabelle Gulldén utsedd till CL:s bästa mittnia av CL-tränarna, ihop med Nycks Grott i Györ.

***

Glöm inte beställa boken om RIK på klubbens hemsida. Ett praktverk och det bästa jag läst i sitt slag (klubbhistoria).

***

Imorgon spelar vi in en ny podd, Rutte och jag.