Blixtblogg på (nästan) slutsignal.

ALINGSÅS. Aggressiviteten, snabbheten, styrkan, tajmingen, spelförståelsen…
Efter Johanna Wiberg, Linnea Torstenson och Sabina Jacobsen har vi fått en ny – men helt annan – försvarsdrottning.
Anna Lagerquist blir avgörande för om Sverige ska gå långt i EM.

Försvarsspelet måste upp en nivå från OS till EM för att Sverige ska nå målsättningen om en semifinal.
Då valde Henrik Signell att peta världens bästa försvarsspelare 2014, Linnea Torstenson, till EM. Ja, veteranen röstades fram till det så sent som i januari i fjol.
Anledningen? Torstenson hade för svårt för att improvisera i det lite friare och aggressivare försvarsspel som Signell vill ha. Hon blev för passiv, tog inga initiativ och gjorde medspelarna osäkra bakåt.
I stället tog han in en spelare som är som klippt och skuren för detta nya försvarsspel – men helt oprövad i landslagssammanhang – Anna Lagerquist.
Lugis lilla försvarsjätte hade bara gjort en(!) landskamp – en träningsmatch för fem år sedan – när EM-truppen samlades för en vecka sedan och kom inte ens med i truppen till fyrnationsturneringen i Polen i oktober.
Vi som sett 23-åringen i SHE, där hon redan hunnit med sju säsonger, vet vad hon kan.
Men mot Frankrike i kväll (och även mot Tyskland i helgen) visade hon att hon håller också på den här nivån mot ett gäng världsstjärnor och nyblivna OS-silvermedaljörer (som i kväll). Ja, jag tycker faktiskt att vi kan bortse från att det handlat om träningsmatcher.
Med sin aggressivitet, blixtsnabba fötter, styrka, tajming och – inte minst – spelförståelse är Lagerquist en helt ny typ av svensk försvarsstjärna. Hon är en värdig efterträdare till Johanna Wiberg (utsedd till EM:s bästa försvarsspelare 2010), Sabina Jacobsen (korad till EM:s bästa försvarsspelare 2014) och Torstenson (framröstad till världens bästa förvarsspelare 2014), samtidigt som hon alltså är en annan typ av försvarare än föregångarna med sina blott 175 centimeter och 70 kilo.
De flesta av oss trodde nog att Lagerquist var uttagen som försvarstvåa till EM. Men hennes imponerande framfart i kombination med skador i laget har gjort att hon startat matcherna som trea ihop med Jacobsen.
Och visst spelar Jacobsen också på en högre nivå än i OS?
Nu har inte detta Frankrike tagit sig till toppen på sitt anfallsspel utan tack vare sitt stenhårda och taktiskt skickliga försvarsspel. Men det var ändå oerhört starkt att hålla nere fransyskorna på fyra spelmål i uppställt anfall före paus. Det beror förstås inte bara på Lagerquist men hon hade en avgörande roll.
Sverige – utan Isabelle Gulldén, Nathalie Hagman och Linn Blohm – ledde hela matchen fram till den 52:a minuten då Frankrike gjorde 21-20. Då hade raset pågått ett tag. Blågult hade nämligen 20-16 efter 15 minuter i andra halvlek och förlorade alltså sista kvarten med hela 1-11.
Det är ett ras som man ska ta på allvar och som oroar (och där Lagerquist var på planen – när hon inte var utvisad). Men man ska ha med sig att Signell bytte runt rätt friskt också och med alla skador är bredden lite tunn mot ett så här bra lag.
Men jag vill ändå återvända till kvällens utropstecken:
Ni som kan er mästerskapshistoria noterade ovan att de två gånger damlandslaget spelat om medaljerna har de haft turneringens bästa försvarsspelare.
Om tre veckor kan vi ha ännu en.
Dessutom ser Lagerquist också ut att få en nyckelroll framåt på grund av skadan på Linn Blohm, vars EM-öde avgörs på torsdagen med en magnetröntgen.

***

Betygen:
Johanna Bundsen +++
Filippa Idéhn ++
Martina Thörn ++
————–
Loui Sand ++
Olivia Mellegård +
Jenny Alm ++
Johanna Westberg +
Jamina Roberts ++
Carin Strömberg +
Ida Odén +++
Hanna Blomstrand ++
Emma Ekenman-Fernis +
Frida Tegstedt +
Anna Lagerquist ++++
Sabina Jacobsen +++