Försökte mig ju på att analysera den svenska EM-insatsen i stort redan efter Frankrike-matchen och behandlade då Signells coachande, hans framtid och Torstenson-frågan.

Skrev då också att Sveriges EM så långt var ett misslyckande men inte ett fiasko. Ett fiasko, menade jag, hade varit att ryka efter första gruppspelet. En monumentalt fiasko i så fall.

När jag skrev den analysen hade Sverige fortfarande kvar matchen mot Tyskland och vid seger där få en match om femteplatsen. Hade Sverige avslutat EM med två segrar hade man faktiskt räddat detta mästerskap. En femteplats hade varit den bästa insatsen i ett mästerskap av damlandslaget efter de två medaljerna 2010 och 2014.

Nu var man över huvud taget inte nära.

Och sättet man förlorade på i kväll gör att slutomdömet faktiskt luktar fiasko.

För tredje mästerskapet i rad avslutar detta landslag turneringen med en pinsam plattmatch.

Det är den här beklämmande insatsen som sitter kvar på näthinnan hos publiken och tv-tittarna, den som sätter prägel på det här mästerskapet precis som utklassningen mot Danmark i VM i fjol och förnedringen mot Norge i OS gjorde.

***

Nu hör och läser jag om att det fanns förväntningar och målsättningar, från spelare och journalister, om att Sverige skulle ta medalj.

Drömmar fanns det förstås och i den allmänna haussen när svenska lag går in i mästerskap, inte minst i hemmamästerskap, skrivs och sägs det förstås att det KAN bli medalj och på vilket sätt det KAN bli medalj och vad som skulle kunna tala för medalj. Och Isabelle Gulldén säger förstås att hon vill vinna något med landslaget.

Men visa mig den spelare, ledare, journalist eller expert som förväntade sig svensk medalj, som hade det som målsättning eller som nämnde Sverige som en av två-tre medaljkandidater.

Förhoppningar fanns det, ja.

Och de blev inte mindre av hemmaplan, lottningen, det faktum att Signell hade tillgång till alla spelare (jämför med Lindgren/Olsson inför valfritt mästerskap under åtta år, man tvingades alltid vara utan minst en av sina tre bästa spelare – Ahlm, Kim A, Carlén, Kim EDR eller Källman) och efter den drömstarten mot Spanien.

Varför skulle inte de förhoppningarna finnas?

Sverige tog ju brons så sent som i senaste EM.

Att missa medalj är inget misslyckande i sig.

Men sätter man gör det på är ett stort misslyckande, på gränsen till fiasko.

***

Inför premiären skrev jag:

Ska vi drömma oss så långt som till ett guld skulle det faktiskt kunna bli startskottet för något vi såg i Norge för 30 år sedan och i Danmark för drygt 20 år sedan då damerna gick om herrarna i respektive land. Fältet ligger öppet nu för damerna med ett nytt herrlandslag som inte lär slåss om medaljer på ett tag – om det nu är två kommunicerande kärl.

Men Sverige var många mil från detta.

Inte bara det. Sättet man genomförde detta EM på gjorde att man inte ens var nära att få lite skjuts kring (dam)handbollen i Sverige på lite sikt. Här missade man en jättechans vid sidan av resultatmål och medaljer.

***

Jag skrev i samma kolumn så här:

Ändå skulle jag vilja påstå att de har nästan allt att vinna.
Damhandbollen är nämligen inte större i Sverige än att ett misslyckat EM mest skulle mötas med en axelryckning i idrotts-Sverige (om än inte hos EM-arrangörerna som räknar slantarna) och ganska snabbt glömmas bort – trots hemmaplan. Gulldén och de andra slipper löpa gatlopp om man inte infriar förväntningarna.

Men där var jag, med facit i hand, fel ute. Det känns inte som den här (icke-)prestationen och resultatet möts av en axelryckning precis. Kritiken är hård nu.

***

Lottningen, ja.

De tre lagen från Sveriges grupp A tog i mellanrundan totalt en poäng av trion från grupp B. Det var klasskillnad.

***

Speciell semifinal för Helle Thomsen: Nederländerna-Danmark.

Hoppas personligen på Norge-Nederländerna i en final igen. Tror nederländskorna närmat sig norskorna.

Men arrangörens drömfinal är väl Norge-Danmark.

***

Nu lämnar jag Göteborg och EM och tar lite paus i EM-bloggandet.

Rutte och jag släpper ett nytt poddavsnitt på fredag.

Kanske blir det några rader här efter finalen på söndag. Vi får se.

Tack för att ni var med så här långt!