Äh, några rader till om EM bara.

Har känt mig som en försvarare av Signell i många lägen under detta mästerskap. Han har förstås en stor del i det här stora misslyckandet.

Jag står fast vid att en kvartsfinal i OS med avancemang från den gruppen var godkänt. Sedan var prestationen i själva kvartsfinalen mot Norge inte värdigt ett svenskt lag. Men OS som sådant var inte ett debacle eller en mardrömsstart för Signell, som jag läst på sina håll.

Noteras ska också att Sverige i de två mästerskapen (och tolv matcher) under Signell bara vunnit tre matcher (mot Argentina, Sydkorea och Spanien), spelat två oavgjorda och förlorat hela sju.

Räknar vi in OS-kvalet och VM i fjol också så är de enda nationer Sverige besegrat på 21 tävlingsmatcher de senaste 13 månaderna: Polen (två gånger), Angola, Kina, Kuba, Mexiko, Argentina, Sydkorea och Spanien.

De enda två nationer från Europa som detta landslag besegrat är alltså Polen (två gånger) och Spanien.

Man har spelat tre oavgjorda mot europeiskt motstånd (Serbien och Nederländerna x 2) och förlorat nio (Danmark, Ryssland x 2, Norge, Slovenien, Frankrike x 2, Nederländerna, Tyskland).

Men sparka Signell nu, som en del vill?

Nej.

Han ska ha ett år/ett VM till på sig i alla fall.

Det här laget behöver kontinuitet nu på ledarsidan efter alla olika konstellationer som varit sedan Per Johansson slutade för fyra år sedan.

***

Danmark i EM-semifinal – bra för damhandbollen, de svenska proffsen där och svenska spelare som vill dit och göra sig en hacka och spela handboll på en högre nivå.

***

Frågade mina skandinaviska kolleger, angående artikeln om den förlorade generationen (födda 1992-93), om vad motsvarande siffror är i Norge och Danmark.

Har bara fått svar från norskt håll. Enligt Stig Nygård på TV2 Norge har bara två spelare från det lag som vann UVM 2010 lagt av medan en spelar i division två. Då har det alltså ändå gått två år till sedan deras UVM-guld.

Samma generation vann UEM året före och enligt Frode Scheie på Viasat spelar sex av spelarna i det laget EM-semifinal i morgon.

Intressant! Och en fråga att ta vidare om varför det är sådana skillnader, i alla för en fråga att fundera kring för det svenska förbundet.

***

Nyss kom nomineringarna till EM:s all star team. Fem kandidater på varje position.

Vi hittar otroligt nog hela fyra svenskor där. Och den stora gåtan är förstås att Nathalie Hagman finns med som en av EM:s fem bästa högersexor.

Den näst största gåtan är att Sabina Jacobsen är med i stället för Anna Lagerquist.

Man undrar ju vilka som varit med och tagit ut kandidaterna.

Isabelle Gulldén och Loui Sand är också med. Gulldén ligger fortfarande högt i skytteligan och stod för många assist men hon borde inte vara med här sett till sin kapacitet förstås. Sand? Nja, då kan inte konkurrensen vara särskilt skarp på vänstersex och framför allt blundar man helt för vad de pysslar med i försvaret. Sand var bra framåt, men inte mer.

Här är hela listan:

***

Stod som så många gånger förr kvar till sist med Isabelle Gulldén i den mixade zonen i går.

När vi sa tack och hej för de här intensiva veckorna sa hon:

– Ses om ett år.

Hon har en poäng. Det är bara vid mästerskapen som de här spelarna punktmarkeras av mig/oss.

Men säg så här, Gulldén: gör du 15 mål i Champions League-finalen igen så är det nog inte omöjligt att jag slår en signal – som senast 😉