Phénoménal Handball, lyder VM:s slogan.

Det är dags att de franska arrangörerna börjar stava det på svenska.

Fenomenal handboll.

För det är det som det svenska landslaget presterar i detta VM med matchen mot Vitryssland som höjdpunkt hittills.

Vi hade pratat inför matchen om att det nu, mot ett defensivt 6-0-försvar, gäller att få igång skyttet på vänsternio.

Då gick Lukas Nilsson in och drog dit fyra bollar på tio minuter.

Det andra och tredje av hans mål startade det avgörande rycket efter åtta minuter.

Sverige gjorde 9-2 på tio minuter, från minut 8 till 18.

Där fick vi hela paletten av Sveriges succéspel i detta VM:

Appelgrens målvaktsräddningar.

Ett ramstarkt försvar.

Kontringsmål av Ekberg och Tollbring.

Kantmål av samma duo.

Jim Gottfridssons genombrott.

På köpet fick vi också snodda avkast, nämnda Lucky Luke-skott, Ekberg-knorr, Lagergren-skytte och backhandskott av Andreas Nilsson.

Det var en fantastisk uppvisning i effektiv handboll som fick det att se ut som vitryssarna gjorde en mannequin challenge i vartenda försvar. Ja, i sina anfall också.

Kanske är det ändå skärpan som imponerar allra mest. Efter 26 minuter hade Sverige gjort 23 mål på 26 skott. Det är en fullständigt fenomenal siffra.

I paus landade det på 24 mål på 28 skott och då stod det 24-11 på resultattavlan.

Då hade Sverige gjort fler mål (24) än vad Vitryssland hade haft avslut totalt (22). Det säger en hel del om det svenska försvarsspelet.

Då hade Vitryssland gett upp sedan länge på ett nästan pinsamt sätt.

Men låt oss inte förminska den svenska prestationen för det. Nej, Vitryssland var inte det tuffaste laget man kunde få i en åttondelsfinal, vilket jag också varit inne på de senaste dagarna. Men de slog Ungern och kom trea i en grupp som vi, efter färdigspelat gruppspel, nog kunde tycka var bättre än Sveriges grupp.

Men i övrigt tänker jag inte underskatta den svenska prestationen. Hyllas den som hyllas bör och det är Sverige och deras fantastiska spel.

Andra halvlek blev förstås en ren transportsträcka och det är självklart att man då inte kan hålla uppe en effektivitet på 85 procent i avsluten.

Men med tanke på att Frankrike får en extra vilodag inför tisdagens kvartsfinal i sitt eget hemma-VM var det perfekt med en lugn resa för Sverige i andra halvlek. Då kunde spelare som gått hårt hela mästerskapet vilas.

***

Då står vi där i en kvartsfinal mot Frankrike. Helt enligt planen, även om drömmen hade varit seger mot Danmark för att få en annan väg fram. Eller jag vet inte (Danmark-Ungern pågår nu).

Jag ska inte låta mig dras med alltför mycket i euforin nu.

Frankrike är tidernas bästa landslag och den här fantastiska Karabatic-generationen får här göra sitt första och enda mästerskap på hemmaplan, där de bärs fram av fulla hus.

Det här är deras VM.

Och Frankrike är Sveriges stora spöke. Senaste gången blågult vann över fransmännen i en match som gäller något (när Blågult vann i EM 2014 hade inte fransmännen något att spela för) var i gruppspelet i OS 2000.
Sju förluster har det blivit, varav en VM-final och en OS-final.

Men det vete tusan om inte det här landslaget har större chans än på många år.

För jag ser bara ett enda sätt att kunna skaka Frankrike, och kanske till och med vinna över dem, och det är att springa sönder dem. För i uppställda anfall och försvar kan inte Sverige stå emot den franska krafthandbollen. Det klarar knappt något lag i världen.

Men det krävs förstås ett överjordiskt målvaktsspel för att hålla nere de franska målen i uppställt anfall och samtidigt få till kontringarna. Jag tror Appelgren och/eller Palicka behöver upp på närmare 50 procent.

Då kan det gå.

***

Plusbetygen i all hast:

Andreas Palicka ++++
Mikael Appelgren ++++
———————–
Jerry Tollbring ++++
Emil Frend Öfors +++
Lukas Nilsson ++++
Simon Jeppsson ++
Philip Stenmalm ++
Jim Gottfridsson +++++
Jesper Konradsson +++
Albin Lagergren ++++
Niclas Ekberg +++++
Mattias Zachrisson +++
Jesper Nielsen ++++
Andreas Nilsson +++
Max Darj ++++
Fredric Pettersson ++