Det här rullar ju på enligt planen, eller till och med lite lättare.

Min tyckare efter matchen mot Argentina publiceras inte förrän i morgon men jag tänkte dra ut den här och nu för att sedan blogga vidare lite till efter den.

PARIS. Tränaren, lagbyggaren och ledaren Kristján Andrésson har imponerat så här långt.
I kväll lär matchcoachen behöva kliva fram.
Om inte hans spelare kommer upp i samma rekordnotering som mot Argentina.

Efter premiären mot Bahrain ställde jag frågan i den här spalten:
Var står det här laget egentligen?
Efter utklassningen av Argentina, sju raka segrar och segersiffror på i snitt 32-18 är frågan fortfarande giltig men värd att uppgradera till det mer positivt anstrukna:
Hur bra är det här laget egentligen?
För rätt mycket imponerar så här långt, trots överraskande mediokert motstånd.
Målvaktsspelet: En klass bättre än i OS. Appelgren mot Bahrain, Palicka mot Argentina.
Kontringsspelet: 20 mål på 24 kontringar på två matcher enligt den officiella statistiken.
Hemspringet: Blågult, förlåt Svartvitt, har släppt till tre kontringar på två matcher. Det är ju fantastiskt bra trots att matchbild och motstånd sett ut som den gjort.
Tryggheten: Andrésson (och Boquist, ska vi inte glömma) har mycket snabbt skapat en fin trygghet i nybygget. Spelarna verkar ha hittat sina roller utanför plan och på densamma vet alla vad som händer och vad man ska göra. Jim Gottfridsson pratade om det där i går, hur alla vet när och var avsluten ska komma och därför kan spelare på rätt positioner ”tjuva” i hemspringet och då håller man nere baklängskontringarna.
Disciplinen: Tryggheten och att ”alla vet vad alla gör” bottnar i en oerhörd disciplin i anfallsspelet. Chansavsluten är inga, eller i varje fall väldigt få.
Effektiviteten: Nu var det inte Niklas Landin eller Thierry Omeyer som stod i målet och många av pyttsarna kom på enkla kontringar, men Sverige satte 35 av 43 skott i mål, vilket ger en effektivitet på 81 procent. Det är en oerhört hög siffra. Förmodligen något slags rekord för ett svenskt landslag i ett mästerskap, i varje fall sedan Bengan Boys dagar. En snabb titt i tillgänglig statistik från VM-historien visar att Sverige legat på mellan 40 och 60 procent totalt i sina tre senaste VM. De allra bästa nationerna har som högst varit uppe på 65-69 i avslutsprocent totalt under de här VM-slutspelen.
Kan Sverige ligga kvar på den effektiviteten i avsluten mot Landin & Co i kväll vinner man förstås matchen.
Men det kommer man inte att klara.
Det blir oerhört intressant att se hur detta lag kommer att agera när man ställs mot ett motstånd på minst en, om inte två, nivåer högre än vad man hittills gjort under Andréssons ledning.
Och hur man kommer att reagera som lag när det går emot ordentligt. För om inte Sverige gör en bragdmatch så kommer det att gå emot, var så säkra.
Danmark är just nu rätt mycket det Sverige inte är, ett färdigt OS-mästarbygge med individuellt bättre spelare. Jag tror knappt att en enda VM-svensk skulle platsa i en dansk startsjua (en frisk Johan Jakobsson eller tillgänglig Jonas Källman skulle kunna göra det, men de är inte här).
Jag är imponerad av tränaren, lagbyggaren och ledaren Kristján Andrésson så här långt i landslaget.
I kväll är det dags att plocka fram det Mattias Zachrisson, som hade Andrésson i många år i Guif, gärna ville lyfta fram som en av förbundskaptenens främsta kvaliteter när vi stod och pratade i går: matchcoachen som kan vända en tillställning.
För den delen i sin repertoar har inte Andrésson behövt använda ännu i någon av de sju matcherna han coachat landslaget.
Sverige har sju gånger om tagit ledningen senast efter tolv minuter och sedan styrt resten av matcherna.
Plan A har helt enkelt funkat ypperligt i varenda match så här långt, liksom totalt i det här mästerskapet: två inledande segrar mot Bahrain och Argentina var helt enligt planen.
***
– Ni har inte haft kniven mot strupen ännu, sa jag till Jim Gottfridsson.
– Det kommer vi inte ha mot Danmark heller, löd svaret.
Det har han förstås rätt i. För första gången går Andréssons landslag nu in som underdog i en landskamp.
***
”Lucky Luke” klev ur skuggan och drog snabbare än den igen – äntligen.
***
12578, eller 12580 då när de fick sällskap av Nielsen och Pettersson, är ju en alldeles oerhörd publiksiffra för en match i andra omgången mellan Sverige och Argentina i Paris. VM är en stor publiksuccé så här långt.
***
Tur att Andrésson tog med fyra mittsexor…

***

På tal om det sistnämnda så sa Jesper Nielsen i den mixade zonen när vi i den samlade, skrivande, svenska presskåren – som i detta VM bara består av TT-Emma, DN-Nisse och undertecknad:

– Det var nån som skrev att truppen var skev.

Varpå han kastade ett öga mot mig.

– På papperet, ja, svarade jag.

***

Känns som en rätt skön stämning just nu mellan reportrar och spelare. Men herregud, de har ju inte förlorat ännu.

***

Simon Jeppsson hade sin egen fan club på plats mot Argentina. Högst jubel blev det nämligen när lundapågen klev in på banan i andra halvlek.

***

Tyckte att Andrésson väntade lite väl länge med att vila de spelare han matchat så hårt i matchen.

– Men det kan gå snabbt i handboll och momentum är viktigt. Vi har sett lag i Champions League-final tappa nio mål på 13 minuter. Jag pustade inte ut förrän det hade gått 57 minuter, förklarade han efteråt.

Då stod det 33-16.

***

Segern innebär att Sverige är mycket nära en åttondelsfinal redan nu.

Om vi räknar med att Bahrain förlorar alla sina matcher så måste Sverige förlora resten och Argentina ta minst fem poäng mot Qatar, Egypten och Bahrain för att passera Blågult. Det gör de inte.

Okej, kan finnas nåt scenario där tre lag, varav Sverige är ett av dem, eller fler hamnar på fyra poäng. Då blir det lite räknande.

Men tills vidare kan vi räkna med att Sverige spelar åttondelsfinal.

***

Ni missar inte poddkollega Robins blogg under VM, va?

VM:s överlägset bästa blogg. Från tv-soffan i alla fall 😉