Nej, det är inget mål jag har. Tro inte det.

Men jag kan ändå konstatera att jag nog aldrig kommer att få Kristján Andrésson att, för att använda ett slutet uttryck, ”rasa”.

Danmarks 27-25 skulle aldrig ha godkänts eftersom man slog sju passningar efter att domaren höjt armen i en passivitetsvarning mot de max sex det får vara enligt de nya reglerna.

Det där var Andrésson framme och påtalade hos domarna efteråt.

När jag pratade med honom försökte han tona ner det och körde det vanliga, som man ofta får höra från tränare:

– Det där är inget jag kan påverka.

Men du kan ju tycka något om det?

– Klart vi hade velat få bollen där och kunnat ta en timeout. Det är tjurigt.

Längre än så kom jag aldrig.

***

Nej, ska man ha någon domarsågning från förbundskaptenshåll framöver får man nog vända sig till Boquist. D

en mannen har ju levererat sådana förr. Här är klassikern i Radiosporten. Notera hur kontrollerad Boquist ändå är när han säger att ”jag har aldrig varit så upprörd i mitt liv när det gäller min handboll”.

***

Lagergren börjar leverera också i den mixade zonen. I kväll lyckades han ta sig in på sista raden i min artikel från matchen med ett:

– Det är jätteviktigt.

Jag tror det är hans debutcitat i Sportbladet som landslagsspelare.

***

Ny fenomenal publiksiffra: 13850.

Men tydligen mycket strul med biljetterna, i varje fall för svenskarna, hörde jag.

De kommer först igenom en sluss utanför arenan men när biljetterna sedan ska scannas så fungerar de inte. Då måste man ställa sig i en annan kö där en ensam funktionär står vid en dator och printar ut nya biljetter till 100-tals frustrerade åskådare som missar början på matchen.

I matchen mot Argentina missade Tomas Axnér första 25 minuterna.

Det är förstås inte bra, milt sagt – missa halva matchen efter att åkt hela vägen till Paris.

***

För övrigt håller jag med Rutte i sin blogg om att domarna var bra annars.

Ni läser väl Ruttes VM-blogg?

***

Så min lite mer genomtänkta tyckare till tidningen än den snabba blogg jag hasplade ur mig i slutminuterna:

PARIS. Du kan inte ge OS-mästarna ett sådant handicap.
Då går det inte att vinna.
Men Sverige har ett lag för kvartsfinal.

Så har Sverige förlorat också under Kristján Andrésson.
Men jag har svårt att se ett bättre sätt för det här laget att förlora på just nu än hur man gjorde det mot Danmark.
Visst var förlusten bitter på sitt sätt när man tänker på alla missade frilägen på den överjävlige Niklas Landin och att man skulle ha fått chansen att kvittera eftersom domarna inte borde ha godkänt Hans Lindbergs 27-25-mål.
Men vi lägger det åt sidan nu.
Jag trodde Sverige skulle förlora med fem-sex bollar, för ungefär där låg skillnaden mellan lagen på förhand och med den kvarvarande frågan om hur bra det här svenska laget egentligen är.
Jag ska medge att jag fruktade en mindre överkörning med kanske tio bollar som skulle göra oss ännu mer osäkra på var det här laget står.
I stället fortsätter Sverige överraska.
Eller så är det just det man inte gör utan man är så här bra.
Nu ska vi ha i åtanke att Danmark inte gjorde någon av sina bästa matcher, Niklas Landin undantaget.
Sverige var faktiskt bättre sett till spelet.
Men målvakten räknas också. Det är faktiskt den viktigaste spelaren i ett handbollslag.
Man kan förstås inte missa 12 av 24 sexmetersavslut och 4 av 9 kontringar om man ska besegra OS-mästarna.
Men det handicapet gav Sverige danskarna och ändå lyckades man pressa finalfavoriten till slutsekunderna.
Då gjorde man med andra ord väldigt mycket annat rätt på banan.
Det är det jag menar med att det här var ett bra sätt att förlora sin första match på.
Målvaktsspelet fortsätter att hålla mycket hög, jämn nivå (jämför inte med Landin, han var utomjordisk). Det uppställda försvarsspelet var mycket bra. Hemspringet var återigen i absolut världsklass och man jag tycker att man lyckades plocka bort quarterbacken Hansen rätt bra i uppspelsfasen. Det egna kontringsspelet sitter där (dock inte målen denna kväll tyvärr) och det uppställda anfallsspelet skulle jag vilja ge betyget bra.
Och det finns en stark moral i det här laget. På papperet hade man sin första, klassisk jättedipp under andra halvan av första halvlek, som man förlorade med 10-2. Men spelmässigt var det ingen kollaps för man tog sig till lägena. Problemet då hette Niklas Landin.

Sverige förlorade för första gången under Andréssons ledning. Men det var också Sveriges bästa landskamp. Och framför allt:
– Det största kvittot vi fick var att vi är på rätt väg när det gäller vad vi tränar på, vad vi tror på och hur vi vill spela handboll, som Jim Gottfridsson uttryckte det.
Jag tror att vi börjar skönja svaret på den där frågan som vi ställt oss i ett par veckor nu:
Hur bra är Sverige?
Bra, skulle jag vilja säga.
Riktigt bra.
Jag har förmodligen underskattat det här laget, men det skäms jag inte för. Det här är ett bygge på sikt och jag får faktiskt erkänna att jag inte kunde tänka mig, knappt ens drömma om, att man skulle vara så här långt fram redan.
Det här ska kunna bli två segrar mot Qatar och Egypten och en andraplats i gruppen.
Sverige har ett lag för kvartsfinal (tyvärr mot Frankrike av allt att döma).
***
Men truppen är rätt tunn och nu börjar vi komma in en bit i turneringen med flera spelare i tunga roller som aldrig haft den här belastningen.
Och Qatar och Egypten är förstås inte Bahrain och Argentina. Men man är heller inte Danmark. Kan Sverige komma upp i samma nivå som mot Danmark spelmässigt vinner man de två återstående matcherna. Men spelarna ska klara att göra det både psykiskt och fysiskt.
***
Tunt är det dock inte på högersex. När Mattias Zachrisson plötsligt inte levererade gick Niclas Ekberg in och skakade av sig sin skakiga VM-inledning på ett imponerande sätt.
***
Här har man varit orolig för högernio sedan Johan Jakobsson tvingades boka av sin VM-resa. Då levererar Albin Lagergren ensam på sin position som om han gjorde sitt sjätte eller sjunde mästerskap och lirade i Bundesliga till vardags.
I stället är det vänsternio som bekymrar. Lukas Nilsson var iskall igen och Simon Jeppsson såg så där tagen ut av stundens allvar som i VM-premiären. Philip Stenmalm gör definitivt bättre nytta bakåt än framåt.
Faktiskt lite märkligt att Sverige kunde stå upp så bra mot Danmark när vänsternio inte alls kom upp i klass.
Men så var Jim Gottfridsson (sju assist) och Albin Lagergren desto bättre.
***…
De som har sett betydligt fler matcher i detta VM än undertecknad menar att Sverige-Danmark var turneringens klart bästa match.