Blixtblogg på slutsignal:

Förlust, visst.

Men jag tror vi börjar skönja svaret på den där frågan som vi ställs oss i ett par veckor nu:

Var står det här laget egentligen?

Hur bra är Sverige?

Bra, skulle jag vilja säga.

Riktigt bra.

Det här ska kunna bli en andraplats i gruppen efter matcherna mot Qatar och Egypten. Sverige har ett lag för kvartsfinal (tyvärr mot Frankrike av allt att döma).

Sverige pressade finalfavoriten Danmark in i det sista trots att Niklas Landin i slutet av första halvlek var uppe i 63 procent och verkade ha skrämt skiten ur svenskarna.

Sedan gick en annan Niklas in och visade att det visst går att göra mål på klubbkompisen i Kiel. Ekberg tog Sverige tillbaka in i matchen med sina fyra raka mål för Blågult.

Men Sverige lyckades aldrig komma i fatt helt efter Landins overkliga första halvlek. Han kunde förstås inte hålla den nivån hela matchen utan landade till slut på 47 procent.

Men att Sverige då ändå pressade Danmark in i det sista och man gjorde det utan Jonas Källman och Johan Jakobsson visar vilka kvaliteter det här laget besitter. Men det ska vi egentligen inte tjata som nu för de är inte här.

Låt oss i stället, trots förlusten, hylla spelare som Gottfridsson, Lagergren, Ekberg, Appelgren, Nielsen och Darj.

Det här är ett lagbygge på lång sikt.

Jag får faktiskt erkänna att jag inte kunde tänka mig, ja drömma, att man skulle vara så här långt fram redan.