Min tyckare efter matchen mot Norge:

KRISTIANSTAD. Seger också mot ett revanschsuget Norge.
Utan Johan Jakobsson och Jesper Nielsen.
Den stora frågan är nu: vilka växlar ska vi dra av detta?

– Ja, vi är väl sämst trea i världen då. Norge blev ju fyra i EM, sa Mikael Appelgren och Mattias Zachrisson.
Med en väldigt stor glimt i ögat. ”Zacke” var ju trots allt inblandad.
Men så kan man ju räkna om man vill dra det till sin verkliga spets åt ena hållet. Sedan blev det en diskussion om vilket som är tuffast – EM eller VM. Där lade jag min röst på EM.
Vi ska också komma ihåg att det spelats ett OS sedan EM för ett år sedan där Norge skrällde sig fram till en fjärdeplats. Där gjorde Sverige fiasko och Norge lyckades inte ens ta sig dit (från en stentuff kvalgrupp i och för sig).
Man kan å andra sidan se det som två, i praktiken, helt betydelselösa landskamper där det testades av en hel del. Träningsmatcher är en sak, tävlingsmatcher, inte minst i mästerskap, är något helt annat. Vi har sett Sverige göra strålande genrep för att sedan klappa igenom när turneringen börjar – och omvänt.
Men det går inte att komma ifrån att man mötte ett Norge i kväll som trots allt måste ha varit lite revanschsuget och som hade en hel del heder att återupprätta efter den usla insatsen i går.
Dessutom var det här Norges sista match före premiären på torsdag medan Sverige har sitt genrep kvar mot Chile på måndag.
Och medan Norge hade alla sina bästa på plats spelade Sverige utan två av sina tyngsta pjäser i Johan Jakobsson och Jesper Nielsen.
Ändå kontrollerade Sverige matchen sedan man tagit ledningen efter tio minuter.
Det fanns mycket som var bra:
* Utvisningsspelet imponerar, både när man är en man mer och en man mindre, men framför allt det senare. Det är många, långa och bitvis rätt snåriga löpvägar men det slutar nästan i ett ypperligt avslutsläge varje gång.
* Dipparna är kortare och inte lika kostsamma. Det handlar inte längre, inte i de här matcherna i alla fall, om några tio minuter långa 1-8-kollapser.
* Man verkar hitta in oftare och bättre till linjen än man gjorde i till exempel OS.
* Det blir förstås lättare när man har ett skytte som det Simon Jeppsson och Johan Jakobsson visat upp. Men det gäller att se inspelen också och tajma dem. Det gör Simon Jeppsson och Johan Jakobsson har utvecklat den delen av sitt spel. Och Lukas Nilsson menar att han blivit bättre på det under halvåret i Kiel.
* Man ville få till fler breda lägen i returen i kväll jämfört med i går och det lyckades man också med.
* Jim Gottfridsson har visat hur viktig han är för det här lagets anfallsspel. Han behöver spela på den här nivån i stort sett hela VM om Sverige ska kunna nå en kvartsfinal.
* Vet i fasen om inte Simon Jeppsson är etta på sin position just nu. Han verkar ha klivit om Lukas Nilsson i de här två matcherna, bakåt tycker i alla fall Kristján Andrésson att Jeppsson har gjort det.
* Tycker också att Albin Lagergrens, Jerry Tollbrings, målvakternas och mittblockets insatser ska nämnas i kväll, utan att på något sätt hävda att det var världsklass.
* Andrésson och hans spelare har ett uttalat mål om att bygga en identitet som utstrålar kampanda, moral och glädje. Det lyckas man med.
* Insatserna ger Andrésson och Martin Boquist en trygghet att man är på rätt väg, att man kan bygga vidare på det man startat. Det finns knappast någon tid att backa bandet och börja om i någon del av spelet.
***
Men det är klart att det finns delar som kan bli bättre eller saker som oroar:
* I andravågen i kontringarna finns det saker att jobba på. Men det är en del av spelet som inte behövt vara stark för att vinna mot Norge två gånger om.
* Norge har spelat ett 6-0-försvar som framför allt i första matchen var på tok för defensivt för sitt eget bästa. I VM väntar mer eller mindre offensiva försvar rakt igenom hela gruppspelet. Hur kommer det svenska anfallsspelet fungera då?
* Häromdagen twittrade jag att landslaget för en gångs skull inte hade någon spelare som gick en skadekamp mot klockan inför ett mästerskap. Som ett brev på posten har Jakobsson nu drabbats av en lindrig hjärnskakning. Och det är klart att det skulle vara den skadeförföljde Jakobsson dessutom, som visat upp en strålande form och kanske är viktigare än någonsin i landslaget. Nu räknar man med att han ska kunna spela VM-premiären. Men hjärnskakningar är luriga och plötsligt måste man backa tillbaka i hjärntrappan.
* Sen är det som Andrésson svarade när jag frågade honom om vad som kan bli bättre:
– Allt.
***
Men Sverige har fortfarande inte förlorat under Kristján Andrésson: fyra raka segrar, kanske inte mot någon toppnation men heller inte mot något blåbär.
Jag räknar med att man kommer till VM obesegrade efter matchen mot Chile på måndag.
Då ska man börja spela om poäng också. Det är då det gäller.