Det är dags att åka hem från ännu en resa med ett svenskt landslag.

De har varit många de senaste 13 månaderna: dam-VM, herr-EM, damernas OS-kval, herrarnas OS-kval, OS både för damerna och herrarna, dam-EM och nu herr-VM.

Det har, som ni vet, verkligen varit upp och ner, heaven and hell.

Trots en tung förlust i kvartsfinalen i kväll slutar de här 13 månaderna ändå i dur.

Klockan 07.30 på onsdagsmorgonen lämnar jag hotellet i Lille och drar mot flygplatsen.

Kommer att se och skriva om finalen på söndag hemifrån. Hoppas att Norge och professorn kommer att vara med där.

Men innan dess spelar Robin och jag in en podd till fredag som vanligt.

Blev ett jobbrace efter kvartsfinalen så har inte så många ord i mig längre.

Krönikan fick ni i stort sett i bloggen på slutsignalen. Jag har bara försökt småjustera den lite.

Spelarnas slutbetyg hittar ni här. Ja, det går att diskutera om några betyg ska upp eller ner ett snäpp.

Andréssons och Boquists kontakt går redan sommaren 2018. Nu vill spelarna att förbundet omedelbart säkrar upp dem för en längre period.

För det är ju framåt 2020 som det här laget ska vara som bäst. Det håller spelarna med om och ni läser om det här.

Låt oss avsluta med några ord från Sverige bästa spelare under VM, Jim Gottfridsson, formulerade mitt i ett svar i den mixade zonen:

– Det handlar inte bara om att vinna matcher utan vinna situationer bakåt, vinna returerna, vinna kampen framåt, vinna blockligan… vi ska vinna allting. Vi ska bli bäst.

Till allra sist lite statistik att götta ner er efter Sveriges VM:

Till allra, allra sist:

Tack för att ni följde med under VM här i bloggen, och i de andra kanalerna där jag publicerar mig, och tack för feedback och glada tillrop (och konstruktiv) kritik.

Efter det här ser jag väldigt mycket fram emot att få bevaka och skriva om det här landslaget och svensk handboll i stort. Nästan fått en nytändning efter ett väldigt intensivt handbollsår.

Nu blir det handbollsligan och SHE i vår.