Sportbladet har haft en handbollstokig praoelev i Alice Pettersson, 14.
Här intervjuar hon en av sina idoler – H65 Höörs skyttedrottning Cassandra Tollbring – inför SM-finalen mot Sävehof.

Ni hade ju förlorat första matchen och låg under med tio bollar i andra matchen. Vad ska man tänka på eller hur tänker du när ni ligger under med så mycket och vad var det som fick er att vända matchen?

– Vi tänkte att vi måste ge publiken en positiv upplevelse trots att vi kommer förlora. Så vi gick in på planen och bara gav allt vi hade. Och det gjorde att vi vågade köra mer själva och vi vågade göra fel. Jag själv tänkte att vi kommer att förlora och höll på att börja grina när vi låg under med åtta. Men sen, i samma ögonblick, kom ”fan vi måste avsluta det här bra nu bara”. Sen när alla tog i järnet bakåt och framåt och Ryde tog några bollar, så fick alla upp gnistan och vi såg ett ljus till att vi kunde spela lika trots att vi låg under med fyra bollar. Sen tänkte man att vi kommer inte orka en förlängning så när det var lika fortsatte vi bara att köra. Och lyckligtvis gjorde det så att vi vann matchserien

Hur laddar du upp inför en sån här stor match?

– Jag tar alltid en långpromenad med min hund Foggi på morgonen. Sen äter jag nån snabb macka och juice. Börjar kolla något avsnitt av någon serie. Sedan till lunch oftast något med pasta, inte för mycket utan lagom. Den måste jag äta 3,5 timmar före matchstart. Sedan en 30 minuters promenad med Foggi. Jobbar jag så är det till max klockan 13 för sen måste jag sova och nästan göra samma saker som när jag är ledig.

Vad ska man äta för att kunna prestera på bästa sätt?

– Ah jag tycker om pasta, kyckling och pesto, så jag kör på det. När vi vann i Lund åt jag makaroner och falukorv. Men det är mest när man äter som man ska tänka på. Annars dricker jag mycket cola och det försöker jag göra efter matcher nu.

Din bror Jerry Tollbring är framgångsrik spelare i Kristianstad. Har du och din bror inspirerat varandra med handbollen eller vad har ni för relation?

– Inspirerat vet jag inte, men Jerry har alltid fått vara med min äldsta brorsa Jeff och jag har alltid fått varit med den näst äldste – Ken. Vi körde de lagen hemma i hallen där ytterdörren var ett mål och mamma och pappas sovrum var det andra. Helt sjukt hur vi körde handboll där. Sen körde vi handboll på gräsmattan – fotbollsstraffar, handbollsstraffar… Så vi var aldrig i samma lag när vi var unga. Men vi håller ju på varandra. Tror dock jag håller mer på alla mina bröder än vad han gör.

Känns en SM-final som ett bra avslut på din tid i H65 Höör oavsett hur det resulterar?

– Nej, det finns bara seger nu. En match ifrån att ta allt man drömt om. Så jag tänker inte att det är avslut utan bara en kul och rolig upplevelse med dessa tjejer jag spelar med.

Vad är ditt mål med handbollen?

– Jag har alltid sagt ”bli så bra som jag kan bli”. Sen när det är stopp vet jag inte, utan jag tänker alltid att jag kan bli bättre på nånting.

Du är klar för spel i Larvik nästa säsong. Hur känns det att allt blir nytt när du flyttar till Norge?

– Det blir jättekul. När det är en ny miljö så kommer jag utvecklas ännu mer. Flytten från Rimbo till Eslöv och sen till Höör har utvecklat mig varje år. Så jag ska utvecklas ännu mer.

Vad siktade du på när du var liten?

– Jag har alltid velat vunnit SM, Partille cup, Åhus etcetera. Men alla förluster har tagit mig dit där jag är i dag.

Var det alltid att vinna som var det viktigaste som liten eller körde du för att det var kul?

– Vinna var den största drivkraften, men kul är det när man vinner,

Till sist, hur går det i finalen?

– Vi ska bara köra på med all energi vi har kvar, och lita på den handbollen vi kan.