Miracle on Ice.

Vitryssland-Tre Kronor.

Leicesters Premier League-guld i fjol.

Det är på den nivån vi ska placera in Höörs skräll mot Sävehof i SM-finalen 2017.

Det räcker att gå en dag tillbaka, till den lilla intervjun med Ola Månsson i Sportbladet i går, för att få lite grepp om förutsättningarna inför den här finalen.

Höör hade aldrig, alltså aldrig någonsin, besegrat Sävehof som hade raden 17-1-0 på de 18 inbördes mötena.

Sävehof har sex EM-spelare i laget (allihop också med i den VM-playofftrupp som tränaren/förbundskaptenen Henrik Signell tagit ut till juni), medan Höör har noll.

Sävehof spelade sin tolfte raka final medan Höör gick in till sin första.

– Och det står väl 80-0 till dem i antalet SM-guld hos spelarna, sa Månsson.

Bara två spelare i hans lag hade ens spelat en final tidigare.

– Statistiskt är det inte lönt att vi åker till finalen i Malmö, sa Månsson.

Men matcher avgörs som bekant inte på papperet utan på planen.

Och där stod Höörspelarna vid lunchtid inne i Malmö Arena medan Sävehofs stjärnor bara hade ställt ut skorna.

Höör öppnade med att ta ledningen med 3-1 innan Sävehof gick i fatt till 3-3. Där och då var vi nog många som tänkte att Sävehof bara var lite trögstartade och lät Höör få vara med och leka lite.

Ärligt talat var vi nog rätt många som satt och väntade långt in i första halvlek på att Sävehof skulle samla ihop sig, gå ikapp, förbi och springa hem det här.

Men det gjorde man aldrig.

Höör grundlade den här jätteskrällen i första halvlek med…

…Jessica Rydes målvaktsspel.

…ett suverän hemspring som satte stopp för Sävehofs fruktade kontringar och tryck.

…ett starkt försvarsspel: Sävehof gjorde sitt första mål i uppställt anfall efter nästan en kvart.

…en mycket starkare vilja (Anna Johansons genombrott och mål i inledningen!).

…bredd: åtta olika målskyttar. Allt behöver inte handla om Cassandra Tollbring i det här laget.

…tuffare och hårdare spel: 3-1 i utvisningar i första halvlek till Höör och 0-2 i straffar är två exempel på det.

Men många lag har gjort många saker bra mot Sävehof utan att vinna. Så överlägsna har Partillelaget varit.

Det var man inte i dag för i första halvlek presterade spelarna, sett till kvaliteten de egentligen besitter, på en pinsamt låg nivå när…

…Bundsen läckte rejält.

…avsluten var usla.

…6-5-spelet nog ännu uslare.

…försvaret var för snällt.

…viljan saknades.

…chocken spred sig i laget att man faktiskt kunde förlora.

Man snappade upp det något i andra, gjorde lite match av det till slut men kom aldrig närmare än två måls underläge.

Den enda i Sävehof som kunde lämna planen med högt huvud, även om hon förstås inte gjorde det, var Emma Ekenman Fernis (13 av lagets 25 mål).

Man brukar säga att motivation slår klass. Men i dag var Höör klassen bättre än Sävehof i allt.

***

Stort grattis till Ola Månsson också!

Efter alla helvetes kval han lidit med OV Helsingborg de senaste åren tog han över Höör och höjde dem en sista nivå.

En personlig favorit, Månsson.

***

Alla älskar en underhund.

Höör hade en starkare klack med sig från start (var någonstans fanns världens största handbollsförening på läktarna?) men när sedan Malmö Arena fylldes på under andra halvlek med åskådarna, inte minst från Kristianstad som var här för herrfinalen egentligen, piskades Höörlaget fram av publiken när Sävehof började krypa närmare.

Denna klack i rött och brandgult i Malmö Arena belönades med den största skrällen i svensk finalhistoria.

***

Nu lämnar tre av lagets största stjärnor (även om de verkligen inte var det i dag) Sävehof för att bli utlandsproffs: Johanna Bundsen, Loui Sand och Jamina Roberts. Dessutom slutar Elin Enhörning och Rikke Jensen går till Heid.

Talangfabriken har dessutom slutat att producera nya toppspelare på damsidan.

Nu tappar alla topplagen tunga pjäser till nästa säsong men SHE känns betydligt intressantare till nästa säsong än på mycket mycket länge.