Satt på taket vid poolen på vårt hotell i går och skrev inför kvällens premiär.

Med utsikt över Copacabana.

Men till min stora förtret missade jag det här salta gänget som OS-laddade i speedos på den världsberömda stranden. Bilden är från handbollslandslagets Instagramkonto (@hlandslaget), kolla gärna in det då många bjuder på sig själv där även om det inte alltid är sådan här ”ögongodis” 😉

***

Till allvaret så och kvällens/nattens premiär för damerna.

Det blev ett uppslag i tidningen med knäck om att det här är den stora chansen för svensk damhandbolls främsta generation genom tiderna att ta en OS-medalj.

Kolumnen handlar om att Angelica Wallén kan vara den viktigaste spelaren i OS (det tycker i alla fall Wislander), att det är det mest öppna mästerskapet på åratal och att det gäller att undvika Norge – i övrigt kvittar det nästan.

Jag noterar i både knäcket och kolumnen att svenska damspelare någon gång näppeligen haft sådana klubbframgångar ute i Europa som under den gångna säsongen.

Sedan kör jag en panel också med åtta tunga experter som får svara på fem frågor:

1. Vilka vinner OS?
2. Vad slutar Sverige i gruppen/Hur långt går man?
3. Önskemotståndare i en eventuell kvartsfinal (av dem du tror går vidare)?
4. Mardrömsmotståndare i en eventuell kvartsfinal?
5. Vem är Sveriges viktigaste spelare?

Den expertpanelen är dock plusinlåst på nätet. Men ni har väl ett plusabonnemang? Eller kanske rent av plus premium? Så ni kan läsa den mer aptitliga papperstidningen i er iPad.

Då kan ni se att dagens uppslag ser ut så här:

***

Och glöm inte att följa mig på Facebook, då får ni allt jag skriver om handboll rakt in i ert flöde.

Herregud, har jag bott i en grotta de senaste fem-sex åren, undrar ni säkert efter ovanstående rubrik.

Nej, det är inte så att jag blivit med Facebook nyss. Det har jag haft i rätt många år. I stället handlar det om att tidningen vill att vi, givetvis, ska sprida våra alster i så många kanaler som möjligt. Facebook har jag egentligen inte använt mig mycket av alls och det lilla jag har gått in där (nästan aldrig skrivit något själv) har varit i privat syfte.

Allt fler får sina nyheter och följer med vad som händer i världen på Facebook och då vill jag också finnas där, i er handbollares flöden. Alltså: vill ni inte missa vad jag skriver om handboll så ska ni följa mig på Facebook också numera. Då får ni allt där (också).

Det är bara att leta upp min reportersida på Facebook (jag heter SportbladetFlinck och ni ska kunna klicka här för att komma dit direkt) och sedan klicka på Gilla-knappen under omslagsbilden så får ni det jag skriver om handboll i era Facebookflöden. Smidigt! (Jag hoppas det ska funka i alla fall.)

***

När vi ändå är inne på sociala medier. Landslaget har lagt ut alla OS-spelare som finns på Instagram för att man ska kunna följa dem bakom kulisserna:

Ser ni vilka som inte är med? Kim Andersson, Tobias Karlsson och Johan Jakobsson bland herrarna, va? Och Linnea Torstenson och Martina Thörn bland damerna.

***

Mer social media:

Jag, liksom flera av våra största landslagsstjärnor, finns på Iplay, vår samarbetspartner i podden, också. Ladda ner appen Iplay sport. Där heter jag, håll i er nu, Johan Flinck.

***

I dag har jag för en gångs skull inte varit och träffat några handbollsspelare. Det blev en heldag inne på hotellet i stan för att bland annat skriva förhands till dampremiären, som ni läser senare under lördagen.

***

Nu ställer vi oss samma fråga som Tidningen Handboll gjorde inför OS 1984: Vad kan Sverige göra i OS?

***

Otydliga regler om byten av skadade spelare (före turneringen men efter den 18 juli) har skapat kaos i den danska truppen. Nu går man in i OS med 13 spelare plus skadade Kasper Søndergaard som inte kan spela i inledningen av turneringen. Ni hittar mer om det här.

***

Har strötittat lite på invigningen nu i kväll. Noterade att såväl Danmarks som Frankrikes herrar var med (och Kroatiens va?). Men inte Sveriges då man tycker att det blir för tätt inpå söndagens premiär. Men alla herrlag spelar ju på söndag. Visst, det tar sin tid att vara med på invigningen men det är ju också en upplevelse för livet. Låt oss hoppas att de är med hela vägen till medaljmatcherna så de kan gå på avslutningen i stället.

Två dagar kvar till damernas premiär, tre till herrarnas. Då var det stora pressträffsdagen i OS-byn.

Först kom grabbarna släntrande till den internationella zonen i OS-byn, som kan jämföras med en gigantisk mixad zon där media och aktiva/ledare ”umgås”.

Det såg ut som om de var på väg till sin begravning. Men såväl herrarnas tillställning som damernas blev avslappnade med tillmötesgående spelare och gott om tid för oss murvlar.

En timme senare kom damerna och det blev spontan lagfotografering direkt.

Har alltid gillat den internationella zonen med dess mix av atleter, tittar du åt ena hållet trippar några små, kinesiska gymnaster fram, tittar du åt det andra håller står ett gäng brottare från Kazakstan och garvar.

Populärast på herrarnas pressträff var nog det exemplar av Sportbladets OS-bibel som en av spelarna bett mig ta med till honom. Den blev snabbt hårdvaluta i truppen. Tyvärr får jag inte publicera några bilder där spelarna sitter och läser i OS-bibeln då det kan stämplas som otillåten marknadsföring av IOK och då riskerar den aktive att stängas av.

***

Tog ett snack med Gottfridsson och någon av de andra spelarna kunde inte låta bli att kommentera och plåta: ”Flinck intervjuar Flinck”.

Gottfridsson menade att om vi bytte ackrediteringar med varandra skulle jag nog kunna glida runt obehindrat i OS-byn (och han i det stora presscentret, varför han nu skulle vilja göra det). Och kanske hade det då varit jag som fick lyckönskningar av Novak Djokovic.

Foto: Lukas Nilsson.

Ni läser om när Djokovic mötte ”Gud” här.

***

SOK:s presschef Björn Folin berättade att några reportrar som följer de båda landslagen i fotboll här på OS hade ringt och frågat hur många spelare som kom till handbollens pressträffar.

– Alla förstås, svarade Folin.

Det var inte fallet i fotbollslandslagen tydligen.

***

Folin var för övrigt förvånad att jag inte satt ner med Kim Andersson i 45 minuter, vilket jag gjorde några gånger i London-OS på vägen fram mot finalen.

– Träffade honom i går så jag behövde inte honom mer än några minuter i dag, kunde jag lugnt svara.

Men det blev ändå fem minuter med Kim som bjöd på sig själv ordentligt där han satt på en bänk (resultatet av det snacket läser ni senare). Sen ytterligare fem minuter efter genrepet på eftermiddagen, men mer om den matchen längre ner.

***

En som inte bjuder på sig själv (längre) är Fredrik Petersen. Han är överlägset mest svårintervjuad i landslaget numera. Det har han varit det senaste året eller så. Pratade på pressträffen med en kollega från ett annat mediebolag som upplevde exakt samma sak, så det verkar inte vara personligt mot mig. Och jag vet att Petersen verkligen kan slänga käft när mikrofonen är avstängd, men inte när den är på alltså. Inte numera. Vet inte varför det blivit så.

Försökte ta reda på varför hans klädsel nästan alltid avviker från resten av gruppen. Som i går när alla tränade i t-shirts och shorts medan Petersen körde långärmat och långa tajts.

– Det fanns inga träningskläder rena till mig. De var inte färdiga från tvätten, sa Petersen.

Sen har vi den här videon från när laget just landat på flygplatsen i Rio. Alla är likadant klädda i vitt när Petersen plötsligt dyker upp i bilden i gult.

– Äh, det var jag som hade rätt klädsel. De andra hade tagit av sig för att de var så varma.

***

Petersen var mer lättpratad förr. Som när jag gjorde en längre intervju med honom 2010 om hans stämpel som landslagets bad boy.

***

Med tanke på att han är en av få spelare i laget som kan räknas in bland världsklasspelare, spelar i en av världens bästa klubbar och var med redan i London-OS blir Andreas Nilsson märkligt lite intervjuad.

Kim Andersson, Tobias Karlsson, Mattias Andersson, Lukas Nilsson och kanske Jim Gottfridsson är populärast bland journalisterna.

***

En annan som dök upp i den internationella zonen var Magnus Wislander, på plats för Radiosporten som expert och något av en surfar-look.

– Äh, det är för att reta frugan, sa Wislander om det långa håret.

Frugan är samma kvinna, Camilla, som han poserade med på Tidningen Handbolls omslag för 31 år sedan.

***

Snackade med Henrik Signell också en stund. Hans livvakt vek inte från hans sida en tum:

***

Herrarna spelade OS-genrep senare på dagen. Som ni vet fick vi inte se den så jag kan inte skriva några intryck från matchen.

Men vi fick i alla prata med spelare och ledare efteråt. Kim Andersson gjorde comeback efter tre månader, spelade  andra halvlek och sköt ett mål på ett avslut.

Efteråt sa Ola Lindgren att han vill att Andersson tar fler avslut i OS. Jag gjorde en artikel om det som ni läser här.

Påminner mig om snacket redan 2009 och 2010 om att Kim skjuter för lite i landslaget. Jag skrev flera artiklar i ämnet då. Som under VM 2009 där Axnér och flera andra experter kritiserade Kim för att skjuta för lite i en av artiklarna. Kim svarade  syrligt i en annan artikel: ”Jag trodde att Axnér kunde lite om handboll”. Själv fick jag mig en rejäl skrapa i mixade zonen under EM 2010 när jag hade skrivit om att Kim borde skjuta mer.

Jag skulle kunna tänka mig att Kim inte reagerar likadant mot Ola Lindgren som mot Axnér och mig.

***

Sverige hade en träningstid på fredagen – klockan sju på morgonen.

– Det är som det är här. Det är bara att rätta sig efter det, sa Lindgren lite uppgivet.

Det blev ett fyspass på gymmet i stället.

Den första hela dagen i den olympiska handbollsfabriken börjar gå mot sitt slut.

Låt oss hugga in direkt på vad man sett och hört denna dag och vi börjar med det mest relevanta: damernas OS-genrep mot Spanien.

Gjorde en artikel efter matchen vinklad på att Linnea Torstenson kan gå för fullt lagom till OS efter att gått på mer eller mindre halvfart under hela säsongen med sitt sargade knä.

Vinkeln var kopplad till att Kim Andersson några timmar tidigare, efter herrarnas träning här i Rio (där jag för övrigt var ensam journalist), sagt att han nu kan gå för fullt efter  efter sin knäskada i sommar. Ni läser mer om det här.

OS-genrepet på torsdagen blir för övrigt Kims första match på tre månader, sedan Ystad åkte ur i SM-semin mot Alingsås.

Herrarnas OS-genrep, ja. Det spelas inför lyckta dörrar. Varför läser ni här.

Men tillbaka till damernas genrep, som vi fick beskåda.

Sverige bjöd på både högt och lågt.

Bäst var Johanna Bundsens andra halvlek, då hon var 50-procentig och såg till att Sverige gick ikapp, förbi och vann.

Kontringarna kom igång i andra när försvarsspelet blev bättre och Bundsen tog de bollar som slank igenom.

Men försvarsspelet var inget vidare i första halvlek, framför allt inte i början av matchen. Det tyckte inte Henrik Signell, som predikar ett aggressivt och fysiskt försvar, heller som efter bara några minuter vrålade: ”För helvete, Sabbe och Linnea! Kliv upp nu!”.

Det fanns alltså fördelar med att det inte fanns någon ljudkuliss alls i den tomma arenan…

Isabelle Gulldén var också helt okej och Signell fortsätter plussa för Carin Strömberg, vilket jag köper.

Däremot kan man bli bekymrad över högersidan framåt om man tittar till genrepet. Nathalie Hagman spelade hela matchen, varav sista tio i första halvlek som nia. Då tog Michaela Ek hand om kanten. Angelica Wallén fick mest speltid på högernio av alternativen men utgick i andra halvlek med en lårkaka (ingen fara för premiären). Jacobsen gjorde ett par anfall där efter andrafaskontringar och Gulldén fick spela där en del i andra. Men varken Hagman, Ek eller Wallén imponerade på högersidan. Wallén visade i OS-kvalet vad hon kan göra som högernia men just nu känns det som att det krävs att Hagman levererar på hög nivå för att inte högernio ska bli Sveriges ömma punkt. Samtidigt kommer hon inte kunna spela där när Sverige har ett långt byte där så då försvinner en av halvlekarna.

Jamina Roberts bytte av Loui Sand en liten stund på vänstersex och är av allt att döma alternativet om Sand inte orkar i perioder.

Sverige startade med Filippa Idéhn i mål, Torstenson-Gulldén-Wallén på niometer samt Sand-Blohm-Hagman på sexmeter. Bakåt bytte Wallén och Jacobsen. Det där tror jag också blir förstauppställningen när OS inleds, förutom att Bundsen tar plats mellan stolparna då.

***

Nu spelar inte resultatet någon roll egentligen men det är klart att det alltid är skönt med en seger, dessutom mot en så pass bra motståndare. Men så säger man alltid – om man vunnit.

***

7-mot-6-spel? Fick vi inte se. Bara sex mot sex när Sverige hade en spelare utvisad – med rätt bra utdelning.

***

Danska herrarna tränade efter de svenska och jag pratade lite med de danska journalisterna. Det viktigaste var att Kasper Søndergaards vad skulle hålla för OS-spel då danskarna annars blir svaga på högernio. Vaden höll men i stället fick han en skada i andra benet och gick av träningen. Beslut kommer på torsdagen. Men de danska kollegerna sliter sitt hår just nu.

***

Kim Andersson och jag lämnade träningshallen sista av alla och mötte de första danska ledarna i dörren.

– Är det okej att gå in eller är det hemlig träning, frågade en av dem försiktigt när han tittade in.

– Vi har något väldigt speciellt på gång här. Man ser inte ens spelarna, log Andersson.

***

– Röde baronen! Tjena, hälsade Kim för övrigt när jag slog mig ner bredvid honom efter träningen.

***

Sent i tisdags skrev jag om att det inte blir någon regnbågsbindel för Tobias Karlsson i OS heller. IHF och EHF har nu ändrat i sitt reglemente och definitivt satt stopp för den omtalade bindeln i alla tävlingsmatcher. Sverige får nu bara använda den i vänskapslandskamper.

Johan Lövgren twittrade då en idé som inte är dum alls:

Ge Tobbe fanan under invigningen… På med bindeln!

***

Tror inte jag nämnt tisdagens andra knäck från Rio: ”Det enda kärleksparet i svenska OS-truppen”.

***

Ni missar väl inte Sportbladets OS-bibel? Finns i handeln nu. Bibelgänget har än en gång gjort ett fantastiskt jobb.

Måste ge kredd till handbollssidorna i slutet med mycket initierade kommenterar på alla svenska spelare, motståndarkoll och annat.

Nej, jag har förstås inte haft med dem att göra. Men jag hörde att Sebastian Sundberg dragit ett lass där. Snyggt jobbat hur som helst.

***

Landslagen har nya klippare under OS, med dubbla funktioner dessutom: Johan Ekengren, som egentligen är mental coach i herrlaget, hjälper grabbarna medan Peter Glas, damernas fystränare, bistår Signell och Janne Ekman med klippningen. Ekengren ska bytas av efter ett tag av ordinarie klipparen Ulf Nyström. Den sistnämnde är iväg på EM med sitt U20-landslag och det har ju verkligen inte gått något vidare. Nu ska man spela om platserna 13-16.

***

Hade ju en skön bild på Mats Olsson i förra inlägget. Den var från Tidningen Handboll 1984 och illustrerade en artikel om när Lugi var på resa på Kuba.

Jag måste ge er sista delen av den artikeln, skriven av en Åke Andrén-Sandberg, som uppenbarligen var med på resan och nog ingick i resesällskapet på något sätt.

Det här hade garanterat inte kunnat publiceras i dag:

***

För 29 år sedan såg de ut så här. Nu är de förbundskaptener för var sitt OS-landslag:

***

Montenegro tränade före Sveriges damer.

Legendaren Bojana Popovic styrde och ställde ute på plan. Hon lade av med handbollen efter OS-finalen 2012 och födde en dotter året efter. Nu är hon tillbaka och gör sin första tävlingsmatch på fyra år på lördag. Jag är ganska övertygad om att hon kommer att vara överraskande bra.

***

Under torsdagen väntar de två stora pressträffarna med handbollslandslagen inför spelen och ett genrep för herrarna (som vi alltså inte får se, men däremot prata med spelarna och ledarna efter matchen).

Följ rapporteringen här och på de vanliga ställena.

Resan mot Rio och OS har börjat. Mellanlandar just nu i London för att sedan ta mark i Rio klockan 20 i kväll lokal tid (mitt i natten hos er där hemma).
Men då herrarna landade i går och båda våra landslag därmed är på plats i OS-byn var det läge att riva i gång OS-bevakningen på allvar redan i morse.
Det blev en artikel om de nya reglerna, framför allt sju-mot-sex-spelet som sågas av de svenska spelare och ledare jag pratat med (var väl egentligen bara Signell som låg ganska lågt då han inte tror det kommer att användas så mycket). Till detta en tyckare där jag diskuterar de nya reglerna, för- och nackdelar.
Det blev ett uppslag i tidningen och intresset för artiklarna har varit stort på nätet, meddelar webbredaktören.
***
Bollade lite kring sju-mot-sex-regeln med Bent Nyegaard på TV2 Danmark, en riktig gentleman och en av de bästa handbollsexperterna vi har i Norden. Följ honom på twitter, vetja: @BentNyegaard.
***
Har ni koll på att en av sportens största genom tiderna gör sensationell comeback i OS efter att lagt av för fyra år sedan och med bara fyra veckors handbollsträning i benen?
Vi snackar om Montenegros handbollsdrottning Bojana Popovic, 36.
Hon lade av efter OS-finalen 2012 och har fått barn sedan dess parallellt med sitt uppdrag som sportchef i Buducnost. Nu tar Popovic, som vunnit sex Champions League-titlar med tre olika klubar, plats i truppen som ersättare för skadade Marija Jovanovic. Hon ska dessutom bära fanan under invigningen.
***
Nu blir det fullt tryck här från mig under OS.
Förutom bloggen så hittar ni mina alster på sajten och i tidningen också förstås.
Många av er följer redan mig på twitter. Om inte så finns jag här: @JohanFlinck.
Ni kan också följa mig på Instagram: sök på johanflinck bara.
***…
OS har inte börjat ännu och jag är inte ens på plats i Rio. Men jag saknar redan presschef Daniel Vandor, som inte fick plats i OS-truppen. I stället är det överledarna Stefan Lövgren och Sara Holmgren som ska sköta presskontakterna för herrarna respektive damerna.
Saknar som sagt Vandor, kanske den bästa presschefen ett svenskt landslag oavsett idrott sett. Han var alltid tillmötesgående och löste det mesta.
Inför damernas OS-läger i Rio Major, just före avfärd till Rio, bad jag om 30 minuters telefonintervju med Isabelle Gulldén. Jag var i princip tillgänglig när som helst under de fyra dagarna. Jag fick 15 minuter… inte en minut mer. Bad om en annan dag då schemat tydligen var så tajt den dagen men det var tvärnej.
Sedan ville jag att vår fotograf på plats skulle få ta två bilder där det skulle vara två spelare på varje (vill inte berätta här vilka det var då jag inte vill avslöja några vinklar, lite nojigt kanske). Den ena var bilden var det inga problem med men angående den andra meddelades det att spelarna ”tackade vänligen men bestämt nej”.
Mycket märkligt svar då det inte var någon kontroversiell bild alls och de har ställt upp på bilder förr.
Jag rundade då Vandors ersättare, kontaktade då de båda spelarna direkt och en halvtimme senare hade min fotograf knäppt bilden.
***
Damerna möter Spanien i en träningsmatch i Rio i morgon, herrarna Argentina på torsdag. Återstår att se om man tillåts se dem.
***
Handbollskanalen har lista storklubbarna med flest spelare i OS. Champions League-mästarna Kielce toppar med 13(!) spelare.
***
Mats Olsson var ju på tapeten i förra veckan här i bloggen.
Kan inte låta bli att bjuda er på den här bilden från Tidningen Handboll i en artikel från 1984 om när Lugi var på handbollsresa på Kuba:

Skriver nu i natt om paret som är hetast att leda landslaget efter OS.

På förekommen anledning: inget är alltså klart och ni som kan läsa innantill ser det också.

Nu får vi avvakta till efter OS för att se om det blir så också.

Jag svängde ihop en tyckare i ämnet också och den kan ni få i sin helhet här då den i skrivande stund inte är utlagd på sajten ännu:

Ljubomir Vranjes och Magnus Andersson ute ur leken ett tag till.
Då håller jag nog Mats Olsson som det bästa alternativet.

För två-tre veckor sedan viskade en källa i mitt öra att förbundet skulle ha återupptagit diskussionerna med Flensburg om att få loss Ljubomir Vranjes som ny förbundskapten efter OS.
Jag fick det aldrig bekräftat och kanske låg det inget i det.
När jag pratade med landslagchefen Lasse Tjernberg i dag om förbundskaptensframtiden passade jag på att fråga:
Är Vranjes helt avskriven?
– Ja, för den här gången, svarade Tjernberg.
Tanken är alltså att Vranjes ska bli det någon gång i framtiden, precis som han själv uttryckligen önskar.
Kan det vara så att förbundet redan pratar med Flensburg om att få loss Vranjes efter nästa säsong? Kanske. Det borde förstås bli lite billigare eftersom Vranjes då har ett år mindre kvar på kontraktet. Och vad händer om Flensburg går titellösa ett år till? Vill klubben ha en förändring på tränarsidan då?
Mycket lösa spekulationer i det ämnet från min sida nu.
Mindre lösa spekulationer, om jag ska tro mina källor, är att Mats Olsson är det hetaste namnet just nu att ta över som ny förbundskapten efter OS – i en form av delat ledarskap med Ola Lindgren, som i så fall fortsätter en säsong till. Enligt mina uppgifter har Lindgren varit helt inställd på att sluta efter OS men förbundet har inte velat säga upp det avtal som löper ett år till. När man nu fick nobben av både Vranjes och Andersson – och Mats Olsson knappast kan ta över det på egen hand eftersom han inte verkar vilja släppa uppdraget i Norge – så passar det förstås förbundet alldeles utmärkt att ha tillgång till Lindgren en säsong till (eller åtminstone över VM) i väntan på att andra/nya lösningar ska öppna sig.
Det skulle förstås vara en överraskande vändning med tanke på att Lindgren varit så tydlig med att OS skulle bli hans sista uppdrag.
Till saken hör också att Lindgren av allt att döma blir kvar i Kristianstad också. Hade han hoppat på någon större klubb ute i Europa hade det förstås varit uteslutet att fortsätta i landslaget.
Det om Lindgren. Intressantast i sammanhanget är förstås Mats Olsson.
Vranjes och Andersson har varit mina förstaval, precis som förbundets.
Men när de nu är ute ur leken ett tag till så är nog Olsson det bästa namnet ändå.
Olsson är redan i dag en del av landslagets ledarstab som målvaktstränare vilket skulle ge en kontinuitet (vilket man i och för sig med Lindgren om han blir kvar i en roll).
Han är mycket uppskattad av spelarna.
Han har den internationella erfarenheten (milt sagt).
Han är en knivskarp analytiker (fråga de norska damerna).
Han har varit förbundskapten i många år för Portugal.
Han är en vinnare – inte minst efter åren i Norge. Ingen svensk, inte ens Bengt Johansson, kan mäta sig med Olsson när det kommer till mästerskapsmeriter: två OS-guld, tre VM-guld, fem EM-guld, två OS-silver, två VM-silver, ett EM-silver och tre VM-brons som spelare i Sverige och ledare för norska damerna.
Han är ett tungt namn i världshandbollen. Det sistnämnda ska faktiskt inte underskattas när det kommer till att påverka domare och delegater och vara en auktoritet på den yttersta nivån.
Jag vet att det finns de där ute i handbolls-Sverige som tänker ”inte någon från Bengan Boys igen”; att man ska bryta med det spåret. Men det känns mest som ett självändamål hos de som framför det.
För ska vi inte nonchalera internationell erfarenhet helt, men ändå välja svenskt, så är det svårt att komma runt Bengan Boys. Och där är Olsson det bästa namnet i det här läget, även om inte agerat matchcoach på många år.

***

Vill ni ha mer Mats Olsson kan ni lyssna på podden med honom från i fjol som är hela två timmar lång.

Och i början av 2014 gjorde jag en längre intervju med Olsson i tidningen.

Några rader från semestern.

Börjar inte jobba på riktigt igen förrän på tisdag när jag åker till Rio och OS. Men man kan ju inte låta bli att uppdatera sig och tankarna börjar gå mot Rio nu. Det blir givetvis fokus på handbollen för min del där borta. Match varje dag de första tolv dagarna: damerna och herrarna spelar ju varannan dag och jag räknar med att båda våra lag går till kvartsfinal. Det ska de förstås göra från de grupperna. Sedan är det som alltid i OS: en kanonmatch där och man spelar om medaljerna. Det är, i den position våra två lag är i numera, egentligen svårare att ta sig till själva OS än att gå till en kvartsfinal i själva OS om man väl är där (möjligen med undantag för damerna i London-OS som var i en riktig Dödens grupp).
Jag har sedan ett par veckor ett litet dokument i telefonen där jag fyller på idéer och vinklar efter hand som de ploppar upp i skallen.
Sedan ska jag göra några telefonare med några av damspelarna i veckan när de är på SOK:s anläggning utanför Lissabon, dit de åker i dag. Så en del konkret jobb blir det ändå innan tisdag. Har inte haft någon möjlighet att träffa damlaget i sommar, till skillnad från herrarna som jag hälsade på i Ystad för ett par veckor sedan.

***

Ljubomir Vranjes bok har jag ju avhandlat på alla sätt och vis i samband med boksläppet. Ni hittar till exempelpodden med Vranjes om boken här.
Nu hör jag att den är helt slutsåld. Det finns inga exemplar kvar på förlagets lager.
– Jag gillar förstås Bengan Boys och Ljubo, men jag funderade på om handbollen är tillräckligt stor för en sådan här bok. Resultatet har visat att det var en bra idé och boken har nått ut mycket bredare än bara till de handbollsfrälsta, säger förläggaren Michael Tegnér i ett pressmeddelande.
Om jag förstått det rätt sålde den slut under beachhandbollen i Åhus i helgen. Författarna uppskattar att det hade gått att sälja minst 1000 böcker till under festivalen om de bara hade funnits.
– Kön vid första dagens signering är den längsta kö på området under festivalens tjugoåriga historia enligt arrangören. Det hade vi inte kunnat drömma om när vi tog första spadtaget nere i Flensburg för nästan två år sedan, säger Christian Albinsson, en av författarna till boken.

***

Jag missade som vanligt beachhandbollsfestivalen i Åhus. Just den där veckan brukar familjen nästan alltid vara i väg på semester på annat håll.

Men som vanligt täckte Kristianstadsbladet den föredömligt. Nu har jag långtifrån sett alla program (vilketjag ska försöka göra framöver, eller kanske inte alla då den tiden inte finns ens på semestern), men gästerna i deras Studio KB lovar mycket. Ni hittar alla deras nio program här.

***

Tittar vi på papperet så ska inte de svenska herrarna, utan Källman och Kim EDR (och med en Kim Andersson som föga troligt hinner nå någon toppform), vara något topplag i OS. Mycket talar för att de ryker i kvarten (om de inte träffar helt rätt i det mesta just den dagen). Men en klassisk svensk, framgångsrik gren i de här sammanhangen är gruppdynamik och lagkänsla. Det är de ingredienserna som ska/kan ta herrlaget längre och inför ett OS får man all den tid som behövs för att bygga upp den lagkänslan och gruppdynamiken. Vi såg vad det innebar i London för fyra år sedan. Därför värmde det lite extra gott att på Instagram se att när spelarna fick ett pardagar ledigt nu innan det bär av mot OS i morgon via några dagar utanför Lissabon så valde några av dem att umgås ändå: Lukas Nilsson, Fredrik Petersen och Andreas Nilsson spelade till exempel shuffle i Ystad i går kväll.

Det är lagsammanhållningen som ska herrarna (ja, damerna också för den delen men där är man närmare den absoluta världstoppen också på papperet) till en OS-semifinal.

***

Jag besökte som sagt herrarna när de låg i Ystad under OS-uppladdningen. De körde hårt, som jag tidigare skrivit om här, men hade det rätt gött mellan passen på lyxiga spahotellet Ystads Saltsjöbaden.

Inför OS 1988 i Söul låg landslaget också i Ystad några dagar. Men under Ragge Carlssons ledning var det inte snack om Ystads Saltsjöbaden. Han stuvade i stället in sitt lag i militärlogementen på Lv4.

Tidningen Handboll skriver:

Bakgrunden till Ystads-lägret var att förbundskapten Carlsson ville anpassa truppen till logements- och gruppförläggningen med tanke på förhållandena som väntar i OS-byn.
– Och då passade Lv4 i Ystad mycket bra. Nyttigt med militärsängar och besvärligare villkor än vad vi är vana vid, påpekade Ragge Carlsson.

Men när Ola Lindgren, som var med i laget då, nu fick vara med och bestämma som förbundskapten så blev det alltså 2015 års bäst spa i Sverige, som Saltsjöbaden korades till i fjol.

Tog ett litet avbrott från semestern för en dag och drog till Ystad.

Där har herrlandslaget det gött. När de inte tränar alltså. För då kör de hårt. Det handlar om ett tufft fysläger och jag var förbi idrottsplatsen på förmiddagen när de körde intervaller.

Annars ”softar” de på Ystads Saltsjöbaden, som är ett av de absolut bästa spahotellen i landet. De som vill får ha familjerna med sig.

Jag rev av ett antal intervjuer då det var sista dagen de är i Skåne under OS-förberedelserna. I morgon tas truppen ut och på måndag åker de till Kroatien för läger och matcher, sen Strömstad en vecka och därefter en sväng till Lissabon på vägen över till Rio.

Materialet från intervjuerna får ni ta del av senare.

Men jag vet nu att Jim Gottfridsson emellanåt kallas ”Flincken”, den stackaren, av landslagskamraterna. Vi är tydligen look-a-like, ”Gud” och jag. Inget smickrande för Gottfridsson, som sagt.

Hans lilla dotter på 1,5 år, Nellie, var för övrigt en riktig ”pappagris”, som Jim själva sa. Hon var inte alls nöjd med att pappa satt och pratade med mig utan ville ha med honom till poolen förstås.

Gottfridsson hade förresten spytt av hårdkörningen när han körde sina intervaller på testcykeln i gymmet.

– Pensionärerna bredvid konstaterade att ”han mår nog inte så bra den killen”. Nej, det gjorde jag inte. Sen hörde jag bara Nannes (fystränaren och pappa till Markus Olsson) monotona röst: ”30 sekunder kvar, sen upp på cykeln”.

Tobbe Karlsson satt och läste Klas Ingessons bok i solen.

Zachrisson spred som vanligt oneliners runt sig.

Staffan Olsson fick ställa upp på en groupie med en dam vid spaets reception.

Ja, så tuffade det på den här dagen på Ystads Saltsjöbaden under OS-förberedelserna.

***

I morgon presenteras 16-mannatruppen i Malmö.

Nu var jag inte i Ystad för att rota fram vilka som kommer med, men vad jag förstår så kommer Kim Andersson vara med där. Eller rättare sagt kommer han inte att avskrivas i morgon. Det är jag rätt övertygad om.

Andersson är inte med i Saltsjöbaden utan är bara med på en del pass på gymmet. Resten av sin rehab för knäskadan sköter han själv (eller rättare sagt med Jesper Lindgren, antar jag). Andreas Cederholm är inte heller på plats i Ystad.

– Mest på grund av sin axel. Men han ska förhoppningsvis vara med till Kroatien, säger Ola Lindgren.

Därmed är de 17 på plats i Ystad.

Lindgren är mycket förtegen om Kim men vad jag hör så kommer Andersson inte att åka med till Kroatien utan ansluta till Strömstad den 18 juli.

– Vi tar ut 16 spelare i morgon. Det är de 16 som åker med till Rio om inget oförutsett inträffar. Det är tre målvakter bland de 16, säger Lindgren.

Men den slutgiltiga truppen skrivs inte in förrän 24 timmar före premiären så det finns mycket tid att laborera med även om man förstås inte vill hålla på och skicka spelare fram och tillbaka över Atlanten. Dessutom kan/ska inte för många spelare sväva i ovisshet.

Och även om 16 man tas ut i morgon (och här tvivlar jag på att man hamrar fast vilka två som ska vara reserver) så kommer man att vara 18 spelare i Kroatien. De 17 i Ystad plus Cederholm alltså.

Varför 18?

– För att träna på och kunna träna två mål med dubbla besättningar. Det finns orostecken också och då har man de som står närmast i tur med på hela resan fram, säger Lindgren.

Philip Stenmalm är ett sådant ”orostecken” även om rehaben gått enligt plan. Han ska kunna vara med i princip fullt ut i Kroatien nästa vecka.

Och de ska vara 19 i Strömstad, alltså de 18 i Kroatien plus Kim Andersson.

***

Nu chansar jag här, men här är de 16 jag tror tas ut imorgon (med två uttalade reserver):

Mv: Andersson, Appelgren, Aggefors (reserv på plats).

V6: Petersen, Tollbring.

M6: Nilsson, Nielsen.

H6: Zachrisson.

V9: Nilsson, Stenmalm, Stenbäcken.

M9: Gottfridsson.

H9: Andersson, Jakobsson, Lagergren (reserv på plats).

Försvar: Karlsson.

Utanför: Olsson, Konradsson, Cederholm.

Resonemang: Sista platsen här tog Tollbring före Konradsson. Tänker att förbundskaptenerna tänker att man kan använda Petersen som avlastare på mittnio (som i London-OS) och då behöver man ha en extra vänstersexa. Å andra sidan har Gottfridsson en gammal skadehistorik som gör att man kanske vill ha en ”riktig” mittnia på plats i Rio, alltså Konradsson. Knivigt! Stenbäcken? Alternativ bakåt framför allt. Man behöver säkra upp med några allroundspelare, inte minst när Källman är borta, som kan täcka upp när förstavalen behöver vilas.

***

Damernas OS-trupp togs ut i dag och det blev inte oväntat Carin Strömberg som tog stackars Johanna Ahlms plats i truppen.

Johanna Westberg föll än en gång på målsnöret. Förstår att man vill ha med en spelartyp som Roberts på niometer. Westberg är där för lik Torstenson och Alm på positionen.

Wallén är uppsatt som högernia men där lär Signell vilja använda Hagman också en hel del. Därför fick Michaela Ek en plats som alternativ på högersex. (Jacobsen står också uppsatt som högernia men blir förstås i princip bara försvarsspelare).

Marie Wall blev förstås besviken när hon var med i VM men inte tog plats här som back-up till Loui Sand, som i sin tur därför blir ensam vänstersexa i truppen.

Här är hela truppen:

Målvakter:
Filippa Idéhn, Team Esbjerg, 55 A-landskamper/1 mål
Johanna Bundsen, IK Sävehof, 32/0
Martina Thörn, FC Midtjylland, 1/0 (reserv på plats)
Vänstersex:
Loui Sand, IK Sävehof, 56/112
Vänsternio:
Linnea Torstenson, CSM Bukarest, 166/634
Jamina Roberts, Tvis Holstebro, 99/169
Jenny Alm, Team Esbjerg, 70/178
Mittnio:
Bella Gulldén, CSM Bukarest, 151/561
Carin Strömberg, Viborg HK, 14/6
Högernio:
Sabina Jacobsen, FC Midtjylland, 79/117
Angelica Wallén, Skuru IK, 69/90
Hanna Blomstrand, Lugi HF, debutant (reserv på plats)
Högersex:
Nathalie Hagman, Nykøbing/Falster HK, 86/195
Michaela Ek, Ringkøbing Håndbold, 4/3
Mittsex:
Linn Blohm, FC Midtjylland, 49/105
Frida Tegstedt, Issy Paris, 37/35

Podden har semester.
Men det hindrar inte podden från att komma ut med ett nytt avsnitt.
Inte när en av våra mest älskade handbollsprofiler genom tiderna i dagarna släpper sin självbiografi.
Ni hittar den här och på de vanliga ställena.

I en självutlämnande bok med titeln ”Jag vill bara vinna” berättar Ljubomir Vranjes om sitt liv för författarna Christian Albinsson och Emil Schälin.
Jag har fått läsa boken på förhand och i dagens Sportbladet (i blaskan och på nätet) har jag pratat med Vranjes om boken och vi har också ett långt utdrag ur den.
Men vi nöjer oss inte med det utan har också spelat in en ny podd med Vranjes. Eller ”vi” och ”vi”, det är mest jag då vi låter Kent-Harry ha semester ett tag till.

I podden får ni höra Vranjes om…
…varför det blev en bok.
…hur processen har gått till.
…den tunga depressionen.
…den stökiga uppväxten.
…hur han hittade något att hata hos motståndaren i varje match: ”Det är sjukt”.
…”Matcherna handlade om liv och död för mig”.
…konflikten med Per Carlén: ”Jag behöver inte Per Carlén i mitt liv”.
…hur han som tränare ibland bryter ner sina nyförvärv: ”Jag går över gränsen ibland till vad som är okej”.
…och mycket annat.

En dryg timme med ”Ljubo” blev det.
Håll till godo (även om ljudet i några perioder är sisådär).

***

Alingsås presenterade sin assisterande tränare i dag och jag måste säga att det var en av de mest oväntade och spännande utnämningar jag varit med om inom elitseriens tränarkår: danskan Karen Brødsgaard, 38, som vunnit såväl OS- och VM-guld som EM-guld som spelare. Hon har spelat i klubbar som Viborg, Ikast och Larvik.

Brødsgaard kommer inte bara vara assisterande till Franzén utan också ansvara för talangutvecklingen i utvecklingslaget samt vara en mentor för tränarna inom elitverksamheten.

En liten blixtblogg efter VM-lottningen som jag följde på plats i Frankrike, om än på en hotell resort i Nice.

Spontant känns det som Sverige fick en riktigt bra lottning. Låt oss gå igenom den.

Vi (ja, man får väl vara ”vi” en stund nu som svensk och här i bloggform) undvek Norge som fick ett wildcard och därför hamnade i övrigt svaga seedningslinje sex.

Lagen för övrigt i de två sämsta seedningslinjerna var allihop lag som Sverige förstås ska besegra. Därifrån blev det Bahrain och Argentina.

Sedan kunde det blivit lite lurigare i seedningslinje fyra. Men där fick Sverige Egypten och det var en av de två bästa man kunde få vid sidan av Brasilien. Man slapp alltså Island och Ungern från Europa.

Sedan var det seedningslinjen med Sverige, som gick in i grupp D.

Därpå den andra seedningslinjen och där fick vi tuffast möjliga: Danmark. Drömmen hade varit Slovenien (igen). Men vi tog en poäng mot Danmark i EM senast, glöm inte det.

Sedan var det dags för de toppseedade lagen och Frankrike fick, som värdlandet alltid får, förmånen att välja grupp innan övriga tre lag lottades in. Man tog då grupp A och det var bra för Sverige. Då kan vi inte stöta på fransmännen förrän tidigast i en kvartsfinal.

Sedan satt jag och hoppades på Tyskland eller Qatar i Sveriges grupp plus att det andra av dem båda skulle hamna i grupp C, som vi går mot i en åttondel. Och så blev det: Qatar in i Sveriges grupp och Tyskland i grupp C, medan Spanien hamnade i grupp B.

Sverige borde absolut bli sämst trea i sin grupp efter att lagt Egypten, Bahrain och Argentina bakom sig. Men en andra- eller förstaplats ser ut att bli viktig för då undviker vi troligen både Tyskland och Kroatien i åttondelen och får i stället möta Ungern eller Vitryssland.

Nu ska det spelas ett OS först, Sverige ska ha en ny förbundskapten och det är nästan omöjligt att säga vilka spelare som är med i ett VM några månader efter ett OS.

Men som det känns nu, och om man tillåts vara lite optimistisk, så har Sverige god chans att bli etta eller tvåa i gruppen och då bör vägen mot en kvartsfinal ligga öppen (om tyskarna och kroaterna sköter sina kort rätt i grupp C).

Därefter är det omöjligt att sia. Då kan allt hända och vi kommer garanterat ha några lag som går fram överraskande bra.

***

Summa summarium: landslaget ska vara nöjt, Danmark är favorit i gruppen men Sverige ska kunna bli tvåa och sedan få en högst överkomlig åttondel.

***

Dödens grupp? Tycker inte att det finns någon.

Ingen ”livets” grupp heller.

Det blev fyra förhållandevis jämna grupper.

”Halvorna” har heller inte lika stor betydelse som i EM med sin mellanrunda då man i VM efter åttondelen börjar korsa rakt över.

***

Från OS-gruppen fick vi alltså bara Egypten. Övriga lag i vår OS-grupp är Tyskland, Polen, Slovenien och Brasilien.

***

Och det blev heller inget av lagen från EM-kvalgruppen: Ryssland, Montenegro eller Slovakien.