Mellanlandning i Moskva nu och medan Helle Thomsen tog med sig truppen nånstans här på flygplatsen för att studera Polen och Ryssland på video så smörjer kollegerna och jag kråset på en liten restaurang här på inrikesterminalen.

***

Har twittrat om det under dagen men kan vara värt att nämna här också.

Presschefen Daniel Vandor har fått kliva in som vikarierande överledare under OS-kvalet då landslagchefen Lasse Tjernberg är sjuk.

Vandor fick en tung start efter att styrt upp en snygg vip-kö till truppen vid incheckningen. Aeroflot och personalen på Kastrup började nämligen jävlas med bagaget. Och landslaget har en del. Tror det var totalt 17 extra kolli med allt som behövs under en landslagssamling. Normalt brukar flygbolagen vara tillmötesgående, jämka lite och kräva max ett par tusenlappar i betalning för den övervikt det ofrånkomligen blir när ett handbollslandslag med allt material är ute och flyger.

Men inte den här gången. Räkningen för övervikten landade på totalt 14800 kronor och hela processen tog två timmar, vilket gjorde att Vandor, Thomsen och hennes assisterande Kristian Kristensen var nära att missa planet. Det var dubbla, handskrivna kvitton till varje väska.

– Välkommen till 1870-talet, muttrade Thomsen.

***

Till detta landslagsrekord i övervikt kan läggas de 62 000 kronor som förbundet tydligen fått punga ut för visumen till Ryssland. Själv betalade jag 700-800 kronor men landslaget hade tydligen betalt mellan 2000 och 3000 för varje visum.

– Hade varit billigare att bygga en ny arena och spela kvalet hemma i Sverige, som Filippa Idéhn sa.

Sverige sökte som sagt inte ens arrangemanget för damernas OS-kval då det inte fanns någon arena tillgänglig de aktuella datumen.

***

OS-kvalet blir alltså en dyr resa för Sverige.

Nu gäller det att knipa den där OS-platsen så man får valuta för alla investerade kronor.

 

En dag försenad, men nu är den ute för lyssning på de vanliga ställena: podden med Johanna Ahlm.

Hon har spelat sju år i världens bästa liga och är en av blott två svenskor som vunnit damernas Champions League.
Hon debuterade i landslaget för elva år sedan och har spelat två OS, tre VM och fyra EM
Inför helgens OS-kvalrysare gästades podden av en 28-årig veteran – Johanna Ahlm.

Fyra dagar efter besöket hemma hos Ulf Schefvert åkte podden till östra Skåne igen för att träffa Johanna Ahlm mitt under uppladdningen i Kristianstad inför det avgörande OS-kvalet i helgen.
Ahlm är en av två spelare i dagens landslag som varit med om ett (lyckat) OS-kval tidigare – i Leipzig 2008. Den andra är Linnea Torstenson.
Det blev 45 minuter där vi bland annat får höra Ahlm om…
…OS-kvalet förstås.
…den spridda uppfattningen att det är spelarna som avsätter förbundskaptenerna i det här laget.
…hur hon föddes in i handbollen.
…när hon började lipa för att hon skrevs in i laget i sitt första mästerskap.
…vad som behöver bli bättre jämfört med VM för att Sverige ska ta OS-platsen.
…varför hon väljer att flytta hem till Sävehof till sommaren.
…Sävehofs nya satsning.
…utbildningen hon påbörjat parallellt med proffskarriären.
…sina unika ”r”.
…rollen som hjälpgumma i landslaget under många år.
…roligaste åren i Danmark.
…finländaren som är den tränare som betytt mest för henne.
…hur Ulf Schefverts träningsfilosofi hade skapat spelaruppror i dagens landslag.

***

Sverige saknar en överledare i OS-kvalet i Ryssland. Landslagschefen Lasse Tjernberg har nämligen blivit sjuk. Men presschefen Daniel Vandor, döpt till ”nån Handbollsgök” av Charlie Sjöstrand i en annan handbollspodd, verkar gå in som vikarie och briljerade direkt på Kastrup. Blixtsnabbt styrde han upp en vip-kö för laget till incheckningen.

***
Jag twittrade i går att herrarna inte kommer att spela någon träningsmatch inför OS-kvalet. Både Norge och Danmark hörde av sig om att spela ett genrep men förbundskaptenerna pratade med några av spelarna som menade att det var bättre att träna då belastningen under den här tiden på säsongen är så tung.

Tydligen tolkade någon eller några detta som att spelarna kanske hade gått och blivit bekväma.

Trött man blir.

För i mina ögon låter det väldigt vettigt att inte trycka in en träningslandskamp när man är  har fyra dagars uppladdning innan man spelar tre matcher på tre dagar. Dessutom möter man Iran i första matchen och det kan nog betraktas som något av en uppvärmning inför det som komma skall.

Norska och danska ligan stänger däremot nästan en vecka tidigare än den svenska, som spelar ända fram till dagen före (2/4) Blågult samlas (3/4), så de ligger samlade längre. Nu behöver inte Tyskland OS-kvala i kraft av EM-guldet men Bundesliga hade ändå planerat ett OS-kval och tar därför också paus en vecka tidigare än elitserien. Således möts Danmark och Tyskland i en träningslandskamp den 1/4 redan innan Sverige hunnit samlas. Norge möter Island två gånger men i den första lär inte de norska landslagsspelarna från elitserien kunna vara med.

Hur är det med Sveriges konkurrenter i OS-kvalet då? Jo, de får också fler dagar ihop än Sverige. Spanska och franska (där flera av slovenerna spelar) ligorna stänger redan onsdagen den 30/3 (mot söndagen den 2/4 för elitserien). Den slovenska ligan tar paus en vecka tidigare än elitserien.

Spanien och Slovenien har alltså en fördel där gentemot Olssons och Lindgrens gäng.

Sverige var bättre än Rumänien matchen igenom. I första halvleks målorgie var det Sverige vs den fantastiska Neagu, som gjorde åtta mål då. Sedan spelade hon inte mer (väl? jag satt och skrev lite för mycket för att se om hon var inne något).

Det var förstås skönt för Gulldén & Co att komma på vinnarspåret igen inför OS-kvalet och efter VM-debaclet. En ny utklassning från rumänskornas sida, som den inför VM, hade satt många griller i huvudet.

Annars är det svårt att bedöma och värdera det kollektiva spelet när lagen gick runt på samtliga spelare. I Sveriges fall handlade det om alla 18 och det var massor av byten på klockan.

Rumänske förbundskaptenen Tomas Ryde tycker Sverige ser bra ut inför OS-kvalet och tror att man fixar det.

Men han menade också att hans lag var väldigt tamt.

– Mina spelare var skiträdda för att bli skadade inför OS-kvalet. Alla vill spela OS. En OS-medalj ger ju dig pension livet ut i Rumänien, berättade Ryde.

***

Loui Sand var bästa svenska spelare och jag valde att vinkla på henne i min artikel efter matchen. Ni läser här om hur hon knäcktes av kritiken efter VM och har slutat läsa tidningar och sociala medier efter att hon har spelat.

Samtidigt gjorde kantkollegan Marie Wall en riktigt bra match efter ett VM där hon aldrig riktigt fick chansen.

***

Ni har inte glömt regnbågsbindeln, va?

Nu vill Sabina Jacobsen, berättade hon för mig efter kvällens match, spela med den i helgens OS-kval – i antigaylagarnas Ryssland.

Jacobsen berättade också att det egentligen var hon av våra landslagskaptener som skulle burit den först i ett mästerskap. I stället blev det Tobias Karlsson som stoppades från att ha den i EM under stor uppmärksamhet. Ni läser artikeln här (i väntan på att den läggs ut under natten):

I dag åker handbollsdamerna till Ryssland för OS-kval.
Nu vill lagkaptenen Sabina Jacobsen bära regnbågsbindeln när Sveriges OS-öde avgörs.
– Vi håller på att titta på det, säger Jacobsen som avslöjar att hon egentligen skulle haft den redan under VM i fjol.

Handbollsherrarnas lagkapten Tobias Karlsson ville bära en regnbågsfärgad bindel under EM i Polen i januari i en tyst manifestation för acceptans och alla människors lika värde.
Men det europeiska förbundet (EHF) stoppade Karlsson under stor uppståndelse.
Nu kan Sportbladet berätta att damernas Sabina Jacobsen egentligen skulle ha varit först av landslagskaptenerna att bära bindeln i ett mästerskap – i VM i Danmark i december.
– Jag spelade med den i träningsmatchen på Kanarieöarna i höstas. Men då ärmarna på våra tröjor är så korta så gled bindeln ner på armen och delvis in under tröjärmen. Tanken var att vi skulle sy fast den på tröjan till VM men det löste sig inte, säger Jacobsen.
Nu vill hon i stället bära den i helgens OS-kval i ryska Astrachan, där Sveriges OS-öde ska avgöras i tre matcher på tre dagar mot Mexiko, Polen och Ryssland.
– Ja, absolut. Det är en otroligt viktig fråga. Att samhället inte accepterar det den står för är… hemskt!
OS-kvalet spelas, till skillnad från EM, i internationella förbundets regi.
– Vi håller på att kolla på det om vi får ha den. Då kanske vi syr på den, säger Jacobsen efter Sveriges seger i genrepet mot VM-trean Rumänien.
Men klart är att Jacobsen och Sverige tänker göra allt för att få bära den under hemma-EM i december, som alltså arrangeras av EHF.
– Vi har spelat in promotionfilmer inför EM i dagarna där jag har regnbågsbindeln på mig. Men vi har också spelat in en variant där jag inte har den i fall de skulle få för sig att stoppa den igen, säger Jacobsen.
Senast en svensk idrottsstjärna gjorde en manifestation i regnbågsfärgerna i Ryssland blev det stort rabalder. Det var när höjdhopperskan Emma Green målade naglarna i regnbågens färger under friidrotts-VM i Moskva 2013 i protest mot Rysslands antigaylagar.
Nu är frågan om Jacobsen tillåts spela med den omtalade bindeln i ett OS-kval på rysk mark.

Jacobsen med bindeln vid inspelningen av promotionfilmen till EM:

***

Sverige (och jag) åker till Ryssland i morgon med 18 spelare (jag har dock inga 18 spelare med mig utan i vanlig ordning några pennor, ett block, en telefon, en dator, ett par kalsonger och några strumpor…och lite till).

Men det är bara 16 spelare som skrivs in. En av de två som får stå utanför till att börja med är förstås en målvakt (Thörn eller Idéhn). Den andra blir en niometersspelare. Det bör stå mellan Johanna Westberg, Angelica Wallén och Carin Strömberg (kanske Jasmina Djapanovic kan komma i fråga men Thomsen verkar vilja ha vänsterhänta högernior och testa att spela med Hagman och Djapanovic samtidigt, där de kan skifta plats under anfallen).

Jag vill inte verka nonchalant eller arrogant men i nuläget känns det faktiskt som att det kvittar hur Thomsen väljer. Det ska inte ha någon avgörande betydelse för Sveriges prestation vilka som skrivs in av de här tre spelarna. Inte när skadeläget ser så ljust ut och det är så jämnt mellan de här spelarna.

Med Westberg får man tre skyttar på vänsternio eftersom Torstenson är så pass frisk i sitt knä.

Med Strömberg får man tre mittnior med Gulldén och Ahlm (dessutom kan Wallén spela där).

Med Wallén, som är uppsatt som högernia i truppen, får man tre-fyra högernior: hon själv, Jacobsen (som Thomsen verkar vilja använda där en del), Djapanovic och Hagman.

Men nu tittade jag bara anfallsmässigt. Fast bakåt saknas det inte andra alternativ heller. Jag tror nog det blir Westberg eller Strömberg som ryker.

Sedan kan man göra två byten under själva kvalet.

***

1874 är kanske ingen publiksiffra som handbollsstaden Kristianstad vill skryta med. Men det är mer än de 1386, som dessutom kändes som en kryddad siffra nästan, som kom till Malmö för att se herrarna genrepa inför EM i januari. Och arrangemanget var som vanligt klasser bättre. Man känner sig alltid lika välkommen till Kristianstad arena och dess väloljade organisation.

I VM-genrepet mot Rumänien i december i Eslöv kom det till 1219 åskådare och när damerna genrepade mot Brasilien inför EM 2014 i Helsingborg löste 1401 biljett. Så 1874 är ingen dålig siffra i sammanhanget.

 

***

Undrar ni var podden med Johanna Ahlm tog vägen? Det gör jag med. Den är inspelad och skickad för redigering, men där har det dröjt. Skulle klippts och lagts ut i dag men jag hoppas få tag i rätt person i morgon för att undersöka varför det dröjer.

Då vevar vi igång bloggmaskineriet.

Var på besök i Kristianstad i dag och samlade på mig en del intervjuer inför OS-kvalet samt spelade in en ny podd med Johanna Ahlm. Detta poddavsnitt (utan Kent-Harry som kuskat runt i Danmark några dagar med norske förbundskaptenen Christian Berge) ska läggas ut under tisdagen. Det blev 45 minuter med Ahlm som ju är högaktuell med både OS-kval och övergången till Sävehof.

***

Återvänder till Kristianstad på tisdagen för genrepet mot Rumänien.

***

Jag tog ett snack med Nathalie Hagman direkt efter träningen. Det var första gången jag snackade med Hagman sedan VM och mig veterligen har hon inte snackat om de uppmärksammade bilderna när hon tröstades av danska spelmotorn Kristina ”Mulle” Kristiansen. Hagman har heller inte pratat om förhållandet med ”Mulle” vad jag kunnat se (men det kommer säkert någon snart upplysa mig om att det har hon visst).

Vad har detta med handboll att göra, undrar säkert någon. Hagman får väl vara ihop med vem hon vill? Klart att hon får.

Men jag tycker ändå det finns anledning att skriva den här artikeln (som Hagman för övrigt läst och godkänt före publicering):

Bilderna på henne och ”Mulle” blev väldigt uppmärksammade på båda sidor om sundet och som sagt så tror jag inte att Hagman har pratat om dem, och uppmärksamheten, förrän nu.

Hon säger det inte själv rakt ut men jag är övertygad om att förhållandet hade stor betydelse för valet av klubb nästa säsong för en av våra största stjärnor just nu.

Det är klart att det var en speciell situation att ställas mot sin käresta i en så viktig och stor VM-match. De ställdes också direkt mot varandra i Sveriges anfall: ”Mulle” som vänsteretta och Hagman som högersexa. Jag minns att det small rejält någon gång och ”Mulle” sänkte Hagman i en kontring.

De dominerar i ligan, toppar skytteligan överlägset och går nu en kamp om att vinna den.

Nog med motiveringar. Här hittar ni knäcket.

***

Laget hade en frikväll i söndags och var ute och åt på en italiensk restaurang i Kristianstad. När notan skulle betalas insisterade en annan restauranggäst, en man som uppenbarligen var stadd vid kassa, att han skulle betala hela kalaset och det gjorde han också. Det hela gick loss på drygt 8000 kronor.

***

Jag fick mitt visum med posten i dag. Nästan i sista stund då det bär av till Ryssland på onsdag med samma flight som laget.

Truppen är ute ännu senare med visumen. Förbundets vd Christer Thelin flyger ner med dem från Stockholm till matchen i morgon.

***

Linnea Torstenson är inte helt kry i sitt knä. Men det är mycket bättre än i VM och hon ska kunna spela utan större problem också i anfall. Tanken är att inte belasta henne allt för mycket mot Mexiko på fredag (där ska i och för sig inte någon spelare behöva gå särskilt tungt) för att hon sedan ska kunna gå för fullt på lördag mot Polen när Sverige förhoppningsvis ska säkra den där OS-platsen.

***

Polen besegrade för övrigt Ungern i EM-kvalet i söndags.

***

Torstenson har för övrigt fått sviten på hotellet i Kristianstad. Hotellet gav henne den då hon är EM-ambassadör för just Kristianstad i december. Rumskompisen Angelica Wallén får glida med där.

***

Enligt Helle Thomsen har man ännu inte bestämt vem som ska vara nummer 17 och 18 i truppen. 18 spelare åker med till Ryssland, bara 16 skrivs in och man får göra två byten under kvalet. En av de två är förstås en målvakt.

***

Det ser ut att bli en hel del spel på högernio i OS-kvalet för Nathalie Hagman, vilket är helt rätt. Det är ju därifrån hon öser in mål i danska ligan.

Övriga alternativ på högernio i 18-mannatruppen är debutanten Jasmina Djapanovic samt Wallén.

***

Hamnade i en tuff diskussion i dag på hotellet med tre spelare om betygen från VM. Herregud, de hade koll på enskilda betyg i olika matcher. Jag var tvungen att gå till ”arkivet” i datorn för att dubbelkolla upp vad jag hade skrivit om dem och satt för betyg. Var inte helt lätt att motivera en del betyg när de ställde en spelares insats mot Kuba med en annan spelares prestation mot Nederländerna. Betyg som dessutom ofta sattes på slutsignal.

***

Helle Thomsen kom förstås till intervjun med en Pepsi Max i näven. Skrev om det där vid EM 2014 då hon medgav att hon var beroende av läskeblasken men ville inte uppge hur mycket hon drack per dag. Hon hade tydligen inte dragit ner på konsumtionen i alla fall, Thomsen.

***
Med mig hem från Kristianstad hade jag Björn Melins bok om Ledarskap. Ska bli riktigt intressant läsning. Mer om den när jag läst lite grann.

Spänn fast er.
Och var beredda på en underhållande, och lång, session när Ulf Schefvert bjöd hem podden till sitt eget bed & breakfast.
Ni hittar avsnittet på de vanliga ställena.

Han fick börja med att skicka upp Egon och Sune på övervåningen.
Nej, det är inte Erics och Olles okända bröder utan Uffe Schefverts två hundar.
Kent-Harry är nämligen allergisk mot hundar och undertecknad har en släng av hundkskräck.
Sedan slog vi oss ner runt köksbordet i det gamla huset från 1800-talet i nordöstra Skåne, slog på bandaren och började intervjua en av handbolls-Sverige mest underhållande och frispråkiga människor.
Han är definitivt den bäste historieberättaren och är samtidigt nog den topptränare i Sverige som har bredast erfarenhet: fem länder, landslag och klubblag, damer och herrar, u-landslag och a-landslag.
Vi stängde inte av förrän efter två timmar och däremellan får ni höra Ulf Schefvert om…
…hur Bosse Petersson, Viasats fotbollsexpert, petade Schefvert som mittback och fick honom att satsa på handbollen i stället.
…hur han gick GIH med bland andra Gunnar Blombäck, Britt Forsell (senare fru och nu ex-fru), Glenn Östh, Erik Hamrén, Pia Sundhage och Håkan Ericson.
…när han och Tom Prahl satt och snackade fotboll och handboll till klockan halv fyra på natten.
…när Gunnar Blombäck klev av tåget i Kiruna som en italiensk affärsman för GIH:s vinterutbildning.
…fick danskarna att börja lyfta skrot: ”Jag har kört mycket vikter från Eleiko i Halmstad till många danska klubbar”.
…att han har plusstatistik på Barcelonas tränarlegendar Valero Rivera efter bragden med Drott 1989 och segern med GOG närmare tio år senare.
…passionen hos, och samarbetet mellan, elittränarna i Sverige förr. Det saknar jag nu när jag kommit hem. Det är inga sådana träffar alls längre.
…Drotts kris.
…besvikelsen mot Kristianstads klubbledning för deras agerande när de plötsligt valde Ola Lindgren före honom.
…förbundskaptensbytena i damlandslaget.
…icke-relationen till sin förre vapendragare Per Johansson.
…hur han varit med och byggt upp landslag i både Danmark och Sverige utan att få vara med och skörda framgångarna.
…om målvakten som kom två dagar för sent till landslagssamlingen för att han satt fast i en storm.
…tiden som förbundskapten på Grönland: ”Folk gick runt med gevär på stan”.
…petningen som blev en fråga för regeringen.
…när han blev utskälld av en spelares morsa utanför OS-byn.
…när man hade landslagssamling och fick träna två dagar utan mål.
…budet från Saudiarabien när den saudiske pampen hällde i sig öl efter öl under förhandlingarna.
…tvingade grabbarna i ungdomslaget han tränade att gå på disko.
…vem han tycker är elitseriens bäste tränare, målvakt och utespelare.
…vem som ska bli ny förbundskapten för herrarna.
…när hans Kroppskultur blev nollat i första halvlek av Peter Gentzel och RIK.
…och mycket, mycket mer.

***

Vi fick avsluta till slut då Schefvert skulle hinna bjuda på högklassig lunch också innan undertecknad (och Kent-Harry) var tvungen att åka tillbaka mot Kristianstad. Schefvert kan sina grejer i köket och hade kunnat tänka sig jobba som kock.

Till lunch blev det ytterligare ett antal stories – som dock var off the record.

Kent-Harry skulle käka middag med ”sina” norrmän i Kristianstad framåt kvällen och jag skulle med tåget till Helsingborg. Men innan middagen skulle ”Professorn” träffa Ola Lindgren.

– Hälsa ”Puffen”, sa Schefvert till Kent-Harry innan vid drog.

”Puffen”?

– Ja, han sköt ju så jävla löst när han kom tillbaka till Drott efter första svängen i Bundesliga, sa Schefvert.

***

Det jag tycker att handbolls-Sverige framför allt ska ta med sig från det här avsnittet. och fundera kring, är Schefverts och Kent-Harrys resonemang om hur elittränarna i Sverige samarbetade på ett helt annat sätt förr, vilken passion de hade. En passion och ett nörderi som säkert hade en sin betydelse för de fantastiska framgångarna för landslaget som följde.

Passionen finns säkert där fortfarande. Men hur är det med samarbetet? Hur mycket diskuteras det inom tränarkåren hur svensk handboll ska drivas framåt?

***

Hittade den här bilden i mitt ”arkiv” från Tidningen Handboll. Handbollstränarna som gick på GIH ihop i slutet av 1980-talet (tror jag publicerat den en gång tidigare):

***

Och här två bilder från torsdagen (nej, jag vet inte heller vad Kent-Harry tokstirrar på):

***

Redan nästa vecka är ambitionen att lägga ut en ny podd. Då ska jag ha träffat en rykande aktuell Johanna Ahlm inför OS-kvalet.

***

Tomas Ryde kan utses till världens bäste tränare 2015 av IHF. Men alla kan vara med och påverka. Vill ni rösta på honom så gör ni det här.

***

Elitserieklubbarna har bra grepp om de största talangerna redan i unga år.

Här är Jerry Hallbäcks första trupp med spelare födda 1998/99:

Och plantskolan Ystads IF fortsätter leverera.

***

Mer YIF och ungdomslandslag.

I truppen till U20-landslagets EM-kval hittar vi sex spelare från YIF, som förstås har flest med där också. Vi har sett dem i elitserien allihop och av dem känns ju Lukas Sandell riktigt spännande just nu.

Noterar annars den totala kantringen mot Skåne och Väst-Sverige. De 16 spelarna kommer från YIF (6), Lugi (2), Kristianstad (2), Sävehof (3), RIK (1), Alingsås (1) och Drott (1). Där har handbolls-Sverige också något att fundera på.

***

På tal om Ystad: i OS-kvalet lär Sverige i någon period ha sex spelare på plan från Ystad (om vi räknar in Kim Andersson): Andersson, Petersen, Nilsson, Gottfridsson, Andersson och Ekberg.

Tänk om de hade kunnat skaka fram en hyfsad mittsexa också.

Å andra sidan kommer Andreas Nilsson från Trelleborg, fem mil från Ystad.

Måste vara unikt i handbollsvärlden att en hel uppställning kommer från en radie på fem mil?

***

Slängde ut frågan på twitter häromdagen om vilka upplagor av klubblag som skulle vara kandidater till topp-tio i världen genom tiderna. I min pipeline ligger en omröstning bland 30 journalister från nästan lika många länder i världen.

Fick in en hel del svar på twitter:

Axner: SC Magdeburgs upplaga 2001-2002 var ett skapligt lagbygge.

Thomas Ladegaard: Top 3 – ud over Barca: 1. RK Metaloplastika 84-86 2. SKA Minsk 88-90 3. VfL Gummersbach 69-74

Boysen: Ciudad Real fra 2005-09

Boysen: THW Kiel 2011/12. Vandt 34/34 kampe i BL. Vandt også CL og pokalen.

Boysen: Borac Banja Luka 74-76 i så fald

Per J: Banja Luka 1976 var ett grymt gäng kolla klubbens urval av kända spelare https://en.m.wikipedia.org/wiki/RK_Borac_Banja_Luka#Famous_players … makalöst

Per J: SKA Minsk 1987-1990.

Frändesjö hade också några kandidater, men de hittar jag inte nu.

Nu ska ni inte läsa det som att Per Johansson menar att Banja Lukas lag 1976 var bättre än till exempel Ciudad Real i mitten av 00-talet utan jag bad om kandidater till en topp-tio-lista.

Ni som inte sett det på twitter: mejla mig gärna på johan.flinck@aftonbladet vilka upplagor som absolut måste med på en lista med kandidater.

***

Mer blogg nästa vecka. Bland annat om Joachim Stenbäckens kommande nostalgifest i Kristianstad.

Hej!

Kommer ni ihåg den här bloggen? Förmodligen inte för det var ju en månad sedan sist. Och det viktigaste här och nu är att ni har koll på podden för där har vi ett nytt matigt avsnitt ute och det var egentligen det jag ville berätta om.

Bloggen kommer tillbaka fullt ut om ytterligare någon vecka. Jag har egentligen semester till den 15 mars, då jag börjar bevakningen inför damernas OS-kval. Men lite podd måste jag bara klämma in ändå.

Då blir det tre poddar på lika många veckor.
Först ut är vi med Jasmin Zuta som gäst – göteborgaren och handbollsnörden som gjort succé som ny huvudtränare för Redbergslid.

Men för handbolls-Sverige i allmänhet är Zuta nog rätt okänd. Därför får ni höra 34-åringen om…
…sin bakgrund.
…de två SM-gulden som spelare.
…varför han slutade så tidigt.
…hur han blev Sveriges yngste(?) elitserietränare.
…vart han tog vägen sedan.

Ni får också i vårt långa samtal höra Zuta om…
…sin älskade Balkanhandboll och ”dyrkan” av Vujovic.
…hur RIK ska ta upp kampen med storklubbarna.
…vad som ligger bakom RIK:s succé i år, klubben har nog inte legat så här högt upp i tabellen så långt in på säsongen sedan man var i SM-final 2004. Det pratar vi förstås en hel del om.
…varför svensk handboll är så dålig på integration.
…varför han gått från att på twitter svinga mot det mesta i svensk handboll till att ligga väldigt lågt med sina åsikter.
…vem som är elitseriens bäste spelare (”ofattbart att han inte fått chansen att i varje fall få träna med landslaget” – jodå, Zuta har fortfarande åsikter.)
…vem han vill se som näste förbundskapten.
…man ska ringa till Kim Andersson inför OS-kvalet eller inte.
…vem som är elitseriens bäste tränare.
…vilka som spelar SM-final i maj.

Men innan jag intervjuar Zuta kör Kent-Harry Andersson och jag loss en dryg halvtimme.
Där pratar vi bland annat om…
…det nya förslaget på ett svensk cupen-format från SVT:s handbollsbloggare och reporter Ola Bränholm.
…Sävehofs nya satsning med Jonas Larholm (ej bekräftad) och Johanna Ahlm (officiellt klar). Vi glömde tyvärr Ida Odén i hastigheten.
…när Kent-Harry försökte värva Larholm.
…vilka tre lag ”Professorn” tror gör upp om SM-finalplatserna (och vi kan berätta att Alingsås inte är ett av dem).
…herrarnas OS-kvaltrupp. ”Vi gör jobbet till Staffan och Ola”, som Kent-Harry sa. Ska Kim med?
…att Kent-Harry tror det kan bli ”dubbla guld till Ystad i vår”.
…vilken av topp-nio-lagen som missar slutspel.
Ni har alltså en saftig podd framför er.

Hej!

Bloggen här igen.

Var i Ystad i går. Började med att spela in en podd på Ystads Saltsjöbaden, ni vet ”lyxanläggningen” som inte hade plats för Zlatan i sommar men som förstås beredde plats för podden.

Det blev en superpodd (ja, jag är ironisk kring ”super”), då vi spelade in ihop med Bolltroll & Banke. Podden kommer att läggas ut på båda plattformarna antingen sent i kväll eller tidigt i morgon bitti (fredag).

Blev en mycket trevlig, knapp timme. Mer om den längre fram när den är publicerad.

Sedan drog vi till Ystad Arena och såg Kristianstad krascha Ystads IF:s premiärfest i nya arenan. Blev det här knäcket om hur Ystad gått från att vara en av två klara favoriter till SM-guldet inför säsongen (enligt min superenkät) till att knappt ens vara en finalkandidat (enligt min superenkät 2.0).

Inför matchen i går hade jag en genomgång av arenastatusen i alla klubbar. Tycker själv det blev en rätt relevant uppdatering om läget. Det händer ju en hel del på den fronten.

Tyvärr blev den plusinlåst av misstag. Ska låsas upp nu och då kan jag publicera alltihop här också (se längst ner).

***

Malmö värvar Zoran Roganovic med hjälpa av sin shejk. Mer verkar vara på gång. Samtidigt, i sommar alltså, lämnar Ulf Sivertsson och ersätts av, inte helt oväntat, Stian Tönnesen. Där tjänar Malmö samtidigt in en lön egentligen.

Har ingen aning om vem den här kuwaitiern är egentligen men man kan ju ha i bakhuvudet att det gått sådär när shejker varit inne i svenska klubbar tidigare. Minns ni ÖIS-shejken i mitten av 1990-talet?

***

Därmed står bröderna Sivertsson just nu utan jobb nästa säsong. Tar de något lag ihop igen?

***

På tal om Malmö och handboll. Det är dags nu för Sveriges tredje största stad att visa att man kan vara en handbollsstad – en sista gång, please, och i varje fall för tre kvällar.

För ni har förstås inte missat att Sverige får arrangera sitt OS-kval den 8-10 april.

Tänk att man gått från att vara några få sekunder från att förlora mot Ryssland i EM, vilket inneburit att man knappt ens varit nära ett OS-kval, till att plötsligt stå med detta OS-kval på hemmaplan. Eller tänk om Zhitnikov satt det där skottet i slutsekunden mot Tyskland?

Men nu står Sverige där med hemmafavör och då gäller det för Malmö, skåningarna och handbollsälskarna över hela landet att sluta upp.

– Det får inte bli som i ishallen i Malmö inför EM, påminde Ola Lindgren i går och syftade på träningsmatchen mot Tjeckien.

Spanien, Slovenien och Iran utgör motståndet. Vet inte ordningen än. Iran ska förstås inte vara några problem att besegra och spanjackerna blir naturligtvis tuffa. Så Slovenien blir nyckelmatchen. Då ska det vara fullt i Malmö Arena och ett fantastiskt tryck.

Varför lägger man det då i Malmö och inte typ i Kristianstad?

Det handlar om IHF:s hårda kriterier. Publikkapaciteten ska vara större än den i Kristianstad (tror jag) och det ska vara ett visst antal (fåtal) mil till en internationell flygplats (där faller bort Kristianstad definitivt bort) och värdstaden ska vara av en viss storlek (Kristianstad för litet)…bland annat.

***

Lukas Nilsson kände sig sliten i går efter EM. Det förstår jag.

Och jag är faktiskt lite orolig för vår supertalang.

Vi får inte glömma att han inte fick en ordentlig försäsong /uppbyggnadsfas i somras då han var iväg på U21-VM. Lägg till det ett mycket stort ansvar i Ystad och vi vet av erfarenhet att elitseriespelare som varit iväg på ungdomsmästerskap på sommaren och sedan har en stor roll i sitt klubblag brukar ha svårt att hålla en hel säsong. De är sällan redo för den belastningen och brukar bli slitna senare på säsongen och i värsta fall dra på sig skador som en konsekvens.

 

Och när det gäller just Nilsson så fick han inte, som i princip alla andra som spelat ungdomsmästerskap på sommaren, en rehabperiod under mästerskapsuppehållet i januari. Nej, i stället spelade han sex matcher i sitt debutmästerskap på seniornivå på 12 dagar där han också hade en ganska tung roll.

Nu väntar seriespel, OS-kval, sex europamatcher med YIF, slutspel och playoff till VM innan Nilsson kan ta ledigt i mitten av juni. Det är nästan en omänsklig belastning för en 19-åring. Sen får han vara hur mogen och supertalangfull som helst.

UVM, tung roll i elitserien, EM, OS-kval, europacupspel, slutspel, VM-playoff… som 19-årig. Har någon elitseriespelare genomfört en sådan säsong någon gång?

Jag är orolig för Nilsson, helt enkelt. Jag fruktar en skada som följd i vår.

Vad kan YIF göra? Landslaget? Förbundet?

***

Arenaboomen så.

Artikeln:

I kväll spelas första elitseriematchen i Ystad Arena: toppmötet YIF-Kristianstad.
Med den nya arenan tror Svensk Elithandbolls vd att Ystads IF ska kunna ta upp kampen på allvar med flaggskeppet Kristianstad.
– Man har alla förutsättningar nu, säger Peter Gentzel.

Handbollsmeckat Ystad har äntligen fått en ny arena efter 42 år i Österporthallen, eller ”radonrucklet” som den kallats de senaste åren.
I kväll spelas den första elitseriematchen i Sveriges nyaste idrottsarena och det blir ett toppmöte direkt: YIF-Kristianstad.
Det råder en mindre arenaboom i handbollens elitserie just nu: Sävehofs nya arena står klar i september, Guifs om drygt ett år och tanken är att Karlskrona ska ha en ny handbollsarena klar 2019.
Då kommer alla de klassiska handbollsstäderna i Sverige ståta med moderna arenor.
– Det ser riktigt bra ut. Nästa steg är att fylla dem också, säger Peter Gentzel, vd för Svensk Elithandboll.
– Det skapar bättre förutsättningar för klubbarna, möjligheter till bättre arrangemang runt matcherna. Åskådare, sponsorer och media i dag blir allt kräsnare.
Sorgebarnet är storstäderna där klubbarna spelar i arenor som är 36 år eller äldre.
– Det hade varit önskvärt med lagom anpassade arenor för handboll i Stockholm och Göteborg, arenor som tar 4000-5000 åskådare, som Partilles nya arena där man sedan kan skärma och av och ta ner kapaciteten till hälften.
IFK Ystad, som toppar allsvenskan, har redan hunnit spela en match i Ystad Arena. Med en kapacitet på 2500 åskådare blir den mindre än de andra elitseriearenorna som byggts under 2000-talet.
– Det är en lagom storlek och den ser fantastiskt fin ut, säger Gentzel.
Men en ny arena betyder inte allt, har vi sett?
– Så är det. Vi har två extremer i Kristianstad och Halmstad. Men vi skapar förutsättningarna och det gäller att utnyttja möjligheterna som kommer med en ny arena.
Gentzel tror att YIF, med hjälp av nya arenan, är närmast att ta upp kampen med svensk handbolls flaggskepp Kristianstad.
– Ja, de har bra organisation, bra styrelse, bra ungdomsverksamhet och god ekonomi. Man har alla förutsättningar nu. Det kommer Sävehof också få. Risken är att de här tre samt Alingsås blir de fyra stora.
Att de rycker ifrån de andra?
– Så är det, absolut, säger Gentzel.

Genomgången:

NYA

Alingsås
Arena: Estrad Alingsås.
Byggd: 2013.
Kapacitet: 2800.
Publiksnitt: 1663.
Kommentar: Hade fram till Ystad Arena stod klar den nyaste arenan – som blivit en succé.

Ystads IF
Arena: Ystad Arena.
Byggd: 2016.
Kapacitet: 2500.
Publiksnitt: 1737 (i Österporthallen).
Kommentar: Handbollsmeckat Ystad har väntat länge. Nu byts ”radonrucklet” Österporthallen mot idrotts-Sveriges modernaste arena.

MODERNA

Drott
Arena: Halmstad Arena.
Byggd: 2009.
Kapacitet: 3800.
Publiksnitt: 847.
Kommentar: Den nya arenan rankas som en av de främsta men blev aldrig något lyft för Drott, varken sportsligt eller kommersiellt. Överdimensionerad för 2010-talets Drott.

Kristianstad
Arena: Kristianstad Arena.
Byggd: 2010.
Kapacitet: 5100.
Publiksnitt: 4908.
Kommentar: Den är inte splitterny längre man har blivit en total succé på alla sätt. Vid vissa matcher hade man nog önskat att den varit lite större.

Lugi
Arena: Sparbanken Skåne Arena.
Byggd: 2008.
Kapacitet: 3500.
Publiksnitt: 1748.
Kommentar: Fick snabbt öknamnet ”Biblioteket” för att Lugipubliken är så tyst. Känns oftast lite för stor när Lugi spelar i elitserien.

Skövde
Arena: Arena Skövde.
Byggd: 2001 (utbyggd 2009).
Kapacitet: 2516.
Publiksnitt: 1603.
Kommentar: Först ut med ny, modern arena av elitserielagen på 2000-talet. Har ett imponerade publiksnitt med tanke på kräftgången i serien.

NYA PÅ GÅNG

Sävehof
Arena: Partillebohallen.
Byggd: 1967 (ombyggd 1999).
Kapacitet: 2000.
Publiksnitt: 1185.
Kommentar: Nästa säsong flyttar Sävehof in i nya Partille Arena och man har utlovat en storsatsning sportsligt, inte minst på herrsidan. Kommer få kapacitet på 4000 åskådare men övre sektionerna ska enkelt kunna skärmas av så det blir plats för cirka 2000 i ”vardagen”.

Guif
Arena: Eskilstuna Sporthall.
Byggd: 1955.
Kapacitet: 2600.
Publiksnitt: 1345.
Kommentar: Efter sju sorger och åtta bedrövelser kommer handbollsstaden Eskilstuna äntligen stå med ny arena våren 2017 med troligen 3800 sittplatser. Men bygget synkar inte med rivningen av gamla sporthallen så Guif spelar i ett industriområde nästa säsong.

Karlskrona 
Arena: Karlskrona idrottshall.
Byggd: 1962.
Kapacitet: 1500.
Publiksnitt: 1355.
Kommentar: Ny arena är klubbad och det senaste budet är att den ska stå klar 2019, bredvid gamla idrottshallen på den plats där Östersjöhallen nu finns.

GAMLA

Aranäs
Arena: Aranäshallen.
Byggd: 1968.
Kapacitet: 1570.
Publiksnitt: 968.
Kommentar: Spelar med dispens i elitserien på grund av arenan. Var förvisade till ishallen under en period senast man var uppe i elitserien. Diskussioner pågår om ny arena men inget händer. Simhall prioriteras av kommunen.

Hammarby
Arena: Eriksdalshallen.
Byggd: 1938 (renoverad 2006).
Kapacitet: 2600.
Publiksnitt: 1394.
Kommentar: Bajen verkar få fortsätta hålla till i klassiska och k-märkta – men omoderna – Eriksdalshallen.

 

Malmö 
Arena: Baltiska hallen.
Byggd: 1964.
Kapacitet: 4000.
Publiksnitt: 1086.
Kommentar: Det här var motsvarigheten till dagens Kristianstad Arena i början av 1970-talet. Då var det handbollsfeber och lapp på luckan. Fullsatt är den fantastiskt intim men Malmö är ingen handbollsstad längre och nu känns den mest ödslig.

Redbergslid
Arena: Lisbergshallen.
Byggd: 1980.
Kapacitet: 2000.
Publiksnitt: 964.
Kommentar: Lisebergshallen rivs tidigast i december 2017 men RIK räknar med att kunna spela två hela säsonger till. Sedan har man ingen aning om vad som händer.

Ricoh
Arena: Solnahallen.
Byggd: 1983.
Kapacitet: 1700.
Publiksnitt: 754.
Kommentar: Det finns inga storslagna planer för Ricoh. Man kommer fortsätta spela i gamla Solnahallen inom överskådlig framtid.

 

Bloggen har ju paus.

Men inte när man snackat med Ulf Schefvert. Ringde Karlskronatränaren för att uppdatera mig om lite om klubbens arenaframtid.

Blev som vanligt lite snack om annat när man når Schefvert.

Karlskrona startar om i morgon borta mot Sävehof där sönerna Olle och Eric lirar, som bekant.

– Blev 27-27 i höstas och det var ju bra för familjefejden. Får se hur det går nu, sa Schefvert och berättade därefter hur han tagit med sitt lag till Gudme på Fyn i Danmark under EM-uppehållet för litet träningsläger och två matcher.

Schefvert var tränare där för GOG en gång.

– Det var back to basic. Spelarna sov på luftmadrasser i konferensrummet. Vi ledare sov på luftmadrasser på mitt gamla kontor som var en arbetsbod.

– Det blir ju en helt sammanhållning och händer lite grejer när man bor så. Annars försvinner spelarna in på sina rum om man bor på hotell och ligger där och håller på med sina jävla telefoner och ipads. En natt gick en proppjävel i vår bod och det blev kallt så inihelvete, haha.

Det var bara det jag skulle berätta.

Och att vi måste spela in en podd med Schefvert. Det kommer att bli en j-a massa svordomar men ännu fler sköna stories.

Bloggen har egentligen gått i ide ett tag nu.

Men podden lever. På onsdag spelar vi in ett ”unikt” avsnitt när vi ses i Ystad före YIF-Kristianstad och kör en kombo med Bolltroll & Banke. Vi snackar alla fyra och lägger sedan ut det på båda podiernas plattformar. Blir mycket EM och elitserien såklart.

Bör ligga ute på torsdagen. Väl mött då.

Efter gårdagens finalslakt (bildligt och bokstavligt) ska ni förstås traditionsenligt få turneringens all star-lag och alla all star-lag (och andra utmärkelser när de funnits) i herrmästerskapen sedan VM 2001. Det är sedan gammalt här på bloggen efter varje mästerskap.

Ber om ursäkt för den fula layouten men det blir så när man klipper och klistrar från andra program och format.

Noterar att Julen Aguinagalde utsetts till bäste linjespelare i fyra av de fem senaste mästerskapen (sedan OS 2012). Vidare ser jag att Strlek tar plats i ett all star-lag sju mästerskap efter att han gjorde det senast, då i EM 2010.

Vill för övrigt nämna att spanske förbundskaptenen Manolo Cadenas är en sann gentleman – belevad och ödmjuk varje gång jag hade med honom att göra det här mästerskapet. Och det var några gånger faktiskt. Han är ”handbollsvärldens Sven-Bertil Taube”.

EM 2016

Målvakt: Andreas Wolf, Tyskland
Vänster-6:a: Manuel Strlek, Kroatien
Mitt-6:a: Julen Aguinagalde, Spanien
Höger-6:a: Tobias Reichmann, Tyskland
Vänster-9:a: Michal Jurecki, Polen
Mitt-9:a: Sander Sagosen, Norge
Höger-9:a: Johan Jakobsson, Sverige
Bästa försvarsspelare: Henrik Möllgaard, Danmark
Mest värdefulla spelare: Raul Entrerrios, Spanien

VM 2015

Målvakt: Thierry Omeyer, Frankrike

Vänster 6:a –  Valero Rivera, Spanien

Mitt 6:a – Bartosz Jurecki, Polen

Höger 6:a – Dragan Gajic, Slovenien

Vänster 9:a – Rafael Capote, Qatar

Mitt 9:a – Nikola Karabatic, Frankrike

Höger 9:a – Zarko Markovic, Qatar

Mest värdefulla spelare: Thierry Omeyer, Frankrike

EM 2014

MV: Niklas Landin (DEN)
V6: Gudjun Sigurdsson (ISL)
V9: Mikkel Hansen (DEN)
M9: Domagoj Duvnjak (CRO)
H9: Krzysztof Lijewski (POL)
H6: Luc Abalo (FRA)
M6/Linje: Julen Auguinagalde (ESP)

Bäste försvarsspelare: Tobias Karlsson (ESP)

Mest värdefulla spelare: Nikola Karabatic (FRA)

VM 2013
Mv: Landin, Danmark.
V6: Dibirov, Ryssland.
V9: Entrerrios, Spanien.
M9: Duvnjak, Kroatien.
H9: Nagy, Ungern.
H6: Lindberg, Danmark.
M6: Aginagalde, Spanien.
M
MVP: Hansen, Danmark.

OS 2012

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike

V6: Jonas Källman, Sverige

V9: Aron Palmarsson, Island.

M9: Nikola Karabatic, Frankrike

H9: Kim Andersson, Sverige

H6: Ivan Cupic, Kroatien

M6: Julen Aguinagalde, Spanien

EM 2012

Mv: Darko Stanic, Serbien.

V6: Gudjon Valur Sigurdsson, Island.

V9: Mikkel Hansen, Danmark.

M9: Uros Zorman, Slovenien.

H9: Marko Kopljar, Kroatien.

H6: Christian Sprenger, Tyskland.

M6: René Toft Hansen, Danmark.

MVP: Momir Ilic, Serbien.

Försvarsspelare: Virán Morros, Spanien.

VM 2011

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike.

V6: Harvard Tvedten, Norge.

M6: Bertrand Gille, Frankrike.

H6: Vedran Zrnic, Kroatien.

V9: Mikkel Hansen, Danmark.

M9: Dalibor Doder, Sverige.

H9: Alexander Petersson, Island.

EM 2010

Målvakt: Slawomir Szmal, Polen
V6: Manuel Strlek, Kroatien
V9: Filip Jicha, Tjeckien
M6: Igor Vori, Kroatien
M9: Nikola Karabatic, Frankrike
H6: Luc Abalo, Frankrike
H9: Olafur Stefansson, Island

Bäste spelare: Filip Jicha, Tjeckien.

VM 2009

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike
V6: Michael Guigou, Frankrike
M6: Igor Vori, Kroatien
H6: Ivan Cupic, Kroatien
V9: Blazenko Lackovic, Kroatien
M9: Nikola Karabatic, Frankrike
H9: Marcin Lijewski, Polen

Mest värdefulla spelare: Igor Vori, Kroatien

OS 2008

Målvakt: Thierry Omeyer, Frankrike

V6: Gudjon Valur Sigurdsson, Island

M6: Bertrand Gille, Frankrike

H6: Albert Rocas, Spanien

V9: Daniel Narcisse, Frankrike

M9: Snorri Steinn Gudjonsson, Island

H9: Olafur Stefansson, Island

EM 2008

Mv: Kasper Hvidt, Danmark
V6:: Lars Christiansen, Danmark
M6: Frank Löke, Norge
H6: Florian Kehrmann, Tyskland
V9: Daniel Narcisse, Frankrike
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Kim Andersson, Sverige

Mest värdefulla spelare: Nikola Karabatic, Frankrike.

Bästa försvarsspelare: Igor Vori, Kroatien.

VM 2007

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Michael Knudsen, Danmark
H6: Mariusz Jurasik, Polen
V9: Nikola Karabatic, Frankrike
M9: Michael Kraus, Tyskland
H9: Marcin Lijewski, Polen

EM 2006

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Rolando Urios, Spanien
H6: Sören Stryger, Danmark
V9: Iker Romero, Spanien
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Olafur Stefansson, Island

Mest värdefulla spelare: Ivano Balic, Kroatien.

VM 2005

Mv: Arpad Sterbik, Serbien/Montenegro
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: David Juricek, Tjeckien
H6: Mirza Dzomba, Kroatien

V9: Wissem Hmam, Tunisien
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Mateo Garralda, Spanien

Bäste spelare: Ivano Balic, Kroatien.

OS 2004

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Juan Garcia, Spanien
M6: Christian Schwarzer, Tyskland
H6: Mirza Dzomba, Kroatien
V9: Carlos Perez, Ungern
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Olafur Stefansson, Island

EM 2004

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Michael Knudsen, Danmark
H6: Vid Kavticnik, Slovenien
V9: Nikola Karabatic, Frankrike
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Volker Zerbe, Tyskland

Bäste spelare: Ivano Balic, Kroatien

VM 2003

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Christian Schwarzer, Tyskland
H6: Mirza Dzomba, Kroatien
V9: Carlos Perez, Ungern
M9: Enric Masip, Spanien
H9: Patrick Cazal, Frankrike

EM 2002

Mv: Peter Gentzel, Sverige
V6: Lars Christiansen, Danmark
M6: Magnus Wislander, Sverige
H6: Denis Krivoshlykov, Ryssland
V9: Stefan Lövgren, Sverige
M9: Daniel Stephan, Tyskland
H9: Olafur Stefansson, Island

Bäste spelare: Magnus Wislander, Sverige

VM 2001

Mv: David Barrufet Spanien
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Bertrand Gille, Frankrike
H6: Zikica Milosavljevic, Jugoslavien
V9: Stefan Lövgren, Sverige
M9: Hussein Zaky, Egypten
H9: Kyung Shin Yoon, Sydkorea

Bäste spelare: Stefan Lövgren, Sverige.

Vilken dag i handbollsfabriken.
Nej, vilken fantastisk dag i handbollsfabriken.

OS-kvalplats! Tyskland-Danmark! Norge-Frankrike! Polen-Kroatien!

Det här blir det sista blogginlägget från EM.
Visst kan det verka konstigt att en handbollsblogg tar paus just när EM går in i sitt avgörande skede. Det kan jag förstå att ni tycker.
Jag, liksom resten av presspacket (minus några från Viasat kanske), lämnar EM och Polen nu. Och nu tar jag ledigt veckan ut. Jag har varit borta två veckor från familjen och redan nästa fredag bär det av till Dubai på nya jobb. Då behöver jag den här helgen med dom som betyder nåt.
Men innan dess ska ni få ett matigt inlägg med fredagens tyckare, spelarnas slutbetyg i EM (ja, det återstår en placeringsmatch men den är helt betydelselös och kommer helt enkelt inte med här) och lite annat.

Klockan är 02.30 när jag skriver det här (sedan kommer det nog inte publiceras på ett par timmar för jag har problem med uppkopplingen här märker jag) och om två timmar går taxin mot flygplatsen. Därför blir det inte några nya tankar egentligen utan mer ett hopkok av det jag publicerat under dagen. Och det blev en del till slut.

Men innan dess: Nattchefen berättade att han pratat med Peter Wennman, vår man i London och Premier League, som i natt konstaterade:
– Så efter alla hjältar, dramer och uträkningar så är vi alltså klara för…för…OS-kval?!

Jag kan förstå Wennmans invändning. Det har varit väldigt många sidor, artiklar och stora rubriker för någonting som i själva verket varit ett kval till ett OS-kval.

Men kul har vi haft.

Som alltid: tack alla bloggläsare för att ni hängde med hela vägen.

Vi har fyra olika OS-kvalgruppscenarior för svensk del, beroende på vilka som vinner EM:

Papperstyckaren:

WROCLAW. Tack, Tyskland.
Tack, Tyskland.
Tack, Tyskland.
Tack, Spanien.
Men framför allt:
Tack, Sverige.

Ola Lindgren har berättat att han ringde sin mamma när han inte orkade se avgörandet längre.
Jonas Källman har nästan rört mig till tårar när han berättat om sin farmor som befinner sig i den fruktansvärda alzheimer-dimman.
Mattias Zachrisson har glidit runt och slängt ur sig oneliners.
Tobias Karlsson och Mattias Andersson har tackat den spanske förbundskaptenen Manolo Cadenas.
Det är efter midnatt och jag har blivit kvar på spelarhotellet efter rysaren. Det finns inte tid att ta sig tillbaka till det egna hotellet före deadline.
Bakom mig sitter just nu sitter en svensk hjälte och dricker en stor stark – Arpad Sterbik. Den spanske målvaktsjätten. Bäst i världen när han vill.
Han spikade igen när det behövdes mot Ryssland och tog sitt Spanien till semifinal – och Sverige till OS-kval.
Nu sitter han, liksom en annan, och försöker summera den galnaste mästerskapsdagen handbollsvärlden upplevt.
Med osannolika vinnare som Norge, Tyskland, Kroatien och Sverige.
Och otänkbara förlorare som Frankrike, Polen och Danmark.
Sverige var kanske inte en lika osannolik vinnare som de övriga tre när dagen började.
Men tänker vi tillbaka på hur det såg ut när det här laget kom hit så är också Sverige en osannolik vinnare denna EM-dag.
Ja, det räcker att vi går tillbaka en knapp vecka, när man hankade sig vidare till mellanrundan med noll poäng. Eller tittar tillbaka bara ett par dagar, inför matchen mot Danmark.
Ni som läser den här spalten vet att jag dömde ut det här laget efter turneringen i Spanien. Jag kunde inte ens se Sverige ta en poäng i gruppspelet och då skulle vi vara hemma efter en vecka.
Inför första matchen i mellanrundan mot Ryssland hade jag en biljett hem liggande klar vid förlust. Men åtta sekunder innan jag kunde checka in på mobilen kvitterade Johan Jakobsson.
Lägg till det att Tyskland räddade Sverige tre gånger om med sina segrar mot Slovenien (så man gick vidare till mellanrundan), Ryssland (så ryssarna inte kunde dra ifrån i kampen om OS-kvalplatsen) och Danmark (så Spanien hade något att spela för, annars hade de garanterat inte besegrat ryssarna).
– Maxflyt. Vi har många att tacka, säger Ola Lindgren och det är bara att hålla med.
Men som han också lägger till:
– Men vi ska tacka oss själva också.
Definitivt.
Blågult gick genom mellanrundan obesegrade – det kan ingen ta från dem.
Men framför allt grejade Lindgren och kollegan Staffan Olsson sin största utmaning under sina snart åtta år som förbundskaptener. Man hade en vecka på sig att lyfta detta utdömda lag ur ”misären” nere i turneringen i spanska Irun helgen före EM, pumpa det med självförtroende, täta luckor, släcka bränder, välja och välja bort, fortsätta bygga för framtiden och förbereda fem spelare för deras debutmästerskap.
Man fortsatte med allt detta under turneringen, lade ihop pusselbit för pusselbit och hade fått tillräckligt många att passa ihop för att spela två kryss och vinna en match i mellanrundan.
Det räckte för att nå det man kom hit för: OS-kvalplatsen.
Klarar man det är det en bragd, inte minst av förbundskaptenerna, skrev jag inför premiären.
Det gjorde man och då är det, utifrån förutsättningarna, en bragd. Det står jag fast vid, även om de som följt det här på avstånd naturligtvis kan ifrågasätta om det är en bragd att knipa en OS-kvalplats efter att slutat sjua eller åtta i ett EM.
***
Nu håller vi på Norge – i semifinalen.
Sedan räcker det. För ett norskt guld skulle innebära en klart mycket tuffare OS-kvalgrupp för Sverige än om något av de andra tre lagen tar hem guldet.
För vinner Tyskland, Spanien eller Kroatien får vi Slovenien i stället för Kroatien som andra europeiska lag och då tror jag att vi tar en OS-biljett.
***
Nu är det upp till Stefan Lövgren i maktens korridorer. Vi vet vad hemmaplan betyder i handboll – om man inte är polack.
***
En Jim Gottfridsson med två månader med topphandboll i sig skulle vara en oerhört viktig förstärkning.
Han var outstanding i EM-kvalet mot just Slovenien i våras.
***
Spanien tar guldet.

***
Sedan kan ni läsa om:
Sveriges kamp för att få hemmaplan i OS-kvalet. Då blir det Malmö Arena.
Gottfridssons glädjebesked.
Kim Andersson som gläntar på dörren till ett OS-kval.
De svenska veteranernas krav på europeiska förbundet.

Här mitt knäck om när Ola Lindgren ringde sin mamma:

WROCLAW. Ola Lindgren vågade inte se andra halvlek av Spanien-Ryssland.
Han ringde sin 84-åriga mamma.
– Men vi fick lägga på för hon ville ju se det, garvar förbundskaptenen.

Sverige är klart för OS-kval.
Men Ola Lindgren vågade inte se upplösningen.
Sverige var beroende av att Spanien skulle spela minst oavgjort mot Ryssland, en match den svenska truppen följde från EM-hotellet.
Men Ola Lindgren lämnade rummet där man var samlade.
– Det var olidligt efter första halvlek och ryssarna var i förarsätet. Man kan ju inte påverka något, säger förbundskaptenen.
– Jag gick in på mitt rum och ringde min mamma. Men vi fick lägga på efter en stund för hon ville ju se det, skrattar Lindgren.
Lindgrens 84-åriga mor ser ”all” tv-sport.
– Då kollade jag på Kroatien-Polen i stället. Den matchen var ju helt galen. Jag har aldrig varit med om maken. Jag stack ut huvudet ibland och kollade vad det stod i Spaniens match.
Spanien gjorde vad de skulle till slut och Sverige är i OS-kvalplats.
– Otroligt skönt! Vi har haft enormt flyt. Vi har hankat oss fram med otroliga vändningar i slutet av matcherna. Vi har verkligen haft marginalerna på vår sida och har många att tacka – inklusive oss själva. Men vi ska inte be om ursäkt heller. Vi gick igenom mellanrundan obesegrade, säger Lindgren.

***

Sveriges mardröm: norskt guld.

WROCLAW. Norge är i en sensationell i EM-semifinal.
Men norskt guld ger svensk mardröm i OS-kvalet.
– Man vill ha någon av de andra tre grupperna, säger Johan Jakobsson.

Norge är EM:s stora skrällag.
Efter att slagit Kroatien och värdnationen Polen avslutade man med att slå ut storfavoriten Frankrike.
Nu är Norge i sin första semifinal i ett herrmästerskap någonsin, där man möter Tyskland.
– De har gjort en fantastisk resa. Hatten av, säger svenske förbundskaptenen Ola Lindgren.
För Sverige väntar ett OS-kval och motståndet där bestäms av vilket lag som vinner EM (se här intill).
Sportbladet frågade runt bland de svenska spelarna hur de ser på de olika gruppscenariorna och det står klart att mardrömsscenariot är att Norge vinner hela EM.
Då väntar Danmark, Kroatien och Bahrain.
– Man vill ha någon av de andra tre grupperna, säger Johan Jakobsson.
– Ja, de andra tre är mer fördelaktiga, säger Tobias Karlsson.
Ingen av dem vill välja en drömgrupp.
– Det är hugget som stucket mellan de andra tre, säger Jakobsson.
Mattias Zachrisson ser helst att Spanien vinner EM så att man får Danmark, Slovenien och Iran.
– Det känns lite som att Danmark eller Spanien kvittar men det hade varit roligt med ett litet derby så jag tar Danmark. Sen tar jag hellre Slovenien än Kroatien. Det känns som vi har rätt bra statistik på dem. Roligt med ett litet derby också därför Danmark, säger kanttrollaren.
Han vill också undvika norskt guld.
– Som sagt så tror jag det är tuffare med Kroatien än Slovenien.
Lukas Nilsson tar gärna ett kroatiskt guld och får Spanien, Slovenien och Iran.
– Svårt som fan. Alla grupper är tuffa, men tror att den hade passat oss bra, säger 19-åringen.

***

Jonas Källmans rörande hälsning till sin farmor:

WROCLAW. Jonas Källmans farmor har varit en av hans största supportrar i alla år.
Nu är hon sjuk i alzheimer.
– Det här var för henne, säger en rörd Källman efter att OS-kvalplatsen är säkrad.

Direkt efter segern mot Ungern tittade Jonas Källman in i TV3:s kamera och sa:
– Jag vet att min farmor och farfar sitter där hemma och tittar. Min farmor sa till mig att jag måste ge lite till och försöka hjälpa till lite och nu har jag gjort det. Det var för dig farmor.
När Sportbladet träffar Källman några timmar senare, när OS-kvalplatsen är säkrad, berättar han mer om relationen till sin farmor, som drabbats av alzheimer, och hälsningen.
– Tyvärr har hon på senare tid blivit sämre. Det är lite svårt att prata med henne. Jag försöker prata mycket med farfar, säger Källman och blir märkbart rörd vid tanken på sin farmor.
– För länge sedan sa hon att jag var tvungen att hjälpa till lite mer, säga till lite mer och bestämma lite mer. Jag försökte göra det hon sa. Därför hälsade jag till henne i tv.
Det här var för henne?
– Absolut.
Såg hon matchen?
– Jag tror att hon satt och tittade på den. De brukar se alla matcher och hon brukade se inspelade matcher när hon inte hade något att göra. Det är speciellt när det är som det är. Förhoppningsvis förstod hon vad jag sa i tv.

***

Och så slutbetygen

Än en gång:
+++++ = världsklass
++++ = mycket bra
+++ = bra
++ = godkänt
+ = underkänt

Mattias Andersson ++++
Inledde strålande mot Slovenien. Hade en dipp mot Danmark men höll annars rakt igenom som förstaval. Ungernmatchen ger honom ett extra plus totalt.

Mikael Appelgren ++
Spelade klar andrafiol. Startade bara en match (Danmark) och hade det tungt då. Men viktig räddning i slutet där.

Jonas Källman ++++
Brukar hävda att När Källman är bra är Sverige bra. Oerhört viktig, framför allt bakåt. Spelat mest av alla utespelare trots att han missade en match och slet med ett ryggskott. Bäst i Sverige. Nära en femma.

Fredrik Petersen ++
Källmans försvarskvaliteter gör att Petersen blir andravalet i mästerskap efter mästerskap. Bara blivit ett spelmål på hela EM för Petersen.

Victor Östlund +++
Fick en oväntat stor roll både bakåt och framåt. Klarade den på ett mycket övertygande sätt. På gränsen till en fyra.

Markus Olsson
Spelade för kort tid för att betygsättas.

Philip Stenmalm ++
Tredjevalet framåt på vänsternio. Avlastade bra bakåt som tredjeman i mittblocket, inte minst mot Slovenien i premiären.

Lukas Nilsson +++
Fick ett internationellt genombrott och visade att han är svensk handbolls stora framtidsnamn. Men blandade och gav också. Hans insats mot Ungern räddar en trea.

Jesper Konradsson ++
Fick starta i princip varje match. Hade det tufft i några matcher och gjorde det bra i andra. Går inte att komma från att Jim Gottfridsson saknades.

Johan Jakobsson ++++
Fick sitt landslagsgenombrott som 28-åring i sitt femte mästerskap efter tveksam inledning. Världsklass framåt i ett par matcher men det svaga försvarsspelet drar ner betyget ett snäpp.

Andreas Cederholm ++
Inledde EM charmant när han byttes in i första halvlek mot Slovenien. Sedan blev det tuffare direkt i andra halvlek och Cederholm övertygade inte igen plus att han fick problem med axeln.

Niclas Ekberg ++
Fick starta i match efter match fram tills matchen mot Danmark. Men med facit i hand skulle Zachrisson nog fått ännu mer speltid tidigare. Men Ekberg led också av de obefintliga utspelen i flera matcher.

Mattias Zachrisson ++++
Tog verkligen chansen när han fick den. Poängräddare två gånger om mot Ryssland och Danmark. Iskall måltjuv och mycket bra bakåt. Gick om Ekberg i detta mästerskap.

Andreas Nilsson +++
Fick överraskande lite speltid när förbundskaptenerna i början gick hårt på Nielsen, som imponerade under uppladdningen och som innebär ett mindre byte anfall/försvar. Har fortsatt problem bakåt men Nilsson visade att han är vassare (än Nielsen) framåt.

Jesper Nielsen +++
Hade en rätt tung inledning på EM och stod inte att känna igen från träningsturneringen före EM. Kom väl aldrig upp på samma nivå framåt men växte bakåt under turneringen.

Tobias Karlsson ++++
Sällan, eller aldrig, dålig. Men drog han inte på sig fler utvisningar än vanligt, Karlsson? Svårt att säga om det berodde på hans eget spel eller att han hade domarnas ögon på sig på ett annat sätt. Men fortfarande oerhört viktig och lyfter alla andra bakåt.