Tyck på slutsignal. Tack för att man slapp ett sekunddrama den här gången.

WROCLAW. Det var det det.
Nu väntar några svettiga timmar.
Kan vi få be om lite sista hjälp nu, Tyskland och Spanien?
Inte vill ni ha Putins Ryssland i ett OS?

Sverige gjorde jobbet, ett riktigt gott dagsverk om än mot ett svagt Ungern: 22-14.
Nu blir det svettigare.
För efter fem rysare blev det här en ganska avslagen historia.
Möjligen lurades man lite, jo, man gör faktiskt det ibland, av atmosfären i arenan. Efter att det har varit fullsatt och bra tryck övriga kvällar här i Wroclaw (möjligen med undantag för Sverige-Spanien men det där kan ni fråga Lukas Nilsson allt om) så var 80 procent av stolarna tomma i Hala Stulecia när matchen började. De fylldes på efterhand när avkastet mellan Danmark och Tyskland närmade sig men det blev aldrig något drag och när det kunde ha blivit det hade Sverige avgjort det här för längesen.
I första halvlek satt vi sedan bara och väntade på ett riktigt ryck men varje gång Sverige hade chansen att gå ifrån till fyra eller fem måls ledning så slarvade man eller missade lägena, till och med Zachrisson, och Ungern kunde svara med ett straffmål eller ett skott via blocket och in.
Kanske, kanske spelade lite nerver in ändå (fast inte hos Zachrisson då förstås) när Sverige för första gången gick in i en EM-match här som favoriter med, eventuellt, väldigt mycket att förlora i slutänden.
Därför stod det bara 10-7 i paus.
Men direkt efter paus kom det där rycket sedan Lukas Nilsson smällt in ett par bollar och sedan var det aldrig match.
Jag skrev – tror jag i varje fall, annars borde jag ha gjort det – inför EM att det vore en bragd om Staffan Olsson och Ola Lindgren tar det här laget till ett OS-kval.
Så låga var förväntningarna på detta nya landslag när de åkte hit några dagar efter den undermåliga insatsen i turneringen i Spanien. Jag trodde, i ärlighetens namn, inte ens att Sverige skulle ta en poäng i EM.
Men en seger mot Slovenien räckte för att gå vidare och Sverige gick faktiskt igenom mellanrundan utan förlust – starkt.
Jag får naturligtvis stå fast vid att det är en bragd av det här laget att knipa en OS-kvalplats, om man nu gör det, även om det kom att krävas så mycket mindre än vad man trodde före EM för att ens vara så nära som man är nu.
Flytet i de egna matcherna har nog jämnat ut sig sett över turneringen (marginalerna med mot Slovenien, Ryssland och Danmark, emot mot Tyskland och lite Spanien). Utöver det har övriga resultat verkligen gått Sveriges väg. Alltifrån hjälp från Tyskland två gånger om till att det är de redan OS-kvalklara lagen som varit bäst också i EM (utom Slovenien men det ska Sverige vara glada för annars hade man inte varit vidare).
– Vi är som katten, vi har nio liv, sa kapten Karlsson någon gång mitt i turneringen efter ännu ett resultat som gynnat Sverige i detta kval till OS-kvalet som EM tidigt kom att bli för Karlsson & Co.
Men inget är klart ännu. Verkligen inte.
Spanien måste ta poäng av Ryssland i kväll annars gjorde inte Sverige vad som krävdes och då är det här ingen bragd. Så krasst är det.
Om Danmark besegrar ett svårt skadesargat Tyskland (avkast 18.15) har inte Spanien något att spela för mot Ryssland (avkast 20.30), då är de tvåa i gruppen och kan varken vinna den eller riskera att bli trea.
Så kan vi än en gång be om lite hjälp från först Tyskland (igen, så att Spanien har något att spela för) och sedan Spanien? Notera att det räcker med oavgjort mellan Spanien och Ryssland. Kan vara viktigt om det är jämnt i slutet.
Visst ser ni, tyskar och spanjorer, väl hellre Sverige än Ryssland, P-u-t-i-n-s Ryssland, i ett OS-kval och så småningom i ett OS? 
Låt oss hoppas att den där katten har ett liv kvar i kväll.
Det här blir en nagelbitare.

Det finns faktiskt en chans för Sverige att nå en OS-kvalplats utan Spaniens hjälp i kväll.

Det är bloggläsaren Fred Danielsson som påminner om den i en kommentar i går:

Han tänker helt rätt, Fred.

Men chansen att Norge ska vinna EM (för de lär själva slå ut Frankrike i kväll om de ska gå vidare så då ryker möjligheten att ta silver bakom fransmännen) är inte särskilt stor.

Men den ska med i teorin än så länge.

Och skulle den inträffa, att Sverige blir femma under de här premisserna, så handlar det alltså om vilka som har flest poäng av gruppfemmorna, inte om någon avgörande placeringsmatch. Och det är Sverige vid seger mot Ungern.

Så det kan bli upp till dig, Kent-Harry.

***

Sverige förlorade målvaktsmatchen med 18 procent mot 26 procent. Då ska det egentligen inte gå att ta en poäng mot Danmark.

– Vi måste vinna målvaktsmatchen, ha varit ett mantra hos Ola Lindgren inför varje match mot en på papperet bättre motståndare.

***

Den här bilden säger en hel del om vilket arbete de här tre spelarna lägger ner för det här laget och har gjort sedan OS-uppladdningen 2012.

01.36 i natt:

I förmiddags blev Hans Lindberg klar för Füchse Berlin.

– Jävligt tråkigt för mig, säger Mattias Zachrisson, på samma position i Berlin och med 1,5 år kvar på kontraktet.

På kvällen gick han och visade vem som ska vara förstavalet.

Här knäcket på Zachrisson som bjöd på ett par oneliners. Typ:

– Det är onödigt att bli nervös.

***

Kampen mot klockan-rubriken används titt som tätt under ett mästerskap. Oftast om en skadad spelare, sällan om ett helt lag. Ni läser varför här.

***

Spanjorerna lovar oss att de ska vinna mot Ryssland. Eller i varje fall att de ska göra allt för att vinna. Alltid något.

Jag tror de fixar det.

Så sumpa in det här nu, Zacke.

***

De här rysarna tar ju fan död på en.

Den här gången lyckades jag inte prångla ur mig en tyckare på slutsignal på ett kryss.

Så ni får hålla till med min tyckare i tidningen i morgon:

WROCLAW. ”Först kommer käket, sedan moralen”, säger Brecht.
”Först kommer moralen, sedan käket”, svarar Zacke.

3-2 mot Slovenien.
4-1 mot Tyskland.
6-4 mot Spanien.
5-4 mot Ryssland.
6-3 mot Danmark.
Nej, det är inte några gamla fotbollsresultat från mellankrigstiden.
Det här är Sveriges tio sista minuter i de fem matcher man spelat i EM.
Det har visserligen bara renderat i fyra poäng men det säger ändå något väldigt viktigt om det här laget.
För det brukar inte vara de nya lagen – jag vill inte kalla dem unga med nyckelspelare som Mattias Andersson, 37, Jonas Källman, 34 och Tobias Karlsson, 33 – som har moralen att falla tillbaka på.
”Först kommer käket, sedan moralen”, sa den tyske författaren och diktaren Bertolt Brecht i en senare välciterad fras. (Han, Brecht alltså, är däremot från mellankrigstiden.)
Men i det här laget kommer moralen definitivt först.
Före taktiken, tekniken och kunnandet – ännu.
Men det är ingen dålig stomme – moralen – att bygga vidare på i framtiden.
Poängen mot Danmark spelar inte så stor roll för fortsättningen, eller rättare sagt avslutningen, i kväll. Sverige måste fortfarande besegra Ungern och Ryssland tappa poäng mot Spanien för att man ska ta den där OS-kvalplatsen. Det här är för övrigt inget EM längre, vilket det i och för sig inte varit på länge. Det här är ett kval till OS-kvalet.
Men i känslan av att än en gång kommit tillbaka i slutet, vunnit sista tio och gjort det mot Danmark i ett mästerskap finns det så oerhört mycket att ta med sig för det här laget.
Sedan ska vi inte förringa taktiken, tekniken och kunnandet heller.
Taktiskt var inte försöken med 4-2- respektive 5-1-försvar lyckade första 20 minuterna. Men man får ge Lindgren & Olsson att de inte är rädda för att testa. Då var punkten, eller spetsen snarare, på Michael Damgaard med tio minuter kvar desto mer klockren.
Tekniskt finns det inget att anmärka på till exempel Mattias Zachrissons knorr från nästan ingen vinkel alls på världsmålvakten Niklas Landin. Om vi nu ska snacka detaljer.
Kunnandet i att spela 6-0-försvar finns det heller inte mycket att klaga på, om vi nu ska ta ett exempel där (även om det läckte lite för ofta borta hos Johan Jakobsson i går).
När detta skrivs, kring midnatt, går nog i och för sig käket före moralen i det svenska laget. För just nu sitter laget och äter på Hotel Mercure. Uppladdningen inför matchen mot Ungern har inletts och det är äta, dricka och sova som gäller – och så lite behandling av möra kroppar och ett par teorigenomgångar. Sedan är man redo för Nagy & Co.
För första gången går det här laget i eftermiddag ut som favoriter till en match här i EM. Det är en ny utmaning för dem. Men jag är övertygad om att de fixar det. Ungern har bara lyckats hela EM:s sämsta lag, Montenegro, och har inget att speal för.
Och fixar Zachrisson och de andra inte det har de faktiskt inte i ett OS-kval att göra.
Sedan behöver vi få hjälp av Spanien också. Och är det något lag som inte ska ha något att spela för och därför kanske spara vissa spelare så är det nog Spanien. För få lag har den bredden i truppen. Det spelar inte så stor roll vilka som spelar. 
***
Det här var första gången på nästan fyra år som Sverige tog poäng av någon av ”de fyra stora” (Frankrike, Danmark, Spanien, Kroatien) i ett mästerskap. Senast var det mot Danmark också: OS-kvartsfinalen 2012.
I semifinalen som följde slog man ut Ungern, vilket Jonas Källman i går varnade för konsekvenserna av: 
– Det är ett öppet sår hos ungrarna som fortfarande gör ont, sa Ungernproffset.
***
För 13 år sedan satt jag i Tylösand och intervjuade Tomas Svensson och Peter Gentzel om vilka som sköt hårdast i världen. Laszlo Nagy var med på topp-tre, minns jag.
Ungerns störste genom tiderna skjuter kanske inte hårdast längre men i går satte han nio mål på nio skott, varav åtta från distans, på spanjorerna.
***
Han säger inte så mycket och han gör inte de avgörande målen. Men Viktor Östlund har gjort en mycket stark turnering i en tung roll med stort ansvar – ändå lite i skymundan.
***
Bert Karlsson ska nog helst hålla truten. Åtminstone när det kommer till handboll.

***

Plusbetygen:

Mattias Andersson +
Mikael Appelgren ++
————————
Jonas Källman ++++
Fredrik Petersen ++
Victor Östlund +++
Philip Stenmalm ++
Lukas Nilsson ++
Jesper Konradsson ++
Johan Jakobsson +++
Mattias Zachrisson +++++
Andreas Nilsson +++
Jesper Nielsen +++
Tobias Karlsson +++

***

Zachrisson får EM:s första femma.

Stark bakåt rakt igenom, säker i avsluten och så matchhjälte.

Hans sista minuter sammanfattas bra i den här tweeten (men det ska väl vara 57.53 på den första):

Äntligen match igen för Sverige.

Blev fyra förhandsknäck i dagens tidning:

Huvudgrejen är på grannfejdernas grannfejd då sju av spelarna i dagens match bor inom en radie av 350 meter till vardags. Ni läser det här.

De skulle kunnat vara nio om Jim Gottfridsson inte varit skadad och Thomas Mogensen inte hade tackat för sig i landslaget.

Inom radien bor också Ljubomir Vranjes, Anders Zachariassen och Bogdan Radiojevic. Holger Glandorf bor just utanför cirkeln.

Det kan knappast bo så mycket handbollskvalitet på så liten yta någon annanstans i världen.

***

De verkar också umgås en hel del så det blir ett kärt återseende. Men alla återseenden blir inte lika glada i kväll: förbundskaptenerna Ola Lindgren och Gudmundur Gudmundsson, som jobbade ihop i Rhein-Neckar Löwen en gång.

Lindgren vill knäppa Gudmundsson på näsan i kväll för att denne, enligt Lindgren och Kent-Harry (som också var inblandad), gick bakom ryggen när han ”snodde” jobbet från Lindgren. Gudmundsson blev inte glad när jag tog upp det med honom i går.

***

Gjorde två kortare knäck också.

Ett på straffduellerna mellan klubbkompisarna:

WROCLAW. Straffarna innebär kära återseenden i kväll.
Då ställs nämligen klubbkamrater mot varandra åt båda håll.
– Då är det alltid fördel målvakterna, säger svenske målvaktstränaren Mats Olsson.

Anders Eggert har inte missat en straff under hela EM.
– Jag vill göra som Isabelle Gulldén, säger dansken och syftar på den svenska storstjärnan som satte alla sina 27 straffar i EM 2014.
Men Eggert har bara lagt sex straffar och i kväll ställs han mot klubbkompisen Mattias Andersson i Flensburg.
– Klart det blir speciellt. Eggert och Lasse Svan skjuter 75-100 skott på mig efter träningen tre dagar i veckan, säger Andersson.
I Sverige lägger Niclas Ekberg och Fredrik Petersen straffarna – i kväll på Niklas Landin, som är klubbkompis med Ekberg i Kiel och som spelat sex år med Petersen i danska klubbar.
– Det blir det här klassiska ”jag vet att han vet att jag vet att han…”. Då blir det ännu viktigare med de små detaljerna, säger Ekberg, som satt sju av åtta straffar i EM.
Vem har mest fördel när man känner varandra innan och utan – målvakten eller skytten?
– Inget snack: alltid målvakterna. Det är ju vi som har ”sista ordet” hur man än vrider och vänder på det, säger svenske målvaktstränaren Mats Olsson. 

***

Och ett på Hansens beryktade skott:

WROCLAW. Han har världens bästa skott.
Och ett unikt skott.
– Jag har tränat på det fem miljoner gånger, säger Mikkel Hansen till Sportbladet.

Mikkel Hansen har rankats som världens näst bäste spelare under 2010-talet – bakom Nikola Karabatic.
Hans främsta vapen är skottet.
– Han har världens bästa skott, säger Sveriges målvaktstränare Mats Olsson, som studerar skyttarna åt sina målvakter.
Hansen har en mycket bred skottrepertoar men hans specialskott är det smått unika, överskruvade skottet.
– Det blir en ”baseboll-hook” som dyker ner i slutet. Lite som fotbollsfrisparkar man ser ibland, säger Olsson.
– Förr i tiden sköt man bara med axeln. Sen kom armbågen också med och sen handleden. Mikkel använder mycket armbåge och handled men det speciella är att han använder fingertopparna också.
Hansen:
– Den första jag såg skjuta det där skottet var Lasse Boesen i Kolding (Danmark). Det såg mycket intressant ut.
Sedan har Hansen tagit skottet till en ny nivå genom att nöta, nöta och nöta.
– Jag har inte försökt göra det en miljon gånger utan säkert fem miljoner, säger han till Sportbladet.

***

Danska BT bad mig skriva en tyckare till en krönikörduell (jag skrev en om rivaliteten mellan Sverige och Danmark och deras Søren Paaske en) som de skulle ha dagens tidning.

Jag kom fram till att handbollsvärlden verkar inte tillräckligt stor för oss båda, Sverige och Danmark alltså:

WROCLAW. Zlatan skickade hela Danmark i pension.
Det kommer inte Tobias Karlsson göra.
Er tid är nu.
Vår tid kommer. 

Kära handbolls-Danmark,
Den här världen verkar inte tillräckligt stor för oss båda.
Ni var bra i slutet av 1970- och början av 1980-talet när Sverige hade sin allra mörkaste period.
Vi ägde 1990-talet: Bengan Boys, om ni minns dem, samtidigt som ni knappt kvalade in till mästerskapen.
I EM i Sverige 2002 lät vi er vinna sista matchen i mellanrundan för att få en lättare semifinal mot Island. Bengt Johanssons grabbar tog ett sista guld, ni ert första brons på… 35 år, va?
I EM två år senare möttes vi igen. Ni körde över oss och krossade där och då Staffan Olssons, Magnus Wislanders och Stefan Lövgrens sista dröm om ett OS-guld. Jo, ni skickade faktiskt Bengan Boys i pension där och då.
Sedan dess har ni radat upp finaler och medaljer medan vi hankat oss vidare från gruppspel.
Med ett undantag förstås – OS i London. 
Då, i kvartsfinalen, fick vi till en fullträff på rätt dag, gjorde vår bästa match de senaste tio åren och sprang vidare mot ett OS-silver.
Annars har det senaste decenniet tillhört er, danskar.
Det är inte så konstigt:
Ni har världens bästa målvakt.
Ni har världens bästa vänsternia.
…som har världens bästa skott.
Ni har världens bästa kantfabrik.
Ni har flera linjespelare i världsklass.
Ni har numera en kille som heter Michael Damgaard. Vilket tillslag! Vilken explosivitet!
Ni har ett aggressivt försvarsspel som kommer att passa de svenska niometersspelarna väldigt illa i kväll. 
Precis som de danska spelarna såg och lärde av Bengan Boys en gång tittar de unga svenska spelarna på de danska stjärnorna.
Lukas Nilsson, vår 19-årige supertalang som spelar i Kiel nästa säsong, har Mikkel Hansen som sin store förebild och har berättat hur han kan sitta och titta på bara Hansen när han ser en match med PSG på tv. Nilsson försöker hoppa och skjuta som sin idol.
Nej, Tobias Karlsson & Co kommer inte att skicka Danmark i pension i kväll.
Dessutom verkar ni ju vägra gå i pension.
Jag frågade Anders Eggert, 33, i går om Rio i sommar blir hans sista chans till en OS-medalj.
– Nej, jag har satt upp 2024 som slutmål.
Vårt hopp är att ni håller igen lite i kväll för en dansk storseger kan bli förödande för vår målskillnad i jakten på OS-kvalplatsen.
Mina finalfavoriter just nu är Frankrike och Danmark. I så fall är ni i OS och jag hade gärna sett ett danskt OS-guld som bryter den franska dominansen.
Nu är vi bara trea i Skandinavien men en dag svänger det. För den här handbollsvärlden verkar som sagt inte vara tillräckligt stor för oss båda.
Sverige har något stort på gång. Det saknas erfarenhet och några ingredienser.
Men Staffan Olsson säger att Sverige kan ta OS-guld 2020.
Och vem säger emot Staffan Olsson?
Så blir det inte medalj i Rio har Eggert bara 2024 kvar…

***

Här är Søren Paaskes (ni får ta den på danska):

Tak for alt, Sverige – men i aften får i bank

Var det ikke et opgør i en EM-slutrunde, men en spontan kamp i frikvarteret i skolegården, kunne man godt forestille sig, at dem i de gule trøjer fik lyst til at slå op i banen og forsøge sig med en gang ”unfair hold”. Så stor er forskellen på kvaliteten på det svenske og danske landshold anno 2016.
Findes der en svensker, som kunne gå ind på det danske hold? Ja, Tobias Karlsson ville være en forstærkning af forsvaret. ’Jamen hey, vi har Mattias Andersson, hvad med ham’, spørger I?
Har I set Niklas Landin i det danske mål? Så I ham knuse Spanien søndag aften? Godt, så har vi uddebatteret det.
Men sådan var det ikke engang. Der var det med omvendt fortegn. Da Sverige satte sig på verdenstoppen med VM-guldet i 1990, var Danmarks herrelandshold en joke. En joke, der kun blev dårligere og dårligere op gennem 90’erne, hvor de stod i skyggen af kvindelandsholdet. Hvor en flok forkælede knægte manglede rygrad, når det virkelig gjaldt. For meget cafeattitude – for lidt fokus.
Alt imens slugte Sverige et utal af medaljer og spillede håndbold, som vi ikke vidste, det kunne lade sig gøre på vores side af sundet. Og i den forbindelse vil jeg da gerne sende en tak til Sverige. På flere plan.
Først: Tak til Magnus Wislander, Staffan Olsson, Magnus Andersson og selvfølgelig legendetræneren Bent ’Bengan’ Johansson. I gav os håndboldinteresserede danskere noget at gå op i. Når det var slutrunde-tid – og Danmark var sendt pinligt tidligt ud, hvis de overhovedet var kvalificeret – så var vi alle svenske.
Vi nød de episke finaler mod Rusland. Ja, selv jeres OL-nedture gjorde ondt, selvom vi havde rødhvidt og ikke blågult blod i årerne.
Derfor virkede det også næsten – men kun næsten – forkert, da vi slukkede jeres gyldne epoke ved EM i 2004. Da jeres stereotype, langsommelige skabelonhåndbold blev pulveriseret af Joachim Boldsen, Lars Krogh Jeppesen og Michael V. Knudsens tempo, energi og unge gåpåmod. Da vi lagde jer i håndboldgraven og sluttede en af de smukkeste epoker i håndboldhistorien.
Og så er vi tilbage til det med at sige tak: For det er i høj grad takket være inspirationen fra den ultra seriøse svenske håndboldskole. der i den sidste del af 90’erne blev implementeret i Danmark, at vi pludselig kunne mønstre et slagkraftigt landshold. Som altså endte med at blive jeres bøddel.
Siden vi gjorde en ende på jeres storhedstid har håndboldverdenen tilhørt os. Og Frankrig, bevares, men nu handler det ikke lige om ’Les Experts’. Og det bliver ikke i aften, der bliver lavet om på det magtforhold. For uheldigvis for jer har de danske spillere ikke et milligram af det hovmod, som er drysset ud over denne tekst.
Det har nederlaget i OL-kvartfinalen i 2012 sørget for. Danskerne tørster efter revanche i en betydende kamp. Det gjorde forbandet ondt på de danske spillere og deres stolthed, da de leverede en kamp langt under niveau for at se et middelmådigt svensk hold gå hele vejen i OL-finalen. Jeg har aldrig set de danske spillere så skuffede som den sommeraften i London, efter de var sendt ud af svensken.
Det skal hævnes nu. Og med det imponerende topniveau, Danmark viste mod Spanien, er det ikke til at få øje på muligheden for en gentagelse af de svenske drillerier; Mikkel Hansen & co.’s selvtillid er massiv, og kursen sat mod medaljer i Polen.
I har EM-billetten i fodbold. Tillykke med det. I har Zlatan. Tillykke med det. I aften? Der har I ikke en chance…

***

Finns många fler nuvarande klubbkompisar och före detta än bara Flesnburggänget. Hade ni till exempel koll på att Petersen var klubbkompis med Niklas Landin i hela sex år i GOG och Bjerringbro-Silkeborg? I GOG under Petersens tid var också Mikkel Hansen och Michael Damgaard, i Bjerringbro-Silkeborg fanns också Rasmus Lauge och i Hamburg var Petersen lagkompis med Hans Lindberg och Henrik Toft Hansen.

Och ovanpå alltihop är väl Petersen halvdansk eller i varje fall kvartsdansk?

***

I kväll möts de igen – far och son Dutjebajev: pappa Talant som förbundskapten för Ungern och grabben Alex som högernia i Spanien.

***

Tror inte vi kan hoppas på hjälp av pappa Dutjebajev i kväll. Det hade ju varit väldigt, väldigt bra om Ungern hade tagit poäng mot Spanien. För då måste Spanien ta poäng mot Ryssland i morgon i sista matchen för att ta sig förbi Tyskland. Om nu inte Tyskland, utan Dissinger och Weinhold, går och vinner över Danmark i morgon. I ett sånt läge, om Spanien alltså tappat poäng mot Ungern, har Spanien heller inget att spela för mer än sin heder för då kan man inte komma ikapp Tyskland eller Danmark.

Alltså: antingen ska Ungern ta poäng mot Spanien eller Tyskland ta poäng mot Danmark i morgon. Händer något av detta så har Spanien något att spela för mot Ryssland – och det är alltså väldigt viktigt för Sverige för vi vill inte att Ryssland ska ta poäng mot Spanien och snuva oss på OS-kvalplatsen.

Hängde ni med?

Såg bara slutet av matchen mellan Norge och Makedonien. Verkligheten hann i kapp Norge lite i kväll, typ.

Espen Christensen tog inte många bollar men han tog de avgörande i slutet som gav en poäng. Det var viktigt naturligtvis.

Det brukar krävas en riktigt bra målvakt för att gå långt i turneringen. All respekt till Espen, men han är inte där uppe bland Sterbik, Landin och Omeyer. Nu finns det undantag förstås, som Bundsen & Idéhn när Sverige tog EM-brons 2014 och kanske Polen i år, för Szmal har inte varit vad Szmal har varit.

Norge måste förmodligen ta en poäng av Frankrike fortfarande för jag tror inte att man får hjälp av Kroatien i matchen därpå.

Jag tror inte Norge fixar det tyvärr.

Så i slutänden kan det bli så att det ”bara” blir en OS-kvalplats för Norge: detta efter att man besegrat Kroatien, Polen och Vitryssland och spelat oavgjort mot Makedonien samt förlorat mot Frankrike (och Island men den matchen räkandes ju bort).

Sverige kan också ha knipit en OS-kvalplats på onsdag kväll: detta efter att besegrat Ungern (och Slovenien men den matchen räknades ju bort) och spelat oavgjort mot Ryssland samt förlorat mot Tyskland, Spanien och Danmark.

Viss skillnad det.

Och ovanpå alltihop hamnar Sverige i så fall i en lättare OS-kvalgrupp.

Så här ser kvalgrupperna ut just nu (och så får ni alla förutsättningar också, signerade presschefen och ”Handbollsgöken” Daniel Vandor):

Sverige ska alltså in i grupp 2 som ”Europeiskt lag. Näst bästa icke OS-kvalklara lag i EM”.

Kvalgrupperna kommer nästan garanterat att inte se ut så här när det kommer till de europeiska lagen på de båda översta platserna i respektive grupp. De europeiska lagen kommer rotera lite. Vinner Spanien EM eller förlorar finalen mot Frankrike så plockas Spanien bort härifrån och så ska alla europeiska lag utom Polen (de är så att säga före Spanien på VM-platserna) rotera ett hack motsols. Slovenien går då in i grupp 2, Tyskland i grupp 3, Kroatien kvar i grupp 3 men upp ett hack på Danmarks plats och Danmark går in i grupp 2. Därmed är det en plats tom i grupp 1 (Sloveniens). Där stoppar vi in Makedonien, som får den som VM-nia.

Vinner Danmark EM eller förlorar finalen mot Frankrike så plockas Danmark bort härifrån och så ska alla europeiska lag utom Polen och Spanien (de är så att säga före Danmark på VM-platserna) rotera ett hack motsols. Slovenien går då in i grupp 2, Tyskland i grupp 3, Kroatien kvar i grupp 3 men upp ett hack på Danmarks plats som är tom. Därmed är det också här en plats tom i grupp 1 (Sloveniens). Där stoppar vi in Makedonien, som får den som VM-nia.

Vinner Polen EM eller går till final mot Frankrike så roterar samtliga europeiska lag (Spanien till grupp 1, Danmark till grupp 2 osv).

Allt tyder ju nu på att Polen, Spanien, Danmark eller möjligen Tyskland vinner EM eller förlorar finalen mot Frankrike.

I alla dessa fall flyttas Slovenien till grupp 2 – Sveriges grupp (om vi går till OS-kvalet). Det är helt okej, om det skulle bli så. Sverige, Slovenien, Iran och Spanien eller Danmark. Två lag vidare så det räcker att slå Iran och Slovenien.

Tuffare då för Norge som går in i grupp 3 och får Bahrain (men det kan ju kvitta) och Kroatien samt Danmark eller Tyskland.

Men den stora vinnaren är förstås Makedonien som i kraft av VM-nia går rakt in i grupp 1 i stället för Slovenien och bara behöver klara av Chile och ett afrikanskt lag.

Som jag skrev redan efter första matchen mot Tjeckien under uppladdningen: Sveriges kryss mot Egypten i stället för seger i VM kan stå oss oerhört dyrt. Hade Sverige vunnit mot Egypten hade vi fått en plats i kvalgrupp 1 och det är i princip lika med en OS-plats.

***

Frågade Anders Eggert, 33, i dag om Rio är hans sista chans till OS-medalj.

– Nej, jag har satt upp OS 2024 som slutmål.

Han menade det. Debuterade i landslaget 2003.

***

Om ni inte läst min stora intervju med Staffan Olsson i dag så kan ni göra det här.

Men den gör sig ännu bättre i tidningen, där redigeraren Andras Frimmel gjorde ett grymt jobb:

Och ni missade väl inte uppslaget i går med legenderna på EM-bänkarna: 20 gamla storspelare är förbundskaptener, assisterande förbundskaptener eller målvaktstränare i EM.

***

Niklas Landin tokhyllade två gamla svenska målvaktshjältar efter sin stormatch mot Spanien.

***

Pratade med en tredje gammal svensk målvaktshjälte i dag – Mats Olsson. Vi pratade om Landin, Hansen och Lukas Nilsson bland annat.

Mycket skyttesnack alltså och Olsson menade att det har varit väldigt bra distansskytte i detta EM. Han tycker sig se en trend, att lagen, topplagen framför allt, skjuter mer och bättre utifrån igen. Av topplagen, sa han, är det väl bara Spanien som inte har så tungt niometersskytte och inte spelar för det så mycket.

Varför har det blivit så här, frågade jag.

– Skyttarna har utvecklat sin skotteknik och börjat kunna skjuta över försvararen igen och få bollen på mål ändå, sa Olsson. 

Intressant.

Andreas Cederholm fick inte spela mot Ryssland, visade det sig nu. I varje fall inte i andra halvlek.

Nu har man visserligen tre vilodagar men frågan är om han hinner bli spelklar mot Danmark.

Sverige gör förstås inte ett sista byte till den matchen men det kan vara läge att flyga ner nån till sista matchen mot Ungern om Cederholm inte är säker på spel typ i morgon. Har det inte hänt något med målvakterna på morgonen på onsdag inför matchen mot Ungern klockan 16 kan man göra sista bytet.

***

– Det är helt sinnessjukt, sa Joakim Hykkerud när jag pratade med norrmannen efter den mäktiga segern mot Polen.

Artikeln har ni här.

Men vad som är ännu mer sinnessjukt är att Norge kan missa semifinal trots att man vinner mot Makedonien, står på full pott inför sista matchen och förlorar den mot Frankrike.

Emil Berggren redde ut det där för mig på twitter och vi kan sammanfatta det med de här tweetsen:

Norge kan alltså vinna fyra raka matcher mot Kroatien, Vitryssland, Polen och Makedonien men missa semifinal för att man förlorar den sista matchen… mot Frankrike!

Sinnessjukt!

Men än en gång: så raffinerat är EM:s spelsystem.

***

Sverige har, som ni vet, tre vilodagar i rad nu. Har aldrig hänt i ett mästerskap.

– Jag minns när vi vann EM i Kroatien. Då spelade vi åtta matcher på elva dagar. Det här är ju rena fotbollsmästerskapen, sa Ola Lindgren när vi pratade på den lilla pressträffen utanför det spa som laget besökte i dag.

Nu blir det åtta matcher på 17 dagar i stället för de som går hela vägen till final och spelade premiär den 15 januari.

***

Nämnde ju tidigare i dag att doktor Jerrhag berättade hur spelarna först inte hade koll på vad poängen mot Ryssland betydde.

Ola Lindgren beskriver det mer målande:

– Jag var på dem: ”Vad är det med er? Vi ska ju jubla och skrika”. När jag kom in i omklädningsrummet var det helt tyst. Jag sa till dem: ”Grabbar! Kom igen! Vi ska ju hoppa i ring. Det är en bonuspoöng som höll hos kvar”. Det var ingen som fattade.

Fick du ihop ringen då?

– Nej, haha. Men det hade liksom blivit en efterhandskonstruktion. 

Att Thomas Sivertsson fick sparken slog ner som en bomb i eftermiddags. Just när vi trodde att vi skulle få en lugn eftermiddag/kväll med tre dagar till match.

Det blev fullt race och jag har snackat med de flesta inblandade.

Här förklarar förbundet genom landslagschefen Lasse Tjernberg varför de tog beslutet.

Här ger Johanna Ahlm sitt stöd till Thomas Sivertsson, som också uttalar sig.

Och så har jag skrivit en tyckare (se längre ner).

Måste vara bittert ändå för Sivertsson, även om han givetvis inte gav sken för det alls. Få gå med månader kvar till OS-kval, OS och hemma-EM.

Här min tyckare:

WROCLAW. Har spelarna för mycket makt i damlandslaget?
Frågan är befogad.
Men det är förbundet som fattar besluten.
Det klokaste de kan ta nu är att se till att behålla Thomsen året ut i alla fall.

Jag tyckte inte det då – timmarna efter VM-uttåget.
Och jag tyckte inte det fram till klockan 15 i dag heller.
Att Thomas Sivertsson skulle få gå med mindre än två månader till OS-kvalet.
Men när det stod klart att det är just Helle Thomsen som tar över så kan jag köpa det.
Och jag utgår från att man hade ett ja från Thomsen innan man gav Sivertsson sparken. Annars hade det varit vansinne att göra sig av med den enda röda tråden i damlandslagets ledning (Sivertsson har varit med sedan Per Johanssons tid i olika roller) så tätt inpå det oerhört viktiga OS-kvalet och sätta in ett helt nytt namn.
Min, och säkert många andras, omedelbara tanke var: jaha, nu har spelarna trilskats och gnällt igen, återigen skjutit över allt ansvar på förbundskaptenen för ett misslyckat mästerskap eller kval, hotat med att sluta i landslaget om han inte fick sparken och krävt att deras favorit skulle ta över.
Det var ju såg det gick till för två år sedan när Klingvall rök och Sivertsson och Thomsen tog över.
Men jag litar på Johanna Ahlm när hon säger att det är något helt annat den här gången.
Visst, jag har bara Ahlms uppgifter ”on the record” från spelarhåll att gå på i nuläget. Men Ahlm brukar säga vad hon tycker och jag pratade med henne också direkt efter att Klingvall fått sparken. Då lät det helt annorlunda och hon pratade om att det var enda lösningen.
Landslagschefen Lasse Tjernberg kör visserligen rätt mycket ”inga kommentarer” men säger också att det inte bara handlar om vad spelarna tycker. Men det är klart att han säger det.
Självklart att kritiken funnits där i utvärderingarna från VM och den måste väga tungt. Men jag är helt övertygad om att det inte handlar om något spelaruppror den här gången.
I stället menar Ahlm att det är spelarna som ska ta ansvar för den misslyckade prestationen den här gången. Och det är förstås rätt och känns skönt att höra.
Sedan är det förbundet som fattar besluten och tar ansvar för dem.
Det gör man definitivt den här gången.
Men med det följer också att man tar ansvar för damernas hela 2016, som är det viktigaste året i svenska damlandslagets historia då det förutom ett OS kommer ett hemma-EM i december.
Och det enda sättet att göra det på nu, efter att sparkat Sivertsson, är att se till att Helle Thomsen stannar kvar i varje fall året ut (om man går till OS). Sedan kan en ny tideräkning ta sin början för det här landslaget.
Jag frågade Helle om hon kan tänka sig fortsätta men fick inget riktigt svar på det.
Nu är hon en person med väldigt stark vilja som gärna och ofta verkar gå sina egna vägar – men inte kan det väl finnas på kartan att hon efter ett lyckats OS-kval skulle tacka nej till ett OS med några få månader kvar?
Hon är ”Mrs FC Midtjylland” och släpper säkert inte det jobbet där. Men dubbeljobba ett halvår klara både hon och klubben.
Ordförande Vestberg får helt enkelt öppna plånboken rejält och ge henne ett erbjudande hon inte kan tacka nej till, vid sidan av äran att leda ett landslag i ett SO och ett hemma-EM.
För ännu ett förbundskaptensbyte med ett fåtal månader till OS-uppladdningen inleds skulle vara oansvarigt av förbundet i detta läge.
***
Att processen gått snabbt stod klart för mig när Thomsen berättade att hon inte visste när man skulle samlas eller vilken ordning man möter lagen i OS-kvalet.
– Jag hade bara några sekunder på mig att bestämma sig, sa hon.
Det var nog en liten överdrift i och för sig.
***
Men Sverige har svårt att få till träningsmatcher inför OS-kvalet. Alla europeiska lag är upptagna med EM-kval när Sverige samlas för uppladdningen och Sydkorea och Brasilien kunde inte ställa upp tydligen.
Nu kan det bli aktuellt att spela träningsmatch mot herrjuniorer.
Men man har en träningsmatch mot Tomas Rydes Rumänien inbokad just innan man åker till Ryssland och OS-kvalet.

Spelarna har verkligen ingen koll.

Jag hade ju ett resonemang för något inlägg sedan om hur anmärkningsvärt dålig koll spelarna hade på förutsättningar och kommande matcher och jag misstänkte att det var mer som de sa utåt bara för att slippa följdfrågor och spekulationsfunderingar.

Men under dagens fotbollsmatch i matcharenan med ledare och journalister så berättade läkare Jerrhag att spelarna verkligen inte vet.

– De förstod inte i går direkt efter matchen hur viktig poängen var. Ola fick gå runt och berätta för alla, sa Jerrhag.

Jag noterade också, när jag kastade en blick över min dataskärm och ner på planen direkt efter slutsignalen, att ingen av spelarna jublade direkt.

– Vi hade bara pratat om hur viktigt det var att vinna matchen. Det var det enda som fanns., sa Jerrhag.

***

Visst kan man tycka att landslaget gnäller över både det ena och det andra när det kommer till spelschema och liknande saker och att man har sina konspirationsteorier. Men vi i pressen är inte sena att haka på och göra rubriker av det. Men faktum är att EM-systemet är väldigt raffinerat och öppnar för sådana här teorier.

Tobias Karlsson hade en sådan direkt efter matchen i går där han fruktade att Spanien bokstavligen ville lägga sig mot Ryssland för att man inte ville vinna gruppen utan sluta tvåa och få Polen i stället för Frankrike i en semi (går både Polen och Frankrike rent nu i mellanrundan så vinner Polen den gruppen på inbördes på Frankrike). Men efter att dubbelkollat det där så kom jag fram till att det läget kan nog inte uppstå, att Spanien tjänar på att förlora matchen mot Ryssland för att bli tvåa i stället för etta. Det ”valet” kommer de nog inte få. Vinner Spanien mot Danmark (och Ungern förstås) så vinner de gruppen. Förlorar de mot Danmark (och vinner mot Ungern) så blir de tvåa. Det betyder, som jag konstaterade i artikeln i går kväll, att det däremot ser ut som Spanien inte kommer att ha något att spela för mot Ryssland (om inte Tyskland besegrat både Ryssland och Danmark och därmed hotar Spanien om en andraplats i gruppen). Men det är en annan sak än aktivt vilja lägga sig för att man vinner fördelar på det.

Ja, det är många om och men. Nu låter vi lagen spela om det någon omgång till och återkommer. Jag utgår från att ett eller två oavgjorda resultat i den här soppan skulle ställa till det rejält för spekulationerna.

Men i sammanhanget ska vi inte glömma att Sverige också dragit stora fördelar av systemet genom åren. Minns hemma-EM 2002 när man lägligt nog förlorade sista matchen i mellanrundan mot Danmark för att få Island i stället för Tyskland i semifinalen. Det var inte så snyggt gjort kanske, men fullt tillåtet.

***

Fotbollsmatchen i förmiddags blev ingen match mellan ledare och media. För det var ledarna för få nämligen. Vi fick blanda lagen lite.

Det ena laget bestod av de som står upp på lagbilden (minus ”dansken” längst ut till höger som tillhörde de sittande), det andra laget bestod av de som sitter på huk.

Det stående laget, undertecknads lag, vann huvudmatchen klart, dock med en spelare mer.

Det sittande laget vann sedan den andra, korta matchen då vi började om från 0-0 och vi i det stående laget tappade en gubbe.

I övrigt kan vi konstatera att…

…Expressens Nicolinn ”Der Bomber” Nilsson nog blev skyttekung.

…TV4:s Patrick Ekwall mest gnällde på vår ”dödgrävarfotboll”.

…vår polack i laget, ”Boniek”, var hetast på de där långbollarna och petade in de flesta.

…läkare Jerrhag var nyttigast på plan.

…”dansken” i andra laget var mycket säker i positionsspelet (han var på sin vänsterkant, punkt).

…presschef Daniel Vandor tog slut.

…TT:s fotograf Fredrik Sandberg halkade runt i sandaler och var viktigare för vårt lag än någon förstod. För när han satte sig på bänken rasade allt.

Ungefär så.

Det här laget gör inte det lätt för oss som ska skriva texter på slutsignal.

I var och varannan match (egentligen i alla utom premiären för där gick chansningen på segertext hem) har man först börjat skriva en blixttyckare i paus åt det håll det lutar (seger i går) för att sedan gå över och skriva en åt det andra hållet (förlust) och till slut sitta och hålla två texter ”varma” sista tio minuterna av matchen. Och så slutar det med kryss…

Får erkänna att jag inte hade en text på oavgjort i går så det fick bli seger-varianten med några smärre ändringar och det syntes säkert; att det var en text som egentligen utgick från seger alltså.

Och till skillnad från när fotbollslandslaget till exempel spelar, då man har en halvtimme på sig efter matchen innan spelarna kommer till den mixade zonen, så kliver de här spelarna rakt ut från planen efter matchen och in i den mixade zonen. Då ska man vara där. Som tur är så är det nära mellan pressläktaren och mixade zonen här i Wroclaw.

***

Längst ner i det här blogginlägget har ni min tyckare som jag i varje fall fick lite mer tid att skriva i natt efter att de vanliga artiklarna var skrivna. Bland annat den om att Sverige fruktar spansk ”läggmatch”, men den har ni väl sett.

***

Det var mycket Johan Jakobsson efter matchen förstås.

Men vi ska inte glömma Mattias Zachrisson och hans underjamare med 53 sekunder kvar.

Typiskt, Zacke.

Som jag skrivit förr: Mattias Zachrisson = herrarnas Nathalie Hagman.

***

Dibirov!

***

Andersson och Appelgren tog tre ryska straffar. Avgörande!

***

Sportbladets läsare har fått rösta på vem som är deras favorit i landslaget.

Man får säga att Jerry Tollbring hann göra intryck på sina 39 sekunder.

Eller så ställer man sig frågan: hur många Tollbringare finns det?

***

Det här missade jag totalt under matchen och när redaktionen i Stockholm hade publicerat det var den mixade zonen över för längesen. Därför inga frågor till Lindgren/Olsson om kritiken från Frändesjö.

***

Plusbetygen (inte så lätt att sätta i kväll heller):

Mattias Andersson +++
Mikael Appelgren ++
—————-
Jonas Källman +++
Fredrik Petersen ++
Victor Östlund +++
Philip Stenmalm ++
Lukas Nilsson ++
Jesper Konradsson ++
Johan Jakobsson ++++
Niclas Ekberg +++
Mattias Zachrisson +++
Andreas Nilsson ++
Jesper Nielsen ++
Tobias Karlsson ++

***

I dag ska spelarna slippa träna och åka till ett spa.

Presschef Vandor skickade av den anledningen med några bilder i sitt nattmejl på hur det såg ut när landslaget gick på spa för 19 år sedan under VM i Japan:

***

Tidningstyckaren:

WROCLAW. Hans generation försvann.
Ett tag trodde vi nog att Johan Jakobsson också hade gjort det.
Men i sitt femte mästerskap har han fått tyst på oss tvivlare.

Ola Lindgren i VM-finalen 1990.
Stefan Lövgren i EM-finalen 1994.
Peter Gentzel i VM-finalen 1999 och EM-finalen 2000.
Vi har haft våra ryssdödare genom åren.
Nu kan vi lägga ett nytt namn till raden även om det här inte var en mästerskapsfinal:
Johan Jakobsson.
I går fick göteborgaren sitt stora landslagsgenombrott – snart 29 år gammal och i sin 97:e landskamp.
Jakobsson har spelat OS, VM och EM – det första mästerskapet redan 2009 – men det är först här på EM i Polen som han faktiskt fått sitt stora, internationella genombrott. Jag vill nog påstå det trots att han spelat flertalet säsonger i Champions League och gick till de då regerande Champions League-mästarna Flensburg sommaren 2014. Där har han dock haft en tung tid med mycket skador och lite speltid.
Vi har sörjt Oscar Carléns alldeles för tidiga adjö till handbollen på grund av skador. Vi har bett Kim Andersson komma tillbaka. Vi har önskat att Albin Tingsvall skulle ha valt handbollen före psykologistudierna. Vi har tvivlat på Johan Jakobsson.
Men Jakobsson har på EM, inte minst i går, visat att vi inte står och faller med högerniorna som inte vill eller inte kan spela i landslaget.
I går sköt han Ryssland sönder och samman – från kanten, från 14 meter, från åtta meter och från 4,5 meter upp i luften. Sex mål före paus och tre efter, varav det sista räddade en mycket viktig poäng i detta EM som för Sverige bara handlar om den där OS-kvalplatsen.
Det är som Jesper Konradssons bror Kim twittrade mitt under matchen:
”Jacobssons hoppskott är lika vacker och elegant som Federers backhand.”
Lika vackert var inte hans försvarsspel. Men det var den självkritiske, vältalige göteborgaren, med en examen i maskinteknik från Chalmers, själv inte sen med att såga.
***
Jakobsson kom fram som en stor talang.
År 2007 var han med och tog UVM-guld i Makedonien och togs ut i turneringens all star team trots att han var ett år yngre än de flesta.
Detta UVM-guld var ljuset i svensk landslagshandbolls mörkaste period de senaste 35 åren. Sverige hade missat två raka mästerskap, EM 2006 och VM 2007. Nu hade man fått fram en talangfull generation som skulle bilda stommen i framtidens a-landslag.
Så blev det inte.
Inte alls.
Den enda i EM-truppen från denna gyllene generation är Johan Jakobsson. Johan Sjöstrand hade också varit här om han hade velat.
Bara tre spelare (Andreas Palicka är den tredje) av de 14 u-världsmästarna tog sig in i a-landslaget och fram till detta EM var Sjöstrand den ende med en nyckelroll.
Det kan jämföras med gänget som vann UVM 2003 med spelare som Kim Andersson, Jonas Larholm, Fredrik Petersen och Lukas Karlsson.
I den här EM-truppen är Johan Jakobsson ensam om att vara född åren 1984-87.
Han är den ende från generationen som faktiskt försvann.
Men med tanke på att Jakobssons stora landslagsgenombrott kommer först nu så kanske det inte är kört för Emil Berggren, Charlie Sjöstrand, Viktor Fridén och de andra u-världsmästarna från 2007 ändå.
***
Men Jakobsson var ingalunda ensam om ett haltande försvarsspel i går. Det läckte lite överallt och Ryssland fick göra mål från positioner som svenskarna inte alls ville eller hade tänkt sig.
Tobias Karlsson drog tidigt på sig två utvisningar och de kanske hämmade honom i andra halvlek. För inte ens kapten Karlsson stod att känna igen riktigt.
***
Det finns en hel del att kritisera i det här laget, som övertalsspelet (0-0 i spel 6-mot-4 i nästan två minuter…brrr) och de alldeles för få kantutspelen (fortfarande) för att nämna ett par saker.
Men moralen gå det inte att klaga på.
För fjärde matchen i rad vann Sverige de sista tio-tolv minuterna.
Det har räckt till tre poäng, som borde varit en till, antingen mot Tyskland eller mot Ryssland.
Då hade OS-kvalplatsen varit klart mer inom räckhåll.
Sverige har det fortfarande i egna händer när man går in till matchen mot Danmark på tisdag (om Ryssland förlorat mot Tyskland på måndagen, med det ska man ha gjort).
Men Sverige lär inte rubba Danmark utan tyvärr ser det ut som Ryssland kommer att kunna spela på Sveriges resultat i hela gruppspelets allra sista match på onsdag – mot ett Spanien som inte behöver vinna den utan kan vila spelare.
Jag gillar det inte.
***
Samtidigt är det som Mattias Andersson säger:
– Det känns som vi har större chans på OS-kvalplatsen nu än när vi åkte hit.

Det hanns inte med någon blogg i går mellan alla träningar, pressträffar, farande där emellan, poddande och skrivande.

Får försöka ta igen det nu lite grann.

***

Podden, ja.

Den har ni väl inte missat?

Annars får ni lite om innehållet här:

Norge är EM:s stora skrällag och Sverige är vidare.
Vad kunde då vara mer naturligt än att riva av en blogg med Kent-Harry Andersson – poddens inbäddade professor i den norska truppen.

Kent-Harry är som vanligt optimistisk.
”Jag tror på semifinal”, säger han och pratar då om Norge.
Ja, han tror till och med att Sverige kan blanda sig i semifinalplatserna (med flyt med övriga resultat) om man går rent nu.
”Att Sverige slår Ryssland och Ungern är jag helt övertygad om. Men jag tror även att man kan besegra Danmark.”
Professorn var imponerad av Sverige i går.
Hör också om hans roll i det norska laget, hur han är med i omklädningsrummet i paus och använder olika hjärnhalvor i olika halvlekar.
Vi snackar också:
…OS-kval förstås.
…tron på Norge i framtiden.
…Lukas Nilssons bakfylle-utspel: ”Han är från Ystad, då kan man säga så”.
…om hur Kent-Harry och Gunnar Blombäck var med i Sveriges omklädningsrum under Bengt Johanssons tid.
…om vilka som går till final.
…en del annat under en rivig halvtimme.

***

Pratade en bra stund med Ola Lindgren i går och vi kom in på förutsättningarna. Lindgren, som klurar rätt mycket på sånt här, hade kommit fram till att det till och med kan räcka med en seger mot Ryssland för att knipa en OS-kvalplats. Sverige skulle alltså inte behöva slå Ungern i sista matchen (eller Danmark för den delen).

– Det är helt otroligt, sa Lindgren tre gånger om angående läget Sverige ”tilldelats” trots att man står på noll poäng nu.

Gjorde en artikel på det som ni kan läsa här:

***

Vi dundrade på med fem sidor inför ödesmatchen:

Allt ligger inte ute på nätet ännu men det kommer.

Jag kan i varje fall länka till den längre intervjun med Lukas Nilsson, som utan tvekan blivit ett ”house hold name” där hemma, som går över ett uppslag i dag.

Kolla gärna in de lite annorlunda frågorna under själva intervjun. Där får man veta ännu lite mer om 19-åringen.

***

Sverige bötfälls för att spelarna hade olika färg på vadskydden mot Spanien. 600 euro = 5600 kronor.

Som ni ser på bilden till artikeln hade man samma skydd mot Slovenien men då blev det inga böter. Då var det fokus på Nielsens armbågsskydd från paragrafryttarna i EHF.

Sedan är ju Gaser duktigt nere med handen. Men det är det inga böter på – än så länge (eller vad vi vet).

***

Det ska bli mycket intressant att se det här laget gå in i en match med kniven på strupen för första gången.

Det blir en ny upplevelse för detta ”nya” landslag. Slovenien besegrade man i premiären som underdogs och den segern skulle visa sig räcka till mellanrundan. Man behövde varken slå Tyskland eller Spanien och det visste man när man gick in till matcherna.

Hur reagerar spelarna på den utmaningen i kväll?

Min känsla är att Sverige ändå vinner. Men det kommer att krävas en topprestation av det här laget.

***

Fick se en liten stund på Rysslands träning i går kväll. Jag har nog aldrig sett en rysk träning i en lagsport som präglats av sådan glädje och go stämning.

Det var heller ingen blaj-träning utan när vi stod och tittade var det tvåmålsspel. Vid mittpunkten stod förbundskapten Torgovanov och dömde med ett leende på läpparna hela tiden och glada tillrop. Han var som en mysfarbror.

***

Fick till i dag användning av mitt möte med Torgovanov (och Ola Lindgren) i Halmstad i november. Sidan 1-3 kör vi, som ni ser ovan, rätt hårt på det klassiska mötet med Ryssland. Tänk att man möttes i tio stora semifinaler eller finaler i OS, VM och EM mellan 1990 och 2000. De flesta av dem har blivit klassiker. Man vann fem var (Sveriges siffror först):

OS 2000 Final 26-28 Ryskt guld
EM 2000 Final 32-31 Svenskt guld
VM 1999 Final 25-24 Svenskt guld
EM 1998 Semifinal 27-24 Svenskt guld
VM 1997 Final 21-23 Ryskt guld
EM 1996 Semifinal 21-24 Ryskt guld
EM 1994 Final 34-21 Svenskt guld
VM 1993 ”Semifinal” 20-30 Ryskt guld
OS 1992 Final 20-22 Ryskt guld
VM 1990 Final 27-23 Svenskt guld

Har satt citationstecken runt ”semifinalen” i hemma-VM 1993 då det inte var en semifinal på papperet. De två bästa lagen i någon slags mellanrunda gick då direkt till final. Men Sverige och Ryssland möttes i den sista matchen i detta gruppspel så i praktiken var det en semifinal i allra högsta grad. Vinnaren gick till final.

Det slog mig nu att inte en enda gång fick ryssarna spela på hemmaplan. Sovjetunionen/Ryssland har faktiskt aldrig arrangerat ett VM eller EM i handboll. OS 1980 är enda gången de haft hemmaplan.

***

***

Men i damernas OS-kval får de hemmaplan. Det står nu klart att Astrakhan nere vid Kaspiska havet blir spelort för Sveriges OS-kval i mitten av mars. Tanken är att Sportbladet ska vara på plats – förstås.

***

Hör Jonas Källman beskriva Sveriges märkliga spelschema i mellanrundan på sitt sätt. Obetalbart:

Källman spelschema

***