Artikeln om Tobias Karlsson och regnbågsbindeln har spridits över handbolls-Europa.

Karlsson har hyllats mycket och stort för sin manifestation, vilket är fint och det ska han förstås. Men den har väckt mycket avsky – ja, rent hat – också, vilket är lika obegripligt som otäckt och avskyvärt.

Min uppföljning med reaktioner och Karlssons reflektioner hittar ni här.

Här är lite av mejlskörden som jag fick timmarna efter publiceringen. Tänk då vad som kommit till förbundet med adress Karlsson samt vad en del ger uttryck för i kommentarer på sociala medier. Det är som Karlsson säger:

– Jag kan bara föreställa mig hur en del människor har det i sin vardag i Sverige och andra länder.

Exempel från min mejlbox:

Enligt BIBELN GUDS HELIGA ORD SÅ ÄR HOMOSEX STOR SYND O SKAM

/Thomas Risberg

Snack med Ola Lindgren efter fiaskogenrepet hittar ni här. Där besvarar han bland annat frågan om att byta ut någon spelare i truppen.

Skrev ihop en tyckare också med tanke på hur alarmerande dåligt det ser ut just nu:

Tre raka förluster.
Tre raka genomklappningar.
Jag kan inte se Sverige ens ta en poäng i EM.

För dem som älskar att slå ur underläge så peggar jag verkligen upp nu:
Efter de här tre matcherna nere i spanska Irun kan jag inte se Sverige ta ens en ynka poäng i EM i Polen.
Jag brukar inte ge så mycket för träningsmatcher i handboll. Lagen testar uppställningar och spel, man coachar sällan stenhårt för att vinna matcherna, det är ofta väldigt tätt mellan matcherna, spelarna kan sakna motivation i vissa matcher av olika anledningar och spelare sparas till viktigare uppgifter.
Därför vill man i regel inte dra för stora slutsatser av några träningsmatcher.
Men den här gången är det annorlunda – även om de flesta av kriterierna ovan är uppfyllda.
För mönstret är tydligt: Sverige har oerhört mycket att jobba på och lägstanivån är lägre än kanske någonsin.
Rasen är mer eller mindre bottenlösa och vi har fått ett i varje match i helgen: 0-9 mot Spanien, 1-10 mot Polen och 0-6 sista elva minuterna mot Brasilien.
Inte ens målvakts- och försvarsspelet, grundfundamentet för att det här laget ska ha en chans i matcher i EM, har generellt kommit upp i den nivå i fyrnationsturneringen som man kan kräva. Nu måste man jobba in i det sista med precis alla delar av spelet och det är, som Ola Lindgren sa när jag pratade med honom efter matchen, bråda dagar.
Sverige spelade redan klockan elva på söndagen för att kunna resa hem till Stockholm på kvällen. Nu gick inte det och i stället reser man i morgon. Det handlar inte om några långresor men det blir inte mindre stressigt i den här situationen av att två av de sista fem dagarna före EM-premiären är resdagar. Det blir inte många träningar kvar med tanke på hur mycket man har att jobba med.
Alla har vetat att Sverige kommer att få slita med det uppställda anfallsspelet i EM. Men det är som Lindgren säger: då måste man spela disciplinerat och noggrant; ett gnetspel där alla vet vad som ska hända så att man kan säkra hemspringen. Inte hasta i väg chansskott och stå för oprovocerade tekniska fel som under alldeles för långa perioder i de här matcherna.
Jag är också orolig för spelet mot offensivt lagda försvar. Lindgren pekar då på inledningen av matchen mot Brasilien där Sverige briljerade mot brassarnas 3-2-1. Men sedan fick man stora problem med Brasiliens utgrupperade försvar i andra, för att inte tala om hur det såg ut mot Spaniens aggressiva försvar där spanjorerna snodde bollar lite hur de ville.
Det här ser förstås slovenerna och tyskarna och räkna med att de gnuggar offensiva försvarsalternativ de kommande dagarna inför EM.
Sveriges enda riktigt bra halvlek i turneringen var den första mot Polen, ett Polen som spelade väldigt defensivt och traditionellt 6-0-försvar och hade noll koll på Lukas Nilsson till en början.
***
Polen förlorade för övrigt mot Spanien i ”finalen” i fyrnationsturneringen med…26-12.
På tal om träningsmatcher alltså.
***
Just nu känns det faktiskt som Sverige är närmare ett EM-guld i fotboll än i handboll. Och den känslan har i varje fall aldrig jag varit i närheten av.njorerna snodde bollar lite hur de ville.

I kväll mot Spanien kastades vi inte mellan hopp och förtvivlan. Det var bara förtvivlan.

Spanien är visserligen en guldkandidat i EM men det här var ju pojkar mot män. Herregud vilken klasskillnad. Sedan coachade visserligen Staffan Olsson inte för att stoppa raset i första halvlek utan höll sig till sin uppgjorda plan med två uppställningar som fick en kvart kvar. Men det är som han säger: man ska inte leta ursäkter efter en sån här insats.

Här är min text med snack med en besviken och bekymrad Olsson efter matchen.

***

Tung debut för Mats Olsson som coach på svenska landslagsbänken…

***

Att Lukas Nilsson inte fick spela när det såg ut så här kunde man ju höja ögonbrynen för. Han var dessutom ensam om att bänkas hela matchen.

Tänkte direkt att det handlar om att spanjorerna inte ska få känna på hur det är att ställas mot jokern Nilsson före EM-mötet.

Frågade Staffan varför Lukas inte spelade.

– Han kände av lårkakan från matchen mot Tjeckien lite. Han var med på träningen i förmiddags men i samråd med sjukgymnasten beslutade vi oss för att vila honom en dag extra.

Så det handlade inte om att Spanien inte skulle få känna på att ställas mot Nilsson innan ni möts i EM?

– Du har fått mitt svar.

Sa Olsson och hade det varit FaceTime hade jag nog fått se ett brett leende på min skärm.

***

Mitt under vårt samtal utbrast Olsson plötsligt:

– Fan! Jag hittar inte ut ur den här jävla hallen.

Lika vilse efter matchen som dina spelare i första halvlek?

– Nej, inte lika mycket. 

***

Kampen mot klockan för att få ihop det här fortsätter.

Staffan hade nog önskat att han haft lika mycket tid som föregångaren Bengan Johansson hade inför VM 1990 (från Tidningen Handboll 1989):

Nu är det inte 64 dagar just före VM utan 64 landslagsdagar totalt under säsongen. VM spelades i månadsskiftet februari-mars. Men vad har Olsson och Lindgren? 20 dagar totalt va? En vecka i november och knappt två veckor nu inför EM.

Johansson var ett år tidigare, i en intervju när han tillträdde som förbundskapten, orolig över att han inte skulle få tillräckligt med dagar:

”Tre veckor måste vara frilagda, höst som vår”.

Det ni!

Två knäck från handbollsfabriken i dag. Men inte så värst mycket handboll i dem:

Ola Lindgren har blivit pappa men missar kanske bara matchen mot Spanien i morgon. En bra ”utdelning” för landslaget med tanke på att det kunde dröjt en vecka till och han hade missat de första dagarna i Polen och kanske till och med EM-premiären.

Tobias Karlsson spelar i en regnbågsfärgad kaptensbindel i EM i ett Polen som sedan i fjol styrs av ett ärkekonservativt parti och där samkönade äktenskap inte är tillåtna. Bra, Tobbe! Och givetvis ska initiativtagaren Johan Jepson i Kristianstad ha den stora credden, precis som Karlsson noggrant poängterar. Själv noterar jag att artikeln blev väldigt läst och delad. Kul!

***

På tal om Ola Lindgren:

I tisdags hade ett pojklag vunnit ett besök på landslagets hotell i Helsingborg. De fick bland annat komma in i samlingsrummet där det spelas tv-spel. Där satt Lindgren, utan att spela dock eftersom han aldrig spelar, och någon (eller om det var Lindgren själv) slog i grabbarna att förbundskaptenen var rankad trea i Europa på Fifa.

Detta imponerade förstås på pojklaget som var på plats på matchen i Malmö på kvällen och då satt och skanderade ”Fifa-Ola! Fifa-Ola!”

***

I går var det medieträff med landslaget på eftermiddagen.

För egen del kändes det som lite av speed dejting. Jag satte mig på en barstol vid ett högt bord i lobbyn och sedan kom den ene efter den andra spelaren dit enligt ett av presschef Vandor (”Handbollsgöken”, ni vet) uppgjort schema. Jag rev av sex intervjuer på raken där.

***

Fahlgren + Almenäs = sant slog ner som en bomb. Också hos en del spelare i landslaget tydligen.

Jag satt och spekulerade med några av dem hur de hade träffats. En teori var att Fahlgren kan hängt på Let’s Dance-inspelningarna och suttit i publiken under hela förra inspelningssäsongen när han ändå gick knäskadad. En annan var att ”Hubbe” Sjöstrand haft ett finger med i spelet, eller att han är länken: Almenäs – trav – Hubbe – Melsungen – Fahlgren.

Jag hade väl kunnat ringa Fahlgren och fråga egentligen. Men ibland kul att spekulera. Det är sedan gammalt.

***

Han är bra på att slänga käft, Zacke.

Kommer alltid förbi med någon vass kommentar.

***

Visste ni förresten att Markus Olsson utsågs till VM:s tredje snyggaste spelare i fjol?

Det där var ju nämnde Fahlgren och Lukas Karlsson inne redan på i början av VM när de berättade det vi ”inte visste” om spelarna i landslaget (plusinlåst) och beskrev Olsson så här:

Landslagets svärmorsdröm. Det finns inget ont i honom. Han uppför sig alltid korrekt, hälsar fint, ler, är väluppfostrad och ser bra ut. Han är landslagets kvinnomagnet helt enkelt.

Det var för övrigt Markus farsa Nanne, tillika landslagets fysansvarige, som berättade för mig om utnämningen i ett samtal om vem grabben hade fått sin otroliga fysik från.

Nanne menade att han bidragit mer till Markus yttre än till de snabba muskelfibrerna.

Med glimten i ögat ska tilläggas.

***

Kent-Harry och jag hade tänkt spela in podd i dag men i sista stund beslutade vi oss för att vänta till måndag.

Anledningarna är tre:

Mer praktiskt rent logistiskt.

Vi är lite närmare EM.

Vi har fler matcher med lagen ”i ryggen”. Professorn befinner sig just nu i Paris med ”sitt” Norge som möter Frankrike (stryk i kväll med 26-27 efter sju mål av Björnsen), Danmark och Qatar torsdag-söndag.

***

Har ni noterat att TV10 och Viaplay sänder Sveriges fyrnationsturnering i Spanien fredag-söndag? Om inte annat har ni det nu.

Man kastas lite mellan hopp och förtvivlan med det här landslaget inför EM.

Jag var rätt pessimistisk efter att truppen togs ut och lite mer positiv inför uppladdningen efter att snackat runt med folk och sett hur tyskarna drabbats av den enda skadan efter den andra. Men nu, efter de två landskamperna mot Tjeckien, måste jag tillstå att det känns sådär igen. Man har väldigt mycket att jobba med, framför allt på niometer – som väntat i och för sig.

Förbundskaptenerna går en kamp mot klockan för att få ihop det uppställda niometersspelet så mycket som möjligt till EM på de här dagarna, träningarna och matcherna man har till sitt förfogande.

Då ser det onekligen lite märkligt ut att Linus Persson och Helge Freiman, två spelare som inte ska vara med i EM och lämnar truppen i dag (helt enligt planerna), får så mycket speltid som i går. Men enligt Staffan Olsson handlar det om att belastningen blir för tung på de andra niometersspelarna då man tränar rätt tungt mellan matcherna och har tre matcher på tre dagar fredag-söndag. Kanske är det så och vi får väl lita på att Olsson/Lindgren gör rätt här.

***

Efter tre lårkakor på samma ställe i den första matchen mot Tjeckien fick Lukas Nilsson en fjärde (på samma ställe) tidigt i matchen i går och fick vila resten. Ingen fara för matcherna i Spanien dock.

– Men trist då jag hade en släkting här som aldrig har sett mig spela, sa Nilsson direkt efter matchen varpå han gick upp på läktaren och bad om ursäkt till släktingen.

***

På tal om Nilsson skrev jag ett knäck i går om hur typ ”alla” Europas toppklubbar jagar honom. Nilsson pratar befriande ärligt om olika klubbar, sina tankar och sin syn på framtiden.

Han tackade alltså nej till Barcelona i somras. Och Alfred Gislason himself ringde Nilsson för någon månad sedan. Flensburgs intresse lär inte ha svalnat efter den här hösten och Kolding vill ha honom.

Men vad som kommer bort lite i artikeln, eller snarare rubrik och ingress, är att Nilsson ju i princip garanterar att han spelar i elitserien en säsong till. Ett glädjebesked både för Ystad och vi som följer elitserien i stort. Kanske inte lika kul för motståndarlagen dock…

***

Om det var avslaget på plan i går – vad ska man då säga om inramningen?

Det kom bara 1386 personer till Malmö Isstadion. Bedrövligt och jag gjorde en artikel på publikfiaskot – efter att twittrat ut en bild på tomma läktarsektioner och frågat varför man lägger handbollslandskamper i Malmö.

Presschef Vandor var snabb att svara att det kom 8500 till Malmö Arena när Sverige mötte Danmark i en motsvarande landskamp i fjol och drygt 6000 mot Ryssland i Malmö Arena för två år sedan.

Men då ter sig bara gårdagens publiksiffra än mer obegriplig. För publiken kommer väl inte för att det är en speciell arena? I varje fall kan inte skillnaden bara handla om lokalen, eller?

Vad gjorde man i Malmö 2015 och 2014 som man inte gjorde i år?

Nej, en stor besvikelse efter de publikfester man upplevt det senaste året i Kristianstad, Växjö och Jönköping (finns säkert fler exempel).

***

Snackade lite med Zachrisson och Petersen i går.

På direkt fråga om de känner oro var laget står och vilken nivå man kommer att komma upp i till EM svarade båda ja.

Nu väntar andra värdemätare i Spanien fredag-söndag: Spanien, Polen och Brasilien.

– Spelar vi så här förlorar vi de matcherna med 15 bollar, sa Petersen.

***

Zachrisson var vass efteråt om publikfiaskot:

– Det här blir Petersens vardag nu, flinade han.

***

Angående ryktet om Chema Rodriguez till Kolding, som jag skrev om häromdagen, vill jag göra ett tillägg (inte minst då mitt blogginlägg satte ny fart på ryktena i Danmark): det kan ha varit så att min källa faktiskt hade fått det från danska ”oraklet” Rasmus Boysen på twitter.

Min källa kunde (kanske till och med borde) ha haft andra ingångar i den här frågan men efter att dubbelkollat, när det stod klart för mig att Boysen twittrat om ryktet några dagar tidigare, så kan källan alltså ha fått det från Boysen.

Ryktet är fortfarande giltigt, som rykte i alla fall, men de olika källorna kanske inte är så många i slutändan ändå. Sorry för det, men ibland kan det bli så när allt snurrar runt.

En typ av tyckare här i bloggen efter Tjeckien-matchen:

Veteranen återigen bäst i en ”sketen” träningslandskamp.
Taskig tajming på niometer emellanåt.
Bra sexmetersspel.
Målvakts-, försvars- och kontringsspelet är vapnet.
EM-uppladdningen blev rätt mycket som väntad.
Men det här ska handla en del om ett kryss mot Egypten för ett år sedan som kan bli ödesdigert.

Det är svårt att inte kalla Mattias Andersson för något annat ett fenomen numera.
Här går han in den första av fem träningslandskamper inför ännu ett mästerskap – 37 år gammal, given målvaktsetta i EM, 17 år efter debuten i landslaget – och är bäst av samtliga svenska spelare i kväll.
Noggrannheten, professionaliteten, vinnarskallen… ett fenomen som sagt.
Snackade med Andersson om det efteråt och ni hittar den texten här.
Samtidigt är man inte förvånad att Andersson är bäst i en sådan här match, det har han varit förr (sedan fick han i och för sig bra mycket bättre hjälp av uteförsvaret än stackars Appelgren i andra halvlek).
Och det var inte så värst mycket som överraskade i Sverige i den här första landskampen av totalt fem inför EM.
Tajmingen på niometer var taskig emellanåt och det var väntat med tanke på att spelarna där knappt lirat ihop tidigare och förbundskaptenerna dessutom valde att testa massor av olika konstellationer, vilket i sin tur innebar att man nästan ”bytte sönder” det svenska anfallsspelet.
Hade en tanke om att sätta plus på spelarna efter matchen men det kändes lika obefogat som orättvist när spelarna åkte in och ut ur uppställningarna snabbare än en cederholmsk stegisättning.
Man kan ju undra varför Lindgren/Olsson valde att byta runt så mycket när man går en kamp mot klockan inför EM för att hitta spelet, samarbetena och tajmingen i de uppställda anfallen.
Pratade med Lindgren om det efteråt och han motiverade det med att det på sätt och vis handlade om en inventering (även om det var mitt ord) – ”vi ville se hur olika konstellationer fungerade och framför allt ha något att utgå från när vi nu jobbar vidare”.
Jag kan förstå det och man har faktiskt fyra matcher till på sig. Men det kommer att bli tufft att hinna få ihop det.
De här ”hybridspelarna” (alltså de som ska kunna gå både som vänsternia och mittnia) imponerade inte direkt när de kom in som mittnior. Där finns det mycket att jobba med – som väntat.
Att det kom någon rejäl dipp, den här gången efter cirka tio minuter i andra halvek, var nästan lika väntat. Det är som Staffan Olsson sa redan när truppen togs ut: ”tv-tittarna får vara beredda på att det kommer bli en berg-och-dal-bana i EM”.
Lika väntat var det att sexmetersspelarna inte kommer att vara bekymret i EM. Där håller Blågult hög internationell klass.
Men det blir oerhört viktigt att de här spelarna på kanterna och på linjen kommer med i spelet också i de uppställda anfallen, precis som Oscar Carlén var inne på i tv-sändningen. Niometersspelarna måste hitta dem och där kan man känna en oro för till exempel hybridspelarnas förmåga att hitta linjen från framför allt mittniopositionen.
***
Försvarsspelet var riktigt dåligt och okoncentrerat under en lång period i andra halvlek och 28 insläppta mot detta Tjeckien imponerar inte.
Slovenien och Tyskland i EM är minst en, eller kanske snarare två, snäpp högre i fråga om motstånd än det här. Spanien är ytterligare en nivå upp.
***
Lukas Nilsson åkte på en rövtackling av 128 kilo Petrovsky (var det väl?) vilket gav honom en av hela tre lårkakor i matchen.
– Men det är inga problem, dem springer man bort, sa Nilsson.
***
Mattias Zachrisson – herrarnas egen Nathalie Hagman.
***
Och så var det den där ett år gamla matchen mot Egypten.
Jag pratar om krysset mot egyptierna i VM i fjol.
Det var då Kim Andersson skadade sin axel och sedan aldrig kom tillbaka till landslaget mer.
Det var väl ödesdigert i sig men det faktum att vi bara fick oavgjort mot Egypten kan visa sig bli mycket kostsamt. i EM, visar det sig nu
Sverige höll i och för sig på att förlora matchen men kom tillbaka från 18-23 till 25-25. Men man hade chansen att vinna den. Och hade man bara gjort det hade Sverige slutat nia i VM i stället för Makedonien eftersom de lag som åkte ur VM i åttondelen, som Sverige, rankades efter antalet poäng i gruppspelet.
Skulle Sverige inte nå en OS-kvalplats i EM, vilket är den stora målsättningen men som blir mycket tuff att klara av, samtidigt som något av de sex redan OS-kvalklara lagen – Polen, Spanien, Danmark, Kroatien, Tyskland eller Slovenien – vinner EM, alternativt förlorar finalen mot Frankrike, får VM-nian (Makedonien) en plats i OS-kvalet.
Det är ju högst troligt att vi hittar EM-vinnaren bland de här sex lagen eller att ett av dem spelar final mot Frankrike.
Till OS-kval från EM går de två bäst placerade lagen som inte redan är klara för OS eller OS-kval. I praktiken innebär det att man kan gå till OS-kval som nia om man har alla de sex nämnda lagen före sig plus Frankrike. Men troligen kommer minst ett eller två lag som inte är klara för OS-kval blanda sig i där, som Ungern, Island eller Ryssland. Då får Sverige bara ha ett av dem framför sig i den slutliga placeringsordningen i EM.
Mycket talar för att poängtappet mot Egypten i VM i fjol i slutändan kan avgöra Sveriges OS-öde.

Första dagen på EM-uppladdningen avklarad.

Alla tränade i kväll i Idrottens hus i Helsingborg utom Lukas Nilsson, som kände av en lättare förkylning.

”Viktigast” att rapportera från träningen var annars att man numera avslutar träningarna med fotboll, som blivit nerjogg i stället för uppvärmning. Det kan vara den största innovationen i landslaget sedan Carléns tajta tröjor i VM 1993.

Under den här fotbollen i kväll stod Mikael Appelgren för en av de svettigaste räddningar jag sett i de här sammanhangen när han räddade ett stenhårt skott från fem-sex meter med huvudet, med en klockren nick helt enkelt.

***

Mycket övergångar och rykten i handbollsvärlden just nu.

Avslöjar här att Jesper Nielsen är klar för PSG. Skriver på i dagarna. Slängde med en liten genomgång om andra svenska EM-spelare som är heta under handbollens silly season, som känns rätt intensiv just nu.

***

Carlos Ortega tar över Kolding efter EM. I januari leder han Japan i asiatiska mästerskapen.

***

Hörde i kväll att Chema Rodriguez följer efter sin landsman Ortega från Veszprem till Kolding till nästa säsong. Onekligen en riktigt tung värvning i så fall av danskarna som verkar fått in en del nya slantar någonstans ifrån. Har dock inte sett något på nätet alls om Chema till Kolding.

Men vad betyder det för Jesper Konradsson som för samtal med Kolding?

Lukas Karlssons kontrakt går ut, va?

Kolding har plockat in klubblöse David Spiler på mittnio men det är bara säsongen ut. han är nämligen redan klar för Gorenje Velenje nästa säsong.

***

Men när det gäller rykten och övergångar ska ni framför allt ha koll på handbollskanalen.se. De dammsuger de flesta utländska sajter av betydelse.

Måste säga att Handbollskanalen gör ett strong jobb. Hoppas bara att de har uthålligheten.

***

Avkast har släppt en ny podd. En timme intervju med Claes Hellgren. Har inte hunnit lyssnat ännu. Tar mig an den på väg upp till Jönköping i morgon.

***

Ingen Jicha i Tjeckien i dubbellandskampen måndag-tisdag.

Däremot en svensk med nummer 99 på ryggen. Linus Persson och Helge Freiman är båda med mot Tjeckien och därmed har Olsson och Lindgren 18 man att gå runt på. Persson kommer spela med Gretzkys gamla nummer. Freiman får nummer 98.

***

Landslaget har ny klädleverantör: Kempa i stället för Adidas.

Lär innebär en del merjobb de här dagarna för materialaren ”Bosse Brandman”.

***

Pratade med Kent-Harry i går. Han satt på Kastrup, på väg till Oslo och uppladdningen med Norge.

Han hade tagit tåget i god tid med tanke på varningarna om förseningar på grund av de nya id-kontrollerna.

– Jag vill inte ha bilen stående här i en månad om vi går till final.

***

Var rätt pessimistisk om Sveriges chanser att gå vidare från första gruppspelet när truppen togs ut.

Har börjat vända lite nu efter att snackat runt lite, inte minst med Kent-Harry som alltid är optimistisk kring Sveriges chanser.

Tysklands alla skadeproblem bidrar också till känslan att Sverige nog kan fixa det här. Och så har vi trots allt fortfarande ett målvaktsspel och försvar i världsklass att luta oss mot.

***

Har kört en ny superenkät med fokus på EM. 149 elitseriespelare har svarat. Resultatet kommer att pyttsas ut inför, och under, EM.

Nytt år och nya tag!

Efter den årliga musiktävlingen hemma i Bjärnum med gamla polarna i går så drar jag igång jobbåret 2016 i dag.

Nu är det så behändigt att jag kan cykla till Sveriges uppladdning inför EM. I varje fall nu de första dagarna då man valt att starta upp i Helsingborg. Sitter just nu på landslagets hotell i Berga industriområde.

Men det blir till att ta bilen till Jönköping i morgon för den första matchen mot Tjeckien.

Tycker alltid det här är en höjdpunkt på året: få fokusera på handboll, landslaget och med de förväntningar som finns inför ett mästerskap. Det är alltid lättjobbat, spelarna (och inte minst förbundskaptenerna) har inte gått in i turneringsmood ännu och vi har inte nött ner varandra ännu – presspacket och landslaget alltså.

Har väl inte berättat här på bloggen om min fadäs i spelvärlden i samband med finaldagen på dam-VM, va?

Jag förstod dagen före att Montenegro inte hade något att vinna på att vinna placeringsmatchen mot Frankrike, medan fransyskorna var tvungna att vinna den för att gå till OS-kval. Montenegros chans att komma i den lätta OS-kvalgruppen var att förlora den här matchen och hoppas på holländskt guld på kvällen.

Har aldrig varit någon gambler men det slog mig plötsligt att det kanske gick att sätta pengar på matchen. Men tänkte att spelbolagen också väl hade kommit på det här med montenegrinsk läggmatch.

Fast det hade de inte. Fransk seger stod i hela 2,20 gånger pengarna på de flesta ställena.

Det lilla fåtalet gånger jag spelat förut har det handlat om en hundralapp på sin höjd. Men nu gick jag på stort när jag vaknade på söndagsmorgonen. Matchen skulle börja redan klockan 09.45. Strax efter nio startade jag upp ett konto på Unibet och gick in och satte en tusenlapp. Sedan satte jag mig med familjen för att se morgonens avsnitt av julkalendern.

Mitt under julkalendern fick jag plötsligt rysningar: vad hade jag egentligen satt tusenlappen på?

Jag gick in och kollade: jo, jag hade varit så fokuserad på Montenegro att jag hade klickat fel och satt 1000 kronor på montenegrinsk seger.

Det återstod då en kvart till avkast. Jag ringde Unibet och frågade om man inte kunde annullera ett spel. Klart att man inte kunde det.

Men då kom jag på att jag i varje fall kunde sätta en tusenlapp till, fast på fransk seger. Så skulle jag gå plus/minus noll. Sagt och gjort.

Redan i paus stod det klart att Frankrike skulle vinna och det blev en klar seger till slut. Jag gick faktiskt lite plus (200 kronor) till slut då oddset på fransk seger var högre än på montenegrinsk.

Så här i efterhand skulle jag förstås satt två-tre tusen på fransk seger när jag skulle försöka rädda upp det. Men det är lätt att säga i efterhand. Man vet ju aldrig ändå: ”Det är idrott det handlar om”, som en svensk förbundskapten brukar säga när han tränar sitt klubblag.

Men kontentan är förstås att det här med spel och dobbel inte är min grej och att jag ska hålla mig ifrån det framöver.

***

Podden?

Kent-Harry och jag spelar in årets första avsnitt på torsdag, preliminärt. Då är han i Paris med sitt Norge. Det blir förstås fokus på EM, som Professorn också åker till med norrmännen.

***

Mycket mer i nästa blogg i kväll efter ett besök på spelarnas hotell och en träning.

Håll ut!

Min tyckare från presentationen av EM-truppen har ni här nedan.

Ett knäck på att Sverige tappar tre dagars uppladdning på grund av elitseriens spelschema har ni här.

Kollega Toléns knäck om själva truppen har ni här.

Sportbladets nyhetschef, Peo Larssons, kommentar om den klena niometersuppställningen har ni här: ”Men Zacke kan ju gå upp på högernio. Det är inga problem.”

Svagaste niometersbesättningen på 35 år.
Då vilar Sveriges EM-öde i målvakternas, försvarets och kontringsspelets händer.
Och gärna ett genombrott som Magnus Anderssons 1993 eller Stefan Lövgrens 1994.
THW Kiel vill ha Marko Bezjak.

Marko Bezjak är 29 år och mittnia i Magdeburg.
Marko Bezjak platsar inte i Sloveniens EM-trupp trots att förbundskaptenen Veselin Vujovic tagit ut 21 spelare till en början och ger plats åt tre mittnior (Pick Szegeds Bombac, Celjes Zarabec och Kielces Zorman).
Det säger en del om Sloveniens slagkraft på den kanske viktigaste anfallspositionen i handboll.
För 20 år sedan var det Sverige som var världens främsta playmakerfabrik: Magnus Wislander, Magnus Andersson, Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes…
Det är vi inte längre.
Sverige åker till EM i januari med en ren mittnia: Jesper Konradsson, 21, som aldrig gjort ett mästerskap och bara spelat en tävlingslandskamp i sitt liv (helt betydelselös till på köpet).
Det säger en del om Sveriges slagkraft i dag på den kanske viktigaste anfallspositionen i handboll.
Staffan Olsson pratar visserligen om ”hybridspelare” (vänsternia och mittnia i en och samma kropp) men knappt någon av de andra niometersspelarna i truppen har spelat mittnia på högre nivå. Det är inga Jicha, Karabatic eller Lövgren – och då snackar jag inte om nivån eller kvaliteten i sig utan hybridegenskapen.
Visst, hemma i Flensburg går Jim Gottfridsson skadad över ännu ett mästerskap. Han har fortfarande inte representerat Sverige i en stor turnering. Och hade han fått vara skadefri de senaste åren hade han rankats som en framtidens stora spelfördelare i världshandbollen – och Sverige hade haft en helt annan … på mittnio.
Men skador är en del av sporten och det är oroväckande hur få mittnior av toppklass Sverige fått fram sedan vi massproducerade dem, i flera olika modeller, i slutet av 1980- och början av 1990-talet.
Jonas Larholm blev aldrig en världsspelare och Dalibor Doder dansade bara ett par mästerskap (VM 2011 och OS 2012).
***
Målvakter och försvarsspecialister av högsta klass har vi däremot fortsatt skicka ut över handbollsvärlden under 2000-talet.
Det är också på de positionerna det kommer att krävas topprestationer för att Sverige ska kravla sig vidare från gruppen i EM.
***
Jonas Källman måste också prestera på samma nivå som vid VM i fjol – både bakåt, framåt och däremellan (kontringarna).
***
Sexmetersspelarna i övrigt? Jodå, de håller hög internationell klass. Men de avgör sällan matcher på egen hand utan är beroende av vad som sker på nio meter.
Och utan Kim Ekdahl Du Rietz, Kim Andersson, Jim Gottfridsson och Oscar Carlén (jo, jag vill gärna stoppa in det gänget, han hade varit 27 år nu och troligen på toppen av sin karriär) så skickar nog Sverige sin (på papperet) svagaste niometersbesättning till ett mästerskap på…på…35 år? Sedan vi lirade B-VM i slutet av 1970-talet?
De utvalda är Lukas Nilsson, Markus Olsson, Viktor Östlund, Philip Stenmalm, Jesper Konradsson, Andreas Cederholm och Johan Jakobsson.
Hade vi producerat en EM-bibel på Sportbladet till detta mästerskap och i vanlig ordning plussatt samtliga spelare i alla trupper hade nog ingen av dem fått över två plus i den internationella konkurrensen.
***
Kan, eller till och med måste, vi hoppas på ett riktigt, internationellt genombrott av en Lukas Nilsson eller en Jesper Konradsson?
Gärna i riktning Magnus Anderssons i VM 1993 eller Stefan Lövgrens i EM 1994, även om de genombrotten var monumentala och de hade en helt annan omgivning.
***
Sverige går in i ett mästerskap utan att vara förhandsfavorit i en enda match. Jag tror inte det hänt på minst 25 år.

Dags att ta ut EM-truppen i eftermiddag kl 13.30 på Scandic Park. Jag är på väg mot Stockholm i detta nu.

Vilka 16 blir det då?

Om jag ska tippa vilka Olsson/Lindgren tar ut så är det de här:

Målvakter
Mattias Andersson
Mikael Appelgren

Vänstersexor
Jonas Källman
Fredrik Petersen

Högersexor
Niclas Ekberg
Mattias Zachrisson

Linje-/försvarsspelare
Tobias Karlsson
Andreas Nilsson
Jesper Nielsen

Vänsternior
Markus Olsson
Lukas Nilsson

Mittnior
Lukas Karlsson
Jesper Konradsson
Jonathan Stenbäcken

Högernior
Johan Jakobsson
Andreas Cederholm

Lurigast är det på niometer (och därmed om de väljer en extra försvarare/mittsexa). Men med tanke på orutinen på niometer tror jag att de väljer att ta med en extra vänster-/mittnia: Stenbäcken – som mycket väl kan få en tung roll när det väl smäller, så han är inte 16:e man här på det viset. Övertygad om att Lukas Nilsson är med men sedan kan det, ur mitt perspektiv, lika gärna bli Stenmalm eller Östlund som Olsson på vänsternio.

Lukas Karlsson hade inte varit med om Jim Gottfridsson varit hel, det är jag rätt övertygad om. Men det behövs lite rutin ändå även om Stenbäcken är med där. Man åker inte till ett EM med,  sammanhanget oprövade, Konradsson och Månsson i en sådan tung roll.

Magnus Persson är givetvis med och slåss på högernio. Utan att ha järnkoll på vad han presterat i Bundesliga så måste det ändå vara svårt att inte ta med Cederholm efter dennes insatser i höst.

UPPDATERING: Johan Jakobsson är i vanlig ordning skadad. Magmuskeln, efter vad jag hört. På väg tillbaka men lär som vanligt bli ett osäkert kort inför mästerskap. Är han med är det ingen vild gissning att Persson (eller Cederholm om så är fallet) är med när truppen samlas den 1 eller 2 januari.

Vilka jag själv tycker? Förutom att några säkert tycker att det är helt ointressant i sammanhanget så har jag för dålig koll på hur flera av spelarna presterat i höst för att göra en vettig bedömning. Har till exempel inte sett Philip Stenmalm spela en minut i La Rioja. Hur kan jag ta hävda att han ska vara med eller petas?

Nej, ni får nöja mig er med vad jag tror att förbundskaptenerna väljer.

***

Den svenska VM-insatsen har väckt tankar och känslor ute i handbolls-Sverige.

Jag påstår inte att min mejlbox håller på att sprängas men det var längesen jag fick så många mejl i ett ämne. Nästan allihop är välformulerade och  innehåller mycket intressanta åsikter och funderingar. Och påfallande många är skrivna av män i medelåldern eller övre medelåldern (skulle jag i varje fall tippa på med tanke på förnamnen på mejlskrivarna och sättet att formulera sig på).

Mejlen tas tacksamt emot allihop.

Jag har inte dubbelkollat med mejlskrivarna om jag kan citera dem med avsändare så jag väljer att ta med några av funderingarna anonymt här.

I går kom det ett mejl om varför inte Nathalie Hagman fick chansen på högernio när det bitvis såg ut som det gjorde där under VM. En intressant reflektion med anledning av att Hagman ofta påstås vara för kort för att spela på högernio: Nora Mørk i Norge, som rankas  som en av världens bästa på positionen, är lika kort som Hagman. Det finns lite olika uppgifter på de bådas längd men Hagman ska vara 167 cm medan Mørk är 167-169 cm, beroende på var du kollar.

Utdrag ur mejlet:

Hur kan danska ligans bästa H9 inte platsa i vårt landslag då en som inte ens är elitseriens givet bästa H9 är förstaval och startspelare. Och framför allt – varför vågar man inte testa?

/…/ Nattis har ett riktigt bra skott med handledssnärt och en förmåga att hitta luckor och skjuta eller ta sig förbi – hon är också väldigt bra på att sätta sina medspelare i läge. Hon är så, så mycket mer än en kontringsspelare, men hon behöver mycket bollkontakt – då gör hon bra matcher. Sverige får ett helt annat anfallsspel än det vi har nu och som är så totalt sönderläst

Statistik kan ju ljuga och i danska ligan spelar inte alla toppspelare, men Sverige mötte i många fall samma spelare i VM som de gör i Boxerligaen och den är världens bästa liga om man ser till antalet riktigt bra lag även om andra ligor också har bra topplag. Hur tänker man då man inte utnyttjar en spelares potential mer. Nattis har ju faktiskt spelat H9 till 80%  ett par år i Lugi och nu 99% i 1½ säsong i TTH.

***

Problemet med Hagman som H9 kan ju bli bakåt för man vill ju ha inne henne på kontringen. Kan Hagman själv spela tvåa? Vilken kantspelare kan gå tvåa, likt en Jonas Källman?

Ovanstående brevskrivare tycker så här:

Bakåt sedan är det ju lite av en skröna att Nattis inte är bra – hon spelar tvåa med stor framgång i TTH (iofs inte berömda för försvaret) och i värsta fall – kan Majsan byta framåt/bakåt så kan Nattis byta snabbare – men hon bör ju självklart vara inne på kontringsläget. Både Hawia o Nattis kan spela tvåa – bägge har bra fötter, spelsinne och står emot bra. 

***

Det här med betygsättning väcker alltid känslor. Jag satte ju slutbetyg på spelarna direkt efter uttåget.

Här ett mejl med några tankar kring det:

Jag såg din poängbedömning, håller inte helt med: Jag tycker inte att Anna-Maria Johansson och Louise Sand var KLART sämre än många andra och var värda 1+. De kunde gott fått 2.

Vad gjorde Frida Tegestedt, Jenny Alm, Emma Hawia Svensson och Maria Wall som var bättre än Majsan och Loui. De spelade ju knappt.

***

Nej, Johansson och Sand var naturligtvis INTE klart sämre än många andra. Det har jag heller inte påstått. Det skilde ett betyg mellan de båda och de andra: en ett i stället för en tvåa. En del av tvåorna var svagare än andra och skillnaden är inte stor mellan en svag tvåa och en stark etta. Den kan nästan vara försvinnande liten. Men vi har vår betygskala och där finns det bara fem nivåer.

Anledningen till att just Majsan och Sand fick ettor och inte till exempel Alm och Wall var att jag gick rätt mycket på hur mycket förtroende de fick, inte minst mot etablerat motstånd. Majsan och Sand fick mycket speltid och förtroende och var förstaval på sina positioner VM igenom. Då blir kraven och förväntningarna på dem högre.

Alms insats i andra halvlek mot Polen, där hon kanske räddade segern med sina två mål i slutet när det behövdes som mest, räddar henne från en etta. Sedan fick hon inte spela en sekund mot Danmark och det kan man inte lasta henne för. Kanske är jag för snäll mot Alm. Det är möjligt.

Att underkänna till exempel Wall och Hawia på den lilla speltid de fick tycker jag är för hårt.

Tegstedt gjorde det väl helt okej den lilla tid hon fick?

***

Men det var inte lätt att bedöma spelarna individuellt när man hade matcher som mot Kuba, Angola och Kina. Hur ska prestationer mot sådana blåbär värderas?

Var stod Sverige egentligen? Det tycker jag är svårt att bedöma trots sex matcher. Det blev inte lättare av att både Polen och Holland tagit sig till semifinal nu.

***

Mejlen innehåller också en hel del kritik mot Sivertsson, i den här stilen:

Thomas Sivertsson mycket dålig rent taktiskt. T.ex. man- man spel vid spel 6 mot 5. Både Kuba och Norge gjorde snabba och enkla mål och vann perioder i numerärt underläge.

Såg inte heller något plus i att byta målvakten mot utespelare vid numerärt underläge. Inte i någon match, men ändå fortsatte detta “to the biiter end”.

***

Lyssnade på senaste Avkast-podden i går och Emil Berggren för fram en relevant poäng där, som jag också har reflekterat över:

Alla visste redan i april (och jag skrev redan mitt under EM att det mycket väl kunde bli så) att Ida Odén skulle sluta med handbollen efter säsongen. Det var i alla fall då det blev officiellt och kanske Sivertsson fått beskedet ännu tidigare.

Sivertsson har haft lika länge på sig att hitta en lösning på högernio. Det är skillnad mot om du får en skada kort inpå VM och måste lösa det på några veckor.

Nu valde Sivertsson att ändå ta ut Odén till VM-playoff i juni. Jag kan förstå det. Med facit i hand hade Sverige nog klarat av Kroatien utan Odén, men på förhand kändes det som en 50/50-match och det är naturligtvis viktigare att ta sig till ett VM än att experimentera fram en ny högernia som ska användas i ett VM man kanske därför missar.

Sivertsson kan förstås inte trolla fram en ny högernia ur nån hatt bara så där. Det är svensk handboll som ska producera talangerna. Men han hade åtta månader på sig att hitta en lösning med tillgång till samtliga spelare i handbolls-Sverige (ja, minus Odén då). Det gjorde han inte.