Jag skickade ut den i måndags och i dagens tidning publicerade jag de första delarna. Snabba ryck som möjliggjordes av en härlig svarsfrekvens.
193 spelare har svarat på den i år och vilket är 20 fler än i fjol. Det är alltså nästan 14 från varje lag i snitt.
Stort tack, alla elitseriespelare!
Jag publicerade som sagt de första delarna i dag i samband med en stor intervju med Kim Andersson inför elitseriepremiären: ”Jag ville inte sluta som Tomas Brolin”.
Då intervjun är plusinlåst kan jag tyvärr inte publicera den här i bloggen. Men ni hittar den här. Har du inte Plus men vill läsa den ändå? Gå då in och lös ett plus-abonnemang här. Det är det värt och du kommer ha mycket läsglädje av det.
Men resultatet från superenkäten kan jag redovisa här och det blev inga skrällar när det kom till årets värvning och vem som är elitseriens bäste spelare:
Vem är elitseriens bäste utespelare? Kim Andersson, Ystad 65 procent Lukas Nilsson, Ystad 15 procent Iman Jamali, Kristianstad 5,5 procent Josef Pujol, Hammarby 5 procent Linus Arnesson, RIK 4 procent Viktor Östlund, Guif 4 procent Övriga 1,5 procent
De har utsetts till årets bäste utespelare i Sportbladets superenkät senaste fem åren 2014/15: Zoran Roganovic, Lugi 2013/14: Zoran Roganovic, H43 2012/13: Fredrik Larsson, Sävehof/Mattias Zachrisson, Guif/Lars Möller-Madsen, Kristianstad 2011/12: Zoran Roganovic, H43 2010/11: Zoran Roganovic, H43
Vem blir årets bästa värvning? Kim Andersson, Ystad 58 procent Iman Jamali, Kristianstad 16 procent Richard Hanisch, Kristianstad 5,5 procent Per Sandström, Sävehof 4,5 procent Andreas Arrman, Lugi 3,5 procent Atli Ævar Ingolfsson, Sävehof 2,5 procent Övriga 10 procent
De har utsetts till årets värvning i Sportbladets superenkät senaste tre åren 2014/15: Jonathan Stenbäcken, Kristianstad 2013/14: Jonas Källman, Skövde 2012/13: Fredrik Ohlander, Ystad
***
Man kan väl inte säga att de som spåtts bli årets värvning de senaste säsongerna motsvarat förväntningarna fullt ut. Blir Andersson den förste?
***
Podden är räddad!
Avslöjar vem som är ”frälsaren” inom kort. Tror knappast att ni kan gissa vem det är.
***
Jenny Alm gjorde en helt okej ligadebut: sju mål när hennes Team Esbjerg besegrade fjolårsmästarna Midtjylland med 29-23 i en repris på vårens final. Bästa målskytt i Midtjylland? Johanna Ahlm med sex kassar.
Jag tror väldigt mycket med damerna i VM i december för att nu göra ett tvärt och rätt långt kast in i framtiden.
***
Efter intervjun plåtade vi bland annat Kim i den nya arenan. Och då krävde byggarna att han och fotograf Hillergren skulle ha hjälm, väst och stövlar om de skulle röra sig inne i arenan.
Vi rundar av med ännu en nostalgibild från Tidningen Handboll.
Ni som följer den här bloggen och har ett förbannat bra minne kommer kanske ihåg mitt blogginlägg från den 10 april.
Rubriken var ”Staffan till PSG?” och ni hittar det här.
Där spekulerade jag i att den ”utländska klubb” som Olsson då pratade om hade hört av sig var PSG eftersom hans mentor Noka Serdarusic ryktades till den franska klubbens supersatsning.
Läs det där inlägget så får ni bakgrunden till Olssons och Serdarusics mångåriga relation och hur Noka redan 2007 i Sportbladet utsåg Olsson, då i Hammarby, till sin efterträdare i Kiel och varför det aldrig blev så.
Nu ser vi nog ut att kunna räta ut det där frågetecknet i bloggrubriken från i våras.
Enligt mina uppgifter är Olsson nämligen nu nära att bli assisterande till Noka och samtidigt fortsätta som förbundskapten i varje fall hela den här säsongen.
Förstår helt och fullt om Olsson hoppar på det här.
Vilken jäkla chans och dessutom går säkert en dröm i uppfyllelse: få jobba med Noka igen.
Egentligen fattar jag inte varför han tvekar, om han nu gör det eller det bara handlar om förhandlingar som drar ut på tiden något.
Kan inte se att det påverkar hans uppdrag i landslaget heller. Inte som förbundskapten för a-landslaget. Däremot tappar förbundet i talangutvecklingen och hela den biten, där Olsson tagit det största ansvaret av förbundskaptenerna.
Där måste förbundet i så fall hitta en lösning.
***
När jag pratade med Olsson menade han att franska ligan såg mycket spännande ut med många klubbar som satsar på sin nivå (en bra bit bakom PSG) och flera nya arenor som byggs inför VM 2017.
***
På tal om superklubbar: spanska ligan hade en liten gala häromdagen och traditionsenligt presenterade man förra säsongens all star team. Det visade sig att alla sju spelade i Barcelona.
Rekord? Kan det ha hänt någon gång i en annan liga?
Världens bästa liga smög i gång i kväll med en match: Stuttgart-Wetzlar 27-28.
På lördag och söndag brakar det i gång ordentligt. Skrev därför en tyckare/analys inför premiären med alla svenskar listade och ett tips i all enkelhet hur jag tror sluttabellen kommer att se ut. Alltihop ligger på nätet sedan lunchtid men drar ut det här också.
Men före det måste jag påtala också här (nämligen kört en vända på twitter på det också):
Frankrike är nu regerande mästare i VM, U21-VM, U19-VM och U18-EM på herrsidan.
Den sistnämnda titeln togs i fjol, resten i år. Före just det guldet i U18-EM hade Frankrike aldrig varit i en final på ungdomssidan (herr/pojk). Men nu dominerar grodlårsätarna alltså där också. Vi lär nog få leva med fransk dominans ett tag till.
I det nyss avslutade U19-VM blev för övrigt en viss Melvyn Richardson hela turneringens MVP. Den franske mittnians far är förstås Jackson Richardson.
Nu till Bundesligapaketet:
I helgen drar världens överlägset starkaste liga i gång. Utan världens bästa spelare numera. För de får bättre betalt för mindre jobb på annat håll.
Bundesliga är världens klart starkaste liga. Handbollens NBA, har den kallats. Men det är världens starkaste liga utan många av världens bästa spelare och största stjärnor numera. Bara dagar före premiären genomfördes affären som bara hamrar fast det faktumet när Filip Jicha, en av världens absolut bästa spelare de senaste sju-åtta åren, lämnade Kiel för Barcelona med ett år kvar på kontraktet. I Barcelona ska Jicha ersätta Nikola Karabatic. När tidernas bäste lämnar den spanska giganten gör han inte det för att återvända till Bundesliga utan för att bli en av flera ”galacticos” i Paris SG:s enorma satsning med hjälp av oljepengarna från Qatar för att ta hem Champions League. I PSG har Karabatic sällskap av superstjärnor som Daniel Narcisse, Thierry Omeyer (båda två i Kiel en gång i tiden precis som Karabatic) och Mikkel Hansen. Kvar i Barcelona finns bland andra Siarhei Rutenka, Kiril Lazarov och Gudjon Valur Sigurdsson. Av de som utsetts till världens bäste spelare av det internationella förbundet de senaste åtta åren, och som allihop är aktiva, spelar bara en kvar i Bundesliga – Kiels Domagoj Duvnjak. Tittar vi på det officiella all star-laget i VM senast spelar inte en enda i Bundesliga i år. Inte en enda! Ungerska jätten Veszprem utmanar om Champions League-titeln och har värvat Aron Palmarsson De polska storstjärnorna spelade allihop i Bundesliga förut men Kielce betalar numera så bra att de stannar i hemlandet. Nere på Balkan utmanar Vardar från Makedonien med spelare som Arpad Sterbik och några av Rysslands största stjärnor. Vad beror då denna utveckling på? Förklaringen är tudelad men enkel: i de här enstaka superklubbarna utspridda över Europa tjänar du lika bra, eller i regel ännu bättre om du är en världsstjärna, som i Bundesliga utan att behöva anstränga dig lika mycket. PSG har en budget på 150 miljoner kronor mot Kiels 100 miljoner. Mikkel Hansen har en månadslön på 800 000 kronor före skatt i PSG. Inte ens Kiel skulle vara i närheten av att erbjuda dansken en sådan lön. Hansen, och det här är den andra delen av förklaringen till fenomenet, behöver inte tillnärmelsevis slita lika hårt för den lönen som han skulle tvingas göra i Bundesliga. Därmed förlänger han, och de andra toppspelarna som gör likadant, sina karriärer med ett par år och tjänar därmed ännu mer pengar och får hålla på med det de helst vill ytterligare ett par säsonger. De nämnda storklubbarna glider genom sina nationella ligor (okej, PSG har tidigare matchats av Montpellier och någon uppstickare men lär inte göra det i år) och tar hem dem utan att förta sig för att sedan kunna lägga allt krut på Champions League-matcherna. Samtidigt håller spelarna i Bundesliga, framför allt de i toppklubbarna, på att duka under av belastningen. I Tyskland kan inte ens toppklubbarna vila sina bästa spelare mot bottenlagen för då tappar de avgörande poäng i den stenhårda kampen om titeln och Champions League-platserna. För Bundesliga är inte bara världens bästa liga utan också den jämnstarkaste och mest krävande. Det nya Champions League-formatet som sjösätts i år innebär dessutom 14 gruppspelsmatcher mot 10 förut och mot fler tuffa motståndare än tidigare. – Gränsen för hur hårt spelarna kan belastas är inte nådd, den har sedan länge passerats, sa Kiels tränare Alfred Gislason nyligen och föreslog att ligan skulle bantas med två lag och spelarna gå ut i strejk. Flensburgs och svenska landslagets lagkapten Tobias Karlsson spelade till exempel 82 matcher varav 63 tävlingsmatcher i ligan, cupen, Champions League och EM, vilka i princip alla var stenhårda duster, förrförra säsongen. Konsekvenserna är flera: Tyskarna själv försöker se det positiva för deras landslag, som inte är vad det varit: fler unga, tyska spelare får chansen i klubbarna när de utländska världsstjärnorna blir färre. Men det går inte att blunda för att de tyska toppklubbarna tappar i konkurrenskraft mot Barça & Co. – Inget tyskt lag kommer att vara favorit i Champions League de närmaste åren, säger Flensburgs tränare Ljubomir Vranjes när jag bollar ämnet med honom. På sikt kan också det annars stora intresset för ligan i Tyskland svalna från publiken och sponsorerna. – Jag tror inte att en ung tysk spelare drar lika mycket som en Karabatic, säger Vranjes. *** Även om Kiel tappade Filip Jicha i veckan – och ersatte honom med 31-årige Erlend Mamelund, som trappat ner och jobbat som revisor medan han spelat på i norska ligan, i en övergång som i Norge betecknas som tidernas mest överraskande – är man fortfarande självklara favoriter att ta hem sin elfte titel på tolv år. När tv-experten Stefan Kretzschmar skulle betygsätta alla lagen i ligan inför säsongen på en skala 1-5 satte han en sexa på Kiel – Hysénklass alltså. Trots att han och alla andra visste att Jicha var på väg till Barcelona. Precis som de senaste åren är Rhein-Neckar Löwen och Flensburg de största utmanarna. Vranjes har under sina sex säsonger som tränare i Flensburg aldrig haft ett lika slagkraftigt lag och så bred trupp, inte på papperet i alla fall, så kanske är det dags för Flensburg att ta sitt första ligaguld på tolv år. Själv tror han chansen är större om ytterligare ett år – ”om jag får behålla det här laget”. *** Vi brukar stolt lyfta fram hur många svenskar vi har i världens bästa liga. I år är de 21 spelare plus två tränare vilket är ungefär där det legat senaste sex åren (med en topp 2013/14 på 28). Men i de absoluta topplagen förutom Vranjes-tränade Flensburg med sina fem svenskar hittar vi bara en i Kiel (Niclas Ekberg) och två i Rhein-Neckar Löwen (Kim Ekdahl Du Rietz och Mikael Appelgren). Och ingen i klassiska Magdeburg som tippas hamna just bakom topptrion. Det är förresten första gången sedan 1996 som vi bara har en svensk i Kiel. Och i övriga superklubbar i Europa har vi bara Andreas Nilsson i Veszprem. Det säger nog en del om svenska spelares status i den internationella topphandbollen tre år efter OS-silvret.
***
Svenskarna i Bundesliga Kiel Niclas Ekberg, högersexa
Rhein-Neckar Löwen Kim Ekdahl Du Rietz, vänsternia Mikael Appelgren, målvakt
Flensburg Mattias Andersson, målvakt Tobias Karlsson, försvar Jim Gottfridsson, mittnia Hampus Wanne, vänstersexa Johan Jakobsson, högernia
Göppingen Anton Halén, högersexa Niclas Barud, mitttsexa Andreas Berg, vänstersexa
Melsungen Johan Sjöstrand, målvakt Patrik Fahlgren, mittnia
Berlin Fredrik Petersen, vänstersexa Mattias Zachrisson, högersexa Jesper Nielsen, mittsexa
Gummersbach Magnus Persson, högernia
Wetzlar Kristian Bliznac, vänsternia
Lemgo Jonathan Stenbäcken, vänsternia Anton Månsson, mittsexa Gustav Rydergård, mittsexa
Fotnot: Dessutom har vi två svenska tränare i Bundesliga: Ljubomir Vranjes (Flensburg) och Magnus Andersson (Göppingen).
Antalet svenska spelare senaste åren 2015/16: 21 2014/15: 23 2013/14: 28 2012/13: 23 2011/12: 18 2010/11: 15 2009/10: 20
Vi rundar av med en nostalgibild, ja egentligen en idolplansch, från Tidningen Handboll nr 8/1985 på en 23-kille som mötte Richardsson några gånger och var en jäkel på att kontra han också:
Dags att sparka igång ens egen ”höstsäsong” ordentligt.
Nu ska det jobbas och då drar vi igång bloggen igen.
Jag gör det med en platsannons. Inget att hymla om. Det är det här forumet jag har för att nå ut med en sådan.
Gillar ni podden vi har, Kent-Harry och jag?
Vill ni att den ska fortsätta rulla i höst (och vår) också?
Då krävs det en ny samarbetspartner, som det så fint heter. En ny sponsor helt enkelt.
Svenska handbollslandslaget AB, som vi haft med oss den gångna säsongen, har nämligen tackat för sig och därmed behöver vi hitta en ny sponsor.
Jag vet att stora delar av handbolls-Sverige läser den här bloggen och därför borde det inte vara omöjligt att på det här sättet hitta en partner som vill att podden ska fortsätta leva.
Alltså: vill man verkligen nå handbolls-Sverige, dessutom på ett väldigt direkt sätt, så är det denna handbollspodd man ska samarbeta med.
Intresserad själv eller har du tips om någon som kan vara intresserad och som jag därför bör kontakta? Mejla mig på johan.flinck@aftonbladet.se.
Det börjar brinna lite i knutarna för vi hoppas dra igång när elitserien börjar kring den 11 september.
***
Pratade med Kent-Harry i kväll och han var nyss hemkommen från en 65-årsfest i Tyskland. Det var hans gamle chef i Nordhorn, Bernt Rigterink, som fyllde år.
Kent-Harry hade bilat ner med Ola Lindgren och med på festen var också Jesper Larsson och Peter Gentzel.
Professorn och Lindgren hade tagit det lugnt på festen och körde hemåt redan klockan sju i morse för att slippa köerna till färjan.
– Ola var stenhård. Han stannade inte en gång på väg upp till Puttgarden utan körde i ett sträck. Jag blev pissnödig och förklarade att jag var en gammal man som behövde lätta på trycket. Men jag var tvungen att hålla mig för annars skulle vi missa färjan, sa han. Det gick, berättar Kent-Harry.
***
Veckans fynd i brevlådan var Handball-Woches och Sport-Bilds Bundesligabilagor som kollega Anna Andersson skickat upp från Tyskland. Tack, Anna!
Har bara hunnit bläddra i dem lite. Ska kolla mer senare i veckan inför någon typ av Bundesliga-förhands när världens bästa liga drar gång till helgen.
Men jag noterar att Sport-Bild kör isländska tränarundret som första reportage:
Och så har Sport-Bild också träffat Ljubomir Vranjes och fått till den här bilden:
Men när det gäller arrangerade bilder går Sport-Bild över lökighetens gräns när man ska bildsätta ett knäck på måljägaren Uwe Gensheimer. Jag trodde inte att idrottare, i varje fall inte storstjärnor, gick med på sådant här tönteri längre. Eller än mindre att någon redaktör ens kom på tanken att försöka sig på sådana här lösningar:
***
Handbollsvärldens husorgan Handball-Woche håller sig från det där. I deras ”ligabibel” noterar jag att när experten Stefan Kretzschmar ska sätta betyg på samtliga lag från ett till fem så sätter han en sexa på Kiel i år. Hysénklass alltså.
Kretzschmar skriver för övrigt ledaren i Sport-Bilds ligabilaga och är till vardags expert på Sport1. Snacka om att ha röven på många stolar. Axnérklass där på Kretzschmar.
***
Ska vi avsluta med en nostalgibild från Tidningen Handboll?
Ja, det gör vi. Det var ju ett tag sedan sist. Och på tal om Axnér så tar vi en förstasida från 1978 på Claes Ribendahl.
***
En annan bloggare som är tillbaka är Peter Lindgren på Ystads Allehanda. Alltid lika välformulerad. Läs här.
***
Dagens populärkulturella tips:
Den interaktiva ”utställningen” på nätet om den mest efterfrågade bilden i USA:s nationalarkiv: fotot på president Nixon och Elvis i Vita Huset. En fantastisk story bakom bilden och mötet. Här börjar ni i Washington Post och sedan får ni får hela grejen här på ett snyggt, interaktivt sätt. Lite snurrigt kanske, men gå in på länkarna.
***
Frågan kvarstår tydligen: lämnar Filip Jicha Kiel för att ersätta Nikola Karabatic i Barcelona eller inte?
Hade lovat mig själv att inte dra igång den här bloggen igen förrän i mitten av augusti. För när man väl gjort det rullar det gärna på med nya inlägg var och varannan dag.
Är i och för sig i gång och jobbar men kör i princip bara MFF och HIF nu de här veckorna med Champions League-kval och lite allsvenskan på det.
Men i går, när jag var i Salzburg på MFF, hände det för mycket i svensk handboll för att jag skulle kunna hålla fingrarna borta.
***
U21-herrarna stormade mot final i VM i Brasilien (okej, i åttondelen mot Portugal imponerade man kanske inte) men slogs i natt ut redan i kvarten av Egypten av alla lag.
Jag kunde inte se matchen och Johan Zanotti, Norges förbundskapten, varnade redan före matchen för hur usla det serbiska domarparet skulle vara. Och det är inte så snyggt att skylla på domarna.
Men den här gången förstår jag Lukas Nilsson & Co bara av att följa rapporterna från de som såg matchen – och ta del av statistiken med sju utvisningar för Sverige mot noll för Egypten samt 8-0 i straffar till egyptierna. Overkliga siffror i en handbollsmatch där det var det kvalitetsmässigt bättre laget som straffades hela tiden.
Pratade med Lukas Nilsson i natt och han höll inte igen och misstänker att domarna var köpta.
När jag frågar den oerhört diplomatiske Jan ”Proppen” Karlsson om han misstänker att domarna var köpta väljer han att inte svara nej på frågan utan drar till med lite annat om att det vore förfärligt, att han inte hoppas det och nämner att det finns korruption inom IHF.
Tyvärr har handbollsvärlden (läs: IHF) de senaste åren själva bäddat för att tankarna i dag snabbt går mot mutade domare vid sådana här tillfällen.
***
I damernas U19-EM är Sverige i varje fall klart för semifinal mot Danmark i morgon.
Men det går hett till nere i Spanien.
Saxat från förbundets pressmeddelande i går:
I söndags (26/7) var det fyrtio grader utomhus i spanska Valencia, när Sverige mötte Rumänien på eftermiddagen.
– Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. Vi får ha klistret i frysen och under matchen ikväll (28/7) använde tjejerna de vippor vi köpt och ispåsar för att hålla nere temperaturen, säger förbundskapten Ola Månsson.
Aktivitetsgraden på dagarna består i att hålla sig på rummet, där det finns luftkonditionering. Bada i poolen gör spelarna efter klockan åtta på kvällarna.
***
Den stora bomben i går var förstås att Helle Thomsen slutar som förbundskapten.
Då beskedet kom strax före MFF:s match mot Salzburg kunde jag inte jobba med det där i går. Kollega Abrahamsson pratade dock med de inblandade här.
Jag, liksom många andra, menar att det är ett riktigt tungt tapp för svensk handboll i allmänhet och damlandslaget i synnerhet att förlora Thomsen.
Hon lyfte landslaget (ihop med Sivertsson, det ska sägas) på mycket kort tid och utifrån kändes de som den perfekta mixen.
När pressmeddelandet kom tedde det sig mycket märkligt att Thomsen, utan någon speciell anledning, väljer att hoppa av när damlandslaget står inför sina kanske intressantaste 13 månader någonsin: VM i Danmark, OS-kval, troligt OS i Rio och hemma-EM.
Men när Abrahamsson pratat med Thomsen stod det klart att det handlade om att man inte var överens om spelfilosofin.
Förbundet hävdade att man gjort allt för att övertala Thomsen att fortsätta. Sedan undrade någon på twitter (sorry, minns inte vem i hastigheten) om man det betyder att man också bett henne ta över landslaget själv. Inte för att jag dubbelkollat men det tror jag förstås inte att man har. Å andra sidan tror jag inte Thomsen skulle vara intresserad av det för det hade inneburit att hon var tvungen att sluta i sitt kära Midtjylland.
Nu tar Sivertsson över själv men tydligen ska det till en assisterande framöver.
Jag saknar också, i de artiklar som skrivits, Sivertssons syn på de delade meningarna om spelfilosofin. Men jag får väl anledning att fråga honom om det längre fram någon gång.
Svårt att hålla semester då handbollsvärlden aldrig står stilla numera.
På onsdagskvällen lottas damernas VM i Danmark i december.
Seedningen kom på tisdagen och den är mycket märklig. Mer om den längre ner.
***
Har i natt skrivit en grej på Alingsås kritik mot europeiska förbundet efter att man nobbats till Champions League:
Alingsås hade hoppats att i varje fall få kvala till handbollens Champions League. Men man fick nobben och sågar nu europeiska förbundet. – Återigen ändrade man inom handbollen förutsättningarna under resans gång och då blev vi chanslösa, säger team managern Per Johansson.
Det blir genomgripande förändringar i handbollens Champions League-format till hösten. Turneringen utökas från 24 till 28 lag och delas upp i två divisioner. Division ett består av 16 lag uppdelade i två grupper där de sex bästa i varje går vidare till slutspelet. Division två består av 12 lag också uppdelade i två grupper men där bara två lag kan nå åttondelsfinalerna. De sportsliga kriterierna fick som väntat till stor del stå tillbaka för de kommersiella (arena, tv-avtal, publik och så vidare) när det europeiska förbundet (EHF) i helgen beslutade vilka klubbar som ska spela i vilken division och vilka klubbar som över huvud taget ska få vara med i turneringen. Svenska mästarna Kristianstad fick en plats i förstadivisionen. Europeiska klubbar som inte hade någon självklar plats (som mästare i sin nationella liga) fick ansöka om wild card. Tolv klubbar ansökte, sex av dem fick ett wild card och fyra av dessa sex gick rakt in i förstadivisionen. Alingsås, SM-finalisterna som spelade i Champions League i fjol då de blev svenska mästare 2014, var en av klubbarna som fick nobben. Nu kritiserar västgötarna EHF hårt. – Vi hade förhoppningen att Kristianstad skulle komma i förstadivisionen, vilket de gjorde och det var jäkligt kul för svensk handboll. Då räknade vi med att antingen går rakt in i andradivisionen eller som sämst få kvala, säger team managern Per Johansson. – Men återigen ändrade man inom handbollen förutsättningarna under resans gång och då blev vi chanslösa, säger Johansson och syftar på en rad kontroversiella beslut de senaste åren i maktens korridorer, såsom när Australien kastade ut ur senaste VM till förmån för Tyskland. – Det var kommunicerat att det skulle vara tre kvalgrupper med fyra lag i varje som skulle slåss om tre platser. Men när beslutet kom så gällde inte det längre utan då var det bara en kvalgrupp. Och de som fick wild cards var storlag som Flensburg och Pick Szeged som vi inte kan konkurrera med. Hade vi vetat om de förutsättningarna hade vi aldrig ansökt, säger Johansson. – Vi kan omöjligt ha fallit på något när det gäller arena, arrangemang eller åskådare. Där fick vi högsta betyg när vi var med i Champions League i fjol. Arrangemanget är i toppklass. För oss blir det då märkligt när man väljer att inte premiera en klubb som säkerställer allt detta. Ingen av klubbarna som hade sökt wild card får chansen att kvala in i CL utan där gör bara mästare från fyra mindre ligor upp. Johansson och AHK är också upprörda över att man inte får några förklaringar. – Det blir genant att man inte ger någon förklaring eller kommunicerar tillbaka utan bara ändrar förutsättningarna. Det är bara en kultur man har. Det är vi besvikna på. – Det är envägskommunikation där du som klubb är livegen. Man ska fylla i tonvis med blanketter och deponera 250 000 kronor, men vi ställer oss frågande till om EHF ens läst vår ansökan, säger Johansson. Sportbladet låter Arne Elovsson, vice ordförande i EHF, besvara en del av kritiken. Enligt honom har det inte alls varit spikat att det skulle vara tre kvalgrupper. – Möjligen har man kommunicerat att det kan bli en till tre kvalgrupper, säger han. När det gäller utebliven feedback ger Elovsson Alingsås delvis rätt. – Visst kan man tycka att man skulle fått ut all info till klubbarna redan dagen efter. Men klubbarna kommer till exempel att få reda på vilken poäng de fick på kriterierna, säger han. Enligt Elovsson fick Alingsås näst flest poäng av de sex klubbar som inte fick ett wild card. Bara tyska Magdeburg hade fler. Makedonien och Danmark fick, till skillnad från Sverige, med sina ligatvåor på var sitt wild card. Det är inte mycket att säga om, menar Elovsson, sett till ländernas prestationer i Champions League de senaste åren.
Serbien och Tyskland fick wild cards och hamnar därför i sista seedningsgruppen. Viss skillnad att få Serbien i stället för Kazakstan, om man säger så.
Tack vare Brasiliens VM-guld senast fick Panamerika en plats (till) i den översta seedningsgruppen och den tillföll då Kuba. Viss skillnad att få Norge i stället för Kuba, om man säger så.
Man kan bara konstatera att något är ruttet eller sjukt i systemet när Kuba kan toppseedas till ett VM och Serbien och Tyskland hamna i den lägsta seedningsgruppen.
För svensk del är det så upplagt att det faktiskt är 50 procents chans att få Kuba från seedningsgrupp 1 i sin VM-grupp. Sverige kan nämligen inte få Norge eller Danmark från den gruppen (eller Tyskland från den sista) då dessa fyra nationer redan är utplacerade i de fyra olika spelorterna. Så där har vi en fördel.
Då ser mina dröm- och mardrömsgrupper ut så här (dålig koll på lagen i femte seedningsgruppen men det spelar mindre roll för det är lag som Sverige ska slå lätt oavsett):
Drömgrupp: Kuba, Sverige, Argentina, Japan, Puerto Rico, Kazakstan.
Mardrömsgrupp: Brasilien, Sverige, Ungern, Ryssland, Tunisien, Serbien.
Men lika viktigt som i vilken grupp man hamnar i är egentligen vilken grupp man går mot i en åttondelsfinal.
Blir för många uppdateringar i samma inlägg om jag skulle fortsätta uppdatera förra inlägget.
Därför lite mer här i stället.
Glömde fylla i vad Rasmus Boysen svarade på twitter på dyraste övergången mellan två danska klubbar.
Markus Mørk fra Mors til Aalborg. Ca 80-90K€.
***
Presschef Vandor reder ut gåtan med 21 av 24 lag klara för VM men bara två wild cards:
”Tolkar jag det rätt så är Kongo Kinchasa (Democratic Republic of the Congo) kvalificerat och Kongo-Brazzaville (Republic of the Congo) kvalar i Kazakstan.”
Vandor brukar ha koll så vi kör på det.
***
Och då seedningen till EM är klar så är det väl dags att utse en drömgrupp och en mardrömsgrupp för svensk del.
Så här säger jag.
Dröm: Kroatien, Sverige, Vitryssland, Montenegro (i Katowice).
Mardröm: Frankrike, Sverige, Tyskland, Serbien (i Wroclaw).
Vitryssland och Montenegro är givna drömlottningar från seedningsgrupp 3 och 4.
Väljer mellan Tyskland och Makedonien som mardröm från seedningsgrupp 3. Och mellan Serbien och Slovenien från seedningsgrupp 4. Känns ändå som att Sverige går in som favoriter mot alla fyra.
Men viktigare och intressantare med tanke på OS-kvalplatsen är egentligen vilken halva man hamnar på, alltså vilken annan grupp man går mot i ”Main round”.
***
KvP-JP skriver att det avgörs redan på lördag i vilken division Kristianstad hamnar i CL. Så är det nog. Men själva lottningen är först den 26 juni.
***
Klart att Sveriges spelort i Danmarks-VM i december blir Næstved för hela gruppspelet plus en åttondelsfinal.
Næstved ligger på södra Själland och är med drygt 40 000 invånare öns tredje största stad. Det är dit vi ska!
Tillbringade hela eftermiddagen i lördags på landslagens hotell i Upplands-Väsby. Varför jag gjorde det förklarar jag längre ner.
Småsnackade då med flera av spelarna i damlandslaget (herrlandslaget också för den delen) och det var tydligt med vilket lugn och självförtroende de gick in till matchen mot Kroatien med. Visst var utgångsläget alldeles utmärkt efter första matchen så det fanns kanske anledning. Men det här var ett lag som (numera) vet vad de kan och som, av allt att döma, har höjt sin lägstanivå en bra bit. Man har bredden nu (det är bara att titta på vilka som var reserver under den här samlingen), visade i turneringen i Rumänien att man kan prestera utan Isabelle Gulldén och har en målvakt i Johanna Bundsen som just nu tar stora kliv mot den yttersta världstoppen.
Nu såg jag inte matchen i går eftersom jag förberedde mig för, och tog mig till, Sverige-Montenegro på Friends Arena just då. Men av rapporterna att döma såg det väldigt, väldigt bra och stabilt ut. Så det var inget bedrägligt lugn de kände i lördags, Ahlm & Co.
Tobbe Karlsson är inte den enda hårdingen i handbollslandslagen. Det visste vi i och för sig redan men Angelica Wallen fick en rejäl smäll i går och bröt näsbenet. Hennes beskrivning av läkarbehandlingen är redan en klassiker:
– Näsan var sned så läkaren körde upp en sax i näsborren och drog två gånger.
***
Nu behöver vi för svensk del inte bry oss om det där med bakdörren in i VM. Men den existerar förstås fortfarande och då det ska, även om det inte är spikat, vara de två bäst placerade lagen från EM som inte kvalade in via playoff så borde det bli Tyskland och Slovakien som får vars ett wild card på svaga Panamerikas bekostnad.
Träffade Lövgren nyss på Bromma flygplats och han berättade att om Europa får två platser så kan det vara nån sorts rankning man går efter i stället och i så fall går den ena platsen i alla händelser till Tyskland medan den andra i så fall tillfaller Kroatien då de är högre rankade än Slovakien. Men går man på EM-placering så blir det Slovakien (och Tyskland då).
Tyskland kan helt enkelt inte missa ett VM, tycks devisen vara. Men den här gången fick vi i alla fall en hint om varför redan före playoff-spelet.
Och borta i Panamerika går det, till skillnad från Australien i fjol inför herrarnas VM, inte runt två nationer och tror att man är klara för VM.
***
Men två luckor kommer det att vara i lottningen den 24 juni i Danmark.
Så det finns risk att vi får vänta en bra bit in i juli eller kanske till och med augusti innan vi har hela Sveriges grupp klar.
Förstod att det var bra drag på Hovet i går. 1100 Eken Cup-spelare gjorde förstås sitt till och det var ett smart drag. Kul att Stockholm också kunde visa att man kan skapa bra stämning runt handbollslandskamper.
***
Snackade som sagt avslappnat med flera av spelarna i lördags.
Andreas Nilsson var glad som en speleman inför semestern. Han behövde inte vara tillbaka i Ungern förrän 28 juli och tiden fram tills dess skulle han tillbringa – uteslutande, om jag förstod honom rätt – ”på Dalabadet i Trelleholla”.
– Där finns bad och kiosk. Det är allt jag behöver.
***
Bloggen tar semester nu över sommaren och är tillbaka i augusti igen någon gång. Nej, jag ska själv inte vara ledig så länge, om någon undrar. Tar riktig semester nu en månad framöver innan MFF:s Champions League-kval drar i gång 21-22 juli.
Handbollssäsongen är över spelmässigt men det återstår ett par intressanta veckor nu med diverse lottningar och seedningar.
* Herrarnas EM lottas på midsommarafton. Det har ryktats om att Frankrike inte skulle hamna i den första seedningsgruppen men det trodde inte Lövgren för ett ögonblick på och det var inget han hade hört något om. Men han hade inte seedningsgrupperna klar för sig.
Däremot har arrangören redan placerat ut var fyra av lagen ska spela, i fyra olika städer: Danmark (Gdansk), Tyskland, Polen och Kroatien.
– Vi hade hoppats bli förhandsplacerade i Gdansk med tanke på närheten till Sverige men också för miljön där. Men nu valde man Danmark i stället, sa Lövgren.
Sverige kan förstås fortfarande lottas in i gruppen i Gdansk.
Utplaceringen av de här fyra lagen har inget med seedningen att göra.
Här är lagen:
UPPDATERING! Presschefen Daniel Vandor har skickat över seedningen. Och visst är Frankrike i seedningsgrupp ett.
Här har ni hela bilden av det:
* Damernas VM lottas den 24 juni.
Från Europa är följande klara enligt pressmeddelandet från svenska förbundet efter matchen i går: Danmark, Norge, Spanien, Frankrike, Ungern, Montenegro, Holland, Polen, Rumänien, Ryssland och Sverige.
Från Panamerika: Brasilien, Kuba, Argentina, Puerto Rico.
Från Asien: Sydkorea, Japan, Kina.
Från Afrika: Tunisien, Kongo, Angola.
Blir 21 platser det. Tre kvar. Två wild cards, som sagt. Men den sist platsen då? Vet ärligt talat inte. Kanske ingen som vet.
UPPDATERING! Vandor kommer med viktig info: Australien, Kongo, Kazakstan och Mexiko spelar om den sista platsen i VM. Kvalturneringen spelas i Kazakstan 15-17 juni. Kongo alltså inte inkvalade ännu. Men då blir det ju ändå tre platser kvar att fördela? Ja, den som lever får se.
* Herrarnas och damernas Champions League lottas den 26 juni. Där är det intressantaste var Kristianstad hamnar i Champions League, i division ett eller två? Och lyckas Alingsås få en plats i CL:s andradivision i stället för EHF-cupen?
***
Fem av sex Balkannationer tog sig till herrarnas EM. Bara Bosnien missade. Ni vet vad jag ska skriva nu, va? Balkans bollun… Nej, behöver inte skriva ut det.
Men så mycket bollunder är det inte på damsidan i handboll på Balkan. Bara Montenegro kvalade in. Och så kanske Kroatien kommer med också.
***
I december 2015 går vi in i en mycket intressant och hektisk 14-månadersperiod med landslagshandboll:
December: dam-VM i Danmark.
Januari: herr-EM i Polen.
April: OS-kval för damerna och förhoppningsvis herrarna.
Juni: VM-playoff herrar.
Augusti: OS i Rio.
December: Hemma-EM för damerna.
Januari: herr-VM i Frankrike.
Inga exotiska resmål direkt men alla fyra EM och VM går i stora handbollsnationer där det kommer att bli välfyllda läktare. Så det ska vara!
***
Nikola Karabatic är inte bara världens bäste spelare genom tiderna.
Nu ser han av allt att döma ut att också bli världens dyraste spelare genom tiderna.
Han har ett år kvar på kontraktet med Barcelona men toksatsande PSG är berett att lösa honom för de två miljoner euro (18,4 miljoner kronor) som Barça kräver.
Det är den klart största övergångssumman i handbollshistorien.
Rasmus Boysen, dansken med sådan koll på världshandbollen, uppmärksammade mig, och skickade över, den här listan över tidernas dyraste övergångar i senaste numret av Handballtime:
Vi snackar alltså inga fotbollssummor här. Och för PSG:s qatariska ägare är två miljoner euro ingenting. Det är två månadslöner för Zlatan. Men så är också PSG:s fotbollsspelare bäst betalda i hela idrottsvärlden.
På tal om löner så rapporterar fransk media att Karabatic dock bara kommer att få hälften av vad Mikkel Hansen lyfter i samma klubb: 40 000 euro (367 000 kronor) i månaden mot danskens 80 000 euro (735 000 kronor).
Vet inte om jag visat den sammanställning som L’Equipe gjorde i våras över lönerna i startsjuorna Frankrikes två största handbollslag, PSG och Montepellier. Men här har ni den igen. Det ska handla om bruttolöner i månaden:
***
Boysen fick frågan på twitter av en av sina följare om han visste vilken som är den dyraste övergången mellan två danska klubbar och svarade:
Sedan drog han vidare frågan till mig om vilken som är den dyraste övergången vi haft mellan två svenska klubbar.
Jag började höra mig för och fick exempel på några från rätt bra källor:
280 000 kronor för Jesper Larsson från Kristianstad till Drott 1995.
250 000 kronor för Dan Beutler från IFK Ystad till RIK 2002.
165 000 kronor för Martin Frändesjö från Sävehof till RIK redan 1992.
Sedan ska Sebastian Hylving gått från Sävehof till Warta för 200 000 kronor, enligt personer på twitter. Vet ej om det stämmer och vilket år det var.
Någon som vet mer? Någon övergång som slår Jeppe Larssons?
***
Karabatic har för övrigt en del annat att tänka på nu också. I dag inleds rättegången mot honom och några av hans gamla lagkompisar i Montpellier för den tre år gamla spelskandalen. 100 journalister är ackrediterade.
***
Karabatics brorsa Luka är för övrigt klar för PSG, som agerar under silly season nu.
Nämnde att jag var på landslagens hotell i lördags.
Anledningen var egentligen för att bläddra i gamla tidningar.
Staffan Olsson råkade nämligen för några veckor sedan nämna för mig att han hade kvar sina gamla nummer av Tidningen Handboll mellan åren 1977 och 1991 (nästan alla nummer). Jag bad honom ta med dem till nästa landslagssamling och det gjorde han.
Så där satt jag i fyra timmar och bläddrade igenom tidningar och plåtade av massor av förstasidor, bilder och artiklar.
Vilken guldgruva! Vilka tidsdokument! Vilken kulturskatt! Vilken nostalgitripp!
Det blev många bilder och min tanke är att pyttsa ut dem här och på twitter då och då under året som kommer, när det passar av olika anledningar. Jag lovar, det kommer att bli många skratt för alla er som hänger med här.
Kan Adidas kontra på det här matchstället inför vinterns mästerskap. Årets spelare 1985.
Året spekare säsongen som gick blev för övrigt Ida Odén och Niclas Ekberg. De fick sina utmärkelser i samband med landskamperna i går.
Det är inte utan att man saknar knarkspanare i dagens topphandboll. Caj-Åke Andersson var förbundskapten 1980-82. Urklippet är från 1989.
Här får ni lite mer av Caj-Åke (längst till höger). Tio år tidigare (1979) tillsammans med några u-spelare som var med a-landslaget i Jugoslavien. Får vi se något av j- och u-landslagen på en liknande bild i sommar vid mästerskapen?
Så här såg det ut på omslaget när damerna kvalat in till VM 1990.
Tomas Ryde tog Rumänien till VM i går. Här är han som ung tränare i Tyresö med Britt Forsell (senare gift med Ulf Schefvert och mamma till Olle och Eric), Camilla Häverby (Magnus Wislanders fru och mamma till bland annat Therese), Ingrid Pinét (årets spelare i Sverige 1986) och Mia Hermansson (som skulle få en rätt hyfsad karriär).
U21-förbundskapten Ingemar Eriksson efter UVM-silvret 1985. Han anade redan då vad som komma skulle.
Sävehofs Stefan Albrechtson och Gunnar Quist under Partille Cup 1983.
En 22-årig Basti Rasmussen på omslaget 1977.
***
Då återstår det bara att önska en glad sommar, alla bloggläsare!
Kross mot Lettland och både EM-platsen och gruppsegern säkrad.
Hade fått för mig att gruppsegern innebar att Sverige hamnade i den första seedningslinjen vid lottningen av EM-slutspelet.
Men så är det förstås inte då det bara är fyra lag i varje seedningslinje.
Men gruppsegern innebär i varje fall att man inte hamnar i den tredje seedningslinjen och riskerar två riktiga topplag.
Ola Lindgren redde ut det där för mig. Han berättade också att han och Staffan hade fått ett sms från landslagschefen om någon av dem var sugna på att åka till Krakow på lottningen på midsommarafton. Men sms:et lär ha bemötts med talande tystnad.
Jag pratade med Tobias Karlsson efter matchen. Lagkaptenen kommer inte att vara med i sista matchen på söndag mot Slovakien, som ju inte gäller något. Och han har en anledning att få stå över, en godtagbar sådan kan man lugnt säga.
Läs knäcket här och ni kommer att förstå. Karlsson spelade alltså med bruten käke. I sex veckor. I hemlighet. Inte ens en del av lagkompisarna visste.
***
Den här händelsen/skadan/situationen säger också en hel del om de värderingar inom sporten handboll som många hyllar:
Som att man inte viker ner sig (även om min fråga till Karlsson om huruvida handbollsspelare egentligen är dumma i huvudet är befogad i det här fallet och att han gamblade duktigt när han fortsatte spela).
Som att handbollen är en gentlemannasport. Jag tänker på landslagsspelarna som åkte hem och höll tyst i sina klubblag i Bundesliga.
***
Den kan också förklara varför det ibland är sådant dribblande med landslagstrupperna och när de ska släppas. Det blir ju alltmer uppenbart hur många som spelar vidare med rätt tuffa skador emellanåt, skador som ibland måste hemlighållas av olika anledningar.
VM är nära nu för de svenska handbollsdamerna. Isabelle Gulldén & Co körde slut på kroatiskorna i den extremt varma hallen i Koprivnica i första playoffmötet. – Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var extremt, säger förbundskapten Thomas Sivertsson.
Sverige fick en av de tuffaste tänkbara lottningarna i playoff-spelet till handbolls-VM i Danmark i januari när man drog Kroatien. Men EM-bronsmedaljörerna visade direkt i första matchen av två att man inte tänker låta kroatiskorna se till att man missar ett andra raka VM-slutspel. Efter underläge 8-11 i paus segade sig svenskorna ikapp och med knappt tio minuter kvar hade man kvitterat till 20-20. När Louise Sand kontrade in 23-22 med två minuter kvar var Sverige i ledning för första gången. Trots två raka utvisningar på Linnea Torstenson de sista fyra minuterna lyckades Sverige till slut vinna med 24-23. Johanna Bundsen har klivit fram som given förstamålvakt efter sin bragdinsats i bronsmatchen i EM och var mycket stabil på nytt. Framåt var Jenny Alm mycket stark i slutskedet. Hon gjorde både 22-22-målet och segermålet till 24-23 och blev bästa målskytt totalt med sina sju kassar. På kanterna gjorde Louise Sand och Nathalie Hagman (fem mål och näst bästa målskytt i svenska laget ihop med Linnea Torstenson) viktiga mål i slutet av matchen. Men det som avgjorde, menar förbundskapten Thomas Sivertsson, var förmodligen hettan i arenan i Koprivnica. – Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var extremt varmt. Förhållandena var svåra, säger Sivertsson, som trots allt har 27 år inom elithandbollen. – Det var nog över 30 grader när vi spelade. De hade ingen luftkonditionering och det var glasrutor både i taket och på väggarna. Men värmen blev alltså till svenskornas fördel. – Vi hade mer krafter och fler spelare att gå runt på än Kroatien så de blev rejält trötta sista kvarten. Annars är det ju normalt hemmalaget som lyfter sig sista tio minuterna. Det var en mycket nöjd förbundskapten efteråt. – I de här svåra förhållandena och som om matchen utvecklade sig – där vi fick jaga hela tiden och hade några fler utvisningar än dem, så är vi jättenöjda Returen spelas på Hovet i Stockholm på söndag. Ni ska inte skruva upp värmen på Hovet och köra slut på kroatiskorna igen? – Nej, nej, det ska vara normala förhållanden. Men som Sportbladet tidigare berättat får Sverige av allt att döma ett wild card till VM även om man skulle förlora det här.
