Skrivit den här artikeln inför damernas playoff  idag.

Den säger väl det mesta om den ständiga fars som kallas IHF.

Sverige går till dam-VM i handboll även om man förlorar playoff-mötet med Kroatien.
Men det formella beslutet om wild cards kommer inte vara taget när VM lottas den 24 juni.
Orsaken är att internationella förbundets kongress ställts in då 63 ledamöter inte fick visum till Ungern.
– Det är en jävla soppa, säger Sveriges internationella förbundspamp Arne Elovsson.

I dag spelar de svenska handbollsdamerna den första matchen av två mot Kroatien i ett tufft playoff till VM i Danmark i januari.
Redan direkt efter playoff-lottningen under EM i december avslöjade Sportbladet att det fanns en bakdörr in till VM för Sverige om man skulle förlora mot Kroatien.
– Inget har förändrats. Den finns kvar, bekräftar nu Arne Elovsson, vice ordförande i europeiska förbundet (EHF) ledamot i internationella förbundets (IHF) council (det beslutande organet).
Bakgrunden är att då Brasilien blev världsmästare 2013 fick Panamerika egentligen ytterligare två platser till i VM i år. Men då övriga lag från denna del av handbollsvärlden är så svaga så har IHF i stället beslutat att de här två platserna ska delas ut som två wild cards efter att hela kvalet är avgjort.
Minst ett av två wild cards, men troligen båda två, väntas gå till Europa.
Och då har EHF reglementet klart för vilka som ska de platserna:
– Det är de två högst placerade lagen på EM som åkte ut i playoff, säger Elovsson.
Europamästarna Norge är redan klara för VM. Tvåan Spanien väntas slå ut svaga Slovakien enkelt i sitt VM-playoff och då står de svenska EM-bronsmedaljörerna näst i tur om man åker ut i playoff mot Kroatien.
– Möjligheterna är oerhört stora för Sverige att få ett wild card, säger Elovsson.
Det formella beslutet vilka kontinenter som får wild cards skulle ha fattats i onsdags på ett council-möte i samband med IHF:s kongress i Ungern.
– Men hela kongressen ställdes in då 63 ledamöter inte fick visum till Ungern. Det är en jävla soppa, säger Elovsson.
Något beslut om wild cards kommer därför inte vara fattat till lottningen av VM den 24 juni, vilket betyder att det kommer att finnas två vakanta platser när man lottar hela mästerskapet.
– Det är en jävla soppa, säger Elovsson igen.
– I vilken seedningslinje placerar man in de här två vakanta platserna? Det är ju värdelöst att man inte vet i förväg.
Han tror att IHF:s council kommer att samlas i juli och ta det formella beslutet om vilka som ska tilldelas platserna.
Hur tacklar då det svenska landslaget vetskapen att man av allt att döma kommer att få spela VM även om man förlorar mot Kroatien.
– Jag har inte tänkt på det förrän du nu påminner mig. Så vi har inte ens nämnt det, säger förbundskapten Thomas Sivertsson.

***

Hade verkligen Sivertsson helt glömt bort den här bakdörren? Det är förstås rätt att ha förträngt den när de nu går in i ett playoff. Rätt – och skickligt.

***

Tomas Ryde gör succé direkt som förbundskapten i Rumänien. Man tvålade nämligen till Serbien borta med 32-26 i går efter elva mål av Neagu.

VM nära nu för Ryde. Nånting säger mig att Rumänien kommer att lottas mot Sverige i gruppen bara för det.

I dag avslutades en av tidernas bästa (tredje bästa för att vara exakt) sin karriär.

Få handbollsspelare har tillägnats fler best of-samlingar på youtube än Ivano Balic. Här är till exempel en av dem. I den är hans makalösa hemspring och räddning på Rutenkas skott mot tomt mål mot Barcelona med i början.

Balic avslutade med sju mål i kväll för sitt Wetzlar.

***

Bundesliga färdigspelad med andra ord och Melsungen snöt Füchse Berlin på sista platsen till EHF-cupen.

Kiel, RNL och Flensburg till Champions League. Har inte riktigt förstått om det kan bli fler i det nya CL-formatet.

Lemgo klarade sig så Jonathan Stenbäcken går dit.

***

Själv befinner jag mig fortfarande på Island. Mest för att göra fotbollsjobb men kan inte låta bli att samla på mig lite handbollsmaterial också.

Ni som följer mig här vet att jag, förutom Balkans bollunder, är svag för isländsk handboll och inte minst hur den lilla önationens tränare erövrat världen.

Jag spårade i går upp den 82-årige Boris Akbachev i hans lägenhet i utkanterna av Reykjavik.

Han kom från Sovjetunionen, där han hade varit assisterande förbundskapten till legendaren Anatoli Jevtusjenko, till Island första gången 1980. Efter ett par år återvände han till Sovjetunionen innan han kom tillbaka igen 1989 och sedan dess har han stannat i landet. Hur han kom till Valur och isländsk handboll första gången är en fantastisk historia i sig och den ska jag berätta en annan gång.

Tillsammans med polacken Bogdan Kowalczyk, som också kom i början av 1980-talet, ses han som huvudpersonerna bakom det isländska handbollsundret som inkluderar tränarundret.

Akbachev var en mästare de små detaljerna och individuell utveckling medan Kowalczyk var den store taktikern med avancerade spelmodeller.

– Utan dem inget OS-silver i Peking, säger till exempel Gudjon Gudmundsson, far till Snorri Steinn Gudjonsson (spelmotor i Minden, RNL, AG med flera) och expert i isländsk tv sedan många år.

Gudmundsson har jag också träffat här.

Som sagt ska jag berätta allt om Bogdan och Boris någon gång längre fram när det känner mer aktuellt med isländsk handboll.

Men Boris var i alla fall en jäkla profil.

Han bodde  i en mörk och liten fyrarummare med sin fru Olga där han valt att göra ett av rummen till ett museum över sin handbollsgärning. Ni ser själva på bilderna nedan.

Det var inte helt lätt att förstå hans engelska (som ändå var det språk han klarat sig på på Island under alla år) men jag uppfattade det som att han var assisterande förbundskapten på Island 1995-2001. Han har varit runt i nästan alla klubbar på Island och tränade till exempel Olafur Stefansson och Dagur Sigurdsson som unga i Valur.

Stefansson håller honom mycket högt och har skänkt flera av sina priser och medaljer till Boris.

Vi satt och pratade i hans vardagsrum en god stund och helst snckade den legendariske instruktören om detaljer i spelet. 82-åringen studsade upp och ner och ur soffan för att visa hur man ska passa, skjuta och agera som målvakt.

Han pratade högt och energiskt och bredvid satt Olga och försökte se någon tv-serie på en rysk kanal. Och ju högre han pratade desto mer höjde Olga volymen och till slut satt jag där mittemellan två dån.

Tänk vad man får vara med om i det här yrket.

Yrket, ja. Jag hade presenterat mig noggrant men efter tio minuter frågade Boris ändå:

– Är du tränare eller?

Nej, journalist som sagt.

– Journalist?! Aha!

Olga dukade fram en salig blandning av smörkolor, digestive-kex, mandlar och pumpafrön.

Och Boris frågade:

– Vill du ha något att dricka? Te? Pepsi? Vodka?

(Jag avböjde alltihop.)

Lite bilder från mötet med Boris:

***

Kjelling, Frank Løke, Johannes Hippe… det är ett intressant lag Ricohs Rasmus Båverud kommer till när han går till Drammen.

Det slår kanske inte ner som en bomb precis.

Men nu är det klart att H43:s Alfred Jönsson, en av Sveriges största talanger och kanske den allra största bland 98:orna, går till Lugi.

Det var väl den typen av spelare som Kristianstad hade tänkt knyta till sig med sin kommande akademi.

***

Ricoh och Martin Boquist fortsätter värva: David Florander, Sävehofs 21-åriga högernia, är klar för Stockholmsklubben.

***

Såg inte damernas genrep mot Holland i går men rapporterna lovar förstås gott inför VM-playoff.

Har vi en ny stormålvakt i Johanna Bundsen? Konstig fråga kanske med tanke på vad hon gjorde i bronsmatchen i EM, spel i Champions League och insatserna i elitserien.

Men jag menar en målvakt i världsklass som levererar på en hög, jämn nivå ett mästerskap igenom och som kan vara avgörande för att Sverige går till OS, kontinuerligt når kvartsfinal eller motsvarande i mästerskapen och når final i hemma-EM.

Det har Sverige saknat sedan…ja, kanske minnet sviker mig nu, men Madeleine Grundström var väl där några år (även om vi inte slogs om medaljer, men det berodde mer på att resten av laget inte var av samma kaliber som nu).

Jag har puffat för förbundets handbollspodd – Svenska handbollspodden med Daniel Vandor, Annika Wiel Hvannberg och gäst – förut.

Jag gör det gärna igen även om man som lyssnare skriker efter att de ska få ut den på iTunes.

Lyssnat på nästan hela senaste avsnittet med Isabelle Gulldén, som ni hittar här.

Där pratar hon bland annat om det när det blev ”pinsamt för oss och dansk handboll”.

Hon berättar också om att hon valde mellan tre klubbar inför kommande säsongen, där alltså slutgiltiga valet CSM Bukarest var en av dem. Hon säger inte vilka de andra två är men att en ”låg för långt bort”. Kan man tänka sig att det var Dinamo Sinara från Volgograd?

***

Hade missat, och det här är lite pinsamt, att CSM säkrade ligatiteln efter finalseger mot Baia Mare i förra veckan och därmed tog en garanterad Champions League-plats till hösten vilket förstås var oerhört viktigt för Gulldén och Torstenson (och alla de andra spelarna i storsatsningen) då det är därför de gått dit.

***

Man kommer också in på damernas två OS-turneringar 2008 och 2012 och då säger Wiel Hvannberg, som liksom Gulldén var med på båda, att de hade ”minimal sammanhållning i slutet av London-OS” och att det var ”en mycket mer homogen grupp i Peking”.

***

Skrev i förra veckan om att Guifs keeper Edvardsson var på väg till Ålborg och nu är det klart.

***

Direkt efter Barcelonas finalseger mot  Veszprem plingade det till i telefonen. Ett sms:

Kanske hög tid att erkänna mig som en mästertippare.

Från Kent-Harry.

Champions League-finalen i går var ännu ett tecken på att Per Johansson och jag inte var helt snett ute när vi mitt under VM utnämnde Nikola Karabatic till världens bäste spelare genom tiderna.

Hur mycket stryk tål karln egentligen?

***

Skrev inför finalen om hur sugen Barcelona isländska vänstersexa Gudjon Valur Sigurdsson måste vara på att vinna Champions League efter tre semifinaler och en finalförlust de senaste fyra åren med tre olika klubbar.

Nu fick han äntligen sin CL-titel.

Likaså Kiril Lazarov, förstås. Makedoniern har också varit nära med flera klubbar tidigare: semifinal med Veszprem 2006, final med Ciudad Real 2011, final med Atletico Madrid 2012 och semifinal med Barcelona 2014.

***

Har idag roat mig med att kolla vilka som är störst på 2000-talet – Barcelona eller Kiel?

Valde att bara kolla ur en aspekt: Champions League och platser i semifinaler och finaler samt titlar.

Satte tre poäng för CL-guld, två poäng för final och en poäng för semifinal.

Det visade sig att det nu är helt jämnt, om man räknar på det här viset, sedan de båda superklubbarna möttes i finalen 2000.

Barça har fyra titlar, tre finalförluster och två semifinaler = 20 poäng.

Kiel har  tre titlar, fyra finalförluster och tre semifinaler = 20 poäng.

Sedan kan man förstås tycka att Barça kanske ändå är störst nu då de har fyra guld på sina sju finaler medan Kiel har tre titlar på lika många finaler.

Men låt oss säga att de är lika stora på 2000-talet och så låter vi kampen gå vidare nästa år.

Ciudad Real/Atletico Madrid har ett helt okej record på sina tio år (2004-13) i CL: tre titlar, tre finalförluster och två semifinaler = 17 poäng.

***

Raul Entrerrios tog sin andra CL-titel i sin tredje final med Barcelona. Brorsan Alberto har tre titlar på sju finaler.

Tittar vi totalt har mamma och pappa Entrerrios haft en son med i åtta av de elva senaste Champions League-finalerna. Och två av de tre åren de inte haft det så har  i varje fall någon av grabbarna varit med i Final4 i Köln men blivit utslagen i semifinalen.

Hyfsat facit för ett brödrapar.

Dags för Champions Leagues Final 4 så.

Blir inte så mycket rapporter här i bloggen då jag är iväg på annat i helgen – tyvärr.

Men jag har gjort ett förhandsknäck på Andreas Nilsson. Det läggs väl ut imorgon men då jag inte kan uppdatera bloggen på ett par dagar så får ni det redan här och nu. Fortsätter sedan läs om lite annat längre ner också.

Tyskland och Spanien har dominerat handbollens Champions League i elva år.
Men i dag ska Andreas Nilsson och hans ungerska Veszprem bryta hegemonin.
– Vi har ett lag till att göra det, säger den svenske linjebjässen.

De tyska och spanska lagen har härskat i Champions Leagues finalspel i många.
Det har faktiskt gått hela elva år sedan ett lag från en annan nation var i final: 2004 då slovenska Celje vann.
Inför det Final 4 som spelas i helgen i Köln inför 19000 åskådare för sjätte året, med semifinaler på lördagen och final på söndagen, tror många att detta spansk/tyska herravälde kan brytas. Och då är det ungerska Veszprem som ska stå för bedriften.
– Vi har ett lag till att göra det i alla fall, säger Andreas Nilsson, den svenske landslagsstjärnan som gör sin första säsong i klubben.
Den ungerska storklubben, som varit i en CL-final (2002), har satsat i flera år nu på att vinna den finaste turneringen av alla och var i semifinal i fjol. Då åkte man ut mot Kiel och nu ställs man mot de tyska mästarna igen, som man dessutom aldrig slagit ut i Champions League.
– Vi har en bredare trupp i år. Vi har jäkligt stora chanser även om de har favoritskapet, säger Nilsson.
Nja, det är faktiskt inte så säkert. När Sportbladet frågade tre kännare – förbundskapten Staffan Olsson, Handbollspoddens Kent-Harry Andersson och Viasats Champions League-expert Martin Frändesjö – tror alla tre på Veszprem mot Barcelona i final.
Nilsson hoppas förstås också på sitt Veszprem men tror att polska Kielce skräller mot Barça i sin semifinal.
– Vi har sett de två senaste åren att det inte alltid är de starkaste lagen som vinner, säger Nilsson och syftar på Flensburgs skrällseger i fjol och när han själv var med och vann med Hamburg 2013.
Övriga svenskar i Final 4-lagen är Kiels Niclas Ekberg, Andreas Palicka och Johan Sjöstrand (borta på grund av sjukdom). UPPDATERING: Och Henrik Lundström förstås.

Så sänds Final 4
Lördag
Viaplay kl 15.15: Semifinal Barcelona-Kielce
Viaplay kl 18.00: Semifinal Kiel-Veszprem
Söndag
Viaplay kl 15.15: Bronsmatch.
TV10 kl 18.00: Final

Finalerna senaste elva åren
(förstnämnda laget vinnare)
2004: Celje-Flensburg
2005: Barcelona-Ciudad Real
2006: Ciudad Real-Portland San Antonio
2007: Kiel-Flensburg
2008: Ciudad Real-Kiel
2009: Ciudad Real-Kiel
2010: Kiel-Barcelona
2011: Barcelona-Ciudad Real
2012: Kiel-Atletico Madrid
2013: Hamburg-Barcelona
2014: Flensburg-Kiel

***

”Jag gör allt för att vinna den här jävla Champions”, sa Zlatan i frustration redan 2009 efter att åkt ut med sitt lag ännu en gång.

En som nog har sagt det samma några gånger i handbollsvärlden är islänningen Gudjon Valur Sigurdsson i Barcelona.

Kolla in hans record i CL med fyra klubbar senaste sju åren:

2008: Gruppspel med Gummersbach.

2009: Semi med Rhein-Neckar Löwen.

2010: Kvart med Rhein-Neckar Löwen.

2011: Semi med Rhein-Neckar Löwen.

2012: Semi med AG Köpenhamn.

2013: Semi med Kiel.

2014: Final med Kiel.

Är det dags i år för en av 2000-talets absolut bästa kantspelare? Ja, jag tror det. Jag tror ett revanschsuget Barcelona där Karabatic gör sin sista match vinner CL i en final mot Kiel, som för en gångs skull kommer hyfsat utvilat och rehabat till ett Final4 och slår ut Veszprem i sin semi.

***

Risk att vi får en CL-vinnare utan någon svensk i laget. Det har faktiskt inte hänt på tio år, sedan Barcelona vann 2005.

***

Nämnde ju Ann-Britt Furugård och Eva Älgekrans, med nio SM-guld i Stockholmspolisen under 1970- och 80-talen, i blogginlägg inför finalerna. Jag pratade med dem ett par gånger förra veckan och jag hann knappt bänka mig i Scandinavium förrän de stack till mig en liten folder.

Det handlade om Svenska Handbollfans och är ett mycket lovvärt initiativ av ”Ampan”, Älgekrans, Frej Söderlund och Björn Runströmer. De har dragit igång en förening som alltså heter Svenska Handbolsfans och ”har som ändamål att verka för och främja supporterkulturen runt de svenska handbollslandslagen för både damer och herrar”.

De vill öka supporterstödet på landskamperna och ordnar resor och arrangemang till/kring landskamper. Men de ska också hålla ”handbollsaftnar, historiska träffar, medlemsmöten m m”.

Vill ni veta mer och ha kontakt med dem så gå in på svenskahandbollfans.se.

***

Och så gratulerar vi Martin Frändesjö som blivit pappa – igen. Han fick en dotter i måndags och kommer alltså inte kommentera Final 4 i helgen utan det gör Claes Hellgren.

Det är Frändesjös tredje barn på fyra år.

– Jag är en late bloomer. Men det här var sista, säger 43-åringen.

Det återstår ett par veckor av handbollssäsongen internationellt.
Men handbollspodden håller sommarlov efter veckans avsnitt, som ni hittar på de vanliga ställena (som i vår egen spelare på vår hemsida här).
Det blev bitvis rena skrattfesten när Kent-Harry Andersson bjöd på storys i säsongsavslutningen.

Han berättar om…
…blixtar och dunder på väg till Mallorca.
…en frontalkrock i semesterparadiset.
…fåglar på rummet.
…liket i frysen.
Men vi snackar också mycket handboll förstås:
* SM-finalerna.
* Stämningen i Scandinavium.
* Kent-Harrys favorit nästa år (och det är inte Kristianstad): ”Jag tror stenhårt på…”
* SVT-intervjun med Ola Lindgren: ”Jag har aldrig sett Ola släppa loss så”.
* Kristianstad i Champions League.
* Professorns all star-lag i elitserien 2014/15.
* Helgens Final 4-fest.
* Vilka som vinner Champions League.
* Storklubbarnas olika nationalitetsspår.
* Finalen i Danmark.
* Så går det i Bundesliga.
* EM-kvalet grupp för grupp inför avslutningen.
* Damernas VM-playoff.

***

Lovade ju på finaldagen kolla hur många SM-guld Pär Jilsén har. Han har 15 nu: Fem som spelare (ett med Heim, fyra med RIK) och tio som assisterande tränare för Sävehofdamerna.

Men jag hade som sagt i mina förhandsartiklar inte kollat upp/inkluderat assisterande tränare. Men kanske är Jilsén ”värst” av alla genom alla tider (om vi inte räknar in läkare och materialare osv).

***

En sak vi missade att nämna i podden: Sabina Jacobsen (och Helle Thomsen) blev danska mästare den gångna helgen.

***

Ni som bara är inne här i bloggen kanske har missat Kristianstads, av allt att döma, rätt långt gångna planer på att bygga ett internat för att locka till sig Sveriges åtta största talanger. Ni läser om det här.

***

Det blir ett förbands till Final4 i helgen när det börjar närma sig. Gjorde en intervju med en av de inblandade i dag.

***

Och så får Markus Olsson nu själv säga att han ska till Skjern. Han har presenterats av den danska finalklubben. Tvåårskontrakt. Jag förstår att Olsson vill testa nåt annat vid det här laget i karriären men jag har ju varit lite skeptisk till valet av Skjern då det inte är ett givet steg uppåt. I senaste podden hakar Kent-Harry på det resonemanget.

***

Hörde på finaldagen att Ålborg jagade Mikael Aggefors då deras andrekeeper bakom Ole Erevik, Sören Westphal, dragit korsbandet.

Har nu fått höra från källa i Danmark, som vill vara anonym, att Aggefors nobbat danskarna och att Ålborg nu i stället går för Guifs Aron Rafn Edvardsson. Återstår att se om det blir verklighet.

Här kommer en hälsning (som jag fick på sms i morse) till Kristianstad och IFK från en av klubbens stora ikoner:

IFK-guldet firades i Montenegro!!! Det är dags för Champions League! Jag är ledsen att jag inte kunde vara med er. Massor av hälsningar och gratulationer till alla guldvinnare!!! /Vlado

***

Det är dags för Champions League för Kristianstad, ja.

Frågan är bara om man får vara med de stora elefanterna i division ett eller hålla till i division två (med visserligen mer jämbördigt motstånd men inte alls lika attraktiva lag) när nu CL-formatet ändras radikalt och delas in i två divisioner.

I detta nya, genomkommersialiserade format är det inte bara sportsliga kriterier som avgör vilken division man hamnar i utan också sådant som åskådarkapacitet, beläggning i arenan och tv-rättigheter. Beslutet från EHF kommer sista veckan i juni.

Sverige kan i Kristianstad, med sin arena och publik, inte anmäla en bättre representant när platserna till division ett ska delas ut till de nationer som per automatik inte har en plats i toppdivisionen.

Trots det är inte chanserna särskilt stora att Kristianstad hamnar i division ett om jag förstår Peter Gentzel rätt.

Men skulle man göra det kan det påverka storleken på Kristianstads satsning.

– Fast det blir väldigt sent då, säger Mats Samuelsson.

***

När vi i den skrivande pressen väl fick prata med Ola Lindgren efter finalen var han sitt vanliga, lugna och kontrollerade jag.

Men det var han direkt efter slutsignalen i SVT och det är onekligen rätt befriande att se. Ni ser det här.

***

På tal om Champions League så kör Kent-Harry och jag en podd redan den här veckan igen. Det blir förmodligen säsongens sista och vi kommer att snacka mycket CL inför Final4 till helgen.

***

Tre gemensamma frågor till finalhjältarna Markus Olsson och Ida Odén, som båda lämnar sina klubbar efter många år, kom inte med någonstans så jag ger er dem här.

Markus Olsson:

Största ögonblicket i IFK?

– Förutom det här så är det när vi gick upp i elitserien. Då var vi tillbaka. Och när vi vann femte semin mot Guif i Eskilstuna (2012) – det var nästan samma glädje som i dag.

Tyngsta ögonblicket i IFK?

– Semin mot Lugi i fjol var tung… och finalen mot Drott givetvis.

Bäste du spelat med?

– Dan (Beutler) är absolut en av dem. Det var jättebra att ha honom i klubben på alla sätt och vis. Saknad! Han hjälpte mig som skytt att börja tänka till lite. Jesper Larsson också. Han gav så mycket till IFK. Och Lars (Möller Madsen), ingen stoppade honom när han var på humör.

Ida Odén:

Största ögonblicket i Sävehof?

– Det var oerhört stort när vi tog oss till Champions League första gången för det hade inget damlag i Sverige gjort tidigare. Det var också stort i fjol när vi gick vidare från gruppen för första gången.

Tyngsta ögonblicket i Sävehof?

– SM-finalförlusten mot Skövde. Den finalen skulle vi bara vinna och det var första gången Sävehof skulle vinna dubbelt med herrarna och damerna.

Bäste du spelat med?

– ”Bella” (Gulldén). Hon är bara fantastisk. 

Om jag var trött på min egen röst och penna redan i morse på väg till Göteborg och finalerna – vad tror ni jag är nu?

Så jag kommer att hålla det här kort.

Längst ner får ni min tyckare i måndagstidningen.

Dessförinnan lite bilder från dagen.

Två hjältar från EM-silvret 2010: ”Gladpopgitarristen” och Per Johansson.

Supermedieskygga Hanna Daglund, Skuru vägrade gå genom mixade zonen. Till slut blev hon tvingad av tränare Skogäng. Meningen hade någon fråga till henne.

De två viktigaste männen i Kristianstads guldbygge: Nikolas Larsson och Mats Samuelsson.

Minns ni Gyril? Klart ni gör! Hon hade inte väntat i 62 år. Men länge nog och här är hon med SM-bucklan och en av sia stora hjältar.

Han håller pokalen så kär så kär, Markus Olsson.

Till slut gick Ola Lindgren bort till fansen och lät sig bli hyllad och tackad.

***

Frågade Signell om vilket lag han ser som den största utmanaren nästa säsong. Han svarade Skuru och H65 Höör innan han lade till:

– Lugi är alltid ett frågetecken om de får ihop det. Det känns som de har ganska stor omsättning på spelare utan att de skulle behöva ha det egentligen.

Då log jag varpå Signell frågade:

– Blir det rubriken nu eller?

– Nej, men kanske en liten ”blänkare”, svarade jag.

***

Bland det första Mikael Franzén sa när han kom ut till den mixade zonen var:

– Jag har aldrig sett Markus ha en så bra skottbild som i dag. Den brukar vara väldigt mycket enklare.

Beslöt mig för att ta reda på vad det berodde på och landade i Kristianstads målvaktstränare Jesper Larsson, som för övrigt var med om sitt första SM-guld (blev aldrig något i Drott) 35 år efter att han som sjuåring började i IFK:s handbollsskola.

Det blev det här knäcket om ”hemligheten bakom Olssons finalsuccé”:

GÖTEBORG. Med makalösa elva mål sköt Markus Olsson IFK Kristianstad till första guldet på 62 år i sin sista match för klubben.
Bakom finalsuccén låg hemliga skottips från målvaktstränaren Jesper Larsson.
– ”Jeppe” är jättebra på det. 95 procent av gångerna stämmer det, säger guldhjälten.

Alingsås målvakt Mikael Aggefors, elitseriens bästa, var det stora hotet mot Kristianstads efterlängtade guld i finalen på söndagen
Men Kristianstads superskytt Markus Olsson sköt stackars Aggefors fullständigt i sank och det hjälpte inte att denne bytte med andrekeepern Rikard Frisk två gånger om.
När matchen var över hade Olsson gjort makalösa elva mål på tretton avslut och satt slutpunkten för den handbollsgalna stadens 62 år långa väntan på ett nytt guld.
– Jag hade inte koll på resultatet förrän sista 1,5 minuterna, säger Olsson medan han står och kramar SM-bucklan.
25-åringen kom till Kristianstad 2008 som junior från Karlshamn. Han är en av blott två spelare (Johan Jepson) som varit med på hela resan från allsvenskan till att bli svensk handbolls giganter och nu också mästare för första gången sedan 1953.
– Svingött! Framför allt känns det svingött att få dela med alla dom där ute (supportrarna) som hänger med till Skövde en tisdagskväll.
Finalen var Olssons sista match i den brandgula tröjan. Nu blir han proffs i danska Skjern.
– Slutet kunde inte bli bättre.
Direkt efter finalen konstaterar Alingsås tränare Mikael Franzén att Olsson skjutit annorlunda än tidigare.
– Jag har aldrig sett Markus ha en så bra skottbild som i dag. Den brukar vara väldigt mycket enklare, säger Franzén och syftar på att Olsson sköt oerhört varierat.
Bakom de spridda skotten ligger tips och råd från målvaktstränaren Jesper Larsson.
– ”Jeppe” kommer alltid med tips inför varje match. Och mycket bra tips under matchen – ”skjut där” och så. Han är jättebra på det. 95 procent av gångerna stämmer det. Han har något i sig fortfarande, säger Olsson om Larsson som själv lade av efter SM-finalen 2012.
– Markus skottbild var lite annorlunda i dag, ja, ler Larsson och fortsätter:
– Han tog till sig och var harmonisk hela matchen. Han fick ett övertag direkt och fortsatte skjuta där vi sagt att han skulle skjuta.

***

Ni missar inte mitt stora dokument om IFK Kristianstads väg på 2000-talet från konkurshotat i division två till mästare och handbolls-Sveriges mecka? Det hade åkt i papperskorgen och betytt många timmars arbete helt i onödan om det inte blivit brandgult guld i kväll. Så ja, det fanns en anledning för mig att hoppas på Kristianstadsguld.

Och ni läser dokumentet här (plusinlåst sedan midnatt).

***

Min tyckare så:

GÖTEBORG. Svensk handbolls giganter tar var sitt guld.
Men mycket tyder på att en guldepok nu är över och jag är inte alls säker på att det här är början på en annan.

1953: Kristianstad blir svenska mästare och Bengt Olow blir förste svensk att spränga ljudvallen med sin Saab Lansen.
2015: Kristianstad blir svenska mästare och Markus Olsson spränger ljudvallen i Scandinavium med sitt elfte mål ur ingen vinkel alls.
För det var ju så: smällen vi hörde mellan de orangea plåtväggarna i Scandinavium direkt efter Olssons makalösa 27-24 var ljudet av lättnaden över att 62 års väntan på guld äntligen var över.
Det kunde möjligen ha varit lite tajtare in i slutsekunderna men annars fick vi precis den drömfinal på herrsidan som vi hade hoppats på: tidernas bästa stämning på läktarna sedan SM-finaldagen infördes 2005, jämn final mellan Sveriges två bästa lag och en stenhård kamp på planen.
Att finalen sedan fick en tydlig guldhjälte i matchen som var hans sista för klubben är inget vi på kvällstidningarna klagar på.
Många inom handbolls-Sverige är avundsjuka på IFK Kristianstad som gjort allting rätt utanför planen i några år nu.
Men jag tror också många unnar den brandgula staden det här efterlängtade guldet. För nu ska det bli mycket intressant att se hur man hanterar nästa fas.
Våren 2013 sa Lugitränaren Tomas Axnér, mitt under lagets semifinalserie mot Drott, att det var ”nu eller aldrig” det året och möjligen nästa för alla andra klubbar utom Kristianstad för sedan skulle IFK:s dynasti vara här.
Är den det nu då? Var det här början på en ny guldera?
Många tycks tro det. Jag menar att det inte behöver vara så. Visst, Kristianstad kommer att vara ett topplag och en av förhandsfavoriterna inom överskådlig framtid. Men att de nu börjar rada upp gulden? Nej, jag tror inte det behöver vara så.
Om inte sportchefen Mats Samuelsson lyckas landa en eller två högklassiga värvningar inom kort kommer Kristianstad ha ett svagare lag nästa år jämfört med det som avslutade säsongen med guld i går. Ett lag som dessutom blivit av med den givna drivkraften att få revansch för två färska finalförluster och ta klubbens första guld sedan Koreakriget tog slut och den första människan besteg Mount Everest.
Själva pratar man i klubbledningen nu om ett första ”konsolideringsår” i en ny treårsplan.
Samtidigt har Alingsås kvar i princip samma lag som spelat final två år i rad. Ystad tar hem en viss Kim Andersson och behåller Lukas Nilsson, som liksom de andra juniorerna blir ett år äldre. Lugi gör en ny satsning med Tomas Axnér och Guif har lyckats locka kvar Viktor Östlund.
Nej, Kristianstad behöver inte alls ha inlett en ny gulddynasti nu, likt RIK:s i slutet av 1990- och början av 2000-talet, Hammarbys i mitten av 00-talet eller Sävehofs i början av 10-talet.
Jag menar att vi går mot en riktigt spännande och oviss säsong 2015/16.
Det gör vi på damsidan också för första gången på… jag vet inte hur länge.
För inte ens Sävehof kan klara av hur många spelartapp som helst.
Jämför vi fjolårets guldgäng med laget kommande säsong har tio(!) landslagsspelare lämnat.
Nu pratar tränare Signell visserligen om två-tre nya, utländska, färdiga spelare av klass och med rutin men han medger också utan omsvep att det är troligt att guldsviten bryts efter det här.
Vilket lag tar chansen då? Skuru? H65 Höör? Lugi? Skövde?
***
Det ska också bli mycket intressant att se hur publiken i Kristianstad reagerar på att guldet äntligen är bärgat.
***
Ola Lindgren har förstås en nyckelroll och Markus Olsson är den uppenbara hjälten.
Men de två viktigaste männen i Kristianstads guldbygge är klubbchefen Nikolas Larsson och sportchefen Mats Samuelsson.
De har drivit det här i sex år nu från allsvenskan, 1800 i publiksnitt och 5,6 miljoner kronor i omsättning till svenska mästare med en omsättning på 24 miljoner kronor och ett snitt på 4900 åskådare. Sanslöst.

***

Go natt!

De flesta all star-lagen togs ut redan före finalen.

Jag valde att vänta till efteråt och lät finalinsatser påverka om det var så.

Kristianstad tog guldet och fick med tre spelare.

Här är mitt all star team på herrsidan säsongen 2014/15 (med ett ”reservlag” som bonus):

Målvakt: Mikael Aggefors, Alingsås

Hade det tufft, med Aggefors-mått mätt, i höstas och ingen lyckad final. Men han har däremellan visat att han fortfarande är elitseriens klart bästa målvakt.

Reserv: Leo Larsson, Kristianstad.

Vänstersexa: Charlie Sjöstrand, Redbergslid

Lätt val. Veteranen har gjort sin bästa säsong i karriären och vi ska inte glömma hans skickliga försvarsspel här.

Reserv: Jerry Tollbring, Kristianstad.

Vänsternia: Markus Olsson, Kristianstad

Ystads Lukas Nilsson var viktigare för sitt lag över säsongen och lär bli en bättre vänsternia än Olsson i framtiden. Men när det verkligen gällde i slutet av semifinalserien visade Olsson vem som fortfarande är etta på positionen. 25-åringens fantastiska final bara befäste det.

Reserv: Lukas Nilsson, Ystad.

Mittnia: Jesper Konradsson, Alingsås

Driver Alingsås spel skickligt och är framtidens mittnia i landslaget tillsammans med Jim Gottfridsson.

Reserv: Josef Pujol, Hammarby.

Högernia: Pontus Zetterman, Drott

Fick en fantastisk utväxling av sitt klubbyte inför säsongen. Vann överraskande skytteligan och var avgörande för att Drott undvek kval.

Reserv: Andreas Cederholm, Kristianstad.

Högersexa: Kristian Björnsen, Kristianstad

Elitseriens bästa import var självklar här. Tillfört exakt det Ola Lindgren ville ha – och lite till.

Reserv: Hampus Jildenbäck, Lugi.

Mittsexa: Atli Ævar Ingolfsson, Guif

Skulle vi utgå från tvåvägsspelare på linjen hade inte islänningen varit med i diskussionen här. Men nu har vi en försvarsspecialist i all star-laget och då är Ingolfsson given här även om han missade mycket avslut i semifinalserien.

Reserv: Anton Lindskog, Kristianstad

Försvarsspecialist: Daniel Lindgren, Kristianstad

Hugget som stucket mellan finallagens båda försvarschefer (och ni som brukar hänga med här vet att jag är svag för Fredrik Teern också). Lindgren stod som segrare efter finalen och tar hem ”segern” här också.

Reserv: Max Darj, Alingsås.