Mitt i all EM-hets så släpper faktiskt Olsson och Lindgren sin VM-trupp på 16 spelare i dag klockan 14.

Vilka tar de två sista platserna? Det är frågan.

För de här 14 tror jag är rätt givna:

Mv: Mattias Andersson, Johan Sjöstrand.

V6: Fredrik Petersen, Jonas Källman.

M6: Andreas Nilsson, Jesper Nielsen.

H6: Niclas Ekberg, Anton Halén.

V9: Jonathan Stenbäcken.

M9: Lukas Karlsson, Patrik Fahlgren.

H9: Kim Andersson, Johan Jakobsson.

Försvarare: Tobias Karlsson.

Minst en vänsternia ska till förstås. Då jag tror att att Stenbäcken är en av de ovanstående lär det inte bli Helge Freiman då man behöver en mer ren skytt. Står nog mellan Viktor Östlund, Philip Stenmalm och Rickard Lönn och där jag, om jag får gissa, skulle tippa på att de väljer Östlund.

Sista platsen i truppen då?

Magnus Jernemyr? Kan det mycket väl vara även om generationsväxlingen över till Nielsen är långt gången.

En extra högernia med tanke på skadebilden på herrar Andersson och Jakobsson? Mycket möjligt, i så fall Magnus Persson.

Eller får Kent-Harry som han vill? Slänger de med Lukas Nilsson som joker på vänsternio? Eller visade Ola Lindgren och hans Kristianstad, när de tog bort Nilsson helt häromveckan i seriefinalen, att 18-åringen inte är redo för en VM-scen ännu?

Eller tar de med en annan extra vänsternia, någon till av Östlund, Stenmalm, Lönn (eller Freiman som kanske blir aktuell om de ska ha tre med på positionen).

Klockan 14 vet vi. Jag vet egentligen ingenting ännu så länge.

Min nyss färdigskrivna tyckare till måndagens tidning samt plusbetygen. Där under lite smått och gott, bland annat en överjävlig limning. Och vägen till Rio-OS.

ZAGREB. Här bryter Sverige en mardrömssvit och besegrar en av EM:s stora guldfavoriter efter det inledande gruppspelet.
Men ändå lär man behöva ta poäng mot Montenegro på onsdag för att nå EM.
Ska man aldrig få vara nöjd?

Nej, man ska tydligen aldrig det.
Just som jag satt i slutminuten av matchen och funderade hur jag skulle boka av hemresan på torsdag och hur längesen det var man var i Budapest satte DN-Grimman en armbåge i sidan på mig och sa:
– Det lär behövas en poäng mot Montenegro ändå.
Nu kan man inte spela på oavgjort i handboll förrän i slutminuten så i praktiken utgår vi från att Sverige måste vinna mot Montenegro (och Slovakien förstås) så länge inte Holland hjälper oss genom att klämma till både Frankrike och Montenegro.
Det där var spelarna och förbundskaptenerna helt på det klara med.
Och de är definitivt inte nöjda.
Ännu 45 minuter efter matchen verkade Helle Thomsen fortfarande vara inne i någon sorts matchbubbla. Hon såg mest arg och fokuserad ut och det gick inte ens att krama ur henne ett leende, även om jag inte försökte det bokstavligen – krama ur alltså.
Från där jag satt på pressläktaren imponerades jag för övrigt av Helle Thomsens tydliga coachning i slutet på matchen (medan Sivertsson gav de små tipsen på bänken) när de lyckades med det ingen av deras föregångare lyckats med sedan 1900-talet: besegra Frankrike i ett mästerskap.
Nu ska jag inte ta ifrån laget denna smått historiska seger, det ska jag verkligen inte, men det var nog lite som Isabelle Gulldén sa:
– Frankrike spelade inte på sin högstanivå så känslan var att skulle vi slå dem någon gång så var det nu.
Gulldén, ja.
Hon har varit det här lagets största stjärna i fem år nu och burit det så många gånger framåt med sina idéer, skott, passningar, framspelningar och straffar.
Nu har jag alltid, eller i varje fall de senaste åren, tyckt att Gulldén varit en riktigt bra försvarsspelare, till skillnad från Frankrikes ex-förbundskapten tydligen. Men hennes defensiva insats i går i andra halvlek var bland det svettigaste jag sett i fråga om individuellt försvarsarbete när hon nollade Alexandra Lacrabere i spelmål efter paus och snodde bollen från de franska niometersspelarna två eller tre gånger. Sista gången kastade hon sedan upp den direkt till Nathalie Hagman som kontrade in avgörande 28-25.
Nu har Gulldén vuxit ut till den enskilt viktigaste spelaren också bakåt i detta landslag. Det är få spelare i världen på den här nivån som har den dubbla rollen.
Efteråt stod hon med ännu en klocka från en välkänd skotillverkare efter att utsetts till Sveriges bäste spelare för tredje gången på fyra matcher i detta EM.
Jag frågade vad hon gör med alla klockor.
– Den efter Tysklandsmatchen fick Hagman för hon var så bra då. Så hon får inte fler (skratt). Ida (Odén) som jag också tyckte var jättebra i dag har ju redan fått en själv så kanske min syrra får den här.
Annars skulle Gulldén kunna ge den till försvarsgeneralen Sabina Jacobsen som också var +++++ denna kväll ihop med Linnea Torstenson bakåt (sedan sänks Torstensons betyg av att hon var för feg framåt).
***
Nu blev det mycket Gulldén återigen, och lite Jacobsen och Torstenson. Men nämnas måste också Hagmans match, Ahlms period vid upphämtningen, Idéhns andra halvlek, Hellebergs avslut, Blohms linjespel, Roberts inhopp och Odéns… ja, Odén helt enkelt.
***
Jag undrade efter Tysklandsmatchen var det här landslaget stod egentligen.
Mot Frankrike kunde vi skönja svaret när Gulldén & Co visade att man kan kombinera revolverhandbollen med ett tajt 6-0-försvar av gammalt gott snitt. Där har ni också enda chansen att ta poäng på Montenegro på onsdag.
Då är det förresten dags för Gulldén att radera ut sin tredje storstjärna i detta EM efter Andrea Penezic och Lacrabere – Katarina Bulatovic.
***
Det fanns ytterligare ett gäng hjältar i gula tröjor i Arena Zagreb – ”Kjellberg”, ”Sandblom” och de andra fem medelålders, handbollsälskande män som åkt ner för att se Sverige i två matcher, bildade en liten klack och sjöng och skanderade i 2 x 30 minuter.

***

Filippa Idéhn ++++
Johanna Bundsen ++
——————-
Jessica Helleberg ++++
Linn Blohm +++
Ulrika Ågren ++
Hanna Fogelström +
Nathalie Hagman +++++
Linnea Torstenson +++
Jamina Roberts +++
Jenny Alm ++
Isabelle Gulldén +++++
Johanna Ahlm +++
Ida Odén ++++
Sabina Jacobsen +++++

***

Det blir många timmars umgänge med DN-Grimman (även om jag tillbringade sju timmar i Balkans bollunder-fabriken i dag på hotellrummet) och man får veta rätt mycket om honom.

Häromdagen berättade han om hur han varje morgon hemma på Lidingö brukar ställa sina nyrostade mackor på högkant för att de ska svalna snabbare.

Bara en sån sak.

***

På tal om DN-Grimman: i dag publicerade han sitt ”skadeknäck” som han hållit på och pulat med hela veckan. En artikel jag tycker att ni ska kolla in här och framför allt notera tillägget där alla spelarna listar sina skador genom åren. Som rubriken lyder: ”Den sjuka skadelistan”.

Men i detta EM ser det oförskämt bra ut. Hagman hade ont i foten före matchen men det påverkade uppenbarligen inte hennes prestation.

***

Och så den sjuka limningen av Robin Hallberg i Runars match mot Drammen i Norge, som jag hade hoppas kunna bädda in här men som ni i stället får se via denna länk.

***

Ni kanske har hunnit läsa det men efter matchen gjorde jag en artikel om att även om segern inte innebär en semifinalplats så kan den ge den så viktiga platsen i OS-kvalet:

ZAGREB. Sverige lär fortfarande behöva ta poäng mot Montenegro för att nå en EM-semifinal.
Men med bragdsegern mot Frankrike tog Blågult ett stort steg mot OS.
– OS är det största, säger Isabelle Gulldén.

Efter sju raka förluster i mästerskap bröt Sverige äntligen mardrömssviten mot Frankrike.
Sverige vände 2-8 efter en kvart till seger med 29-26.
I det svenska laget hittar vi många hjältar men mest avgörande var kanske Isabelle Gulldéns försvarsspel. I andra halvlek tog hon ner Alexandra Lacrabere, som haft lekstuga i första halvlek och varit Frankrikes hetaste spelare, totalt. Den franska högernian gjorde inte ett spelmål efter paus.
Dessutom snodde Gulldén bollen från fransyskorna tre gånger om.
– De har inte läst mig som försvarare för de gick på den ett par gånger, säger Gulldén som tog lite av en personlig revansch på… tja, fransk handboll.
– Jag fick höra från ”Cleo” (Cleoptare Darleux, ex-lagkamrat i Viborg) att den förre förbundskaptenen alltid tyckte att jag var dålig i försvar. Så det var skönt att få spela bra försvar mot Frankrike då.
Förbundskapten Thomas Sivertsson:
– ”Bella” är unik på att kunna sno bollarna så.
Trots bragdsegern lutar det åt att Sverige måste ta poäng mot Montenegro ändå på onsdag (och vinna mot Slovakien först på tisdag förstås) för att nå en EM-semifinal.
Skulle man inte nå dit räckte troligen den tunga segern mot Frankrike dock för att man ska ta den så viktiga platsen i OS-kvalet.
I detta EM delas nämligen Europas OS-kvalplatser ut (även om man först efter VM om ett år vet exakt hur många).
Femman och sexan i EM brukar nämligen alltid få en plats i OS-kvalet, även om det är en komplicerad historia att visa hur.
Segern över Frankrike sätter Sverige i ett utmärkt läge att bli minst trea i gruppen och ta minst en sjätteplats.
Till OS 2008 tog sig Sverige till exempel via en sjätteplats i EM 2006 och sedan ett lyckat OS-kval.
OS-kvalet avgörs i tre grupper med fyra lag i varje våren 2016. De två bästa i varje grupp går till OS.
– Där är också andra kontinenter med så ett hyfsat europeiskt lag har en väldigt stor chans att ta en av OS-platserna där, säger landslagschefen Lasse Tjernberg.
Gulldén hade koll på vad segern mot Frankrike och en sjätteplats i EM innebär.
– Klart man har det i tankarna.
Du vill spela ett tredje OS?
– Gud, ja. OS är det största, men jag tycker EM också är sjukt kul, ler hon.

Fotnot: En plats bland de sju bästa i VM 2015 ger definitivt en plats i OS-kvalet. Men Sverige har missat fyra av de sex senaste VM-slutspelen.

Så fördelas 12 OS-platserna till Rio
Sex direktplatser
Världsmästarna 2015, Brasilien (arrangör), europeiska mästarna 2014, afrikanska mästarna, asiatiska mästarna, panamerikanska mästarna.

Sex platser från OS-kvalet 18-20 mars 2016
Tolv lag uppdelade i tre grupper om fyra lag. De två bästa i varje grupp till OS.

Till OS-kvalet går:
2:an-7:an i VM (=sex lag) samt ytterligare sex lag från kontinentmästerskapen där Europa kommer att ha två av de sex platserna.
Är de fyra bästa lagen i detta EM också bland topp-sju i VM 2015 (vilket de i princip alltid är) går femman och sexan i EM till OS-kval. Skulle de fem bästa lagen i detta EM vara bland topp-sju i VM 2015 går sexan och sjuan i EM till OS-kval osv.

***

Men den smidigaste, dock inte den lättaste, vägen till OS är förstås att vinna detta EM. Då har man en direktplats.

Min tyckare i lördagens tidning är nu skriven och ni får den här.

Innan ni läser den kan jag nämna att jag gjorde en artikel direkt efter snacket i den mixade zonen om att Isabelle Gulldén vill till Champions League-klubb i Östeuropa och kan få en nettolön på en miljon kronor per säsong.

Här tyckaren:

VARAZDIN. Tre matcher spelade och Sverige vidare med tre poäng.
Men frågan lyder fortfarande:
Var fasen står det här landslaget egentligen?

Isabelle Gulldén stod och pratade och pratade i säkert 45 minuter i den mixade zonen.
Nathalie Hagman tyckte att hon gav mig en bra vinkel och sa:
– Där har du något att skriva om.
Thomas Sivertsson svarade på alla våra frågor men som så ofta är hans svar nästan omöjliga att citera och än en gång kändes det som min syn på matchen i flera delar inte alls stämde överens med hans.
Till exempel tyckte Sivertsson att försvarsspelet sex-mot-sex var bra, ja till och med riktigt bra med mycket tacklingar när matchen avgjordes.
Så lät det inte på spelarna och så gick inte mina tankar heller. Men jag har den största respekt för Sivertssons kunnande och han begriper förstås handboll bra mycket bättre än undertecknad.
Men det är mycket jag inte blir klok på i detta EM.
Som var vi har detta svenska lag (läser du detta på lördagsförmiddagen så sitter de i och för sig i en buss på väg till Zagreb, men det var inte så jag menade).
Inför premiären svängde jag mig med agnostikernas ”det enda vi med säkerhet vet, är att vi ingenting med säkerhet vet” och skrev att Sverige lika gärna kunde komma sist i gruppen som gå hela vägen till final.
Nu vet vi att Sverige inte kommer sist i gruppen utan Gulldén & Co är till och med vidare som gruppetta med tre poäng.
Så här bra har det inte sett ut sedan EM 2010 då det blev silver.
Men frågan kvarstår, trots att vi haft tre matcher på oss att ta reda på det: var fasen står Sverige egentligen?
Att man kan göra mycket mål står klart. Sverige har hängt dit smått otroliga 99 kassar i en grupp där det inte fanns någon slagpåse. Det är elva mål mer än näst målgladaste lag – Norge.
Men samtidigt har bara Tyskland släppt in fler mål än Blågult: 92 mot 90.
Detta kan jämföras med söndagens motståndare Frankrike som har 72-54 i målskillnad efter tre gruppmatcher.
Vi ska inte ta ifrån Sverige de tre poängen och det sprudlande anfallsspel man visat upp, inte minst före paus i går mot Tyskland, men vi kan konstatera att grupp C inte är den starkaste i EM.
Visst kan Holland vara farligt för vilket lag som helst när deras tre niometersstjärnor får träff, som mot Sverige. Men varken Kroatien eller Tyskland (utan Susann Müller) håller någon högre nivå i detta EM. Vi har inte sett någon målvakt spika igen i någon match i gruppen och Sverige har inte stött på ett riktigt bra försvar ännu i EM.
Det är nog det som gör Sivertssons och Thomsens gäng så svårbedömt.
Nu väntar helt andra matcher och försvar mot Frankrike och Montenegro.
Då måste Sverige, med början mot fransyskorna på söndag, ha betydligt längre och tålmodigare anfall. I går mot Tyskland gick det bra att dra snabbare än sin egen skugga för det tyska målvaktsparet var bara en skugga av sitt forna jag. Mot Frankrike blir det helt enkelt svårare att skjuta i mål och varje bommat skott kommer att straffas mycket, mycket hårdare.
Det kan vara svårt att tro det efter Sveriges gruppspel men jag är fortfarande övertygad om att det är som Kroatiens tränarlegendar Lino Cervar säger:
– Du vinner handbollsmatcherna i försvaret och förlorar dem i anfallet.
I varje fall i en mellanrunda.
***
Frankrike, ja.
Sveriges stora mästerskapsspöke: sex raka förluster där fransyskornas fysik och försvarsalternativ ofta smulat sönder Sverige.
Jag har svårt att se Sverige bryta den trenden och tror Frankrike går rent också i mellanrundan.
Slovakien slog överraskande ut vice världsmästarna Serbien men jag tror ändå, trots min osäkerhet om Sveriges kapacitet, att Blågult besegrar skrällgänget på tisdag.
Det betyder i så fall, förutsatt att Holland inte skräller eller Montenegro dabbar sig på vägen fram, att Sverige får en direkt avgörande match om en semifinalplats mot regerande mästarna (Montenegro) på onsdag.
Då lär vi definitivt få veta var detta svenska EM-lag står.

En blixtblogg på slutsignalen.

Mycket, mycket imponerande seger av Sverige mot ett (i och för sig) mycket, mycket svagt Tyskland utan Susann Müller. Till slut blev det 39-32 (23-17).

Men det var ju ändå Tyskland i en oerhört viktig EM-match och inte Thailand i VM:s tröstturnering President’s cup.

Grunden till segern, som gör att Sverige är vidare med tre poäng och håller hoppet om en semifinalplats definitivt levande, lades förstås med det formidabla anfallsspelet i första halvlek. Det kan ha varit något av en rekordhalvlek för svensk damhandbolls del.

Har ett svenskt damlandslag någon gång gjort 23 mål mot ett så etablerat lag i en tävlingslandskamp? Knappast. Förr så gjorde man ju sällan över 23 mål sett över en hel match mot etablerat motstånd.

Sedan har vi Nathalie Hagmans explosion i början av matchen. Fem mål på första sju minuterna. Rekord? Nytt svenskt rekord i alla fall, va?

Enligt den officiella statistiken gjorde Sverige mål på 23 av 26 skott före paus = 88 procent. Någon typ av rekord, va? Dessutom mot ett målvaktspar som ska hålla toppklass, men det gjorde de verkligen inte i dag och det är inte utan att man har lust att höra vad den tyske förbundskaptenen Heine Jensen tyckte om sina målvakter i kväll.

Hagmans sju första minuter i all ära, men vad säger man om Gulldéns första 30? Sju mål på sju avslut från alla möjliga positioner, det ena skottet smartare än det andra, ett par framspelningar, lite allmänna läckerheter, styrde allt som vanligt och strålande försvarsspel. Hon har gjort många bra landskamper, artisten från Sävedalen, men jag tror aldrig hon gjort en bättre halvlek än den första i kväll. Total världsklass = +++++.

Gulldén var inte lika formidabel i andra halvlek och Sveriges anfallsspel kanske inte riktigt av samma klass. Men det kan man inte vänta sig heller när det bara blev defilering sista 20 minuterna.

Det var bra på många fler håll också, framför allt i första halvlek: Jenny Alm framåt framför allt – vilket skytte! Ida Odén fortsätter hålla hög standard och med Linn Blohm får Sverige fler linjelägen i detta EM. Och Jamina Roberts fick en skön skjuts framåt av sina sista minuter i matchen.

Men Linnea Torstenson har inte fått det att lossna framåt ännu och vi har nästan inga utspel alls till vänsterkanten.

Och försvarsspelet behöver bli bättre om man ska kunna rå på Montenegro eller Frankrike och det kommer att behövas att man besegrar minst ett av de lagen.

Målvaktsspelet?

Filippa Idéhn godkänd i första. 4/20 enligt den officiella statistiken. Jag hade sju räddningar i min bok och då räknade jag nog lite på Hellgrens vis.

Johanna Bundsen gick in direkt efter paus och gjorde det klart mycket bättre (även om jag inte har nån exakt procentsats så här på slutsignal), även om det var en behaglig situation med sex måls ledning i paus. Känslan var att det var extremt mycket skott från sex meter i andra halvlek. Nu borde det bli Bundsen som startar nästa match.

Plusbetygen

Filippa Idéhn ++
Johanna Bundsen +++
————————
Jessica Helleberg ++
Linn Blohm +++
Ulrika Ågren ++
Hanna Fogelström ++
Nathalie Hagman ++++
Linnea Torstenson ++
Jenny Alm ++++
Jamina Roberts +++
Isabelle Gulldén +++++
Johanna Ahlm ++
Ida Odén +++
Anna Maria Johansson ++
Sabina Jacobsen +++

Ett uppslag med Linnea Torstenson och hennes lite ovanliga liv som proffs i Bukarest i dagens tidning.

Till det ett tillägg där trion Louise Sand, Jamina Roberts och Nathalie Hagman avslöjar varandras och alla övriga i EM-lagets okända sidor. men det är plusinlåst då det kan jag inte publicera i detta forum, men länken har ni här.

Här är intervjun med Torstenson dock samt tillägget med andra svenska spelare i gamla Östeuropa som jag fick ihop med lite hjälp från snälla twittare.

Om ni undrar över ingressen, som kanske kan kännas lite halsbrytande i sin jämförelse med svenska spioner, så har jag dubbelkollat med Torstenson att det var okej.

VARAZDIN. Stig Wennerström, Stig Berling och Linnea Torstenson – svenskar avlönade av statsmakter i öst.
– Jag är anställd av den rumänska staten.
Här berättar den svenska EM-stjärnan om det ovanliga och ibland dråpliga proffslivet i Rumänien.

Under uppväxten bodde hon i såväl Pakistan som Belgien med sin familj då hennes far, som är överstelöjtnant vid försvarsmakten, var stationerad i olika länder.
Som handbollsspelare har Linnea Torstenson fortsatt flytta runt till, för svenska handbollsspelare, ovanliga proffsländer.
Sommaren 2012 blev hon tillsammans med Gabriella Kain första svenska damspelare i gamla Östeuropa när paret värvades till slovenska storklubben Krim.
Efter en vår i danska Viborg flyttade Torstenson i somras till CSM Bukarest i den klassiska handbollsnationen Rumänien.
– Det var en klubb som satsade och jag ville åka på ett nytt äventyr, säger hon.
Champions League-spel lockade men det blev inget. Det blev inte något europaspel över huvud taget.
– De kom för lågt ner i serien. De trodde att de kunde gå runt det på något sätt, men fråga mig inte hur. Det var jag besviken över men jag har kommit över det nu.
Klubben storsatsar och har bland annat värvat in fyra brasilianska världsmästare. Men enda skandinaviska inslaget är tränaren Mette Klit och sportchefen Jakob Vestergaard.
– Det var framför allt därför jag åkte, för jag visste att jag skulle ha en skandinavisk tränare.
Pengarna lockar också.
– Jag tjänar ungefär lika mycket som i Krim.
Och det är mer än du hade i Danmark?
– Ja.
Var kommer pengarna ifrån? Är det någon storsponsor eller rik rumän som står bakom?
– Nej, vi ägs av staten. Jag är anställd av den rumänska staten. Jag vet, i svenska öron låter det konstigt men därnere är det normalt. Dynamo Bukarest, där Gustav Rydergård spelar, är till exempel polisens lag och de har en ny fin arena precis bredvid vid polishuset.
– Men jag vet inte vilka politiska medel som används eller hur de har lobbat för att göra den här satsningen, men CSM är statens lag.
Det går rumänska skattepengar till din höga lön?
– Ingen aning.
Men det låter som ni knappast kan gå i konkurs?
– Vi har nog inte direkt statskassan som budget, haha. Och inom politiken kan vad som helst hända.
Märks det på något sätt att klubben är statlig?
– Nja, när vi är ute och äter på restaurang får vi alltid fylla i papper när vi har ätit för att klubben ska få pengar för det från staten.
Hur är det annars att bo i Rumänien?
– Allt finns ju men ibland tar saker sin tid. Trafiken är kaos. De parkerar i rondeller och mitt i refuger. Men det är tillåtet för det finns ingen annanstans att parkera.
Den unga klubben, bildad 2007, har på sin höjd bara några hundra åskådare på hemmamatcherna och ofta spelar man klockan tio eller elva på helgförmiddagarna.
– Det är tradition i Rumänien. Sen har det väl med tv också att göra. Handbollen är stor där och det sänds många matcher, både på herr- och damsidan, live i tv.
Vad är det bästa respektive sämsta med Rumänien?
– Det bästa och det sämsta är samma sak – det oförutsägbara. I stället för att gå i taket försöker jag vända på det och tänka att det är häftigt. Men man har blivit puttad över kanten några gånger.
Ett exempel är när laget tappade tre poäng (man får tre poäng för en seger i ligan) för att ha spelat en match, och vunnit stort, utan sin tränare.
– Tränarnas ackrediteringar var borta när matchen skulle starta och då sa sekretariatet att vi måste spela utan tränare. Så v gjorde det och vann med tio mål. Men sen påstod de att man inte kan spela en match utan tränare och tog från oss poängen.
Det där är viktiga poäng i kampen med det andra storlaget, Baia Mare, om en Champions League-plats nästa år.
– Ärendet har varit uppe tre-fyra vändor i olika rättsinstanser. Vi vet inte hur det ska sluta.
Torstenson vet inte heller om det blir en fortsättning i Bukarest.
– Jag skrev på ett plus ett år och vi har inte pratat om framtiden ännu.
Betydligt närmare i framtiden ligger matchen mot Tyskland i kväll i EM. Sverige behöver vinna den för att få med sig tre poäng så att hoppet om en semifinal lever.
Då måste Rumänienproffset höja sig från senaste matchen mot Holland.
– Det var en av mina sämsta prestationer i landslaget. Men jag är inte orolig, säger hon.

***

Det här är CSM Bukarest
Bildad: 2007.
Arena: Polyvalent (kapacitet 5300).
Tränare: Mette Klit, Danmark.
Största stjärnor:
Mayssa Pessoa, Brasilien, Fernanda da Silva, Brasilien, Ana Paula Rodrigues, Brasilien, Deonise Cavaleiro, Brasilien, Linnea Torstenson, Sverige, Cristina Varzaru, Rumänien, Ekaterina Vetkova, Ryssland.

Svenska handbollsspelare i gamla Östeuropa
Polen:
Joakim Bäckström, Wisla Plock 2009-12.
Ungern:
Jonas Larholm, Pick Szeged 2012-14.
Jonas Källman, Pick Szeged 2014-.
Andreas Nilsson, Veszprem 2014-
Slovenien:
Gabriella Kain, Krim 2012-13.
Linnea Torstenson, Krim 2012-14.
Rumänien:
Vaggo Schjölin, Constanta 2007-09.
Gustav Rydergård, Dynamo Bukarest 2014-.
Linnea Torstenson, CSM Bukarest 2014-.

Har fått en del mothugg mot min tyckare om att det daltas för mycket med handbollsmålvakter generellt. Men Idéhn och Bundsens tränare i Sävehof, Henrik Signell, verkar vara helt inne på min linje:

– Det gullas och man får inte kritisera målvakterna, säger han till GT.

Än en gång: det handlar inte om att förbundskaptenerna ska stå och såga en enskild spelare, men precis som de tycker att Linnea Torstenson ska skjuta mer och göra fler mål så måste de kunna säga att de behöver fler målvaktsräddningar. För det kan man faktiskt ha även om uteförsvaret inte är klockrent.

Signell också kritisk till att målvaktstränaren Janne Ekman inte är på plats här på EM, som jag skrev om inför EM.

– Jag tvivlar att det hade varit så på herrsidan, säger Signell.

Nu är ju de svenska herrmålvakterna i landslaget betydligt mer rutinerade än Idéhn och Bundsen så behovet kan inte sägas vara lika stort, men det har faktiskt sett ut så på herrsidan också några gånger.

***

Det blev bara en match för Susann Müller. Nu meddelar tyska förbundet att världsstjärnan inte kan spela mer i EM på grund av sin gamla fingerskada.

Trist för Tyskland och Müller men inget annat än goda nyheter för Sverige. Müller höjde inte bara tyskorna med sitt spel mot Kroatien (även om hon kan bättre) utan kanske framför allt höjde hon laget mentalt med sin blotta närvaro. P så sätt blir det här en psykologisk smäll för tyskorna bara timmar före den avgörande matchen.

Nu kanske någon tysk jounalist redan hade snokat rätt på det så det hade läckt ut i alla fall, men det är ju värt att notera att tyskarna inte valde att mörka Müllers skada ända fram till avkast. Sverige hade förstås lagt stor krut på hur de skulle spela mot Müller och förberett sig för det. Det hade kunnat bli en rejäl överraskning för Thomsen och Sivertsson om hon plötsligt inte hade stått på plan.

***

På tal om målvakter: Vad säger man om de norska dammålvakterna? Med två av världens absolut bästa borta, Katrin Lunde Haraldsen (gravid) och Kari Aalvik Grimsbö (skadad i premiären) går Silje Solberg in och spikar igen: 27-21 mot Danmark i går och Norge vidare med fyra poäng.

Vi noterar än en gång att norska damernas målvaktstränare heter Mats Olsson.

***

Ni som någon gång gjort en fotbollsträning har koll på ”kvadraten”. Här tar Bayern München den till nya höjder:

***

Vi har ju våra ”Micke Appelgrenar” i handbollen men roligare och bättre i intervjuer blir de nog aldrig än pingisens Mikael Appelgren här. Underbar intervju av kollega Erik Karlsson.

***

I morgon lämnar vi Varazdin och Hotel Turist. Har varit tufft med ett holländskt flicklag boende här. På kvällarna ”snor” de allt internet och på morgnarna har de tagit allt varmvatten.

I-landsproblem men ska bli skönt att komma till Zagreb och ett lite större hotell.

Här är min tyckare i torsdagens tidning samt plusbetygen. Där under lite smått och gott.

VARAZDIN. Nu svär jag väl i handbollskyrkan och får hela Hellgrens målvaktsfack mot mig.
Men är det inte ett jäkla daltande med handbollsmålvakter?

En av de äldsta handbollssanningarna lyder:
Laget med bästa målvakten vinner.
En annan av de riktigt gamla handbollssanningarna låter något i stil med:
När man vinner har målvakten alltid varit bra.
Men när man förlorar – eller tappar poäng – är det aldrig målvaktens fel.
Tajmingen för detta ämne i den här spalten kan diskuteras.
För Filippa Idéhn var inte usel i går. Och när jag ska sätta plusbetyg landar jag till slut på en tvåa (godkänt), även om den helt klart är svag.
Själv sa hon ”inte så bra” om sitt målvaktsspel när jag frågade henne.
Det är när jag pratar med framför allt Thomas Sivertsson, och i viss mån lagkompisarna, som detta ämne, som jag funderat ganska ofta på, kommer upp: varför är handbollsmålvakter i det närmaste ”untouchable”? Eller om vi ska vara lite råare: varför daltas det så mycket med handbollsmålvakter?
När hörde du senast en handbollsmålvakt sågas riktigt ordentligt? Av någon annan än sig själv, vill säga. UPPDATERING: När hörde du senast någon såga sin målvakt? De kan göra det själva för målvakterna i sig kan vara ganska självkritiska och de hyllar alltid sitt uteförsvar när de själva gjort en kanonmatch.
Nu tycker jag inte att Idéhn ska sågas för sin insats i går men nog fasen kan man som förbundskapten tillstå att det behövs fler målvaktsräddningar. Mot Kroatien låg man på 31 procent och i går på 26 procent. Förre stormålvakten Jesper Larsson från Kristianstad har sagt till mig mer än en gång att vi journalister tittar alldeles för mycket på procenten. Det som spelar roll, menar Larsson, är att man tar de viktiga skotten.
Idéhn tog några viktiga skott i slutet av matchen mot Kroatien, men det gjorde varken hon eller Johanna Bundsen i går.
Jag frågade Sivertsson två gånger om de inte måste respektive behöver fler räddningar.
Han ville inte hålla med utan menade att man lika gärna kan peka på man behöver fler bra försvarsaktioner eller fler mål från kanten eller linjen.
Visst, så kan man alltid säga. Och det var mycket som inte var på topp i går, däribland försvaret som lät de små holländskorna komma alldeles för nära när de sköt.
Men vi vet också vad målvaktsspelet betyder i handboll och ska Sverige kunna besegra Tyskland på fredag så att hoppet om en semifinalplats lever så behöver man fler räddningar.
För i andra målet står antingen Clara Woltering, en av världens kanske tre bästa målvakter, eller Katja Schülke, som var bitvis briljant mot Kroatien i går.
Om förbundskaptenerna nu inte har en uttalad förstemålvakt och det inte ska vara någon dramatik kring att byta målvakt så förstår jag inte varför Bundsen inte fick komma in förrän det var två minuter kvar. Tydligen så diskuterade man inte ens ett byte dessförinnan.
Nu kan jag ändå till viss del förstå varför Sivertsson inte ens vill antyda att målvaktsspelet behöver bli bättre. Han står där med två målvakter som båda gör mästerskapsdebut och tvivlen på om de håller för att Sverige ska gå långt i EM hann bli en följetong i media redan innan truppen landade i Kroatien. Nu försöker han skydda dem.
Men jag tror, och hoppas, att både Idéhn och Bundsen kan ta kritiken, eller rättare sagt att de behöver rädda lite oftare. Det här är elitidrottare som spelat i Champions League mot de allra bästa i två säsonger nu och har du valt att bli målvakt så har du också valt en utsatt position (även om det tydligen alltså aldrig är ditt fel att ni förlorar).
***
En annan gammal handbollssanning, att Balkannationerna alltid går bra i hemmamästerskapen, fick vi ta död på i går när Tyskland, med kniven på strupen, skickade ut kroatiskorna ur deras eget EM innan gruppspelet ens är över. Därmed lär det bli rätt ”dött” i Arena Zagreb i andra gruppspelet.
Tysklands seger betyder också att Holland är vidare med tre poäng.
Och efter att vi, eller undertecknad i alla fall, pratade om svenskt slagläge för en semifinalplats efter premiären så får Sverige nu inte förlora mot ett taggat Tyskland, med Susann Müller tillbaka, om man ska gå vidare med mer än en poäng och ha hoppet om en semifinal kvar i några dagar till.

***

Plusbetygen:

Filippa Idéhn ++
——————-
Jessica Helleberg ++
Louise Sand +++
Linn Blohm ++
Ulrika Ågren +
Hanna Fogelström ++
Nathalie Hagman ++++
Linnea Torstenson +
Jamina Roberts +
Jenny Alm ++
Isabelle Gulldén ++
Ida Odén ++++
Anna Maria Johansson ++
Sabina Jacobsen ++

***

Förutsättningarna inför fredagen:

18.00 Sverige-Tyskland.
20.15 Kroatien-Holland

Kroatien är utslaget.
Holland är vidare med tre poäng.
Svensk seger: Sverige också vidare med tre poäng och Tyskland med noll.
Oavgjort: Sverige vidare med två poäng och Tyskland med en.
Svensk förlust: Sverige vidare med en poäng och Tyskland med två.

***

Gjorde en artikel direkt efter matchen om Ida Odén som kan sluta med handbollen till våren.

Skrev också om hur Sivertsson och lagkompisarna försvarar sina målvakter.

***

Vi visste att de var bra och att det var dem det skulle handla om. Ändå fick Hollands niometerstrio göra 23(!) av deras 30 mål.

***

Berättade i går att Ljubomir Vranjes blir studioexpert i Kanal 5 under VM. Expertkommentator blir som jag tidigare berättat Per Johansson.

Intressant att just de båda ska jobba ihop nu.

Senast de hade med varandra att göra, i fjol, slutade det så här: Attacken: ”De sprider falska sanningar…”

***

Pratade med Fikret Handan, Sävehofs målvaktstränare på både dam- och herrsidan, i dag gällande Balkans bollunder. Han är tydligen en gammal hjälte här i Varazdin sedan han en gång i början av 1990-talet räddade ett kantskott stående på händerna.

– Vi gick upp i högsta ligan och jag ville bjuda publiken på något extra, berättar Handan.

***

När vi kom ut från arenan fick vi skrapa rutorna på hyrbilen. Eller ”vi” och ”vi”. Foto-Petter och jag skrapade på med våra kreditkort. DN-Grimman satte sig direkt inne i värmen i bilen:

Nyss tillbaka från seneftermiddagens pressträff med det svenska laget uppe på deras hotell i bergen.

Det var förstås muntra miner men de verkar inte ha svävat iväg efter drömöppningen.

– Vi var glada i går men sedan sa vi att efter frukost är det fullt fokus på Holland. Så när vi gick ut från mötet i förmiddags hade vi stängt matchen mot Kroatien. Vi vet att om vi förlorar mot Holland så har vi kniven på strupen mot Tyskland, säger Helle Thomsen.

Nu imponerade Tyskland verkligen inte i går mot Holland men så fort man nämnde Tyskland för de svenska spelarna så berättade de vad de hade sett på spelarhotellet i dag:

– Susann Müller har kommit.

Tysklands fruktade högernia från Champions League-mästarna Györ har brutit fingret två gånger om, men inte samma finger alltså, och inte spelat på i varje fall ett par månader. Men nu har hon anlänt till det tyska EM-laget.

– Jag tyckte att hon var bäste spelare i VM senast. Då vann hon skytteligan trots att Tyskland åkte ut redan i kvartsfinalen, säger Linnea Torstenson.

Men Müller är ett senare problem.

Nu väntar Holland och där väntar en annan världsstjärna: Nycke Groot från Sabina Jacobsens och Helle Thomsens Midtjylland.

– En av världens tre bästa mittnior, säger Jacobsen.

– Hon står nog högt upp på många stora Champions League-klubbars önskelista, säger Torstenson.

***

Johanna Ahlm var övrigt med på dagens målvaktsmöte, alltså det skypemöte som Filippa Idéhn och Johanna Bundsen hade med målvaktstränaren Janne Ekman hemma i Sverige.

– Jag fattar inte varför jag inte blev kallad från början utan fick snacka in mig där, säger Ahlm med ett skratt.

Fick du några tips då?

– Nej, han sa mest att jag hade tur och ganska dålig teknik, haha.

Han är stenhård, Ekman.

***

Angående min ”recension” av Hellgren och Josefssons bok tidigare i dag så låter Åsa hälsa:

– Jag håller helt med om att vi i inledningen kunde ha varit tydligare och förklarat varför vi bara tar upp herrarna i den här boken. Det var så att vi började även med damerna när vi inledde bokprojektet men insåg att det blev övermäktigt. Boken hade blivit 500 sidor då.

– Damernas legendarer och epoker är såklart minst lika stora och intressanta som herrarnas och förtjänar helt enkelt en egen bok. Vi ville inte ”alibiskriva” bara ett kapitel om dem. Framöver hoppas jag såklart att det kommer att komma en bok om damerna också.

Då har jag äntligen läst, okej kanske inte vartenda ord men det är inte den typen av bok så det är ingen fara, Claes Hellgrens och Åsa Josefssons bok ”Handbollens tidsepoker och legender”.

Nu är jag ingen bokrecensent men ska ändå ge mig på att försöka tycka till om boken. Men nog med förbehåll, nu kör vi.

Till att börja med innebär ju blotta initiativet att ge ut en bok om handboll i detta land att Hellgren och Josefsson per automatik ska hyllas, i varje fall för oss som suktat efter det här i Sverige, där ”bokfloden” väl bara bestått av Bengan Johanssons ”Medaljer och gurkburkar”.

Så bara där ligger de på plus, Claes och Åsa.

I boken går man först igenom handbollens historia på ett lika strukturerat som piggt sätt med korta avsnitt om de största spelarna decennium för decennium från 1960-talet och framåt. Sedan tar man ett geografiskt grepp med ”Världens åtta största handbollsländer”. Därefter avhandlar man de stora handbollsledarna i världen och sedan avslutas det med Sverige i två delar: ”Stjärnorna, ledarna, familjerna” och ”Handbollens tre kraftcentra”. Alltihop kryddat med roliga anekdoter av Hellgren och snyggt inredigerade listor där Hellgren till exempel rankar Spaniens fyra största målvakter genom tiderna eller tar ut decenniets lag. Ovanpå allting många härliga bilder.

Och trots att man är lite av en handbollsnörd själv får man ändå veta något nytt eller underhållande om olika, mycket välbekanta, världsstjärnor när Hellgren öser ur sin outsinliga kunskapskälla i ämnet. Personligen känner jag också att min stora lucka om 1960-, 70-talet och början av 80-talet välbehövligt fylls i till stora drag.

Till allra sist har man en rejäl faktadel där man listar alla vinnare av mästerskapen, segrarna i de internationella cuperna, inhemska mästarna i de olika stora handbollsländerna och ett par individuella utmärkelser.

Kort sagt är det ett referensverk som förtjänar en plats i varje handbollsintresserad svensks bokhylla.

Josefsson har också lyckats fånga Hellgrens språk. Man kan höra oraklets röst och det är ett mycket gott betyg även om det blir rätt många ”otroligt”.

Och gudskelov slipper vi alla de korrekturfel som den här typen av idrottsböcker på svenska annars brukar flöda av. Här har redaktören gjort ett riktigt bra jobb så att hela intrycket blir riktigt proffsig.

Men boken har ett stort, ja oförklarligt, minus – var är brudarna?!?

Om man nu har ansatsen, vilket känslan är att författarna har, att skriva någon form av referensverk eller nästan uppslagsbok om handboll, dess stora spelare, utveckling och historia så kan man inte bara låtsas som att damhandbollen inte finns.

Nu ska jag inte kasta sten i glashus här för jag vet att damerna inte får alls samma utrymme i min egen rapportering, men jag har i alla fall flera gånger försökt förklara varför.

Hellgren och Josefsson hade kunnat räddat upp det hela lite med att i varje fall i förordet berätta varför man valt bort damerna totalt. Men inte ett ord, vilket ger intrycket av att man inte ens är medveten om problemet. Inte ens i faktadelen finns damhandbollen med. Nu har jag inte lusläst varenda sida men jag har så här långt inte hittat en enda kvinna på bild eller vid namn i hela boken.

Och då ska man veta att Hellgren har en stor kunskap om damhandboll. Han har varit förbundskapten både för USA:s och Sveriges damlandslag, bevakat massor av dammästerskap och varit personlig tränare/mentor åt spelare som Isabelle Gulldén. Josefsson har också bevakat flera dammästerskap.

Jag kan möjligen ha en viss förståelse att man kanske ibland måste välja bort saker men att inte med ett ord berätta att man gjort det medvetet och förklara varför är för mig oförklarligt.

Den där osammanhängande texten ni får i bloggen på slutsignal efter en jämn handbollsmatch är inte mycket att hänga i julgranen.

Därför lägger jag ut tisdagens tyckare i papperet i stället nu i natt.

Dessutom ett par justeringar i plusbetygen. Efter lite moget övervägande håller jag med den som twittrade till mig att Helleberg ska ha tre plus i stället för två för sin insats.

Att inte Sabina Jacobsen fick fyra plus i den första versionen var en ren miss. DN-Grimman och jag var överens där på pressläktaren om att försvarsgeneralen, med två säkra kontringsmål framåt, skulle ha en fyra.

VARAZDIN. Någon som pratade om EM 2010-vibbar?
Just det.

Seger.
I första matchen.
Mot gruppfavoriten.
På bortaplan på Balkan.
Med 15 olika spelare inne.
Via elva olika målgörare.
Och en hel Linnea Torstenson när allt var över.
Vi kan konstatera att vi fick många tidiga julklappar i går. Nästan allt på EM-premiärens önskelista kunde bockas av.
Det var nog det Johanna Ahlm menade när hon sa:
– Perfekt! Det är många saker som ”är över” i och med den här matchen.
Ändå har EM bara börjat.
För två dagar sedan, inför EM:s första matcher, skrev jag att Sverige lika gärna kan sluta sist i gruppen som gå hela vägen till final”. Men jag lade också till att jag hade EM 2010-vibbar.
Nu ska vi inte dra i väg här. För hur mycket Kroatien än var gruppfavorit i kraft av hemmaplan så återstår det två tuffa gruppmatcher mot Holland (framför allt) och Tyskland och i teorin kan Gulldén & Co nog fortfarande sluta sist i gruppen.
Det finns en del som kan bli bättre, och jag återkommer till det, men Sverige kommer inte att sluta sist i gruppen utan man tar sig vidare.
Och med den här segern är det upplagt för att, precis som i EM 2010, ta sig vidare med fyra poäng och därmed skaffa sig slagläge att nå en semifinalplats i andra gruppspelet.
Vill vi, och det vill vi för att det är rätt kul ändå, spekulera vidare och jämföra med EM 2010, då det alltså slutade med silver, så kan det räcka med att ”bara” besegra en toppnation i andra gruppspelet för att nå en semifinal. 2010 tokskrällde Sverige mot ett Norge sargat av magsjuka. Här kommer det nog handla om att tvåla till antingen Montenegro eller Frankrike.
Men nu tittar vi alldeles för långt fram förstås.
Låt oss i stället gå tillbaka till gårdagen och konstatera att det var ”det nya Sverige” vi såg i första halvlek – lite ”raggarhandboll” med ständigt tryck i kontringarna och massor av mål åt båda håll (17-17 i paus), medan det var mer ”det gamla Sverige” i andra halvlek där ett gammalt, hederligt 6-0-försvar i världsklass (bara elva insläppta) avgjorde.
Tanken är ju att man ska få till det där samtidigt och inte i varsin halvlek: ett +++++-försvar som ger lätta kontringsmål framåt.
Samtidigt var det medvetet och klokt att lugna ner det när man vann bollen i försvaret i andra halvlek när matchen stod och vägde.
Vi noterar också att i andra halvlek, när det skulle avgöras, så var det de rutinerade spelarna som fick förtroendet: Torstenson, Gulldén, Johansson, Helleberg, Ågren… ja, Fogelström kan väl räknas dit där också numera.
Mer som var riktigt bra:
* Högerniorna. Det har väl funnits lite tvivel om kapaciteten på högernio jämfört med övriga niometerspositioner. Nu gick Ida Odén in och gjorde fem mål i första halvlek i sin första mästerskapsmatch (känns märkligt varje gång man konstaterar att hon är debutant) för att sedan bänkas och se Anna Maria Johansson ha lekstuga med sina explosiva stegisättningar, även om det gick så snabbt en gång att försvararen inte hann gå på finten utan stod kvar och Johansson rände rakt in i henne.
* Isabelle Gulldéns andra halvlek både framåt och bakåt samt säkra straffskytte.
* Linnea Torstensons approach och assist.
* Västspelet (2-4 på fyra utvisningar) med Johanna Ahlm i huvudrollen.
Sedan kan förstås en del bli bättre:
* Det börjar bli en följetong, men det kommer att krävas fler räddningar om Sverige ska nå långt i EM. Det är inte målvaktsspelet som gett tre raka segrar mot Brasilien och Kroatien. 31 procent i går, men turligt nog var inte det kroatiska målvaktsspelet mycket bättre.
* Försvaret tillät alldeles för mycket inspring bakom sig före paus, vilket gav kroatiskorna många lätta mål från linjen.
* Skärpan i sexmetersavsluten.
***
Men en orange varningsflagga ska verkligen hissas för Holland. Jag tror inte man ska möta de små holländskornas snabba, tekniska spel med ”raggarhandboll”. Då kan det sluta med åttio mål i matchen och jag tror inte Sverige gör flest av dem. Nej, Holland ska malas ner med tyngd och råfysik.

***

Rätt plusbetyg:

Filippa Idéhn ++
Johanna Bundsen ++
——————-
Jessica Helleberg +++
Linn Blohm ++
Ulrika Ågren ++
Hanna Fogelström ++
Nathalie Hagman +
Jenny Alm +++
Isabelle Gulldén ++++
Johanna Ahlm +++
Ida Odén ++++
Anna Maria Johansson ++++
Linnea Torstenson +++
Sabina Jacobsen ++++

Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.