Varit på fotboll i Köpenhamn i kväll så jag såg inte en sekund av landskampen mot Norge.
Men sent i natt fick jag bra uppgifter från en pålitlig tipsare. Det blev en artikel som snart finns på en sajt nära er – samt här förstås.
UPPDATERING! Där ser man. Nu vid lunch fick jag veta via twitter att man tydligen hade sagt att Dolk skulle till Kolding. Jag missade som sagt sändningen och fick tipset sent på kvällen. Pinsamt för egen del. Men, men vi var i alla fall fröst med att avslöja intresset för ett par veckor sedan. Så stryk de två avslöjar-uttrycken nedan så överlever ni nog.
Handbollsherrarna förlorade mot Norge i gårdagens träningslandskamp. Sportbladet kan nu avslöja att det är klart att landslagets och Hammarbys vänstersexa Martin Dolk spelar i danska storlaget Kolding nästa säsong.
I den första av två hemmalandskamper mot Norge med en typ av utvecklingslandslag förlorade Sverige med 21-25 i går efter att tappat 14-11-ledning från slutet av första halvlek till underläge 14-19 en bit in i andra halvlek. Martin Dolk gjorde två mål på straff och nu kan Sportbladet avslöja att det är klart att den 24-årige vänstersexan lämnar Hammarby för danska mästarna Kolding i sommar. – Klart att det hade varit svincoolt att spela där om man hade fått chansen, sa Bajenliraren när Sportbladet avslöjade Koldings intresse för två veckor sedan. Hammarby lyckades förlänga kontraktet med spelmotorn Josef Pujol häromveckan men det är naturligtvis ett tungt avbräck för Bajen att tappa sin målkung. Dolk har blivit tvåa i elitseriens skytteliga de senaste två åren. I Kolding blir Dolk klubbkamrat med två svenskar: Lukas Karlsson, som han spelat ihop med i Hammarby, och Kim Andersson.
***
Alingsås tv-kupp i SM-finalen blev ju en snackis.
Kvällsposten gick, först i går dock, vidare på storyn och intervjuade sin krönikör som var rejält upprörd över Franzén & Co:s tilltag. Här har ni den texten om Axnérs ilska.
***
Mer silly season:
Läser på Planet Handball att Hamburgs Joan Canellas, 28, mycket väl kan hamna i Kiel. Hoppas det inte blir dödsstöten för Kiel bara. På tolv månader har ju Canellas först varit med om att hans dåvarande klubb gått i konkurs och lagts ner (Atletico Madrid) och nu kan historien mycket väl upprepas med klubben han gick till: Hamburg. Men Mattias Andersson, som jag snackade med i dag, tror att Hamburg kanske ändå får elitlicensen.
– Men de tvingas då spara rejält förstås, säger Andersson.
Samma Planet Handball skriver också att Canellas i så fall kan ersätta Arnor Palmarsson på mittnio. Islänningen ska inte vara nöjd med Kiels nya kontraktsförslag och Barcelona och Veszprem lär ha anmält sina intressen. Som ni vet är Hamburgs Domagoj Duvnjak redan klar för Kiel till nästa säsong.
Och så en infekterad övergång mellan de polska storklubbarna: Wisla Plocks Mariusz Jurkiewicz, som tydligen varit polska ligans kanske bäste spelare i år, har skrivit på för ärkerivalen Kielce. Men han kommer tydligen inte loss förrän till säsongen 2015/16. Blir ju en intressant situation i kommande säsongens stenhårda bataljer mellan Polens giganter.
Efter att snackat runt i Alingsås omklädningsrum ett bra tag fick jag plötsligt höra:
– Frasse och Sandberg visste exakt vad Lugi skulle göra i sitt anfallsspel sista minuterna.
Jag gick då bort till Franzén och frågade. Och jodå. Det blev den här artikeln i dagens tidning:
MALMÖ. Alingsås visste exakt vad Lugi skulle göra de sista sex minuterna av finalen. Tack vare SVT play, avlyssning och ett sms. Sedan avgjorde man finalen. – Jag vet inte om det är fusk, säger Alingsåstränaren Mikael Franzén.
Med sex minuter kvar hade Lugi tappat 22-19-ledningen i SM-finalen mot Alingsås till 22-21 och tog time-out. Men Lugi lyckades inte göra fler mål mot ett omutligt Alingsåsförsvar utan i stället kunde västgötarna gå ifatt och förbi och vinna finalrysaren med 24-22. Efter matchen avslöjar Alingsås tränare Mikael Franzén för Sportbladet att man visste exakt vad Lugi skulle göra i sina anfall. – Ja, absolut! Vi visste att det var ”Österrike” och ”Jicha” som de skulle köra, säger Franzén. Hur kunde ni veta det?! – De sa det på SVT play i time-outen. Och hur fick ni veta vad Lugi sa i time-outen i tv? – På sms. Från vem? – Hemligt, men vi hade en person på plats här som lyssnade på time-outen på SVT play på sin smartphone. Det var lagets medicinskt ansvarige Kim Hermansson som mottog sms:et och förmedlade det vidare till Franzén. – Jag vet inte om det är fusk? Är det det, undrar Franzén. När tv började avlyssna time-outerna var Staffan Olsson, då i Hammarby, emot det och slog bort mikrofonen. – Det gäller att prata snabbt, innan de får in mikrofonen, säger Franzén. Sedan pratar man bara strunt? – Ja, precis. Många av topplagens tränare har i vår hyllats för sina taktiska drag – Magnus Andersson, Kristján Andrésson och Tomas Axnér. Men Franzéns namn nämns sällan i samma andetag. – Äh, vi spelar väldigt enkelt. Men det är det som är det svåra. Sedan är vi de enda som spelar ”brett”. Alla andra lag ska in i mitten. Det blir nåt nytt när man möter oss. Men lagen möter ju er två-tre gånger per säsong plus slutspel? – Vi har inga svåra rörelser att läsa in sig på. Vi har några halvfigurer som springer där på niometer som är jävligt coola och gör mål (skratt). Det är kanske inte så lätt att möta. – I slutspel handlar det sedan så mycket om moral och att klara mentala anspänningen. Där slutar aldrig det här laget att förvåna. Vi är bäst i Sverige på att kämpa, säger Franzén som nu har tio guld på tolv SM-finaler som spelare och tränare i tre klubbar.
***
Vem det var på läktaren som lyssnade på SVT? Jag vet fortfarande inte. Mina misstankar gick direkt till Per Johansson, som ju annars sms:ar med tränarduon i pauserna. Men både Johansson och Franzén förnekade bestämt att det skulle vara den förstnämnde.
***
Undrar vad Alingsås ”spioneri” får för konsekvenser för SVT och för vad tränare säger i timeouter när matcher tv-sänds?
Minns ni grejen med Staffan Olsson, som nämns i knäcket? Här har ni den.
Kul att Franzén hade sitt eget knep för att inte avslöja taktiken i SVT vid timeouterna.
***
Kiel vann alltså Bundesliga och det slår mig då än en gång hur usla tippare Kent-Harry och jag är. Vi har väl inte haft ett rätt? Professorn har trott på alt från Ystad till Kristianstad, Lugi, RNL och Berlin (EHF-cupen) och jag har inte varit mycket bättre själv.
Nu vinner väl Kiel CL också bara för att Professorn tippar mot Kiel och tror rätt hårt på Flensburg.
***
UPPDATERING:
Axnér twittrar nu angående Alingsås SVT play-vapen:
Innovativt! Men framöver kommer tv-tittarna garanterat att bli blåsta på lyssning i timeouterna. #jicha #Österrike
Efter tre analyser, varav två av den snabba typen, och ett par vanliga knäck så får jag medge att orken och kreativiteten tryter trots att det varit finaler i dag.
Därför blir det inte så mycket här och nu.
***
Men kan berätta att jag tog mig in i Alingsås omklädningsrum och då blev det en klassiker när Franzén, vis av vad som hände för tre år sedan (”Robins farsa”, om ni minns), snabbt slet ner sina upptejpade taktikpapper i storformat från väggen:
Så här såg det ut 2011:
***
Men jag hann i alla fall se att Franzéns taktikpapper är ett under av pedagogisk struktur, fin handstil och snygg layout. Han använder till exempel flera olika färgpennor.
***
22 år sedan en skånsk klubb vann ett SM-guld nu. Handlar det om vinnarkultur? Jag resonerar lite kring det där och ännu mer kring varför Alingsås vann (utan att dissekera just den här matchen) i min tyckare i söndagens tidning.
Här har ni den:
MALMÖ. Bonnahandboll. En otrolig vinnarskalle. RIK-andan. Där har ni tre nycklar till Alingsås guld.
Det är Per Johansson, tränarmentor i Alingsås sedan någon månad, som formulerar det för mig där vi står utanför ett ölstinkande omklädningsrum i Malmö arena. – Alingsås är bönder som spelar på bönders vis. Bonnahandboll, på ren skånska. – De är bra på att inte göra det svårare än vad det är. Men ibland kan det enkla vara svårt att hålla sig till. De är bra på att vara konsekventa, fortsätter Johansson. Eller som Mikael Franzén, storbonden i sammanhanget, uttrycker det: – Vi har inga svåra rörelser att läsa in sig på. Vi har några halvfigurer som springer där på niometer som är jävligt coola och gör mål (skratt). Till denna bonnahandboll ska vi lägga Franzéns otroliga vinnarskalle. 42-åringen har nu tio guld på tolv finaler som spelare och tränare i tre olika klubbar: RIK, Sävehof och nu Alingsås. Han förde dessutom Aranäs från division två till elitserien på sex år. – Man blev en vinnare i den tidens RIK-kultur, säger han. I Alingsås har Franzén äntligen fått jobba med vännen Dennis Sandberg efter att försökt handplocka honom som assisterande både under tiden i Aranäs och i Sävehof. Också Sandberg är fostrad som spelare och ledare i RIK. RIK-dynastin tog slut med finalförlusten 2004 men faktum är att bakom sex av de elva guld som delats ut sedan dess ligger tränare fostrade i RIK-andan med dess vinnarkultur, vilja att hela tiden bli bättre, aldrig-vara-nöjd-attityd, tydliga värderingar inom gruppen, lagbygge och raka ledarskap: Rustan Lundbäck, Franzén och Sandberg. När jag står och pratar med Mikael Aggefors tråkas han samtidigt av lagkompisarna för sitt uttalande i Sportbladet om att han och Konradsson var lagets viktigaste spelare. – Ingen tillåts sticka ut i den här gruppen och det är så det ska vara. Är det någon som är stjärna så är det han där borta, säger Aggefors och pekar på Franzén. Kanske är det bonnahandbollen, kanske är det RIK-andan med dess värderingar men faktum är att det när det kommer till taktiska genidrag så är det inte Franzén och Sandberg som hyllats (medialt) i vår utan i stället tränare som Magnus Andersson, Tomas Axnér och Kristján Andrésson. Är ni underskattade? – Magnus Andersson var ett taktiskt geni i media när vi mötte Malmö. Men vi är inga taktiska genier när vi håller nere Guif på 20 mål i ett par matcher, säger Sandberg och jag kan ana varför Franzén kallade honom för ”den bittre” häromdagen. Nej, det handlar inte bara om sunt bondförnuft ens bland bönderna i Alingsås. Man får ju till exempel vara lite slug och använda modern teknik, SVT play och sms ibland… *** Är det just vinnarkulturen, eller rättare sagt bristen på sådan, som gör att en skånsk klubb fortfarande inte tagit ett guld sedan 1992? Där har man något att fundera över i de skånska toppklubbarna. *** Dynastierna är som sagt döda. På herrsidan alltså. Men på damsidan står det fantastiska Sävehof starkare än någonsin just nu. Denna upplaga av Sävehof är tidernas bästa lag i svensk damhandboll. Nu lämnar fyra nyckelspelare och många hoppas och tror att lagen bakom ska kunna utmana giganten. Det tror inte Magnus Wislander, som menar att Sävehof kanske till och med blir bättre. Han får inte mothugg av Henrik Signell och Skurus Emelie Westberg, som nu lämnar för Lugi, dristar sig inte längre än till att: – Kanske kan något eller några lag ta någon poäng i serien och i en final kan det eventuellt hända lite mer.
***
Svenska mästare efter RIK-dynastin:
2004 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2005 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2006: Hammarby: Staffan Olsson/Magnus Grahn
2007 Hammarby: Staffan Olsson
2008 Hammarby: Staffan Olsson
2009 Alingsås: Robert Wedberg
2010 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2011 Sävehof: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
2012 Sävehof: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
2013 Drott: Ulf Sivertsson
2014 Alingsås: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
***
Jo, jag är också medveten om att Franzéns första nio guld, alltså de sju som spelare i RIK och två som tränare i Sävehof, inte var några överraskande triumfer. Då var han en del av Sveriges klart bästa lag. Men till det ska vi lägga tiden i Aranäs och hur han nu gjort Alingsås till mästare på två år.
***
Man får aldrig med alla perspektiv i en tyckare som den ovan och det är faktiskt lätt att missa något när man har en massa olika tanketrådar snurrande i skallen.
Skönt att då ha bloggen.
Nämnas ska förstås att Alingsås alltså vinner finalen trots att Aggefors inte vann målvaktsmatchen (inte klart i alla fall även om han höll nollan sista tio) och att man inte fick till kontringsspelet i vanlig ordning. Det var ju annars det man trodde var Alingsås chans: en ny briljant insats av Aggefors med tillhörande kontringar.
***
Och mitt i alltihop gick Kiel och vann Bundesliga i eftermiddag efter att hämtat in Rhein-Neckar Löwens sju plusmål i sista omgången. Kiel slog Berlin med 14 medan RNL ”bara” mäktade med en femmålsseger mot Gummersbach. Otroligt!
Gudmunder Gudmundsson, RNL, lär nog inte fira semester i sommar med landsmannen Dagur Sigurdsson, Berlin. Nej, inte med Kiels Alfred Gislason heller för den delen.
***
Det var webb-tv, lajvrapportering och hela köret från Malmö i dag. Där drog kollega Jimmie Larsson ett stort lass. Tackar för det!
***
Gentzel smorde verkligen kråset på presskåren. De hemlagade köttbullarna (så där ojämnt rullade och lite brända på sina håll) med potatismos höll +++++.
***
Nej, det blev inte fullsatt (10 467). Men när man satt där i andra halvlek av herrfinalen var man inte helt övertygad om att final i bäst-av-fem är det rätta. Men det kanske det är?
***
Ernstssons skada? Den skrivs det och pratas om i så många andra artiklar. Och dessutom harjag fortfarande inte sett smällen.
Men klart att Erntsson skulle ha burits bort mycket tidigare för att Lugibänken skulle få lugn och ro.
***
Nej, det blev ingen bankett alls för min del. Drog hem.
***
Alingsås visste exakt vad Lugi skulle göra i sitt anfallsspel sista sex minuterna. Hur? Det får ni veta i morgon i tidningen. Men raffinerat var det.
***
Sävehof vill förstås få tillbaka sitt herrlag i den absoluta toppen av elitserien. Men satsningen på damerna fortsätter med nästa säsongs Champions League. I augusti tränar man till exempel ihop med danska storlaget Midtjylland, med nya svenska förbundskaptenen Helle Thomsen vid rodret, i en vecka och spelar två matcher, bland annat mot Randers.
En snabbt hoprafsad tyckare på slutsignal (nästan). Ta det för vad det är. Eftertankens kranka blekhet kommer senare.
Vad är väl en SM-final i handboll? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… underbar. Tack för underhållningen och rysaren!
Ovanstående är förstås en parafras på Askungen. Men också på min snabbtyckare efter damfinalen som var avgjord efter fyra minuter. I herrarnas final fick vi i stället en klassisk rysare och holmgång mellan Sveriges två formstarkaste lag som avgjordes först när 13 sekunder återstod. Då sköt Jesper Konradsson 24-22 till Alingsås och slog spiken i Skånekistan än en gång. Det är nu 22 år sedan en klubb från Skåne, som i dag ändå får betecknas som handbollens fäste i Sverige, vann SM-guld. Annars såg det ut att bli just Lugis kväll i början då man tog ledningen med 5-2 och när Albin Tingsvall gjorde 20-18 och Alingsås samtidigt åkte på sin andra utvisning på elva sekunder efter att Fredrik Teern gett Joacim Ernstsson en smäll (Ernstsson bars några minuter senare ut på bår och fördes till sjukhus.) Skåningarna hade dessutom i mångt och mycket fått stopp på Alingsås fruktade kontringar både i första- och andrafas. I den 50:e minuten gjorde sedan Hampus Jildenbäck 22-19. Men är det något vi lärt oss det här slutspelet är att det aldrig går att räkna ut detta Alingsås. Man kom tillbaka än en gång tack vare ett fantastiskt försvarsspel, en Mikael Aggefors som stängde igen ordentligt och några riktiga viljemål. Lugi nollades faktiskt sista tio minuterna och det avgjorde förstås finalen. Drotts guld i fjol var kanske en större skräll men faktum är att Alingsås tippades sexa inför säsongen av tränarkåren och Mikael Franzén själv satte dem på en sjundeplats. Det blev en tredjeplats till slut. Man var sedan nära att åka ut mot Malmö i kvartsfinalen men tvålade till seriesegrarna Guif i semin. Nu står Glenn Andersson & Co nedanför mig med SM-bucklan. Bakom sig i kväll hade man i Malmö Arena dessutom en imponerande blå vägg med ”Blåljus” – Alingsåsklacken. Vi snackar förstås om en värdig mästare som dessutom står för en annorlunda, offensiv och aggressiv handboll i elitserien. Och vilken vinnare han är, Mikael Franzén. Tolv finaler som spelare och tränare i tre klubbar – och tio guld. Imponerande! *** Ni som hängt med under säsongen att det varit mycket snack om domarna. Sveriges klart bästa domarpar, Mirza Kurtagic och Mattias Wetterwik, fick blåsa herrfinalen. Och som de gjorde det! +++++ trots alla heta känslor och några tuffa beslut att ta.
Vad är väl en SM-final i handboll? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… ointressant. Men tack för uppvisningen, svensk damhandbolls bästa lag någonsin.
Det dröjde två mållösa anfall. Sen small det: 1-0 Ida Odén. 2-0 Jenny Alm. 3-0 Jamina Roberts. Sävehofs tre niometersspelare hade presenterat sig, visat direkt att Skuru inte kunde hoppas på en underskattning från det suveräna Partillelaget och dödat all eventuell spänning i finalen på fyra minuter. Man hann göra 4-0 också innan Skurus tränare Anders Skogäng tog time-out. Resten av halvleken var det Johanna Westberg vs de suveräna mästarinnorna. Skurus vänsternia, som väl är den enda som skulle platsa i Sävehof i dag men som nu försvinner till Randers i Danmark, visade inför ögonen på det nya förbundskaptensparet Thomas Sivertsson och Helle Thomsen att hon nog borde varit med i den EM-kvaltrupp som nominerades förra veckan. Hon gjorde sex mål i första halvlek men vad hjälpte det när Sävehof gick till pausvila med 18-12. Resten av matchen blev en ren transportsträcka och Per Johansson, tv-experten och ex-damkaptenen, fick helt rätt i sitt uttalande i Sportbladet inför finalen: – Om Sävehof har sin sämsta dag för säsongen kanske Skuru kan komma nära. Annars har de inte en chans. Sävehof hade alltså inte sin sämsta dag för säsongen. Man hade en riktigt bra dag på jobbet, vann med förkrossande 38-20, förbättrade sitt segermarginalssnitt i år på 13,5 något, tog sin 70:e raka seger mot svenskt motstånd och sitt sjätte raka guld (det åttonde på nio år). Dessutom gjorde samtliga utespelare mål i finalen. Det är ju fullständigt fenomenala siffror, prestationer och statistik som de står för, Sävehof Förmodligen är det här det bästa klubblaget vi någonsin sett i svensk damhandboll Men samtidigt har Sävehof dödat det mesta av intresset och spänningen i damernas elitserie, vilket de själva naturligtvis inte ska be om ursäkt för. Nu tappar Sävehof fyra av sina bästa spelare: Jamina Roberts, Linn Blohm, Frida Tegstedt och Hanna Fogelström till Danmark, Frankrike och Tyskland. Man nöjer sig med att värva in Kärras jättetalang på vänsternio, Julia Eriksson, och lillasyster Tegstedt (Sofia) från Heid så det finns visst hopp för övriga handbolls-Sverige. Men samtidigt tappar övriga lag i toppen (ja, alltså toppen bakom Sävehof) flera av sina bästa spelare så de Sävehof lär vara klara favoriter också nästa år. Men kanske kan något lag sätta stopp för den sanslösa segersviten och sänka Sävehofs segermarginalsnitt något. Låt oss hoppas det, för svensk damhandbolls skull. Fotnot: Detta skrevs på slutsignalen så i skrivande stund vet jag inte om 38-20 är den största segermarginalen i en final någonsin, men förmodligen är det så.
Det är ju bara att lyfta på hatten för 69 raka segrar i elitserien och en segermarginal i år på 12,9 mål i snitt per match för Sävehof.
(Japp, det är bara 69, meddelar Radiosportens Per Kahl. I omgången efter att man förlorade mot Lugi i februari 2012 står det att Sävehof slog Spårvägen. Det gjorde man också men grejen är att den matchen lyftes ut från omgången och spelades före Lugimatchen. Kronologin måste förstås gälla och därför är det 69 raka.)
På tal om hattar så kan jag för övrigt lova att jag gör ”en Steffo light” om Sävehof förlorar mot Skuru i dag. Ni som varit med ett tag minns kanske att Let’s Dance-stjärnan Thörnqvist en gång i tiden var sportkrönikör hos konkurrenten och lovade då, i mitten av 1980-talet, att äta upp ett antal hattar, slipsar och pullovrar om squashmästaren Jahangir Khan förlorade finalen i World Open. Pakistaniern förlorade förstås för första gången på fem år och Steffo fick äta upp sin hatt och resten av plaggen.
Jag nöjer mig alltså med en light-version av Steffos gamla löfte: det blir ”bara” en hatt om Sävehof förlorar finalen i dag.
Men jag är inte orolig. Hatten kommer att ligga kvar tryggt på vinden också efter den här finalen.
Jag undrade hur det låg till med träden och miljonvillan.
Jo, tydligen har någon sågat av en gren eller nåt på ett träd nära hans hus i Sandskogen i Ystad och detta fick någon i kommunen syn på när hen passerade en dag. I Sandskogen är det så att kommunen äger skogen medan husägarna bara äger huset, alltså väggarna och det innanför dessa. Tomten arrenderar man bara.
– Jag är helt oskyldig, säger Larsson.
Och så var det detta med huset.
Tanken har förstås föresvävat mig att det bara är på papperet som Leo, 23, av någon anledning står som ägare och att i själva verket bor och sköter, typ, föräldrarna huset. Det där förekommer då och då.
Men så är inte fallet. Leo köpte huset och det är han som bor där.
– Jag såg möjligheter. Det ligger nära havet och jag ser det som en långsiktig investering, säger han.
Bakom möjligheten att som 21-åring slanta upp tio miljoner kronor för ett hus ligger en familjeförmögenhet byggd på…grus, faktiskt. Ett företag som hans far byggt upp under många år.
Larsson har tagit uppståndelsen det senaste dygnet med fattning.
Men nu blir det alltså en flytt till Kristianstad.
Köper du Bäckaskogs slott nu då?
– Jag får väl åka förbi och kolla in det. Nej, jag skojade bara, garvar Larsson med en skön distans.
För övrigt fylls handbolls-Sveriges just mest omtalade hus med folk i dag:
– Jag och några kompisar ska ses här och kolla på finalerna på tv, säger han.
I förra inlägget kunde ni läsa om hur Per Johansson, apropå att Zanotti hade 7000 videoklipp, gärna ville föra till protokollet att han, förra gången han räknade, hade 9700.
Repliken från Zanotti lät inte vänta på sig många timmar i går.
”Snackar vi antalet klipp totalt eller klipp från i år? För jag snackar klipp bara från i år, september till april, ej inkluderat klipp på Sävehof, Kristianstad och Alingsås”, sms:ade Lugitränaren.
7000 klipp bara från grundserien alltså.
Det hela utvecklade sig till ett litet videoklippskrig.
Jag kollade med Johansson om hans klipp var från flera säsonger.
”Nej, nej, de klippen jag tittat på är bara de 9700 inför finalen”.
Men där skojade förstås bohuslänningen.
Sedan fick Zanotti sista ordet:
”Du kan lägga till att många av mina klipp är ’medlets’, dvs det kan vara 10-12 stycken förstafaskontringar i ett klipp…”
Om någon missat det så är det alltså mycket glimt i ögat här.
***
Nu på morgonen skickade Sävehof ut ett pressmeddelande om att ”efter Challenge Cup finalen imorgon kommer damerna att uppvaktas av Kommunen, Partillebo och föreningen”.
Sävehof annonserar alltså ut guldfirandet redan före finalen? Fullt förståeligt i så fall.
(Sedan kan man alltid hävda att kommunen och de andra vill tacka Sävehofdamerna för CL-insatsen i år.)
***
I går blev det officiellt att Leo Larsson ersätter Herdeiro Lucau i Kristianstad. Kvällsposten/Expressen hittade en annorlunda vinkel på den övergången med den trädtvist(!) som Larsson är inblandad i hemma i Ystad. Det jag framför allt noterade i den artikeln var att Larsson tydligen köpt ett hus, runt vilket träden i tvisten står, för två år sedan i Sandskogen i Ystad för tio miljoner kronor.
Jag gjorde liten grej av det på twitter – alltså att Larsson, enligt KvP, för två år sedan köpte ett hus för tio miljoner kronor då det inte tillhör vanligheterna att 21-åriga elitseriespelare köper hus för tio miljoner – och det tog skruv på twitter.
Har sökt Larsson för att reda ut hur allting ligger till men han har inte gått att få tag i ännu.
***
Nu till dagens näst största begivenhet efter finalerna: kungörandet av Spelarnas val förstås.
132 spelare röstade på tre dagar, vilket alltså är nästan tio spelare/lag. Det är jag mycket glad för. Den statistiska felmarginalen är därmed definitivt utraderad.
Spelarnas val så. Och på förekommen anledning: jag har alltså, efter att bollat med ett antal handbollsmänniskor runt om i landet, tagit ut sex kandidater i varje kategori.
Visst ser vi en hel del likheter med SEH.s all star team. Men också några tydliga skillnader. Noteras ska också att SEH tog ut sitt före slutspelet medan Spelarnas val gjordes efter semifinalerna.
Aggefors är den mest givne av alla, med 58 procent av målvaktsrösterna. Trodde jag kanske inte ändå. Tänkte nog att Espen skulle vara närmare efter sina slutspelsinsatser.
Hanisch tog hand om vänsterniopositionen klart. En överraskning för mig. Nu försvann i och för sig flera av konkurrenterna tidigt i slutspelet: Lönn, Arnesson och Lukas Nilsson höll ju till i kvalserien. Och Olsson gjorde bitvis ett blekt slutspel. Men Hippes semifinaler gjorde att jag trodde han skulle utmana Hanisch mer.
På mittnio föredrog spelarna helt klart Gudmundsson före SEH:s Freiman.
Zoran Roganovic fortsätter regera till höger.
Likaså Daniel Pettersson på högerkanten.
På linjen däremot ville spelarna annorlunda än det officiella: Pecikoza klart förstaval med hela 54 procent av rösterna mot Wickman-Modighs 25. Men så gjorde väl heller inte Lugis bjässe ett enda mål i semifinalserien mot Kristianstad.
I valet av försvarsspelare var det otroligt tajt: Max Darj tog ”priset” med minsta möjliga marginal före Nemanja Milosevic. SEH:s överraskande val Nils Pettersson fick bara tolv procent av rösterna.
Tränare? SEH tog ut Kristjan Andresson medan spelarna tycker att Magnus Andersson är årets tränare. Noterar att Ola Lindgren inte fick en enda röst.
Förbundet utsåg Helge Freiman till årets komet, vilket många tyckte var lite konstigt då Guifs spelmotor varit etablerad i flera år nu. Å andra sidan kan ju beteckningen ”komet” betyda att man haft en fantastisk utveckling. Jag kallade kategorin Årets genombrott men tog ändå med Freiman som kandidat, just av anledningen att SEH utsett honom till årets komet och jag inte var riktigt säker på hur de definierade komet i det här fallet. Hur som helst så stod Lukas Nilsson för årets genombrott enligt spelarna själva. Med Adam Lönn som tydlig tvåa.
Vilket var då årets flopplag? Fanns ju några att välja på den här säsongen. Jo, Ystads IF förstås. En föga avundsvärd utklassningsseger.
Jag noterar också att Lugi inte får med en enda i spelarnas all star-lag eller någon annan utmärkelse. Och Alingsås får nöja sig med årets målvakt och årets försvarspelare. Det är två LAG som gör upp i finalen.
Vilka vinner finalen då? Ja, enligt spelarna är Lugi klara favoriter: 66-34.
Här har ni alla siffrorna med SEH:s all star-lag längst ner.
Vilka vinner SM-finalen?
Lugi 66 procent
Alingsås 34 procent
All star team Målvakt
Mikael Aggefors, Alingsås 58 procent
Espen Christensen. Lugi 26 procent
Dan Beutler, Kristianstad 10 procent
Peter Johannesson, Sävehof 2 procent
Fredrik Ohlander, Ystad 2 procent
Nebojsa Simic, Malmö 2 procent
Vänstersexa
Martin Dolk, Hammarby 48 procent
Daniel Tellander, Alingsås 21 procent
Mattias Tholin, Guif 11 procent
Viktor Ottosson, Sävehof 7 procent
Rasmus Wremer, Skövde 7 procent
Jerry Tollbring, Rimbo 6 procent
Vänsternia
Richard Hanisch, Hammarby 42 procent
Adam Lönn, Malmö 21 procent
Johannes Hippe, Lugi 14 procent
Markus Olsson, Kristianstad 11 procent
Linus Arnesson, RIK 6 procent
Lukas Nilsson, Ystad 6 procent
Högersexa
Daniel Pettersson, Guif 46 procent
Hampus Jildenbäck, Lugi 22 procent
Marcus Enström, Alingsås 14 procent
Victor Fridén, Sävehof 11 procent
Jonas Samuelsson, Skövde 5 procent
Anton Halén, Drott 3 procent
Mittsexa
Mirsad Pecikoza, Malmö 54 procent
Jakob Wickman-Modigh, Lugi 25 procent
Fredric Pettersson, Kristianstad 7 procent
Oskar Ysander, Sävehof 6 procent
Max Darj, Alingsås 5 procent
Anton Lindskog, Kristianstad 3 procent
Försvarsspelare
Max Darj, Alingsås 30 procent
Nemanja Milosevic, Lugi 29 procent
Daniel Lindgren, Kristianstad 20 procent
Nils Pettersson, Hammarby 12 procent
Jakob Wickman-Modigh, Lugi 8 procent
Alexander Stenbäcken, Guif 2 procent
Tränare
Magnus Andersson, Malmö 40 procent
Mikael Franzén, Alingsås 24 procent
Kristjan Andrésson, Guif 16 procent
Tomas Axnér, Lugi 13 procent
Kalle Matsson, Hammarby 7 procent
Ola Lindgren, Kristianstad 0 procent
Genombrott
Lukas Nilsson, Ystad 42 procent
Adam Lönn, Malmö 30 procent
Helge Freiman, Guif 11 procent
Endrit Abdullahi, Rimbo 9 procent
Jerry Tollbring, Rimbo 7 procent
Linus Persson, Malmö 2 procent
Svensk Elithandbolls officiella all star-lag
Målvakt: Mikael Aggefors, Alingsås
Vänstersexa: Martin Dolk, Hammarby
Vänsternia: Richard Hanisch, Hammarby
Mittnia: Helge Freiman, Guif.
Högernia: Zoran Roganovic, H43
Högersexa: Daniel Pettersson, Guif
Mittsexa: Jakob Wickman-Modigh, Lugi
Försvarsspelare: Nils Pettersson, Hammarby
Tränare: Kristjan Andresson, Guif
Bara en dag kvar till finalfesten och förhandsproduktionen från ett soldränkt Casa Flinck i Helsingborg är i full sving.
Blir en hel del Spelarnas val.
***
Ser att Torbjörn Klingvall kommer till finalerna och agerar prisutdelare till olika individuella priser på damsidan. Strongt, tycker jag, efter den sorti från svensk handboll som han fick genomlida.
***
Glömde nämna det i inlägget om senaste podden: Axnérs pris som matchens lirare i SM-finalen 1996 är ju obetalbart. Ni får gå in och lyssna för att få veta vad han fick.
***
För övrigt mycket positiv respons på senaste avsnittet – kul!
***
Mer kul: ser att twitterkontot @LMMFakta rullar vidare, om än i ny, blekingsk regi, när den danske jätten flyttar österut till Hästö och Karlskrona.
***
Ännu mer kul, för så här twittrade Josef Pujol i dag: Klar för mitt tionde (?) år i Hammarby Handboll. Kul!
***
Ytterligare mer kul: Isabelle Gulldén och Linnea Torstenson danska mästare med Viborg, som därmed tog den lilla trippeln i år: ligan, cupen och Cupvinanrcupen. Dags för stora (med Champions League) nästa år? Nja, det vetetusan.
***
Det här är också kul: Snackade med Per Johansson i ett par ärenden i går när han tog upp att han hade läst att Zanotti hade 7000 klipp och ville till protokollet föra:
– Jag hade 9700 senaste gången jag räknade.
***
Kan dö lycklig som handbollsreporter nu: fick nämligen intervjua svensk handbolls ”Greta Garbo” i går: Skurumålvakten Hanna Daglund, 20.
***
Tidningen Match har gjort matchprogrammet till SM-finalen. Se till att norpa till er ett sådant i morgon för det är riktigt välgjort och på hela 68 sidor, kan jag meddela efter en förhandstitt. Grymt!
***
Kent-Harry ska jaga sponsorer till vår podd inför hösten. Målet är att skaffa en ordentlig mikrofon så vi kan träffas oftare och spela in i stället för att bara köra över skype.
Har du ett företag (eller har tillgång till ett företags marknadsföringskassa), vill nå ut till handbolls-Sverige och tycker att podden ska ha bättre ljud (i synnerhet när vi inte spelar in över skype)? Mejla då mig på johan.flinck@aftonbladet.se så syr vi ihop ett samarbete.
***
Får be om ursäkt att det dröjer så länge ibland innan era kommentarer i fältet här på bloggen publiceras. Helt mitt fel.
Det har inte varit någon hemlighet vem som är veckans poddgäst – nämligen Tomas Axnér.
Det blev flera goa skratt den här veckan ihop med den underhållande Lugitränaren.
Ni hittar avsnittet på de vanliga ställena. Drar det än en gång: För er som lyssnar på en dator hittar ni detta avsnitt (i värsta fall i morgon om det inte ligger där i detta nu) och alla gamla här. Och numera har vi en egen ”spelare” för podcasts till mobilen, så här prenumererar ni på vår podd där: ladda ner Aftonbladets vanliga app och gå in på den. ”Svep” fönstret åt vänster så får ni upp en ny meny. Klicka där på podcast, sedan på ”Lägg till podcasts” och leta upp vår podd. Tryck sedan på ”Prenumerera”. Det nya avsnittet ligger där nu.
Det här var inte vilket avsnitt som helst heller. Det var nämligen säsongens sista. Nu tar Kent-Harry och jag paus till framåt hösten. Men då lovar vi var tillbaka.
Vad bjuder Axnér-avsnittet på då?
* Jo, om hur han åkte till Barcelona för att tömma skallen och fick med sig Jernemyr hem.
* Om hur de trippla stolarna i handbolls-Sverige varit nära att mer eller mindre bränna ut honom:
– Helt ärligt var jag ganska nära att gå in i väggen ett par gånger under våren.
* Vad syftar Axnér på här tro:
– Då tycker jag att jag sopar banan med alla på den listan.
(Men tilläggas ska att han också är nyanserad i ämnet.)
* Om hur han nobbade Flensburg för att få chansen i landslaget men hur sedan Bengan Johansson dissade honom med en klassiker där Axnér bjuder på en klockren imitation av Bengan.
* Och på tal om Bengan och hans boys:
– Bengan Boys är en dynasti, nästan en maffia.
* Om när han senast mötte Franzén i en SM-final (1996) och kampen med mittblocket ”Frasse” och Hallbäck (som han aldrig gav sig på):
– De var inte jätteduktiga på att studsa bollen över hela planen men dela ut stryk och täcka skott var de extremt bra på.
* Om utspelet mot Drott i fjol som han fick ångra.
* Därför myntade han Colosseum om Kristianstads arena (fanns en slug baktanke).
* Axnérs Lisebergsskräck.
* Vi snackar också språkets betydelse i ledarskap, några klassiska Ilja Puljevic-metaforer och bjuds på Klajic-storys.
* Därför har Lugispelarna inte sprungit längre än 600 meter en enda gång på två år.
* Om den kommande saknaden av Zanotti
– En stor förlust.
* Vidare tipsar Kent-Harry om vem han tror blir Zanottis efterträdare som assisterande till Axnér.
* Vilka Alingsås-spelare skulle platsa i Lugis förstauppställning?
* Är det nu eller aldrig för Lugi i år?
* Lite om Lugis värvningsstrategi inför nästa säsong.
* Vilket jobb ”måste det börja regna i helvetet” innan han erbjuds?
* Vi avslöjar att Kent-Harry låg bakom årets värvning i elitserien.
* Vilka är Axnérs tränarförebilder?
* Lugitränaren konstaterar också:
– Jag dricker mer vin än jag borde.
* Vi tippar Champions Leagues Final 4, slutspurten i Bundesliga, tittar lite kort på VM-kvalet mot Rumänien och så får Nacor Medina upprättelse efter ”justitiemordet”.
* Till sist: Filip & Fredrik fyller Globen när man spelar in sista podden inför publik. Vad skulle Handbollspodden fylla? Colosseum? Eller ”bara” Biblioteket?
Ja, ni förstår ju att det finns en hel del att lyssna på i veckans avsnitt.
***
Läser att Joakim Ågren, tidigare i Alingsås (sportchef senast, va?), tar över efter Arrhenius i Skövde och delar tränarskapet med Peter Johansson.
***
I dag kom också beskedet att finalen i Challenge Cup med Sävehofs herrar avgörs i en enda match: på söndag i Partillebohallen.
***
Spelarnas val, enkäten med elitseriespelarna, är inne på upploppet. Deadline klockan 23 i kväll och till er spelare som inte svarat påminner jag: in och rösta och påverka!
Har ju inte avslöjat kandidaterna, sex i varje kategori, som jag, efter att bollat med diverse handbollsmänniskor runt om i Sverige, tagit ut och som spelarna fått välja mellan.
Här har ni dem allihop (i bokstavsordning):
Målvakt
Mikael Aggefors
Dan Beutler
Espen Christensen
Peter Johannesson
Fredrik Ohlander
Nebojsa Simic
Vänstersexa
Martin Dolk
Viktor Ottosson
Daniel Tellander
Mattias Tholin
Jerry Tollbring
Rasmus Wremer
Vänsternia
Linus Arnesson
Richard Hanisch
Johannes Hippe
Adam Lönn
Lukas Nilsson
Markus Olsson
Mittnia
Helge Freiman
Olafur Gudmundsson
Anders Hallberg
Jesper Konradsson
Josef Pujol
Stian Tönnesen
Högernia
Andreas Cederholm
Tobias Johansson
Linus Persson
Magnus Persson
Zoran Roganovic
Albin Tingsvall
Högersexa
Marcus Enström
Victor Fridén
Anton Halén
Hampus Jildenbäck
Daniel Pettersson
Jonas Samuelsson
Mittsexa
Max Darj
Anton Lindskog
Mirsad Pecikoza
Fredric Petersson
Jakob Wickman-Modigh
Oskar Ysander
Försvarsspelare
Max Darj
Daniel Lindgren
Nemanja Milosevic
Nils Pettersson
Alexander Stenbäcken
Jakob Wickman-Modigh
Tränare
Magnus Andersson
Kristjan Andrésson
Tomas Axnér
Mikael Franzén
Ola Lindgren
Kalle Matsson
Genombrott
Endrit Abdullahi
Helge Freiman
Adam Lönn
Lukas Nilsson
Linus Persson
Jerry Tollbring
