Det ser, trots allt, lite förhoppningsfullt ut med Jernemyr.

Jag är den förste att erkänna, vilket ni också såg i mina texter, att det trodde jag verkligen inte i går.

Det lilla, första test som gjordes i dag på träningen föll väl ut, vilket ni kan läsa här.

Som ni ser i den artikeln så hoppas Jernemyr att förbundskaptenerna väntar ända till avkast, om det behövs, innan de beslutar om han ska spela.

Men ett beslut måste tas redan före klockan 9 på söndagsmorgonen och det är om han ska bytas ut mot Niclas Barud eller inte till Rysslandsmatchen.

– Vi får göra en check innan dess, säger Ola Lindgren.

Landslaget kan välja att byta ut Jernemyr och sedan byta in honom igen till matchen mot Polen eller Ryssland.

– Men det innebär att vi i så fall gjort två byten (av tre möjliga under turneringen), säger Olsson.

Min gissning så här åtta timmar före, klockan ett på natten alltså, är att man inte byter ut honom mot Barud.

***

Hann knappt se en minut av dagens matcher då det varit mycket att skriva till i morgon.

Men jag såg att Kristianstads Olafur Gudmundsson gjorde succé mot Österrike: sex mål av islänningen.

– Jaha, då tappar vi honom, suckade Ola Lindgren när jag nämnde det.

– Jag vet inte om man ska vara glad eller inte… men det ska man väl vara för hans skull.

***

Patrik Fahlgren ville gärna ha in en passning i bloggen till sin rumskamrat Lukas Karlsson.

– Hade det inte varit för mig hade han inte haft kvar några grejer, sa Fahlgren och tog med sig Karlssons kvarglömda handbollsskor i arenan.

– Jag får plocka upp efter honom hela tiden, suckade Fahlgren och gick ut.

***

Lindgren varnar för ryssarnas niometersuppställning.

– De har en line där som vi inte kan matcha kvalitetsmässigt. Den kan vi inte mäta oss med om man tittar på var de befinner sig i karriär och klubbar.

Han nämner Sergej Gorbok (V9, Rhein-Neckar Löwen), Pavel Atman (M9, Skopje), Sergej Sjelmenko (H9, Dynamo Minsk) och Konstantin Igropulo (H9, Berlin).

ÅRHUS. Just nu kan Magnus Jernemyrs vara eller icke vara i EM avgöras.
Han testas under landslagets träning i arenan.
– Vi vet fortfarande inte om det är en bristning eller sträckning, säger sjukgymnasten Jesper Lindgren.

Magnus Jernemyr skadade sin ljumske i gårdagens match mot Kroatien.
Han har behandlats i princip sedan dess och nu klockan 18, medan övriga laget tränar på innerplan, testas hans ljumske för första gången på en motionscykel i NRGi Arenas innandömen (Tobias Karlsson, som fick en lårkaka igår, cyklar också).
– Vi får se hur muskeln reagerar. Går det bra därinne ska han komma ut och kunna vara med på träningen, säger sjukgymnasten Jesper Lindgren.
* Har ni en gjort en MR-undersökning?
– Nej.
* Vet ni omdet är en sträckning eller bristning?
– Nej, det vet vi inte.
* Vill ni inte veta?
– Jo, men en MR ger inte alltid svaret svart på vitt. Det är en undersökning och inte en behandling. Tiden är knapp och vi har valt att avstå den i nuläget. Det handlar om att muskeln ska fungera, säger Lindgren.
Kan det bli ett läge där han står över matchen mot Ryssland men sedan kan spela de andra matcherna?
– Ja, men det är ju ett val för förbundskaptenerna, om han ska vara kvar eller de ska kalla in en ersättare.

Då kan vi dra en gammal glenn-hysénare: ”Tobbe e klar!”

Kom besked nyss att Karlsson inte blir avstängd. Väntat, men ändå.

– Skönt, hade varit enormt tungt att inte få vara med mot Ryssland. Nu laddar vi på ordentligt inför imorgon istället, säger Karlsson.

Fan, det verkar finnas hopp ändå:

KÖPENHAMN. Magnus Jernemyr har inte gett upp.
Skräcknålen ska rädda försvarskungens EM.
– Jag mår illa bara jag tänker på det. Det gör så sjukt ont. Det är hemskt, säger Jernemyr till Sportbladet.

I går kväll tydde allt på att Magnus Jernemyrs EM var över. Försvarsbjässen halkade så kraftigt med två minuter kvar av förlustmatchen mot Kroatien att han hamnade i en slags spagat på planen.
Det medicinska teamet befarade en bristning i ljumsken. Det kan det fortfarande vara men Jernemyr har inte gett upp ännu.
Sportbladet talade med honom på förmiddagen i dag när han satt på spelarbussen till Århus, där Sverige ska spela mellanrundan i EM.
– Jag lever på hoppet och ser positivt på det. Det känns bättre i dag än i går. Jag fick behandling i går kväll och ljumsken har svarat bra på den, säger Jernemyr.
– Vi hoppas det bara är en sträckning. Sen vad det innebär vet jag inte. Men är det en bristning är det ju kört. Vi vet nog mer i eftermiddag.
Det är den berömda skräcknålen som ska rädda Jernemyrs EM – sjukgymnasten Jesper Lindgrens sex centimeter långa och 0,3 millimeter tunna nål.
Lindgren sticker nålen gång på gång, ofta ett tiotal gånger, under ett par minuter.
– Jag sticker där det gör ont, har Lindgren tidigare berättat.
Smärtan är näst intill obeskrivlig.
– Det kan jag lova dig. Det där hade inte du överlevt, säger Jernemyr till Sportbladets reporter.
– Jag mår illa bara jag tänker på det. Det gör så sjukt ont. Det är hemskt!
Jernemyr fick behandlingen direkt efter matchen i går.
– Det är lika bra att ta det då när adrenalinpåslaget är som störst.
– Jag tittar inte utan jag ligger bara och skriker. Man försöker slappna av men det går ju inte heller. Ju mer man spänner sig desto ondare gör det.
Har du kunnat sova i natt?
– Det har varit dåligt. Nålarna gör ont under tiden man får dem, sen är det skönt direkt efteråt men så kommer det en reaktion av sticken. Så det har varit en jobbig natt, säger Jernemyr.
Sportbladet har tidigare talat med Lindgren om nålbehandlingen.
– Det är ett väldigt bra instrument, sa han då.
– Det är en typ av triggerpunktsakupunktur, så kallad intramuskulär stimulering.

UPPDATERING: Det väntar fler behandlingar med nålen.

– Man får inte göra det för ofta. Vi ska göra det en gång till när vi kommer fram till Århus – är jag rädd, säger Jernemyr.

Mirakelnålen – så funkar den
* Fullständigt namn: Intramuskulär stimulering enligt professor Chan Gunn.
* En typ av triggerpunktsakupunktur.
* Normalnålen är sex centimeter lång och 0,30,35 millimeter tunn.
* Jesper Lindgren är utbildad på metoden sedan 1998.
* Nålen förs in i ett införingsinstrument, så kallad plunger, som styr in nålen i kroppen.
* Lindgren kör in nålen där det gör ont. Oftast handlar det om ett tiotal stick, hela tiden med samma nål, under ett par minuter.
* Ett syfte kan vara att förhindra muskelbristningar genom att reducera muskelspänningen så att muskeln återfår sin normala längd.
* Ett annat syfte, om man sticker den i en sena, kan vara att skapa små blödningar för att sätta i gång en läkningsprocess.

Tungt det här.

Lämnat det som ska till tidningen nu.

Här har ni min tyckare i papperet i morgon (läs: idag). Skrevs under rätt lång tid i kväll efter matchen och kanske därför den går från att vara rätt nattsvart, vilket var sinnesstämningen och känslan direkt när jag satte mig, till lite ljusare efter att pratat med Per Johansson, som har järnkoll på gruppen vi nu korsar med och som menar att Sverige nog ska kunna ta både Ryssland och Polen. Men sen har vi vår mardrömsmotståndare under 2000-talet kvar: Frankrike.

Här är tyckaren:

KÖPENHAMN. Sveriges EM dog på en enda sekund.
Nu krävs det en comeback i klass med Lazarus eller Bobby Ewing.

57.53.
Där har ni sekunden i matchen mot Kroatien när Sveriges EM nog dog.
I samma sekund som Damir Bicanic vräkte in 24-21 hamnade nämligen Magnus Jernemyr i en spagat, en meter därifrån, som hans 37-åriga och 106 kilo tunga kropp naturligtvis inte håller för.
Målet betydde spiken i kistan, kroatisk seger, och att Sverige förmodligen behöver vinna de tre matcherna i mellanrundan mot Ryssland, Polen och Frankrike.
”Spagaten” betydde en ljumskbristning på Jernemyr och att Sverige förmodligen måste vinna de här tre matcherna utan en av världens två bästa försvarsspelare (den andre brukar stå bredvid honom och åkte ut på ett märkligt rött kort i samma sekund).
Vi vet alla vad det betyder att Jernemyr är borta. Eller nej, det vet vi inte enligt Kim Ekdahl Du Rietz:
– Det betyder mer än vad ni andra ser utifrån.
Det är detta dödläge vi har att utgå ifrån.
Jag tror inte på en svensk EM-semifinal.
Men efter vad vi fick vara med om i London-OS så går det aldrig att döma ut det här landslaget.
Det är en ständig berg o dalbane-färd att följa det här laget så det är bara att spänna fast sig och försöka hänga med.
Vi har stora chanser att slå såväl Ryssland som Polen, ja vi till och med bör slå dem båda. Serbien är egentligen ett bättre lag än Ryssland men slarvade bort avancemanget mot just ryssarna. Det känns därför bra att vi får börja mot Ryssland och Polen. Med två segrar står Karlsson & Co, med nypumpade självförtroenden, troligen inför en direkt avgörande match mot Frankrike.
En match ifrån en EM-semifinal i så fall. Men mot ett pånyttfött, hungrigt Frankrike som Sverige inte besegrat i ett mästerskap sedan OS 2000.
Men till en sådan match är det långt.
Vi bör nog ta en titt bakåt lite, till matchen i går kväll, för att inse vad som behöver bli bättre för att vi över huvud taget ska få den där avgörande matchen mot Frankrike.
Vi kanske till och med ska ta en titt bakåt till eftermiddagen i går.
Då stötte jag nämligen på Kim Andersson och Oscar Carlén, tog en bild på dem och lade ut på ett par sociala medier med texten: ”Låt oss hoppas att vi inte saknar de här båda ikväll.”
Men det var precis det vi gjorde.
Nu är det förstås ofta orättvist (mot spelarna som är med) att tjata om spelare som inte är tillgängliga. Men se det mer som en illustration till att det var just skyttet vi saknade i den här matchen (också). Det är på ytterniorna det brister. Kroaterna lade fokus på att stoppa Kim Ekdahl Du Rietz och lyckades. Johan Jakobsson må skjuta hårt men mål blir det inte. Han har nu tre mål på 15 niometersskott i EM och till sist slutade han skjuta.
I andra halvlek valde förbundskaptenerna att satsa på Jonas Larholm i stället för Ekdahl Du Rietz och det blev inte bättre. Kan tycka så här i efterhand att man skulle bytt tillbaka igen.
Med detta svaga, svenska spel på niometer kunde det starka kroatiska försvaret ligga defensivt, vilket gjorde att den annars så fantastiske Andreas Nilsson knappt kom till alls efter paus.
Men samtidigt är det verkligen ingen skam att förlora mot detta Kroatien. Jag har hela tiden hållit dem som den största utmanaren till hemmafavoriten Danmark (även om Frankrike dessvärre börjat konkurrerar där nu) och Sverige gjorde i övrigt en riktigt bra match. Alla visste vi att lagets svaghet i detta mästerskap skulle vara just det uppställda niometersspelet.
Låt oss nu hoppas att vi inte ska få lägga till försvarsspelet på den listan i och med Jernemyrs skada.
Vi ska inte glömma att vi kommit ganska långt när vi utan Kim Andersson spelar jämnt med detta Kroatien utan att allting fungerar (14 tekniska fel mot Kroatiens sju till exempel), även om det är en liten tröst när det inte blir vinst.
Och om Sveriges EM dog på en sekund så har man i alla fall några dagar på sig att återuppstå.
Vi får leva på det ett tag.
Och hoppet om att den fantastiska, blågula publiken i Bröndbyhallen tar sig till Århus och bär fram laget.

***

Bilden på Kim och Oscar:

***

Plusligan så. Svårt i dag.

Ska Johan Sjöstrand ha fyra eller fem plus? Hade fem först men blev sedan fyra för den sista perioden i matchen.

Jernemyr/Karlsson femmor trots utvisningar och röda kortet? Tycker nog det. De gör det jävligt bra med tanke på vilka spelare de ställs mot. Över huvud taget var försvaret bra i dag – som nästan alltid i och för sig. Därför får Källman, som bara var inne bakåt och gjorde det bra om jag inte missminner mig, en trea.

Vissa dagar hade man velat undvika att behöva sätta betyg. Blir heller inte lättare när man ska försöka blogga lite sista tio minuterna heller. Men strunta i det då, tycker säkert många. Kan jag inte heller, det ingår i jobbet att göra det. Att det sedan ingår lite för många moment i jobbet numera är en annan fråga.

Johan Sjöstrand ++++
Jonas Källman +++
Fredrik Petersen ++
Kim Ekdahl Du Rietz ++
Jonas Larholm ++
Lukas Karlsson +++
Johan Jakobsson +
Magnus Persson ++
Niclas Ekberg ++
Mattias Zachrisson +++
Andreas Nilsson +++++
Magnus Jernemyr +++++
Tobias Karlsson +++++

Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.

***

Träffade som sagt på Kim och Oscar.

Andersson berättade att rehaben för axeln går bra.

– Men det blir inte spel förrän nästa säsong. Det är bestämt nu.

Carlén bar återigen en form av skydd/ställning utanpå byxorna och runt knäet. Han genomgått nämligen ännu en knäoperation i slutet av november. Förhoppningsvis den sista.

Nu sitter där ett nytt korsband, gjort av hans egen patellasena.

Carlén börjar studera på Lunds universitet på måndag – samhällsgeografi och samhällsekonomi.

– Det är enstaka kurser nu. Jag hoppas komma in på nationalekonomi-programmet till hösten.

Vad ska det leda till?

– Det är Inside (försäkringsbolaget han startat ihop med Tobias Karlsson och Patrik Fahlgren) som gäller nu. Full satsning på det!

Carlén berättar att det är först de senaste veckorna han har orkat titta på handboll igen efter beslutet att lägga av i somras.

Gjorde du den här operationen för att kunna spela handboll igen eller handlar det om att kunna leva ett normalt liv?

– Både och. Jag vill kunna motionera igen i varje fall.

Nånstans därinne hos Oscar finns det nog en dröm om att kunna spela handboll igen. Men samtidigt får han knappt tänka tanken ens.

– Det ska vara så lite fokus som möjligt på knäet. Det ska inte uppta min tankeverksamhet.

Om det skulle bli bra igen – kan det bli handboll igen då?

– Det är dumt att spekulera i knäoperationer. det har jag lärt mig under de här åren. Men ponera att knäet skulle bli stabilt igen… jag lever ju för att testa min kropp. Det har altid varit min största drivkraft. Den egenskapen har jag svårt att bortse från. Sedan får vi vad mitt tak är med det här knäet.

– Nu har jag ett års förbud mot att rotationsbelasta knäet. Jag ska kunna springa inom den tiden men inte mycket mer, säger Carlén.

Om ett år har det gått nästan fyra år sedan han senast spelade en handbollsmatch. Tills vidare räknar vi definitivt med att det också var hans sista.

***

Tänkte på Carlén när jag såg Duvnjak. De är lika gamla och har mött varandra sedan junioråldern då de räknades som två av världens absolut största talanger. Nu är Duvnjak bäst i världen medan Carlén har fått lägga av – dessutom efter att ha fått stå bredvid och se Duvnjak föra deras gemensamma klubb till Champions League-guldet.

Man kan bli smått knäckt bara av att tänka på det.

***

Ett rykte jag hörde i dag: Lars-Magnus Jönsson ska ha fått en förfrågan om att ta över Drott. Jönsson tränar i dag Drotts farmarlag i division ett. Han gör det ihop med Tommy Suoraniemi. Blir det Jönsson så får vi hoppas att han tar med sig Suoraniemi så att handbollen får sin egen Lars-Tommy.

***

Jag tror att jag någon gång har nämnt min kollega Simon Banks beundran för Stefan Lövgren.vDen har inte minskat med åren. För Bank är Lövgren och J-O Waldner störst genom alla tider.

Så när jag beskrev Kroatiens team manager Ivica Udovicic som en ”kroatisk Stefan Lövgren” i dagens tyckare kom det ganska snart ett sms från Bank nere från någon Medelhavskust där han befinner sig under sin årliga vinterdvala:

En ”kroatisk Stefan Lövgren”?! Jo. Och Martin Timell är ”en svensk Jesus”. Båda har ju snickarbakgrund.

Kul kille, Bank.

***

Go natt.

Usch, vilken dubbelsmäll.

I samma sekund som Bicanic(?) gör 24-21 med drygt två minuter hamnar Jernemyr i spagat, sträckte ljumsken och där rök nog hans EM.

Och där rök nog Sveriges semifinalplats definitivt.

Blotta förlusten mot Kroatien gjorde att vi hamnade i ett oerhört svårt läge i mellanrundan och utan en av världens två bästa försvarsspelare så ser jag inte att vi har en chans.

Men det här laget har bjudit på mirakel förr. Hoppas de kan göra det igen.

Träffade Oscar Carlén inne i Köpenhamn i eftermiddags.

Han må inte kunna spela längre, men känslan för spelet har han fortfarande.

Han tippade 25-23 till Sverige, ”med hjärtat” och trodde på en målsnål, jämn match med ”ett eller två mål upp för något av lagen”.

– Hålla siffrorna nere, det är Sveriges chans, sa han.

Så rätt han fick, Carlén.

Men ändå gick det inte.

Bittert när vi är så nära.

Och framför allt beror det på att våra ytternior inte lyckas. Tycker att övriga spelare levererar minst +++-insatser.

Visst gör Larholm ett par grejer men jag tycker ändå det är en gåta att Kim Ekdahl Du Rietz inte får komma in mer i andra halvlek.

Och utan ytterniohot till slut så kom inte Nilsson till på linjen i andra halvkek.

Ni får mer senare. Nu mixade zonen.

Vi dunkar på idag med hela tre sidor och massor av moment inför ödesmatchen mot Kroatien i kväll. Härligt!

Nytt för detta EM är kameran som mäter hastigheten på alla skott som går i mål. Kul grepp! Och det visar sig att Johan Jakobsson skjutit hårdast av alla i EM så här långt (gårdagens matcher oräknade då resultaten därifrån inte publiceras förrän senare i dag).

Gjorde det här knäcket på Jakobsson, som berättar att han tagit hjälp av spjutkastare för att skjuta ännu hårdare och bättre.

KÖPENHAMN. Han skjuter hårdast i hela EM.
– Jag har tittat på spjutkastare, säger Johan Jakobsson.
Mot Kroatien i kväll ska den svenske bombkastaren bara träffa lite bättre också.

Vi har länge förstått att Johan Jakobsson har ett stenhårt skott.
Nu har vi det svart på vitt också.
Nytt för årets EM är att skotthastigheten mäts på alla mål och det visar sig att Johan Jakobsson skjutit hårdast av alla i turneringen så här långt (gårdagens matcher ej inräknade då resultaten inte publiceras förrän i dag).
Hans 6-3 mot Montenegro uppmättes till hela 113 kilometer i timmen.
– Klart det är kul, säger Jakobsson.
Men han menar att det nästan var lite ”fusk” eftersom han fick komma i full karriär på en kontring.
Men Jakobsson är förstås inte den enda som fått komma i det läget i EM och dessutom har han ett skott från distans på 106 kilometer i timmen och är ensam om att ha två skott på topp-tolv.
Jakobsson har på senare år tittat på och fått hjälp av spjutkastare för att utveckla sitt skott ännu mer.
– För att ta ytterligare kliv. På en landslagssamling för ett par år sedan var vi några som sköt inför en höghastighetskamera. Sedan analyserade vi rörelsen med Bobbie Lohse (landslagstränare i spjut) och fick lite tips. All info och tips man kan få gör att man skjuter lite, lite annorlunda.
Har du någon favorit bland spjutkastarna?
– Det är ju riktigt coolt att Jan Zelezny fick dem att ändra tyngdpunkten på spjutet och reglerna.
Mot Vitryssland senast gick det tyngre för Jakobsson: noll mål på sex skott. Till i kväll mot Kroatien måste han nog rikta in sina projektiler lite bättre.
– Hälften av lägena jag tog var bra lägen som jag ska göra mål på.
Gör det dig orolig?
– Nej, inte för fem öre. Det var inte första gången som jag missade mycket.

Här har ni de bästa noteringarna så här långt i EM:

1. Johan Jakobsson, Sverige 113 km/tim (6-3 mot Montenegro).
2. Maximilian Hermann, Österrike 111 km/tim (9-14 mot Österrike).
Kornel Nagy, Ungern 111 km/tim (3-3 mot Island).
4. Marko Vujin, Serbien 109 km/tim (7-5 mot Polen).
Mathieu Grebille, Frankrike 109 km/tim (31-22 mot Ryssland).
6. Lukas Karlsson, Sverige 108 km/tim (15-10 mot Montenegro).
Gabor Ancsin, Ungern 108 km/tim (2-1 mot Island).
8. Sergej Gorbok, Ryssland 107 km/tim (5-7 mot Serbien).
Petar Nenadic, Serbien 107 km/tim (21-19 mot Ryssland).
Fotnot: Gårdagens matcher ej inräknade då de redovisas först i dag.

Sveriges topp-fem:

1. Johan Jakobsson 113 km/tim (6-3 mot Montenegro).
2. Lukas Karlsson 108 km/tim (15-10 mot Montenegro).
3. Johan Jakobsson 106 km/tim (22-15 mot Montenegro).
4. Jonas Källman 102 km/tim (13-9 mot Montenegro).
5. Fredrik Petersen 101 km/tim (22-16 mot Vitryssland).

***

Kroatien i kväll, ja.

Det är ju en fantastisk mästerskapsrad de har efter att blivit sist i EM i Sverige 2002:

VM 2003: Guld.
EM 2004: Fyra.
OS 2004: Guld.
VM 2005: Silver.
EM 2006: Fyra.
VM 2007: 5:a.
EM 2008: Silver.
OS 2008: Fyra.
VM 2009: Silver.
EM 2010: Silver.
VM 2011: 5:a.
EM 2012: Brons.
OS 2012: Brons.
VM 2013: Brons.

Visste ni att en av nyckelpersonerna bakom denna gyllene epok lirade i elitserien 1990-96? Det handlar om Ivica Udovicic, Kroatiens team manager, alltså deras Stefan Lövgren, sedan 2002.

Jag satte mig ner med Udovicic, som pratar förbluffande bra svenska fortfarande, i går och det gav materialet till min tyckare:

KÖPENHAMN. Minst semifinal i 12 av 14 senaste mästerskapen.
Världens bäste spelare.
Topp-fem i världen på nästan varje position.
Därför slog jag mig ner på EM-hotellet med mannen som spelade i Stavsten på 1990-talet men som åkte hem till Zagreb och blev en av nyckelpersonerna bakom Kroatiens gyllene epok.

Ni som följer mig i den här typen av spalter och på handbollsbloggen vet att jag är svag för ”Balkans bollunder”. Men det var först när jag gick igenom namnen i den kroatiska truppen inför EM som det verkligen stod klart för mig: Duvnjak, Cupic, Vori, Kopljar, Alilovic, Gojun… det är ju verkligen (minst) en världsspelare på nästan varje position.
Sedan började jag bolla namnen med flera av våra främsta experter – bland annat Per Johansson och Magnus Wislander… ja, även Tobias Karlsson var med på ett hörn – och beslöt mig för att ranka världens fem bästa på varje position.
Ni ser resultatet här intill: vi hittar kroater på sex av åtta platser och bland dem den bäste av alla just nu – Domagoj Duvnjak.
– Strlek borde också vara med. Han är en av världens fem bästa vänstersexor, muttrar Ivica Udovicic när jag berättar om rankningen efter att vi slagit oss ner på spelarhotellet här i Köpenhamn.
Udovicic värvades 1990 som 26-åring till Sverige och Karlskrona. Han gjorde inga större avtryck i svensk handboll. Det blev totalt sex säsonger i Karlskrona, Katrinholm och Stavsten, tre av dem i elitserien, innan han flyttade tillbaka till Zagreb och var med om att förlora tre raka Champions League-finaler mot Barcelona.
2002 lade Udovicic av och anställdes av förbundet som team manager över alla landslag, alltså en ”kroatisk Stefan Lövgren”.
Då hade Kroatien, med ett gammalt och trött lag, precis slutat sist i EM i Sverige.
Ett år senare vann de VM-guld med den nya Balic-generationen och med Udovicic på bänken. Där har han blivit kvar. Men det är bakom kulisserna han spelat större roll för Kroatiens gyllene era, som aldrig verkar ta slut. Han har styrt upp landslagsverksamheten, skapat ekonomiska förutsättningar med sitt sponsornätverk och skapat en bättre stämning i och kring landslaget.
– Spelarna bråkar fortfarande men det är inga splittringar, ler han.
Med Udovicic i en nyckelroll har Kroatien ett makalöst facit i de 14 mästerskap som spelats efter EM 2002: minst semifinal i tolv av dem och i resterande två har man slutat femma. Och det kanske mest imponerande är att man gjort det med två olika generationer. De senaste tre åren har man genomfört en stor generationsväxling när Balic-generationen har övergått till Duvnjak-generationen (bara Vori är kvar från guldlaget 2003). Ändå har man lyckats rada upp tre raka brons i EM, OS och VM.
Det enda som saknas i samlingen är ett EM-guld och hade det inte varit för att Danmark har hemmaplan hade jag tippat Kroatien i år.
Nu får kroaterna nöja sig med att vara den största utmanaren till danskarna – och klar favorit i kväll mot svenskarna.
Svenska landslag brukar vilja slå ur underläge och kom inte och säg något annat än att jag gjort vad jag kunnat i den här spalten i dag.
Men vi ska också ha med oss att Kroatien brukar göra en dålig match per turnering.
Låt oss hoppas att den matchen kommer i kväll.
För det lär behövas.
Och att Mattias Andersson och/eller Johan Sjöstrand återigen spikar igen.
Och att Magnus Jernemyr och Tobias Karlsson fortsätter agera världens bästa mittblock.
Och att man får bättre utdelning än tidigare på detta målvakts- och försvarsspel i form av kontringar.
Och att Johan Jakobssons rekordmörsare börjar träffa rätt.
Och att Patrik Fahlgren fortsätter sätta polarna i perfekta lägen.
Och att Andreas Nilsson fortsätter suga åt sig bollar och flytta 115 kilo explosivare än någon annan på den här planeten.
Och att Kim Ekdahl Du Rietz är så där härligt ostoppbar.
Och att de tekniska felen är närmare noll.
Och att kantspelarna sätter sina lägen.
Och att… nåja, det där ska väl ändå räcka.
Och då… då ligger vägen öppen mot en svensk EM-semifinal.

Här har ni rankningen av de fem bästa i världen på varje position. Går givetvis att diskutera urvalet men det här är vad jag kommit fram till i samarbete med flertalet j-t kunniga handbollspersoner. Observera att under försvarsspecialister listar vi bara rena specialister, som i princip inte spelar anfall alls. Sedan finns det förstås fantastiska försvarsspelare som lirar framåt också.

Målvakter
1. Niklas Landin, Danmark
2. Arpad Sterbik, Spanien
3. Darko Stanic, Serbien
4. Mattias Andersson, Sverige
5. Mirko Alilovic, Kroatien

Försvarsspecialister:
1. Tobias Karlsson, Sverige
2. Magnus Jernemyr, Sverige
3. Jakov Gojun, Kroatien
4. Viran Morros, Spanien
5. Timuzsin Schuch, Ungern

Vänsterkanter
1. Gudjon Valur Sigurdsson, Island
2. Anders Eggert, Danmark
3. Uwe Gensheimer, Tyskland
4. Martin Stranovsky, Slovakien
5. Fredrik Petersen, Sverige
Timur Dibiriov, Ryssland

Linjespelare
1. Julen Aginagalde, Spanien
2. Igor Vori, Kroatien
3. René Toft Hansen, Danmark
4. Cedric Sorhaindo, Frankrike
5. Bartosz Jurecki, Polen

Högerkanter
1. Hans Lindberg, Danmark
2. Ivan Cupic, Kroatien
3. Victor Tomas, Spanien
4. Luc Abalo, Frankrike
5. Dragan Gajic, Slovenien

Vänsternior
1. Mikkel Hansen, Danmark
2. Filip Jicha, Tjeckien
3. Siarhei Rutenka, Vitryssland
4. Momir Ilic, Serbien
5. Daniel Narcisse, Frankrike

Mittnior
1. Domagoj Duvnjak, Kroatien
2. Nikola Karabatic, Frankrike
3. Aron Palmarsson, Island
4. Raul Entrerrios, Spanien
5. Thomas Mogensen, Danmark

Högernior
1. Kiril Lazarov, Makedonien
2. Laszlo Nagy, Ungern
3. Marko Vujin, Serbien
4. Marko Kopljar, Kroatien
5. Alexander Petersson, Island

***

Bäst av dem alla? Domagoj Duvnjak, om du frågar de svenska EM-spelarna. Och jag kan bara hålla med. Borde bara bli en formsak när priset till världens bäste handbollsspelare ska delas ut senare i januari.

Mattias Andersson: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Johan Sjöstrand: Mikkel Hansen, Danmark.
Jonas Källman: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Fredrik Petersen: Domagoj Duvnjak, Kroatien/Nikola Karabatic, Frankrike.
Kim Ekdahl Du Rietz: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Jonas Larholm: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Lukas Karlsson: Nikola Karabatic, Frankrike.
Patrik Fahlgren: Filip Jicha, Tjeckien.
Johan Jakobsson: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Magnus Persson: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Niclas Ekberg: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Mattias Zachrisson: Daniel Narcisse, Frankrike.
Andreas Nilsson: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Jesper Nielsen: Filip Jicha, Tjeckien.
Magnus Jernemyr: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
Tobias Karlsson: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
* Fotnot: Spelarna fick välja bland spelare i EM.

Duvnjak blev glad när han fick höra hyllningen från svenskarna. Här är knäcket:

KÖPENHAMN. Vem är världens bäste spelare?
Ja, frågar du svenska landslaget är svaret i princip givet: Kroatiens Domagoj Duvnjak.
– Han kan allt, säger Tobias Karlsson.

Sverige möter inte bara topp fem-spelare i världen på nästan varje position i kväll.
Man möter också världens bäste spelare just nu – Domagoj Duvnjak.
I varje fall om vi ska tro de svenska spelarna själva.
Sportbladet har frågat samtliga i EM-truppen vem som är världens bäste utespelare och elva av 16 spelare svarar den kroatiske superstjärnan.
– Han är bra på det mesta. Han är bra i försvaret, han är bra på kontring, han är bra i anfallet, han har bra skott, han har bra genombrott, han har ett härligt driv. Ja, han är komplett, säger Fredrik Petersen, lagkamrat med honom i Hamburg i fjol när man vann Champions League.
Duvnjak, som de senaste två åren tagit över som spelmotor i Kroatien efter ikonen Ivano Balic, blir glad när han får höra svenskarnas hyllning.
– Oj! Stort tack för det! Men handboll är en lagsport. Kroatien består inte bara av Igor Vori eller Domagoj Duvnjak, säger 25-åringen.
Håller du med dem?
– Nej.
Vem är den bäste då?
– Det finns så många superspelare. Det är omöjligt att svara på, säger han.

***

Nästan alla hade vi våra barndomsidoler, så också de svenska EM-spelarna. Vi hittar förstås mycket Bengan Boys bland Sjöstrand & Co:s gamla förebilder. Inte sällan kan man se rätt givna ”val”: målvakterna hade målvakter som idoler, lagkapten Karlsson hade Lövgren och Lukas en annan mittnia – Magnus Andersson.  Lite kul är det då, och det tycker han faktiskt själv också, att Andreas Nilsson hade Ljubomir Vranjes som stor förebild.

Andra sticker ut på andra sätt, däribland Jonas Larholm (inte helt oväntat). Han hade kroaten Irfan Ismajlagic som sin idol under uppväxten. Jag träffade kantlegendaren och det gav det här knäcket:

KÖPENHAMN. Match mot Kroatien.
Då får Jonas Larholm en exklusiv hälsning från sin barndomsidol – kroatiske ikonen Irfan Smajlagic.
– Lycka till i EM och i karriären, hälsar ”svenskdödaren”.
De svenska EM-spelarna växte upp under landslagets gyllene epok och många av spelarna hade Bengan Boys-spelare som sina stora idoler, visar Sportbladets genomgång.
Men inte Jonas Larholm.
Han hade kroatiske kantlegendaren Irfan Smajlagic, som låg bakom Kroatiens två sista mål i OS-finalen 1996 mot Sverige.
När Smajlagic fick höra detta skickar en hälsning till Larholm genom Sportbladet:
”Lycka till i EM och i framtida karriären”, skriver 52-åringen.
– Ah! Kul, utbrister Larholm när han får hälsningen.
Varför hade du Smajlagic som idol?
– Han hade skön stil… fin teknik… taktisk. Jag såg honom första gången 1994.
Smajlagic har bra koll på Larholm.
– Jag var förbundskapten för Kroatiens lag i UVM 2003 när Larholm, Kim Andersson och dom andra slog oss och sedan vann guldet.
Han tror på en jämn match i kväll.
– Det är 50/50. Kroatien har ett bättre lag men Sverige har publikstödet.
Larholm:
– Jag håller med honom.

Vem var din barndomsidol/-förebild?

Mattias Andersson: Mats Olsson.
Johan Sjöstrand: Peter Gentzel.
Jonas Källman: Ingen.
Fredrik Petersen: Nikolaj Jacobsen.
Kim Ekdahl Du Rietz: Mommi Flemister.
Jonas Larholm: Irfan Smajlagic.
Lukas Karlsson: Magnus Andersson.
Patrik Fahlgren: Robert Wedberg.
Johan Jakobsson: Alla möjliga.
Magnus Persson: Henrik Andersson/Stefan Lövgren.
Niclas Ekberg: Johan Petersson.
Mattias Zachrisson: –
Andreas Nilsson: Ljubomir Vranjes.
Jesper Nielsen: Magnus Wislander/Marcus Ahlm.
Magnus Jernemyr: Ingen.
Tobias Karlsson: Stefan Lövgren.

Ismajlagic skriver sin hälsning till Larholm:

***

Prins Carl Philip ska tydligen dyka upp på kvällens match. Skrev ett knäck om det i går kväll till nätet. Roligast i den är väl att Lukas Karlsson haft prins Daniel som chef:

KÖPENHAMN. Handbollslandslaget får kunglig stöttning mot Kroatien.
Prins Carl Philip kommer till ödesmatchen i Bröndbyhallen.
– Stort! Jag gillar kungahuset, säger Lukas Karlsson, som haft prins Daniel som chef.

Efter två raka segrar avgörs mycket av Sveriges EM-öde med matchen mot Kroatien i morgon.
Och lagom till den kommer, enligt uppgifter till Sportbladet från EM-arrangören, prins Carl Philip för att stötta sina landsmän på plats i Bröndbyhallen i Köpenhamn.
Det är mycket hysch-hysch kring prinsens ankomst och landslagets general manager Stefan Lövgren vill inte kommentera uppgifterna.
Men Lukas Karlsson ser fram emot besöket.
– Stort! Jag gillar kungahuset och tycker att de gör mycket bra, säger spelmotorn.
Han har till och med jobbat under prins Daniel.
– När jag spelade i Hammarby jobbade jag på hans gym i 1,5 år. Han var en väldigt bra chef.
* Har ni någon kontakt i dag?
– Nej (skratt), jag tror han har tillräckligt mycket ändå nu.

Var ute och käkade med ett muntert sällskap i kväll: TT-Emma, Wislander, Kahl på Radiosporten, samt SVT:s radarpar Pelle Nyström & Leffe.

Bra och kul snack.

***

Norge åker ut igen med minsta möjliga marginal. Vet inte hur många gånger oturen grinat dem i ansiktet de senaste åren i mästerskapen.

I förra EM var det ju ”läggmatchen” med Slovenien.

Och om jag nu förstod Wilsander och Kahl rätt så kan vi få ett liknande läge i kväll när polackerna bara ska vinna med max fyra mål mot Ryssland för att få med sig just ryssarna vilket kommer att drabba Serbien om de inte slår Frankrike i matchen efter. Med reservation för att jag inte förstod allt Radiosporten-grabbarna sa. Och nu är det för sent för att jag själv ska orka kolla upp det.

Nu ifrågasätts Hedin av de norska experterna.

***

Pratade med Jonas Larholm i dag efter att Robin på Krisitanstadsbladet upplyst mig i går på twitter om att Larholm har ny klubb klart.

En nyhet som mig veterligen gått i princip all svensk  media förbi. Eller?

Det blev den här lilla artikeln i fredagens tidning i alla fall:

KÖPENHAMN. Jonas Larholm återvänder till Danmark efter EM.
Han är klar för Tvis Holstebro nästa säsong.
– De har ett fint projekt, säger han.

Jonas Larholm, 31, vill förstås vara kvar i Danmark så länge som möjligt under EM.
Men han tänker också återvända till landet rätt snart.
Redan i december blev det nämligen klart att han flyttar från ungerska Pick Szeged till Tvis Holstebro, just nu fyra i ligan, efter säsongen på ett treårskontrakt. En nyhet som nästan helt gått svensk media förbi.
– De har ett fint projekt i gång där, säger Larholm.
Han hade anbud från såväl Tyskland (Magdeburg) som Frankrike (Nantes) men valde att flytta tillbaka till Danmark där han spelade i Ålborg 2008-12.
Inte sugen på att prova Tyskland och världens bästa liga?
– Det kan bli det bli någon gång längre fram.

***

I Ekwalls intervju med Larholm, gjord i december innan han blev klar för Tvis Holstebro (antar jag), fick han frågan om han fått bättre betalt och bättre betalt när han bytt proffsklubbar.

– Jag har i stort sett behållit samma lön hela tiden, svarade Larholm.

Var ju tvungen att fråga honom om det gäller också i Tvist Holstebro.

– Jo, det är som det brukar vara. Det är samma. Det är bra pengar… rätt så bra pengar i alla fall, log Larholm.

Här har ni min tyckare i dagens tidning. Ihoprandad på 45 minuter (vi har sedan årsskiftet deadline en halvtimme tidigare än förut, en tung halvtimme att tappa det där) så det är inte direkt Bank & Niva-klass. Å andra sidan hade jag kunnat ha en hel vecka på mig och ändå inte kunnat skriva som dom.

Ni får ta det för vad det är helt enkelt.

Men lite intressant att Andreas Nilsson, som alltså är 100-procentig så här långt i EM (12/12), i princip bara spelar bortamatcherna i Hamburg. Han förklarar varför här nedan.

Innan vi kommer in på tyckaren: Blir intressant vilken målvakt som förbundskaptenerna väljer från start mot Kroatien. Man behöver nog få i gång Sjöstrand om vi vill att det här ska bli ett långt EM. Samtidigt håller jag fast vid att Andersson är som bäst när han får känna det stora förtroendet. Visst, Andersson fixar att börja på bänken igen och han visade ju mot Montenegro att han komma in därifrån och vara lysande. Så jo, det blir nog Sjöstrand från start mot Kroatien.

***

Förplägnaden i pressrummet fortsätter imponera. I kväll bjöds det på potatisgratäng med fläskesteg. Och så har Bildbyrån-Nisse och jag gratis buffé på hotellet varje kväll. Vi håller hårt i traktamentet på den här resan.

***

Intressant av Wislander om handbollen. Bollen alltså. Luften och klistret. Läs nte bara sammanfattningen utan lyssna på klippet. Nörderi, men som sagt intressant.

***
Efter tyckaren en kortare text med Mattias Andersson. Det har alltså gått 20 år sedan han blev andremålvakt till Mats Olsson, 16 år sedan han debuterade i landslaget och 14 år sedan han var med och vann EM-guld.

***

KÖPENHAMN. Petersen, Nilsson, Kim EDR, mittblocket och Andersson gör det.
Nu behöver fler OS-hjältar kliva fram.
För vägen mot en svensk EM-semifinal ligger – faktiskt – öppen.

Mattias Andersson kan kanske vara på väg att göra sitt livs turnering 16 år efter landslagsdebuten.
Magnus Persson, fjärdevalet på positionen som fick chansen när de tre framför föll ifrån och för en vecka sedan var glad om han fick spela en minut i EM, har klivit in helt respektlöst.
Andreas ”Blixt Gordon” Nilsson visar att vi har en mittsexa med ”Balkan Style”: ett stycke på 110 kilo men oerhört explosiv.
Mattias Zachrisson visar inga nerver i sin riktiga mästerskapsdebut.
Patrik Fahlgren gjorde i går en av sina bästa landskamper och tajtar till konkurrensen med Lukas Karlsson.
Kim Ekdahl Du Rietz har visat att han tagit nästa kliv i sin utveckling.
Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr buntar vi som vanligt ihop och konstaterar att de fortfarande utgör ett av världens kanske bästa mittblock.
Fredrik Petersen är lite i samma läge som Mattias Andersson – på väg att göra en kanonturnering efter att varit med i flera år nu.
Så långt allt gott.
Men – och det här är viktigt – vi ska sansa oss också, även om jag kan känna att det är svårt efter att suttit tre meter bakom den svenska bänken och låtit mig berusas av glädjen, trycket och spelet i andra halvlek.
För varken Montenegro eller Vitryssland är några av EM:s starkaste lag.
Det här var segrar som bara skulle tas, även om det blir extra roligt när några oväntade spelare kliver fram.
Det är i morgon det börjar på allvar mot Kroatien och nu väntar bara toppmotstånd så länge vi är kvar i EM.
Det är nu fler av OS-hjältarna behöver kliva fram.
Fem av de allra bästa och viktigaste spelarna i OS hette Kim Andersson, Dalibor Doder, Jonas Källman, Johan Sjöstrand och Niclas Ekberg.
Andersson är som bekant långtidsskadad och Doder är inte här i någon slags skadad/petad-kombo.
Men de andra tre kan mer och bättre även om delvis hållits tillbaka av konkurrensen på positionen.
Från OS-laget har vi förstås också Jonas Larholm, som gärna får glimta till ordentligt snart, och Johan Jakobsson, som, mot bättre motstånd, givetvis måste få utdelning på sitt skytte och ge laget några lätta mål.
För vägen mot en EM-semifinal ligger faktiskt ganska öppen nu efter att lagen bakom i Frankrike i grupp C, som vi slås ihop med efter fredagens matcher, slagit varandra.
Det handlar då om att, precis som i VM 2011 och OS 2012, vinna rätt matcher genom att ”träffa dagen” ett par gånger mot på papperet klart bättre motståndare. Detta med start mot Kroatien i morgon. I VM 2011 var det mot Polen, Serbien och just Kroatien, i OS mot Danmark.
***
Andreas Nilsson, ja. Måste nämna lite mer om honom.
Han var ifrågasatt inför EM. Vi var många som tyckte och trodde att Jesper Nielsen, som gjort succé under sin första Bundesligasäsong i Berlin, skulle gå före i EM.
Nilsson hade ju knappt någon speltid i Hamburg. I tv såg vi honom mest sitta på läktaren.
Men det där var ren okunskap.
Nilsson berättade häromdagen att han spelar lika mycket som sin konkurrent på linjen hos Champions League-mästarna, dansken Henrik Toft Hansen.
– Men jag spelar bara bortamatcherna. Tränaren vill ha det så. Vi spelar varannan match och den som inte spelar sitter på läktaren. Nu har det blivit att jag fått bortamatcherna. Klart det är lite trist.
Inte konstigt att Nilsson då trivs här på EM: massor av svenskar på plats (även om de kan vara fler) och bara sex mil från hemstaden Trelleborg – nästan hemmaplan alltså.

***

KÖPENHAMN. Ska EM bli Mattias Anderssons stora turnering – 16 år efter debuten och 14 år efter EM-guldet?
– Jag har fått en fantastisk start, säger stormålvakten.

Han var andremålvakt bakom Mats Olsson redan för 20 år sedan, debuterade i landslaget i för 16 år sedan och var med och tog EM-guld för 14 år sedan.
Men först i går gjorde Mattias Andersson, 35, sin 100:e landskamp.
– Så är det när man inte varit med alltid, säger han.
Och som han spelade i jubiléet: 44 i räddningsprocent och +++++ i betyg.
Efter matchen kom den vitryske superstjärnan Siarhei Rutenka fram och gratulerade den stekhete Andersson.
– Han undrade om jag behövde is, ler Andersson.
Trots att han utsetts till Bundesligas bäste målvakt de tre säsongerna har Flensburgkeepern inte fått till det riktigt fullt ut i mästerskap, även om OS var bra.
Är det här din turnering?
– Det är skönt att känna att man är inne i turneringen och har hittat flytet.

Än en gång: några snabba tankar på slutsignal.

Klar svensk seger mot Vitryssland till slut, efter lite problem i 40 minuter, och jag tänker än en gång att det svänger snabbt i handboll.

Jag tänker på hur kritiserade Mattias Zachrisson, Andreas Nilsson och Magnus Persson – ja, Kim EDR också till viss del men förlåten för sin handled – var för 1,5 vecka sedan i början av turneringen nere i Spanien. Inte heller Patrik Fahlgren höjdes till skyarna direkt.

Då var vi rätt många som till exempel ville ha Jesper Nielsen på linjen, Ekberg var given på kanten och Jakobsson kändes helt ensam på högernio.

I EM är det de andra, de ifrågasatta, som kliver fram.

Ekberg är helt under isen (man kan fråga sig varför han inte fick lite speltid mot Montenegro, fick sätta några och komma in i turneringen), Jakobsson fortsätter missa (men spela in fint på linjen ett antal gånger) och Nielsen är, helt riktigt, inte valet just nu.

I stället kliver Magnus Persson, som för en vecka sedan var glad om han fick spela en minut i EM, in och gör det bra, Zachrisson är säkerheten själv och Nilsson suger åt sig allt på linjen och gör han inte mål så fixar han straffar.

Nilsson alltså! Aldrig har så många kilo förflyttats så snabbt.

Lukas bra förra matchen. Fahlgren riktigt bra denna. Viktigt!

Mattias Andersson, med sin 100:e landskamp i kväll, fortsätter briljera i målet. Vi behöver/ska inte bara titta på kvantiteten (procenten) utan också kvaliteten (vilka skott det är som han tar). Och utkasten (plötsligt)! Ska det här bli veteranens stora turnering? 14 år efter att han debuterade i EM 2000.

Men Sverige måste få bättre utdelning på det här fantastiska målvakts- (och försvars)spelet i hela matchen framöver om det ska bli tunga segrar. Vitryssarna ledde med 6-5 efter 18.30 och Sverige hade ett enda mål på förstavågskontringar i första halvlek (med tre sekunder kvar till halvtid).

Visst, Vitryssland höjde sig två klasser med Rutenka tillbaka och är ett klart bättre lag numera än Montenegro. Men mot Kroatien måste Sverige höja sig ett snäpp i rätt mycket under längre delar av matchen.

För kroaterna har inte bara en världsstjärna (och sex målskyttar som vitryssarna i kväll) utan världsklasspelare (topp-fem) på varje position utom vänsternio, typ.

Vi var nog rätt många som trodde att Källman skulle bli förstavalet när EM började men Petersen fortsätter hålla honom utanför och han gör det förbaskat bra: säkerheten i läget, kontringarna och när han kliver upp på niometer mot utgrupperade vitryssar och ställer till oreda med sin irrationella spelstil.

Andersson, Nilsson och Petersen höll världsklass i dag. Ändå känns det som en kollektiv seger. Och har ni tänkt på att vi inte sett de här riktigt djupa svackorna i tre matcher nu. Eller beror det på att motståndet inte lyckats straffa oss lika hårt?

Men i Källman, Jakobsson, Sjöstrand och Ekberg finns det ett sparkapital att ta av om det vill sig riktigt bra. Och så Larholm då.

Jernemyr/Karlsson? Alltid minst ++++.

Plusligan (på slutsignal):

Mattias Andersson +++++
———————–
Fredrik Petersen +++++
Kim Ekdahl Du Rietz +++
Jonas Larholm ++
Lukas Karlsson ++
Patrik Fahlgren ++++
Johan Jakobsson ++
Magnus Persson +++
Niclas Ekberg +
Mattias Zachrisson ++ +++
Andreas Nilsson +++++
Magnus Jernemyr ++++
Tobias Karlsson ++++

Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.