Jamen, då kör vi igång 2017 här också.

Börjat jobba lite igen, framför allt med VM-uppladdningen. Eller inför densamma då de inte samlas förrän i morgon (tisdag).

Men först kollade jag upp hur det låg till med Ola Lindgrens och hans framtid i Kristianstad efter att fått ett tips om att parterna skulle vara överens om en fortsättning.

Det stämmer i princip. De är överens om ett nytt kontrakt på tre år, till sommaren 2020 alltså. Om hur det ska se ut, vill säga. Men Lindgren lockas av miljonerna i Mellanöstern, hans agent från ex-Jugoslavien har mycket bra kontakter därnere (hjälpt flera Balkanspelare till Qatars landslag och klubblag) och det verkar finnas något på gång. Därför avvaktar Lindgren januari ut för att se om det dyker upp något från Gulfstaterna.

Kan förstå Lindgren i det här läget i karriären. Han är inte längre ”låst” av förbundskaptensjobbet och har utgående kontrakt med Kristianstad. Han är fortfarande ett rätt stort och hett namn efter åren som förbundskapten. Hoppar han på tre år till med Kristianstad har han, trots Champions League-spel, ändå fallit lite längre ner i rankningen på den stora scenen när vi kommer fram till 2020.

Jag tror Lindgren känner att det är lite ”nu eller aldrig” om han ska tjäna ”snabba cash” nere i Gulfen.

Ni läser hela artikeln, och en rätt öppenhjärtig Lindgren direkt från en stuga i fjällen, här.

***

När det gäller VM-truppen är väl det mest kittlande i det här läget vem av utespelarna som ska petas från 18-mannatruppen innan VM börjar.

Trodde spontant när jag var på presentationen av truppen och Andrésson att det var någon av de fyra mittsexorna.

Men nu visar det sig att Andrésson funderar på ett överraskande drag i truppen. Ni läser om det här.

***

Enligt Andrésson har det inte kommit några nya skaderapporter från spelarna. Ingen går någon kamp mot klockan för att bli spelklar till VM utan det handlar i så fall om småskavanker.

Några av spelarna (Jesper Nielsen, Fredric Pettersson och ”Stycket” Nilsson, om jag förstått det rätt) har varit lediga sedan strax före jul (20-22 december spelade de sina sista matcher) medan våra inhemska spelare höll på till 29-30 december.

***

Besked i kväll: Robert Månsson borta säsongen ut med korsbandsskada.

Lider förstås med Månsson. Och det är en jäkla smäll för Malmö. Rök semifinalmöjligheterna där? Eller är det att ta det för långt?

God fortsättning, som det heter.

Bloggen har egentligen jullov denna vecka, precis som podden.

Men kunde inte hålla fingrarna borta efter att fått trovärdiga uppgifter i går om att Vranjes lämnar Flensburg efter säsongen för Veszprem. Trodde jag var helt ensam om grejen och tänkte att jag kunde vänta till i dag med att skriva den (det är ju trots allt semester). Men när jag gjorde en googling innan jag skulle knåpa ihop det här såg jag att ryktet hade börjat gå i tysk media i går kväll.

Nåväl, ni läser grejen här.

Man blir ju lite nyfiken vad Veszprem fått punga ut med. Stålar finns det ju.

***

Satt och slötittade på RIK-Lugi.

Kan inte påstå att jag uppmärksammat Daniel Wester tidigare. Men hans spel på halvdistans imponerade verkligen.

Annars var Thulin i målet och Arnesson bäst i RIK.

Men bara 725 åskådare. Klockan 16 på annandagen. Mot serieledarna.

Förstår varför Nikolas Larsson i Kristianstad i min ekonomiska granskning säger:

– Varför tycker inte göteborgarna om RIK?

UPPDATERING: Men, som en mejlande RIK:are betonade för mig, såväl Sävehof som Frölunda och Aranäs spelade samma dag. Kanske man/jag ska ha i åtanke också.

***

Ekonomiska granskningen, ja.

Om ni inte har noterat den – som publicerades 23-24 december, som jag är glad och stolt över att den till sist ”gick till” och som jag nämnde i mitt förra inlägg – så har ni alla länkar här:

Huvudartikeln med alla siffror i faktarutorna.

Min tyckare/krönika.

Artikeln om klubben som ger hopp också för de som ligger risigt till nu (Kristianstad).

Artikeln om Malmö, som ett exempel på en klubb i ekonomisk kris (vilket det inte skrivits så mycket om).

***

Efter att RIK kört över Lugi tänkte jag högt på twitter:

”Va fan, ska det vara ojämna matcher i toppen också nu?”

Men RIK tajtade samtidigt bara till det i toppen med sin seger och när sedan Malmö besegrade Alingsås och Ystad slog Kristianstad ser det ut att bli en riktigt intressant toppstrid i vår. Så ska inte gnälla för mycket.

***

Vi har haft en artikelserie i Sportbladet om ”spelarfruar” och ”spelarmän”.

Min kollega Anna Andersson skrev själv om livet med en handbollsstjärna. Ni läser här.

***

Även om bloggen håller jullov och jag har semester så tillbringar jag mellandagarna med handboll ändå. Sonen är med i Lundaspelen för första gången. De spelar bara rysarmatcher: två uddamålssegrar, en oavgjord och så en förlust med rätt marginal (men det var på håret där också) för att ändå gå till a-slutspelet i morgon.

Ungdomsidrotten är fantastisk på många sätt och jag njuter varje sekund av att vara tillbaka i de här sammanhangen sedan man själv lade av.

***

Olof Lundh skriver mycket bra – och formulerar det jag försökt uttrycka några gånger i framför allt podden – om det här med klick.

***

Mycket och bra på tv just nu.

Skulle vilja rekommendera en j-t bra dokumentär på SVT som förklarar mycket av dagens Ryssland och hur Putin kunde bli så populär där. Handlar om misstagen som begicks under 1990-talet, inte minst av USA, sedan Sovjetunionen kollapsat.

Den heter ”Att skapa en Putin” och är gjord av SVT:s förra korre i Moskva, Peter Löfgren.

Det har varit mycket snack och liten verkstad, kanske ni tycker.

Om den ekonomiska granskningen av Handbollsligan alltså.

Men nu är den klar och publiceras i dagarna två med start i dag.

Granskningen har som sagt tagit sin tid men så har heller inte alla klubbar varit särskilt samarbetsvilliga.

I ett mejl till alla klubbar frågade jag efter fyra nyckeltal i bokslutet för det senaste verksamhetsåret: intäkter, kostnader, resultat och eget kapital.

Alingsås, Karlskrona, Kristianstad, Redbergslid, Sävehof och IFK Ystad svarade på mina frågor med i stort sett vändande mejl.

Efter lite påstötningar fick jag också svar från Guif och Ricoh samt, till slut, Hammarby.

Notera att det alltså inte bara var de med en stark ekonomi som svarade.

Men fem klubbar vägrade: Aranäs, Lugi, Malmö, Skövde och Ystads IF.
Det de inte hade tänkt på var att varje år när de söker kommunala bidrag blir deras årsredovisningar, som de då måste skicka in som bilagor till kommunen, offentliga handlingar.

Kommunerna skickade glatt över hela årsredovisningarna till mig.

Problemet var Ystads kommun, som bara hade en ett år för gammal årsredovisning från YIF.

Men Sture Kullmans råd till journalister som vill granska klubbarnas ekonomi har hela tiden varit att bli medlem i klubbarna för då har man rätt att begära ut respektive årsredovisningar.

Då jag inte är helt okänd i handbolls-Sverige, och varit öppen med mitt projekt, kanske Ystads IF inte ens skulle låta mig bli medlem. Jag lät därför min sambo, som inte heter Flinck i efternamn, bli medlem i YIF. Det var inga problem och hon betalade in årsavgiften. Men när hon sedan bad att få läsa årsberättelsen blev det stopp. YIF:s klubbchef hade nämligen kollat upp henne och upptäckt att jag stod skriven på samma adress. Han svarade att man bara lämnar ut årsberättelsen i samband med årsmötet och bad henne hälsa mig att man inom Svensk Elithandboll ”diskuterar hur det skall gå till när vi framöver släpper information om vår ekonomi”.

Jag kontaktade då en förbundsjurist på Riksidrottsförbundet som hävdade att YIF gick emot föreningsdemokratin när de vägrade lämna ut årsredovisningen, oavsett tidpunkt på året.

Men YIF, såväl klubbchefen som ordföranden, var beredda att gå emot föreningsdemokratin för att hålla klubbens årsredovisning hemlig. Det där triggar ju förstås bara ens journalistreflexer ännu mer – vad är det de försöker dölja?

Men efter att tagit kontakt med en annan nyckelperson i YIF och förklarat alla turer mejlade ordförande plötsligt alla de siffror jag ville ha.

Och det var ju inga konstigheter kring dem alls, vad jag kunde se.

***

Efter att förklarat att jag fått ut deras årsredovisning genom kommunen har också Skövde varit bemötande kring klubbens ekonomi.

***

Tänker inte orda så mycket mer om granskningen här i bloggen.

Ni läser huvudartikeln i granskningen här. Längst ner hittar ni alla siffror.

Sen har jag skrivit en tyckare i frågan också och den läser ni här.

***

Det kommer sedan nya artiklar i morgon på självaste julafton.

***

Tomas Ryde har publicerat en form av analys av Sveriges EM på sin hemsida. Ni läser den här och jag konstaterar att han ställer sig mer på min sida än Patrick Ekwalls i fråga om Henrik Signells framtid.

***

Jag noterar efter EM att en gemensam nämnare för de tre främsta nationerna är kontinuitet på ledarsidan:

Norge har Thorir Hergeirsson, Mia Hermansson-Högdahl och Mats Olsson som alla varit med i många år nu. Sedan norskorna slog igenom med VM-bronset 1986 har de bara haft tre olika förbundskaptener.

Holland bytte visserligen till Helle Thomsen just före EM men det är Henk Groener som byggt det här laget sedan 2009. Thomsen passade perfekt in i det holländska landslagets typ av handboll, förädlade kanske något lite men gav framför allt den nytändningen det här laget nog behövde.

Olivier Krumbholz är mannen bakom det franska landslaget. Han tillträdde som förbundskapten 1998 och har suttit sedan dess med undantag för 2,5 år och då gick Frankrike ner sig innan han kom tillbaka inför OS.

Och OS-mästarna Ryssland har institutionen Jevgenij Trefilov.

***

Mer från Handbollskanalen:

Qatar till VM, där man möter Sverige, utan flera av sina största profiler:  Zarko Markovic, Eldar Memišević, Goran Stojanović och Borja Vidal Fernández.

Markovic kom till exempel med i VM:s all star team 2015 och blev tvåa i skytteligan då.

Ingen av dem finns med i bruttotruppen.

***

Samtliga spelarkontrakt i Larvik går ut efter säsongen, skriver Handbollskanalen som i sin tur rerajtat Aftenposten. Tufft jobb de har framför sig.

***

Andreas Palicka hinner inte bara tillbaka och bli spelklar till VM efter sin knäoperation. Han verkar dessutom vara i kanonslag: 40-procentig när RNL besegrade Kiel borta.

***

Den stora grejen här hemma är förstås att Riksidrottsnämnden river upp förbundets beslut om att ge Lugi poängavdrag i registreringssoppan med Josip Cavar.

När jag läser Sydsvenskan verkar grunden till RIN:s beslut vara just det jag var inne på i en bloggpost dagen efter att nyheten uppdagades i november. Nämligen att det gick för många dagar (om man läser förbundets egna reglemente) från det att matchen mot Alingsås spelades till att beslutet fattades och Lugi fick beskedet.

Förbundet höll sitt möte två dagar för sent för att kunna ge Alingsås segern med 10-0. Alternativt dröjde det en dag för länge innan man kommunicerade beslutet till Lugi.

Men senare samma dag skrev jag ett nytt blogginlägg där Ralf på förbundet förklarade att så kunde man inte alls tolka regelskrivningen.

Men det kunde man tydligen, tyckte RIN.

Dan före doppardan.
Spelar ingen roll.
Det kommer ett nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd” ändå.
Ni hittar det på de vanliga ställena, som här.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.
I det trettonde avsnittet, som blir årets sista eftersom vi tar jullov nästa vecka, har vi två teman:
* Den ekonomiska granskningen av Handbollsligans 14 klubbar som Sportbladet publicerar med start i dag.
* Årets ”ditten och datten”. Vilket betyder att vi utser årets…
…sågning.
…citat.
…halvlek.
…genombrott.
…bojkott.
…Ralf.
…förbundskaptenstillsättare.
…och mycket, mycket mer. Kalla det en enkel, liten årskrönika om ni vill.

Trodde att jag hade tagit mig ur EM-bubblan men Rutte drog in mig igen lite grann.

Här har ni lite om veckans poddavsnitt som ni hittar på de vanliga ställena, som här:

Fredag och då ger vi er som vanligt…tamm-ta-ta-tamm…
…ett nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.
I det tolfte avsnittet…
…definierar vi Sveriges EM och kommer fram till den exakta termen för det hela.
…pratar vi om glädjen till handbollen – har den försvunnit på sina håll?
…snackar vi om märkliga resultat i Handbollsligan.
…är vi inne på att svensk damhandboll borde åka till Norge.
…kommer vi in på matchen som avgjorde Gottfridssons framtid.

Äh, några rader till om EM bara.

Har känt mig som en försvarare av Signell i många lägen under detta mästerskap. Han har förstås en stor del i det här stora misslyckandet.

Jag står fast vid att en kvartsfinal i OS med avancemang från den gruppen var godkänt. Sedan var prestationen i själva kvartsfinalen mot Norge inte värdigt ett svenskt lag. Men OS som sådant var inte ett debacle eller en mardrömsstart för Signell, som jag läst på sina håll.

Noteras ska också att Sverige i de två mästerskapen (och tolv matcher) under Signell bara vunnit tre matcher (mot Argentina, Sydkorea och Spanien), spelat två oavgjorda och förlorat hela sju.

Räknar vi in OS-kvalet och VM i fjol också så är de enda nationer Sverige besegrat på 21 tävlingsmatcher de senaste 13 månaderna: Polen (två gånger), Angola, Kina, Kuba, Mexiko, Argentina, Sydkorea och Spanien.

De enda två nationer från Europa som detta landslag besegrat är alltså Polen (två gånger) och Spanien.

Man har spelat tre oavgjorda mot europeiskt motstånd (Serbien och Nederländerna x 2) och förlorat nio (Danmark, Ryssland x 2, Norge, Slovenien, Frankrike x 2, Nederländerna, Tyskland).

Men sparka Signell nu, som en del vill?

Nej.

Han ska ha ett år/ett VM till på sig i alla fall.

Det här laget behöver kontinuitet nu på ledarsidan efter alla olika konstellationer som varit sedan Per Johansson slutade för fyra år sedan.

***

Danmark i EM-semifinal – bra för damhandbollen, de svenska proffsen där och svenska spelare som vill dit och göra sig en hacka och spela handboll på en högre nivå.

***

Frågade mina skandinaviska kolleger, angående artikeln om den förlorade generationen (födda 1992-93), om vad motsvarande siffror är i Norge och Danmark.

Har bara fått svar från norskt håll. Enligt Stig Nygård på TV2 Norge har bara två spelare från det lag som vann UVM 2010 lagt av medan en spelar i division två. Då har det alltså ändå gått två år till sedan deras UVM-guld.

Samma generation vann UEM året före och enligt Frode Scheie på Viasat spelar sex av spelarna i det laget EM-semifinal i morgon.

Intressant! Och en fråga att ta vidare om varför det är sådana skillnader, i alla för en fråga att fundera kring för det svenska förbundet.

***

Nyss kom nomineringarna till EM:s all star team. Fem kandidater på varje position.

Vi hittar otroligt nog hela fyra svenskor där. Och den stora gåtan är förstås att Nathalie Hagman finns med som en av EM:s fem bästa högersexor.

Den näst största gåtan är att Sabina Jacobsen är med i stället för Anna Lagerquist.

Man undrar ju vilka som varit med och tagit ut kandidaterna.

Isabelle Gulldén och Loui Sand är också med. Gulldén ligger fortfarande högt i skytteligan och stod för många assist men hon borde inte vara med här sett till sin kapacitet förstås. Sand? Nja, då kan inte konkurrensen vara särskilt skarp på vänstersex och framför allt blundar man helt för vad de pysslar med i försvaret. Sand var bra framåt, men inte mer.

Här är hela listan:

***

Stod som så många gånger förr kvar till sist med Isabelle Gulldén i den mixade zonen i går.

När vi sa tack och hej för de här intensiva veckorna sa hon:

– Ses om ett år.

Hon har en poäng. Det är bara vid mästerskapen som de här spelarna punktmarkeras av mig/oss.

Men säg så här, Gulldén: gör du 15 mål i Champions League-finalen igen så är det nog inte omöjligt att jag slår en signal – som senast 😉

Försökte mig ju på att analysera den svenska EM-insatsen i stort redan efter Frankrike-matchen och behandlade då Signells coachande, hans framtid och Torstenson-frågan.

Skrev då också att Sveriges EM så långt var ett misslyckande men inte ett fiasko. Ett fiasko, menade jag, hade varit att ryka efter första gruppspelet. En monumentalt fiasko i så fall.

När jag skrev den analysen hade Sverige fortfarande kvar matchen mot Tyskland och vid seger där få en match om femteplatsen. Hade Sverige avslutat EM med två segrar hade man faktiskt räddat detta mästerskap. En femteplats hade varit den bästa insatsen i ett mästerskap av damlandslaget efter de två medaljerna 2010 och 2014.

Nu var man över huvud taget inte nära.

Och sättet man förlorade på i kväll gör att slutomdömet faktiskt luktar fiasko.

För tredje mästerskapet i rad avslutar detta landslag turneringen med en pinsam plattmatch.

Det är den här beklämmande insatsen som sitter kvar på näthinnan hos publiken och tv-tittarna, den som sätter prägel på det här mästerskapet precis som utklassningen mot Danmark i VM i fjol och förnedringen mot Norge i OS gjorde.

***

Nu hör och läser jag om att det fanns förväntningar och målsättningar, från spelare och journalister, om att Sverige skulle ta medalj.

Drömmar fanns det förstås och i den allmänna haussen när svenska lag går in i mästerskap, inte minst i hemmamästerskap, skrivs och sägs det förstås att det KAN bli medalj och på vilket sätt det KAN bli medalj och vad som skulle kunna tala för medalj. Och Isabelle Gulldén säger förstås att hon vill vinna något med landslaget.

Men visa mig den spelare, ledare, journalist eller expert som förväntade sig svensk medalj, som hade det som målsättning eller som nämnde Sverige som en av två-tre medaljkandidater.

Förhoppningar fanns det, ja.

Och de blev inte mindre av hemmaplan, lottningen, det faktum att Signell hade tillgång till alla spelare (jämför med Lindgren/Olsson inför valfritt mästerskap under åtta år, man tvingades alltid vara utan minst en av sina tre bästa spelare – Ahlm, Kim A, Carlén, Kim EDR eller Källman) och efter den drömstarten mot Spanien.

Varför skulle inte de förhoppningarna finnas?

Sverige tog ju brons så sent som i senaste EM.

Att missa medalj är inget misslyckande i sig.

Men sätter man gör det på är ett stort misslyckande, på gränsen till fiasko.

***

Inför premiären skrev jag:

Ska vi drömma oss så långt som till ett guld skulle det faktiskt kunna bli startskottet för något vi såg i Norge för 30 år sedan och i Danmark för drygt 20 år sedan då damerna gick om herrarna i respektive land. Fältet ligger öppet nu för damerna med ett nytt herrlandslag som inte lär slåss om medaljer på ett tag – om det nu är två kommunicerande kärl.

Men Sverige var många mil från detta.

Inte bara det. Sättet man genomförde detta EM på gjorde att man inte ens var nära att få lite skjuts kring (dam)handbollen i Sverige på lite sikt. Här missade man en jättechans vid sidan av resultatmål och medaljer.

***

Jag skrev i samma kolumn så här:

Ändå skulle jag vilja påstå att de har nästan allt att vinna.
Damhandbollen är nämligen inte större i Sverige än att ett misslyckat EM mest skulle mötas med en axelryckning i idrotts-Sverige (om än inte hos EM-arrangörerna som räknar slantarna) och ganska snabbt glömmas bort – trots hemmaplan. Gulldén och de andra slipper löpa gatlopp om man inte infriar förväntningarna.

Men där var jag, med facit i hand, fel ute. Det känns inte som den här (icke-)prestationen och resultatet möts av en axelryckning precis. Kritiken är hård nu.

***

Lottningen, ja.

De tre lagen från Sveriges grupp A tog i mellanrundan totalt en poäng av trion från grupp B. Det var klasskillnad.

***

Speciell semifinal för Helle Thomsen: Nederländerna-Danmark.

Hoppas personligen på Norge-Nederländerna i en final igen. Tror nederländskorna närmat sig norskorna.

Men arrangörens drömfinal är väl Norge-Danmark.

***

Nu lämnar jag Göteborg och EM och tar lite paus i EM-bloggandet.

Rutte och jag släpper ett nytt poddavsnitt på fredag.

Kanske blir det några rader här efter finalen på söndag. Vi får se.

Tack för att ni var med så här långt!

Sverige förlorade mot Tyskland i sista matchen i mellanrundan efter en kollaps efter 20 minuter som följdes av EM:s sämsta prestation i 40 minuter.
Efter blott en seger, en oavgjord och fyra förluster i sitt hemma-EM är nu Sveriges turnering definitivt över.
Det är ett stort misslyckande och det återspeglas förstås i slutbetygen på alla spelarna nedan.

Johanna Bundsen ++
Världsklass mot Frankrike (som höjer henne till en tvåa i slutbetyg) men utöver det hade Bundsen bara kortare perioder där hon spikade igen. Däremellan var Sveriges målvaktsspel för svagt för att man skulle vara nära spel om medaljerna. Till och med utkasten var svaga.

Filippa Idéhn +
Fick chansen från start i varannan match fram till den femte matchen men i slutändan ändå andravalet, vilket hon kanske skulle ha varit ännu tydligare. Borde hänga löst om det kommer fram en ung jättetalang.
—————————————————————————-
Loui Sand ++
Gjorde sitt bästa mästerskap på ett bra tag, kanske hittills i karriären. Den enda som var het i förstafaskontringen. Bäst mot Serbien men försvarsspelet drar ner slutbetyget ett snäpp.

Olivia Mellegård ++
Blev något av försvarsspecialist på ettapositionen under EM utan att glänsa där. Men sett till orutinen med tillhörande kravbild var hon ändå godkänd. Lämnade truppen inför matchen mot Tyskland på grund av en hjärnskakning.

Marie Wall Betygsätts ej
Spelade för kort tid för att betygsättas. Kom in i truppen till matchen mot Tyskland för skadade Mellegård. Spelade 22 minuter (där hon inte fick ut något alls).

Jenny Alm +
Efter fem år skulle hon äntligen kliva ur Linnea Torstensons skugga. Uttalad etta i tre matcher men tog inte chansen utan vek ner sig efter att till och med fått någon chans för mycket. Bra när hon kom in i andra mot Tyskland, men det var så dags – och när det inte fanns någon press längre.

Johanna Westberg ++
Toppinsats framåt mot Nederländerna men stora problem bakåt som tvåa i försvaret då. Men tog, till skillnad från Alm, chansen när hon fick den. Enda niometersspelaren som levererade i distansskyttet.

Jamina Roberts +++
Tiden som joker i landslaget, vilket hon varit i sex år, borde väl vara över nu? Var riktigt bra i flera halvlekar. Tänk om hon bara hade varit en decimeter längre…

Isabelle Gulldén ++
Förväntningarna och kraven är mycket höga på Gulldén och ska så vara. Hon är fortfarande Sveriges bästa handbollsspelare men markeras allt hårdare av motståndarna och när hot saknades från många andra positioner blev det lättare att plocka bort Gulldén. Svagt niometersskytte överlag och direkt dålig mot Tyskland.

Carin Strömberg +
Fick inte många chanser bakom Gulldén på mittnio. Men imponerade inte de minuterna hon fick, även om det blev ett par mål mot Tyskland.

Ida Odén +
Precis som Alm var Odén Signells tydliga förstaval länge. Man hade hoppats på en Odén i EM 2014-form men den var hon fjärran ifrån. Motsvarade inte ens lägre förväntningar än så även om premiären var okej. Bänkades mest under andra halvan av turneringen.

Hanna Blomstrand ++
Fick mycket speltid efter att Odén aldrig kommit in i turneringen. Fixade flera straffar och utvisningar men hade också svårt att komma till avslut. Hade vissa problem bakåt. Förstavalet ändå framöver i den bristande konkurrensen?

Nathalie Hagman +
Den största, individuella besvikelsen i truppen. Kraven ska vara höga på Hagman men hon levererade inte alls, varken i försvar, i kontringen, på kanten eller som högernia. Till slut kunde hon bara göra mål på straffar.

Emma Ekenman-Fernis ++
En svag tvåa här trots en bra premiär. Betyget räddas av kravbilden på en mästerskapsdebutant som ofta fick komma in i otacksamma lägen. Fick precis som Mellegård spela mer försvar än anfall. Övertygade inte där.

Linn Blohm +++
Fick uppladdningen spolierad av en fotskada och blev ”omsprungen” på positionen av raketen Lagerquist. Men visade under EM att hon fortfarande är en klass bättre än Lagerquist framåt och satte det mesta från linjen.

Anna Lagerquist +++
Kom till uppladdningen med en enda landskamp i bagaget – som dessutom var fem år gammal. Växte snabbt ut till nyckeln i Sveriges nya, intressanta försvar med sina unika egenskaper för att vara svensk försvarsstjärna. Betyget dras ner en nivå av de svaga avsluten.

Sabina Jacobsen ++
Sveriges EM föll inte på försvarsspelet i stort, som höjts en klass sedan OS. Där ska Jacobsen ha kredd som försvarsgeneral även om Lagerquist är nytillskottet. Men kaptenen kom inte alls upp i samma klass som i EM 2014.

Bloggen tappade lite fart när Sveriges EM dog.

Men texter har levererats ändå.

Här en längre intervju med Henrik Signell från i går, drygt tolv timmar efter förlusten mot Frankrike där han pratar om misslyckandet, framtiden och petningen av Torstenson med facit i hand.

***

I dagens tidning har jag ett knäck på den gyllene generationen som blev den förlorade generationen. Hälften av spelarna som vann JVM- och UVM-guld lade av med handbollen – innan de ens hunnit fylla 25 år.

Ni som följer handbollen kanske har sett genomgången på bloggen damelithandboll.blogg.se, som drivs av Andreas Wallin. Jag hämtade den därifrån så han ska kredd för faktan och jag uppmärksammades på den av Handbollskanalen.se. Sen har jag tagit det vidare med spelare, förbund och elittränare.

Det är ju ett skrämmande facit.

Sedan ska sägas att samma generation har med fyra spelare i EM-truppen, ja fem nu sedan Marie Wall bytts in i stället för Olivia Mellegård. Det är inte dåligt. Men att så många andra inte kan eller vill spela handboll några få år efter att de var Sveriges största talanger är tragiskt i mina ögon.

***

Artikeln om den förlorade generationen ska kopplas till Signells resonemang i ovan nämnda intervju om att Sverige saknar toppspelare och, framför allt, min artikel direkt efter Frankrikematchen om att förbundet nu tar ett krafttag om spelarutbildningen i svensk handboll för att få fram fler världsspelare i framtiden.

Det händer trots allt grejer.

***

Ljubomir  Vranjes var med i racet om titeln Årets tränare i världen 2016, som han vann 2014. Men han fick nöja sig med en fjärdeplats i Handball Planets omröstning bland fans och experter.

Tysklands förbundskapten Dagur Sigurdsson tog hem det och det är svårt att ha  invändningar mot det valet med tanke på hur han ledde Tyskland till EM-guld och OS-brons.

***

Här har ni världslaget 2016 som också röstats fram på Handball Planet av fans och experter:

***

Snart dags för Sverige-Tyskland.

Den viktigaste betydelselösa matchen landslaget någonsin spelat?

Handlar om att rädda lite av ett hemma-EM och ta sig till (en betydelselös) match om femteplatsen.

Här har ni den tyckare som går i blaskan i morgon.

Under det plusbetygen och några rader till.

GÖTEBORG. En seger på fem matcher och ute ur sitt eget EM med en match kvar i mellanrundan.
Ett misslyckande? Ja.
Ska Henrik Signell sitta kvar? Självklart.
Saknades Linnea Torstenson? Nej.

Jag skrev det redan inför matchen och gör det igen nu efteråt.
Det är ingen skam att förlora mot Frankrike.
I synnerhet inte med två mål och på det här sättet. Matchen var Sveriges bästa sedan premiären.
Men det faktum att Blågult är borta från semifinalerna på hemmaplan när det återstår en omgång av mellanrundan efter att bara vunnit en av fem matcher (mot ett uppenbarligen yrvaket och underpresterande Spanien i premiären) är trots allt ett misslyckande för det här laget.
Fiasko?
Nej, det hade det varit om Sverige hade åkt ut i gruppspelet.
Så nu har vi satt in det på någon form av skala.
Och en vinst över Tyskland, som trots allt är det svagare av de tre motståndarna i mellanrundan, innebär att man spelar om en femteplats. Det skulle rädda en del av detta misslyckande vi sitter med nu och det är egentligen först då man ska göra bokslut.
När Sverige, i matchen mot Frankrike, äntligen fick till ett målvaktsspel i toppklass i detta EM föll man bland annat på två delar i spelet som faktiskt funkat riktigt bra tidigare i turneringen: övertalsspelet (ett på sju anfall mot Frankrike) och de tekniska felen (19 mot knappt 10 i snitt i övriga matcher).
Ett sportsligt misslyckande landar förstås i första hand på förbundskaptenen. Han är högst ansvarig.
Jag tror aldrig att jag varit med om att en förbundskapten och hans val av spelare, matchning, coachning och taktik har diskuterats, dissekerats och ifrågasatts så mycket som Henrik Signells. I varje fall inte i svensk handboll.
Jag är väl till viss del skyldig till det då jag fokuserade på Signell i den här kolumnen tre gånger om under gruppspelet.
Nu får jag kommentarer och mejl om att Signell borde få sparken.
Självklart ska han inte få det.
Ja, han skulle bytt ut några spelare tidigare mot Slovenien och behållit Johanna Westberg i slutet av den matchen.
Ja, Jenny Alm och Ida Odén fick nog någon chans för mycket.
Ja, det finns säkert några saker till som Signell skulle ha gjort annorlunda.
Men han vågade byta och försökte hitta lösningar när det inte fungerade.
5-1-försvaret i andra halvlek var en nyckel när man gick ifatt mot Serbien.
Han satsade på en ny typ av aggressivt försvarsspel som slog väl ut och som höjde nivån på försvarsspelet minst en klass jämfört med OS.
Vi har fått se ett par landslagsgenombrott – Anna Lagerquist förstås och Hanna Blomstrand i viss mån. Kanske ska Johanna Westberg och Jamina Roberts på nåt sätt också räknas in där också. Roberts tid, sex år, som joker måste väl vara över nu.
Däremot har flera av de rutinerade spelarna inte levererat och jag tänker i första hand på Jenny Alm, Ida Odén och Nathalie Hagman. Men jag kan inte se det falla tillbaka på Signell mer än att de kanske fick några chanser för mycket.
Alm och Hagman var givna i truppen och, faktiskt, givna i en förstasexa. Med facit i hand kan man kanske hävda att Angelica Wallén skulle ha varit med i EM i stället för Odén. Men det är med facit i hand. När Signell tog ut truppen tyckte jag också att det var rätt att ta ut Odén.
Med facit i hand ropar också många nu efter Linnea Torstenson.
Men det är inte i mittförsvaret det har brustit. Och med Torstenson i mittförsvaret hade vi aldrig fått Lagerquists försvarsspel och stora genombrott.
Och även om Alm inte klarade av att axla Torstensons mantel så har inte vänsterniopositionen varit ett problem totalt sett i EM för där har ju Roberts och Westberg klivit fram.
Men hade det inte funnits plats för en Linnea Torstenson bland de 16 ändå, undrar säkert någon.
Jo, men då har man en gruppdynamik att ta hänsyn till. Jag påstår inte på något sätt att Torstenson är besvärlig jäkel men hon skulle, i varje fall under uppladdningen och början av turneringen, gått från att varit en av landslagets förgrundsgestalter i ett decennium till att vara något slags tredjeval bakåt och framåt. För vem skulle hon, ens med facit i hand, gått före på vänsternio? Roberts? Westberg?
Nej, Torstenson saknades inte.

***

Johanna Bundsen +++++
——————————-
Loui Sand ++
Olivia Mellegård ++
Jamina Roberts ++++
Isabelle Gulldén +++
Hanna Blomstrand ++
Nathalie Hagman +
Emma Ekenman-Fernis ++
Linn Blohm +++
Anna Lagerquist +++
Sabina Jacobsen +++
Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.

***

Alla sätter vi nu stämpeln på Sveriges EM. Konkurrenten skriver att det var ett fiasko, men det håller jag alltså inte med om.

De flesta verkar ändå överens om att det är ett misslyckande och jag har dragit mina argument för det. Skulle nu, när vi passerat deadline för papperstidningen och det är för sent att ändra där, lägga till ett: Signell har tillgång till alla Sveriges bästa spelare, inga skador eller landslagsnobbar som på herrsidan. Och nämnde jag än en gång den tacksamma lottningen, även om vi utanför kanske underskattade Serbien och Slovenien lite grann? Å andra sidan överskattade vi Spanien just i premiären.

Sen kan man skilja på resultat och prestation, också i den resultatbaserade bransch vi är i. Men prestationen är totalt sett så här långt nog underkänd ändå. Sverige har gjort två bra matcher i EM, mot Spanien och Frankrike. Insatsen mot Nederländerna var okej medan jag står fast vid att man underpresterade mot Serbien och Slovenien, även om det var lite bättre än jag trodde.

Men samtidigt, vilket jag också är inne på här ovan, så kan alltså Sverige fortfarande sluta femma i detta EM.

Är det ett misslyckande?

Nej, jag skulle inte vilja säga det. Sverige var ingen medaljfavorit inför EM. Det var Norge, Ryssland och Frankrike. Visst var medalj en förhoppning men bara för att man inte når upp till den är det inte ett misslyckande.

Så visst skulle en hedrande femteplats rädda upp en hel del även om EM dog för de flesta i kväll.