Här har ni min tyckare/analys direkt efter tidernas största utklassning i en stor final.

Jag återkommer senare i kväll/natt med mer om VM.

Hemmatrycket, Valero Rivera, hemspringet, bredden, Sterbik och motståndet.
Där har ni sex förklaringar till att Spanien krossade Danmark i tidernas största utklassning i en stor final.
Spanjorernas första halvlek kan vara den bästa vi sett i en mästerskapsfinal.

Det är lätt att strössla med sådana här omdömen, men ändå:
Spaniens första halvlek mot Danmark i VM-finalen i kväll måste vara bland de absolut bästa, kanske den allra bästa, ett lag presterat i en stor final.
Här kom europamästarna Danmark till Paulu Sant Jordi i Barcelona med ett maxat självförtroende, en blytung överkörning av Kroatien i semifinalen efter en perfekt kollektiv försvarsinsats, en stor finalrutin, ett fantastiskt tryck i kontringarna, en VM-skyttekung i Anders Eggert i sitt livs form, världens bästa kantspelare i laget, en Niklas Landin som varit VM:s bästa målvakt och tre raka segrar mot Spanien i VM, EM och OS.
Då krossar/utklassar/förnedrar (välj själva) Spanien detta Danmark med 35-19 efter att haft 18-10 i paus och 26-11 efter 40 minuter. Resten av matchen blev ju ren defilering.
En handbollsnation, och ett land för den delen, i djup kris blir alltså världsmästare i utklassningsstil. 35-19 är den största utklassningen i en stor final (VM, EM, OS) genom tiderna.
Låt oss titta på några förklaringar till maktdemonstrationen:
* Hemmatrycket: Det känns som handbollen är den sport där man drar mest nytta av hemmaplan i stora mästerskap. Serbien i EM 2012, Sverige i VM 2011, Tyskland i VM 2007, Slovenien i EM 2004… Får man sedan en drömöppning som Spanien fick i kväll så rukar det förstås bara på.
* Valero Rivera: Förbundskaptenen, som tog över ett sargat landslag 2008 och fick se sig och sitt landslag nerskickat till President’s cup av bland annat Sverige i VM 2009, är arkitekten bakom det fantastiska spanska, uppställda försvaret som är världens utan tvekan bästa just nu och som han kan variera beroende på motstånd. Rivera är förstås också en riktig vinnare efter makalösa 70 titlar som Barcelonatränare; VM-guldet var hans första som förbundskapten.
* Hemspringet: Dansk handboll har alltid byggt sina framgångar på sina fruktade kontringar, vilket bara accentuerats i detta VM. Spanien eliminerade detta danska vapen fullständigt med sitt fenomenala hemspring i finalen.
* Bredden i truppen: Ni har hört det från Perlskog och Hellgren i TV4 flera gånger om de senaste dagarna, men det är förstås en viktig punkt: spanjorerna har två fullgoda alternativ, alla i princip av världsklass, på varje position utom på linjen där Julen Aginagalde varit världens utan tvekan bästa de senaste två åren. Ett bevis på bredden (och Riveras fingertoppskänsla): Joan Canellas som spelmotor i stället för Daniel Sarmiento, en av VM:s absolut bästa på positionen, och Antonio Garcia från start i stället för lagkaptenen Alberto Entrerrios i dennes sista match i spanska tröjan. Både Canellas och Garcia var giganter i första halvlek. Och ska man spela nio VM-matcher på 14 dagar blir förstås en sådan här bredd i truppen ett starkt guldvapen.
* Sterbik: Serben (spansk medborgare sedan 2009), som brukar rankas som en av världens två-tre bästa målvakter, imponerade inte i VM förrän i semifinalen och nu i finalen. Men det räckte ju. Visst, Sterbik hade inte mer än tre räddningar i första halvlek men vi måste förstås också beakta alla gånger han tvingade danskarna skjuta utanför eller över. Och det var rätt många gånger.
* Motståndet: Eller snarare bristen på motstånd. Spanien ska naturligtvis hyllas för sin näst intill perfekt genomförda match men Danmark ska också sågas för sin sällsynt svaga insats. Danskarna kom alltså med perfekta förutsättningar till denna final, möjligen med undantag för att superstjärnan Mikkel Hansen inte kommit upp, och aldrig kom upp, i den nivå han höll i till exempel VM 2011 och EM 2012 på grund av den skada han dragits med sedan i november. Denna så hett emotsedda final blev verkligen ett antiklimax.
***
Det närmaste Bengan Boys kom en sådan här utklassning i någon av alla sina finaler var EM 1994 i Portugal när man krossade Ryssland med 34-21 sedan Tomas Svensson spikat igen totalt och Hajas & Co satt 15 av 16 kontringar. Detta var för övrigt tidernas största utklassning i en stor final fram till i kväll.
***
Världs- och europamästare i fotboll, världsmästare i handboll, europamästare i basket… nästa gång gör jag det spanska bollundret i stället.

Gameday, som Mikkel Hansen (och många med honom) brukar twittra.

Och inte vilken gameday som helst.

Inför kvällens VM-final på TV4 (tänk vilken resa handbollen gjort inom TV4-gruppen senaste veckan, från TV4 Sport Extra och TV4 Play Premium till TV4 Sport och nu till ”fet-fyran”;-) har jag snöat in på de fantastiska danska kanterna, som inte är något nytt fenomen för er som varit med ett tag, ja det räcker ju med ett litet tag för att minnas Lars Christiansen och Nikolaj Jacobsen före Eggert & Co. Har också funderat lite på det är med varför vissa nationer alltid får fram världsklasspelare på en viss position och varför vissa nationer präglas så starkt av en viss egenskap som präglar deras landslag.

Med hjälp av lite inspel från Claes Hellgren, Stefan Lövgren, Martin Frändesjö och Rasmus Skram fick jag ihop den här artikeln i dagens tidning (först en faksimil):

HELSINGBORG. De har sina smörrebröd, sin HC Andersen, sin Arne Jacobsen och… sitt kantspel.
I kväll ska de danska kantstjärnorna ge handbollsnationen sitt första VM-guld i handboll på herrsidan.
Men varför har Danmark alltid haft så bra kantspelare? Och Sverige så suveräna målvakter? Och polacker så tungt skytte?

Anders Eggert, Hans Lindberg, Lasse Svan…
Än en gång imponerar det danska kantspelet i ett stort mästerskap. Eggert har till exempel makalösa 86 procent från kanten i VM och kommer att vinna skytteligan. Totalt har Danmark gjort 50 mål från kanterna, tvåa där är Spanien på 44 mål och de båda finallagen är därmed i en klass för sig då trean Slovenien bara mäktat med 33 mål från kanten.
Men Danmark har alltid haft bra kantspelare, inte minst på vänsterkanten med legendarer som Lars Christiansen och Nikolaj Jacobsen innan Eggert tog över.
Varför?
Tradition, kultur, erfarenhet och kunskap är förstås nyckelförklaringar.
Där har vi också de viktigaste orsakerna till varför Sverige – och Balkannationerna – alltid haft så bra målvakter.
Vi hittar många sådana exempel på handbollsnationer som nästan alltid får fram världsspelare på en viss position eller har en egenskap i lag som präglar dem: balkanländernas tekniskt skickliga skyttar, Sydkoreas stegisättningar, Polens tunga skytte, Frankrikes fysik, Spaniens 5-1-försvarare… ja, listan kan göras ännu längre.
Tradition, kultur, erfarenhet och kunskap som sagt. Och en hög status.
– I Sverige har det alltid varit hög status att vara målvakt, medan målvakterna i det gamla Sovjetunionen i början av min karriär knappt fick åka med i lagbussen, de tillhörde den lägsta kasten, berättar Claes Hellgren.
Men tillbaka till de danska kanterna, som det här skulle handla om. Jag slog en signal till en som borde veta ännu mer om just det danska ”kantundret” – den tidigare nämnde Nikolaj Jacobsen, som var Eggerts idol, spelade många år i Kiel och numera tränar danska svenskklubben Ålborg.
Han är också inne på kantspelarnas höga status i Danmark, ”många vill spela på kanten, men nämner en annan detalj:
– Jag vet inte hur det ser ut i Sverige men i Danmark gick, och går, unga spelare direkt från skolan till hallen och tränar på egen hand. Jag var i hallen i timmar varje dag.
Det är så kreativiteten och den individuella tekniken och skickligheten, inte minst i avslutet, utvecklas. Och det är just på kanten man har som mest nytta av sin individuella teknik – och på straffar. Det är heller inte för inte som Danmark haft världens bästa straffskyttar i bortåt 15 år nu i trion Jacobsen, Christiansen och Eggert, där den sistnämnde har satt 23 av 24 i VM.

***

Slängde häromdagen ut frågan om vem som skjuter/skjutit hårdast i världen för att få lite input från bloggläsarna.

Fick då ett mejl från Joachim ”Kimmen” Stenbäcken, som spelat i så fall landslaget som IFK Kristianstad och varit journalist på KvällsPosten. Han är också morbror till Jonathan och Alexander Stenbäcken. Anyway: Kimmen påstår sig sitta på facit:

Du vet ju att jag är en hängiven läsare till din blogg, men det är första gången jag har känt mig tvungen att kommentera något i den. Jag har nämligen ”facit” i diskussionen kring vem som skjuter hårdast i världen.
En liten utläggning först.
Jag spelade seniorhandboll i 25 år, från -79 till -04. Visserligen på lite olika nivåer men det borde väl ändå ge en viss tyngd i bedömningen.
Först lite ”name dropping”: Jag spelade med eller mot dunderskyttar som Björn ”Lurch” Andersson, Bertil Söderberg, Björn Jilsén, Peter Olofsson, Conny Jonsson (en doldis), Mikael Högfors (bara det avstämda), Robert ”Knirr” Andersson, Robert Stubb, Robert Hedin. Och internationella pojkar som Stinga, Vujovic, Svetkovic, Ampilogov. Ja, ja, det här var förstås bara några exempel. Jag har missat några och listan kan göras längre.
Men ingen av dem jag har stött på eller sett har varit närheten av:
Håkan Engström!
Jo, det är sant. Bromöllas stolthet står i en klass för sig. Det fanns förstås en del brister i handbollskunnandet, men pratar vi skottstyrka kommer ingen i närheten. Du kan nog fråga vem som helst som haft chansen att få träna med honom. Du kan ju börja med att fråga Pelle Sjödin.
Nu kanske du inte kan lansera honom nationellt om du ska behålla din trovärdighet, men jag ville ändå att du skulle ha rätt svar i diskussionen! 😉

Jag gjorde som Kimmen sa och slog en signal till min vän Pelle Sjödin, som spelat med både Stenbäcken och Engström i Kristianstad.

Sjödin är inte lika övertygad om Engström som världens genom tiderna mest hårdskjutande handbollsspelare.

– Det gör mig lite förvånad att Kimmen är så bombsäker på detta. Men jag har ju inte alls Kimmens meritlista eller breda referenser (skratt). Visst hade Engström ett ruggigt skott men… nja, jag vet inte.

Vem är då Håkan Engström? Jag hittade den här faktarutan i Kristianstadsbladet från, observera, 2002. Han är alltså 41-42 år i dag:

Namn: Håkan Engström.
Ålder: 31.
Längd: 196 cm.
Vikt: 106 kg.
Född: Bromölla.
Bor: Bromölla.
Familj: Sambon Ann och två barn.
Yrke: Truckförare på pappersbruket i Nymölla.
Klubbar: Bromölla, IFK Kristianstad, Tyresö, Olympic/Viking och Hässleholm.

Tog mig också friheten att ta en skärmdump på bilden på Engström till artikeln i K-Bladet:

***

Fler läsarmejl. Denna gång från en person som vill vara anonym här men har en kul story om Kroatiens Gojun, som många tror ska ta över som världens bäste försvarsspelare nu efter Dinart.

Såg din blogg gällande Gojun. Jag arbetade med Super Globe i Qatar hösten 2012. Atletico Madrid var där nere och i semifinalen mötte dom Al Sadd (som bestod av spelare från Montpellier – Tej, Karabatic, Gajic, Prost m fl).

Det var en tuff match på många sätt men i mitten av andra urartade det mellan just Gojun och Karabatic. Det blev lite gruff som resulterade att hela Al Sadds bänk sprang in anförda av tunisiern Tej. Det blev en fight mellan Gojun och Tej men till sist lyckades arenans ordningsvakter få slut på bråket. Åtta ordningsvakter försökte få ut Gojun ur arenan. Vilket inte var så lätt. Ivano Balic, som också fanns på plats i Qatar och just skrivit på för Atletico Madrid (han spelade inte då han hade kommit för sent till Spanien enligt Talent D), gick fram till Gojun och sa ett par väl valda ord. Gojun lugnade då ner sig och gick ut. Både Tej och Gojun blev avstängda resten av turneringen och början av årets Champions League
Det var samma Balic som under VM 2011 gav just Gojun en rejäl lusing på bänken då han hade agerat dåligt i försvaret samt inte gjort ett bra byte så att Balic inte kom in på banan och Danmark kunde kontra in ytterligare en boll.

Det twittrades att jag dömde Spanien-Slovenien i kväll.

Kan dementera det. Jag såg inte ens matchen då jag satt på ett plan från Stockholm till Ängelholm. I stället var det islänningen Hlynur Leifsson och kollegan Anton Pálsson som klev in och, av rapporterna att döma, gjorde det riktigt bra med bland annat två utvisningar för filmning.

Då jag inte såg matchen så lämnar jag den därhän efter att konstaterat att Sterbik tydligen kommit i gång och att Aguinagalde återigen säkrade en plats i all star team, typ.

Efter matchen meddelade Entrerrios att han gör ”en Dinart” och slutar i landslaget efter VM. Bra tajming av lagkaptenen som nu lär få mäktiga hyllningar hur det än går på söndag.

Låt oss i stället gå över till Danmarks uppvisning mot Kroatien. Jag skrev ett knäck till nätet efter den matchen med vinkeln att Wilbek i och med segern nu är större än vår Bengan Johansson.

Ni får den här nedan och som bonus för er bloggläsare ringde jag upp Claes Hellgren, som känt Wilbek sedan 1995 och är målvaktstränare i det danska landslaget sedan fem år, för att få hans förklaring till att Wilbek är bäst i världen i sitt skrå.

Vilka vinner finalen då? Ingen aning. På neutral plan hade jag sagt Danmark men spanjorerna kommer bära fram sitt lag. Så med pistolen mot huvudet säger jag Spanien.

Varsågoda, här är knäcket. Och go natt:

Danmark är i VM-final i handboll igen.
Och nu är Ulrik Wilbek större än Bengt Johansson.
– En fullständigt fantastisk match, säger den danske förbundskaptenen.

Danmark körde till slut över Kroatien efter en tung maktdemonstration i kväll i den andra VM-semifinalen i handboll.
Det danska kantspelet, med framför allt Anders Eggert men också Hans Lindberg och Lasse Svan, lade som så många gånger förr grunden till segern, lägg till det ett ypperligt försvarsspel, en stark målvaktsinsats av Niklas Landin och ett fint inhopp på linjen av Jesper Nöddesbo i andra halvlek och siffrorna skrevs till slut till 30-24.
– Det är ju en fullständigt fantastisk match, säger förbundskaptenen Ulrik Wilbek till dansk tv efter matchen.
– Vi täcker upp i alla uppställningar och så är det vi som kontrar i stället för dem. Det är den största skillnaden.
Nöddesbo uttrycker det på sitt sätt till dansk tv:
– Vi spelade röven ur byxorna på dem.
Därmed blir det en inte helt oväntad final på söndag mellan Danmark och hemmanationen Spanien som tidigare i kväll besegrade Slovenien med 26-22.
Den danska segern innebär också att hjärnan bakom laget, Ulrik Wilbek, nu är större än vår Bengt Johansson och Norges Marit Breivik. I varje fall i ett hänseende: inför detta VM stod nämligen alla de här tre legendariska förbundskaptenerna från Skandinavien på 13 mästerskapsmedaljer var. Men semifinalsegern innebär att Wilbek nu tar sin 14:e medalj, antingen ett silver eller ett guld.
Wilbek gjorde det svaga danska damlandslaget till världens bästa på 1990-talet (1991-98) innan han tog över herrarna 2005. OS 2008 var första gången han missade medalj i ett mästerskap.
Vad gör då den 54-årige dansken till världens bäste tränare, som han utsågs till i går av internationella förbundet?
– Det som gör Ulrik unik är att han alltid vågar. De flesta andra tränare törs inte ändra som han gör, säger TV4:s expert Claes Hellgren, som också är målvaktstränare för det danska landslaget och har känt Wilbek sedan 1995.
– Nu inför VM gjorde han två viktiga saker: utvecklade snabbare omställningar och klurade ut hur man skulle lösa punkten på Mikkel Hansen, som ju fällde dem i OS mot både Sverige och Kroatien.
– Sedan vågar han ta in expertis utifrån och som sådan får man alltid möjlighet att tillföra något. Samtidigt är han oerhört hård mot oss om vi inte gör vårt jobb, säger Hellgren.
Han känner också Bengan och Breivik väl men vill inte ranka de tre förbundskaptensikonerna.
– De är väldigt olika men det som förenar dem är att de allihop är mer skickliga ledare än tränare, och det tar lång tid att bli.
Totalt har den 54-årige Wilbek tagit ett OS-guld, ett VM-guld, fyra EM-guld, två VM-silver, ett VM-brons och fyra EM-brons, samt minst ett VM-silver till i år.
I finalen på söndag ställs Wilbek mot en annan tränarikon: spanjoren Valero Rivera som tagit otroliga 70 titlar, men då som klubbtränare och allihop i Barcelona. Nu jagar Rivera sitt första guld som förbundskapten.

På internutbildning i Stockholm och bor i natt på Sjöfartshotellet. Senast jag var på det här hotellet var för nästa exakt fem år sedan, våren 2008. Då gjorde jag en lång intervju med Tomas Svensson inför det som skulle komma att bli hans sista mästerskap (EM 2008) och Andreas Bardell tog den här bilden:

Intervjun hittar ni här. Kolla in bildspelet till höger om artikeln med några av de bilder som syns på väggen bakom Svensson här ovan. Intervjun gjordes alltså här på hotellet men då den uppdaterades något lite och inte publicerades förrän vi kom till Norge så står det att vi är i Trondheim i texten.

Det som aldrig kom med, i varje fall inte på webben, var Svenssons alla kommentarer om bilderna i bildspelet. Det är svårt att se vad de föreställer här ovan men hans kommentarer är ändå värda att nämna:

1. Svartvit från 1988 där han gör en räddning.
”Från min landslagsdebut i januari 1988 mot Ungern. Jag kom in och gjorde bara tre räddningar. Men Claes Hellgren, som alltid är positiv, sa ’det var fina räddningar’.”

2. Svartvit (tror jag) från VM 1990 där han sträcker armarna i luften
”VM-guldet 1990 var bragden över alla andra mästerskapssegrar.”

3. Tre målvakterna Svensson, Peter Gentzel och Mats Olsson på arrad bild.
”Islands-VM 1995. Det var här, och i EM 1996, som vi var alla tre. Det här är nog tre av de typ tio bästa målvakterna i världen genom tiderna.”

4. Hajas, Olsson och Svensson uppvaktade
”Det här var efter EM-guldet 1994 då vi som landade på Arlanda blev uppvaktade. Hajas bodde jag med i många år, han brukade säga: ’häll käften och ta bollarna’.”

5. Med Victoria och kungen
”Mottagning under OS 1996. Bra att jag rakade mig före. Vi har en väldigt trevlig kungafamilj.”

6. Gitarrbilden
”Det här var under min landslagspaus 1997-98. Jag hade gått in i väggen och fick två somrar då jag var ledig i maj, spelade gitarr, var med grabbarna och hade kul, och sedan hade grundträning i två månader, juni-juli. Den time-outen har förlängt min karriär med flera år.”

7. Barcelona firar Champions League-guld
”Vi blev här, 1998, första lag att vinna Champions League tre år i rad. Sen vann vi två år till. Den perioden vi hade var totalt oförglömlig. Dessutom vann vi ligan varje år också. Vi var jävligt bra.”

8. Han och Wislander 1999 jublar ihop.
”Efter VM-semifinalen 1999. Jag räknar Magnus Wislander, Stefan Lövgren, Staffan Olsson och Magnus Andersson som de fyra bästa spelarna jag någonsin mött eller spelat med.”

9. Depp efter OS-finalen 2000
”Det var största chansen vi hade att ta OS-guld. Staffan Olsson var skadad och kunde inte spela. Med honom hade vi nog vunnit.”

10. Svensson sitter på bänken med läkare omkring sig.
”VM-semifinalen 2001. Jag fick hjärtflimmer och kunde inte spela mer. Jag hade 150 i puls utan att vara andfådd. Det var rätt läskigt. Jag fick operera hjärtat sen när jag kom till Hamburg. Vi förlorade finalen och den det är den tyngsta och mest orättvisa finalförlusten.”

***

Svensson och målvakter leder oss förstås in på den här nyheten från Eskilstuna-Kuriren om att Guif kan få smaka på Balkans bollunder i höst.

***

Nej, det blev inte fler landskamper för Didier Dinart, som vi misstänkte redan igår. I dag meddelade försvarsbjässen att han nu slutar i landslaget.

Bättre att förekomma än förekommas, tänkte han väl.

Därmed är mästarbältet i klassen världens bäste försvarsspelare vakant efter att först Ola Lindgren innehaft det under många år fram till 2002/03 och Dinart därefter tog över det.

Ska vi tro Martin Frändesjö så blir det kroaten Gojun:

Den som kommer att dominera i försvarsspelet i världshandbollen framöver är Kroatiens Jakov Gojun – har allt – rörelse, smartness och styrka”, twittar Frändesjö och fortsätter:

”bonus att vara så lång – just hans förberedelse innan händelsen uppkommer är imponerande – split vision a la Peter Forsberg!”

Och kroatiske VM-stjärnan Damir Bicanic rycker ut till Frändesjös försvar(!) senare i kväll på twitter:

”Dinart’s last match? It was great honour playing against you! The best defender in history of handball… Now it’s time for Gojun.”

Gojun är för övrigt 203 cm lång, väger 112 kg och spelar i Atletico Madrid.

Vilken handbollsfest vi fick i går. Utan att förlåta TV4 deras behandling av VM tidigare, men visst kändes det som att det var i går, med kvartsfinalerna, VM började på riktigt allvar. Eller i varje fall så steppade VM upp en nivå.

Var ska vi börja? Tja, vi kan väl börja med Johannes Hippe. Ja, Lugis norrman.

Lite långsökt, men det går att koppla honom, Kim Ekdahl Du Rietz och Gunnar Steinn Jonsson till Spaniens kvartsfinalhjälte.

Jag gjorde det så här i en artikel i natt:

Han ratades i OS, ersatte Kim Ekdahl Du Rietz och petade Lugis norrman.
I kväll blev Alberto Entrerrios, 36, Spaniens smått osannolike matchhjälte och tog hemmanationen till VM-semifinal.

På onsdagen steppade handbolls-VM upp ytterligare en nivå med fyra högkaratiga kvartsfinaler på en kväll: Slovenien-Ryssland 28-27, Spanien-Tyskland 28-24, Danmark-Ungern 28-26, Kroatien-Frankrike 30-23.
Den bästa kvartsfinalen blev den mellan Spanien-Tyskland, där vi fick en väntad spansk matchhjälte i linjespelaren Julen Aguinagalde och två oväntade i reservmålvakten José Manuel Sierra och veteranen Alberto Entrerrios.
Den sistnämnde lämnade spanska ligan i somras efter tio år i superklubbarna Barcelona och Ciudad Real för franska Nantes. Där skulle Entrerrios ersätta Kim Ekdahl Du Rietz, som gick till tyska Rhein-Neckar Löwen, och kom samtidigt att peta norrmannen Johannes Hippe, som i stället hamnade i Lugi.
Till OS petades den 36-årige legendaren. Men Spanien slutade bara sjua och till hemma-VM togs han därför tillbaka.
Entrerrios tilldelades visserligen kaptensbindeln i VM men det var knappast någon som trodde att just han skulle föra Spanien till VM-semifinal mot Tyskland med sex mål och sju assist.
– Jag har alltid vetat att han var bra men blev överraskad när jag kom till Nantes hur pass bra han fortfarande är, säger den förre Drottprofilen Gunnar Steinn Jonsson, numera i Nantes, till Sportbladet.
Jonsson drar till med den den tyngsta komplimangen han kan komma på, inslänning som han är:
– Alberto är överlägsen – en spansk Olafur Stefansson (Islands störste genom tiderna). När jag säger överlägsen menar jag också hur han är på träningarna. Han är en smart och komplett spelare.
Nu går Spanien in som klar favorit i semifinalen mot Slovenien på fredag medan Danmark-Kroatien på förhand känns oerhört jämn, men där kroaterna efter uppvisningen mot Frankrike ändå lär få majoriteten av förhandstipsen.

Tyskarna var nära att besegra favoriterna Spanien med deras egen medicin: bollstölder och kontringar (jag vägrar kalla det snabba omställningar, det kan fotbollstränarna få hålla på med).

Ut i kvartsfinalen men Tyskland reser hem från VM med hedern i behåll. Det var det inte många som trodde. Men nog rätt så många som gläder sig ändå, inte minst de som har sin inkomst från handbollen. Den internationella handbollens motor hade verkligen inte mått bra av ännu ett fiasko.

Sedan var det ju bra för detta VM och för spansk handboll i stort att hemmanationen är i minst semifinal.

All heder åt Sierras insats i går, men det känns som att i Sterbik har Spanien fortfarande ett sparkapital. Kanske är det som Hellgren tjatar om: Sterbik orkar inte spela så här mycket i så många matcher i rad. I så fall fick han ju vilan i går och höjer sig en nivå i semin?

Apropå Entrerrios – googlade honom i går och fick upp den här digra meritlistan från klubblagen:

Till detta kan vi lägga ett VM-guld, ett EM-silver, två OS-brons, ett VM-brons och ett EM-brons.

***

Visst finns det flera spelare med betydligt fler mästerskapsmedaljer, inte minst i Frankrike.

Men många fler blir det nog inte för det här franska laget.

Frändesjö hade nog rätt när han i min enkät inför VM sa att Frankrike, likt Sverige i EM 2002, krämade ur det sista ur det här laget i OS i London.

Tack för den här tiden, Frankrike! Ni gick om Bengan Boys som världens bästa landslag genom tiderna.

Didier Dinart gick i går om Ola Lindgren (där har ni väl de senaste 20 årens två bästa försvarsspelare i världen – 1990-talet var Lindgrens, 2000-talet Dinarts) i antalet landskamper: 377 mot 376 (Wislander har 384 och Jackson Richardson hela 417). Han borde inte få göra fler, Dinart. Som ”jack sonville” ungefär skrev på twitter i går: Dinart vaggade runt där i det franska försvaret som en gammal tungviktsboxare som hållit på för länge. Eller för att prata med Frändesjö: ”Förr så sprang motståndarna omvägar när de såg Dinart nu är det tvärtom – var det någon bröstvärmare från hans sida i afton…”

***

Nu var inte Karabatic komplett värdelös i går men oj vad han överglänstes av Duvnjak. När kroaten tryckt in sitt åttonde mål efter nästan 45 minuter i går hade handbollens ex-kung på 2000-talet inte lyckats göra ett enda i matchen. Det blev en pyts till slut.

Okej, han avslutade hela 17 gånger i går, Duvnjak. Men han fick också ta flera skott i svåra lägen när kroaterna annars blivit avblåsta för passivt spel. Tycker att Duvnjaks insats var den kanske enskilt bästa i går kväll, i tuff konkurrens med Hans Lindberg (och kanske Niklas Landin) i Danmark och Entrerrios och Aguinagalde i Spanien. Men så ser jag också att Duvnjak mer än 60 minuter(!) enligt den officiella statistiken, närmare bestämt 60.25. Bara det är ju en bedrift!

Går kroaterna hela vägen i detta VM så är de onekligen värdiga vinnare för då har de tvingats besegra, i tur och ordning, Frankrike, Danmark och Spanien.

Ja, jag kan inte se annat än att Spanien slår ut Slovenien i sin semi. Slovenerna fick visserligen en tung jobspost inför kvartsfinalen när Gajic gick sönder. Men att inte lyckas besegra Ryssland mer övertygande när ryssarna ”drabbas” av totalt 22 utvisningsminuter och tre röda kort imponerar inte på mig.

På tal om stormakter som faller (Frankrike) så har ryssarna nu inte varit i en semifinal i ett mästerskap sedan OS 2004. Och det är för övrigt den enda semifinalen efter OS 2000.

Att åka ut i en VM-kvartsfinal är visserligen inget fiasko längre för rysk handboll, det är lite samma läge som Tyskland. Men jag håller med Tomas Axnér, som efter förlusten i går konstaterade att en bättre chans till en VM-semifinal än Slovenien i en kvartsfinal får inte Ryssland, inte än på några år i varje fall.

Samtidigt tror jag att Slovenien kan bättre. Vi ska inte glömma att de räknades som en dark horse inför VM, så en semifinal är ingen jätteskräll.

***

Frankrike står inför en tung generationsväxling. Kroaterna har genomfört sin, i varje fall på niometer: Bicanic, 27, Duvnjak, 24, Kopljar, 26. Det är en ”line” som håller fem-sex år till om de får vara hela. För övrigt är Alilovic 27 år och kanttrion Cupic, Strlek och Sprem 26, 24 respektive 22 år.

Det är Vori, som vaknade till i går, som hunnit bli 32.

***

Tillbaka till det spanska laget – tre av de största hjältarna i går spelar numera utomlands: Entrerrios i Nantes, Sierra i Paris och försvarsbjässen Guardiola i Rhein-Neckar Löwen. Och Maqueda, som var sådär i 40-50 minuter men hade några avgörande aktioner när det skulle avgöras, lirar också i Nantes.

Vill tro att de här utländska influenserna har betydelse för den spanska insatsen i detta VM. Men det är förstås Valero Rivera, som aldrig verkat utanför sitt Spanien, som är kapten på skutan. Ska han äntligen få till en riktig triumf med spanska landslaget också efter sin oöverträffade meritlista i Barcelona?

***

Balkans bollunder!

***

Danmark så. Får erkänna att jag flyttade över fokus från deras match mot Ungern till Kroatien-Frankrike när danskarna hade 18-11 i paus. Sedan var danskarna nära att tappa matchen när man förlorade andra halvlek med 15-10.

Henrik Möllgård lika osannolik matchhjälte som Entrerrios när han satte avgörande målet i slutet. Men sett över hela matchen var det än en gång det danska kantspelet (kompletterat av Niklas Landin i mål) som avgjorde: Hans Lindberg tio mål (på tio avslut enligt officiella statistiken, men han missade väl ett i varje fall?) och Anders Eggert fem.

Slängde i går ut frågan på twitter: om man ska ta ut ett världslag men tvingas ta ”lagdelarna” från en och samma nation – vilka skulle det då bli (tänka lite bredd också)?

För min del hade det förstås blivit danskt på kanterna. Och på mittsex också där danskarna har en otrolig bredd: Nöddesbo, bröderna Toft-Hansen, Knudsen och Laen.

På niometer? Ja, efter i går skulle jag nog säga Kroatien. Målvaktsposten? Danmark eller Sverige kanske. Hade de serbiska målvakterna bara stannat i Serbien så hade de nog fått min röst.

Mittblock? Spaniens, va?

***

När man satt och såg Danmark-Ungern och Kroatien-Frankrike i går hade man svårt att förstå hur Hamburg – med Lindberg, Duvnjak och Vori – kan gå så tungt i ligan som de gör.

***

Slängde ur mig några lika-som-bär på twitter i går, mer eller mindre klockrena: Alilovic = Thomas Di LevaCupic = Shanti Roney, Vid Kavticnic = Drotts Hasse Karlsson.

Fick flera förslag till från twitterfolket (ni får själva googla fram bilderna, jag orkar/hinner inte nu). @FasterJJ med A Entrerrios = Benicio del Toro (från @fasterJJ), @bolltroll med Heinevetter = Björn Kjellman, @rutte med Rocas = Pep Guardiola, @Hagstrm med Hans Lindberg = Scott Parker, @j_rasmusson med Jürgen Müller (ex-YIF:aren) = Simon Danielsson (Big Brother-vinnare 2011), @LevinLinus med Atman (Ryssland) = Pavel Nedved.

Och firma Hellgren/Perlskog drämde till med Sierra = Teddy Lucic. Hellgren trodde för övrigt att Lucic hade gjort det riktigt bra som handbollsmålvakt, oklart varför men kanske byggde han det på klassikern att Lucic alltid var lika bra som omgivningen – spelade han i landslaget höll han god landslagsklass, lirade han i division fyra var han en bra division fyra-spelare men inte mer.

***

Ni som följer bloggen vet att jag inte är någon skicklig tippare. Men då jag inför kvartsfinalerna spikade de fyra semifinallagen vore det dumt att inte fortsätta när man är uppe i smöret:

Spanien-Kroatien i final. Vinnare där? Återkommer jag till efter semifinalerna.

***

Nu går planet till Bromma och två dagars internutbildning. Rädd att jag sitter på flygbussar och ett plan hem på fredag kväll när semifinalerna avgörs. Ajdå! Hejdå!

Här har vi gnällt i snart två veckor på TV4:s sändningar, eller snarare ickesändningar, från VM. Då replikerar Pekkari, Tolgraven, Axnér & Co med att sända alla fyra kvartsfinalerna i kväll.

Så då sitter man plötsligt med överflödets förbannelse enligt följande schema:

18.15 Ryssland-Slovenien: TV Play Premium.

19.00 Spanien-Tyskland: TV4 Sport.

20.45 Danmark-Ungern: TV4 Sport.

21.30 Frankrike-Kroatien: TV4 Play Premium.

Men jag ser verkligen fram emot den här handbollsfesten i kväll. Bara en halvtimme kvar.

***

Och så här har det tyska laget laddat upp inför matchen mot Spanien. Man kan ju tycka att tyskarna inte har så mycket att vara kaxiga sig för inför den här matchen, även om de inte gjort det fiasko som många kanske förutspått i VM.

Sedan kan man ju undra hur några av de tyska stjärnorna hunnit lägga tid på det här? Okje, de hade två vilodagar på sig. Lyckas TV4 få de svenska spelarna att ställa upp på det här i nästa mästerskap?

(Man ska ju aldrig kolla upp en bra story, men det kan förstås vara så att det här spelades in före VM, med anledning av att VM avgörs i Spanien, och inte i går med anledning av just denna kvartsfinal. Men i så fall är det ju smart utnyttjat av ARD.)

***

Ni kanske har läst i dag hur Sverige nu är världsmästare i fotboll.

Och enligt den här bloggaren/statistikern är Sverige femma i världen i handboll, vilket i och för sig är rätt mycket närmare sanningen än att vi är världsbäst i fotboll.

Det är norrmannen Stevie Y som gjort ett jävla hästarbete och knåpat ihop den här tabellen byggd på alla mästerskap 2009-12.

Jag har saknat en världsrankning i handboll likt den fotbollen/Fifa har och gillar det här initiativet, även om den förstås har sin brister. Ryssland är till exempel 31:a, tolv placeringar bakom Marocko. Men det ska Stevie Y försöka fixa till efter VM.

Och topp-fyra i tabellen har jag inte så mycket att invända mot.

Vi i Sverige kan i varje fall glädja oss lite. Och det är naturligtvis OS och hemma-VM som lyfter Sverige till en femteplats. Vi kommer att dala lite när han uppdaterar med årets VM.

Ta det för vad det är, men ge Stevie Y en eloge för att han i alla fall försöker. Och hoppas att Moustafa fångar upp tanken och gör en officiell rankning. Men det vågar man förstås inte tro.

I förra veckan meddelade Kenneth Andersson, den förre IFK Kristianstads-tränaren, att han hoppar av jobbet som tränare för Hallby i förtid. Han slutar redan efter denna säsongen. Anledningen är en ohållbar social situation med familjen kvar i nere i skånska Skurup.

I dag viskade en fågel i mitt öra, en fågel som brukar viska korrekt för det mesta, att ”Kenneth är klar för IFK Ystad, enligt bra källor”. Till nästa säsong alltså. Och vi snackar IFK. Inte YIF, om nu någon föranleddes att tro det av rubriken 😉

Det betyder alltså att Robert ”Knirr” Andersson i så fall lämnar IFK Ystad.

Trodde annars att det låg lite i snacket om att Kenneth kanske skulle ta över efter Proppen i Malmö.

Kollade upp det hela med Andersson i kväll. Han ville inte kännas vid det. Men nog ligger det mer i det än vad Andersson vill erkänna. Men det är klart att det är känsligt, det finns ju en tränarkollega i IFK Ystad som kanske inte är fullt uppdaterad (men tilläggas ska att jag inte vet Robert ”Knirr” Anderssons situation i IFK till hösten – utgående kontrakt tro?).

Nej, klart är det nog inte, som den där fågeln viskade. Men jag tror nog Andersson tar över efter Andersson nästa säsong.

***

Spanien imponerade stort mot Serbien i kväll. Och spanjorernas finalplan ser ut att gå i lås helt perfekt: förlust mot Kroatien i sista gruppspelsmatchen så att man kom på rätt halva, seger mot Serbien och nu väntar Tyskland och därefter Ryssland eller Slovenien i semin.

Frågan nu är vilka Spanien får i finalen från den betydligt tuffare andra halvan – Danmark, Frankrike eller Kroatien?

***

Polen-Ungern imponerade inte lika mycket i den andra matchen i kväll precis. Det var ett, eller två eller tre, steg bakåt i handbollens utveckling och kvalitet. Framför allt Polen, som knappast skrämmer upp oss här i Sverige inför EM-kvalmatchen i Malmö i början av april. Nu går ju både ettan och tvåan vidare till EM från kvalgruppen men det kan förstås alltid vara bra ur seedningshänseende att vinna den.

***

TV4 Play premium levererade i kväll. Gott så!

***

Hellgren drog en småkul anekdot hur han, när han tränade Rhein-Neckar Löwens målvakter, ställde sig i mål när Bielecki skulle skjuta. Det ångrade Hellgren.

– Inget för en gammal man. Han skjuter så fruktansvärt hårt, sa Hellgren.

Vem skjuter egentligen hårdast i världen?

Behöver er hjälp! Vem tror ni? Vad har ni hört för olika uppgifter som jag kan gå vidare med och kolla upp. Hör av er i kommentatorsfältet eller på mejl: johan.flinck@aftonbladet.se.

***

Vem yrade om Balkans bollunder häromdagen?

***

Vi har alltså de här fyra kvartsfinalerna att se fram emot på onsdag: Danmark-Ungern, Frankrike-Kroatien, Spanien-Tyskland, Ryssland-Slovenien.

Mina semifinallag? Danmark och Spanien, utan tvekan. Tror också på Slovenien. Frankrike eller Kroatien så. Oerhört svårtippat men hjärtat klappar mest för kroaterna där. Fransmännen har vunnit för mycket för länge nu.

Då blir det de här semifinalerna: Danmark-Kroatien och Spanien-Slovenien. Och en final mellan Spanien och Danmark, som jag tippade från början?

Kära bloggläsare!

Det må vara kallt och snö i nästan hela landet. Men masa er nu ut till närmaste tidningskiosk och köp Aftonbladet i dag. Där ger jag er nämligen Balkans bollunder. Nej, det handlar inte bara om handboll då Balkanländerna är så fantastiskt framgångsrika i nästan alla de stora bollsporterna. Men det blir förstås väldigt mycket handboll då VM pågår, idén/uppslaget är min lilla bebis från start till mål (ja, förutom att vår redigerare Mina Råman ritade ut det så snyggt i går) och jag framför allt har snackat med handbollsspelare: Balic, Alilovic, Roganovic och Vranjes.

Jag brukar ju vara schysst och lägga ut grejerna jag gör här på bloggen också. Men inte den här gången. En sån här grej – med alla sina moment med karta, bilder, faktarutor och tillägg – ska läsas i en tidning och inte som en enkel text rakt-upp-och-ner i en blogg.

Jag vet inte vår webbs planer i dag men det lutar väl åt att paketet så småningom publiceras som plus-läsning.

Den här grejen har jag haft i tankarna länge och började faktiskt jobba med den redan under OS och det var där jag tog snacket med Balic och Alilovic.

Seså, ut och köp tidningen nu och läs hur Vranjes, Balic & Co (inklusive Nebojsa Novakovic) förklarar Balkans bollunder!

Här har ni en ”teaser”:

***

På tal om Vranjes så snackade jag alltså med honom tidigare i veckan.

Inte helt okontroversiellt så har han ju nästan alla sina Flensburgspelare hemma under VM sedan spelare som Glandorf, Mogensen och Knudsen tackat nej och Kaufmann kör rehab.

Såg den officiella CL-sajtens genomgång över hur många spelare CL-klubbarna har med på VM. Vi hittar Flensburg långt ner på listan med bara fyra spelare.

Vilka tror ni toppar? Nej, inte av någon storklubbarna som Barcelona, Atletico Madrid eller Kiel utan Metalurg Skopje. Tio av de tolv från Skopje spelar förstås i Makedoniens VM-lag. Atletico Madrid är dock den klubb som är representerad i flest VM-lag: sju spelare i sex nationer.

Här har ni hela listan:

***

Att vi kör Balkans bollunder nu beror förstås på handbolls-VM där vi har hela fem Balkannationer och fyra av dem går till åttondelsfinalerna. Dessutom möts Serbien-Sovenien i morgon i en oerhört viktig match om segern i grupp C och om man ska få en tuff eller mindre tuff väg fram mot en semifinal. Just handbollen är väl det främsta exemplet på Balkans framgångar i stora bollsporter.

Sista gruppspelsomgången i VM står alltså för dörren i dag och i morgon.

Jag var lite för snabb på hanen i går på twitter när jag tittade framåt mot vilka som skulle mötas i åttondeldelarna och kvartarna. Då TV4 play premiums stream från Serbien-Polen jävlades hela tiden och jag fick fler andra arbetsuppgifter samtidigt så det ite fanns tid elelr rk att leta upp någon fulstream trodde jag, när jag gick in på den officiella VM-sajten, att matchen var slut och det blev oavgjort. Men det visade sig vara en livescore på officiella VM-sajten och när Polen avgjorde i slutsekunderna så förblev topp-tre i grupp C ett riktigt getingbo.

Men ska vi titta på hur lagen sett ut så känns ju Danmark, Frankrike, Spanien och Kroatien som givna kvartsfinallag. Men till semi går de inte alla fyra då Frankrike av allt att döma får möta antingen Spanien eller Kroatien redan i kvarten. Vilket/vilka av Serbien/Slovenien/Polen vi får se i kvartsfinal vågar jag inte sia om. Men det lag som vinner gruppen och troligen får Egypten i åttondelen lär ju gå till kvarten medan det lag som blir trea stöter på patrull redan i åttondelen i form av Spanien eller Kroatien. Tvåan i gruppen får troligen Ungern i åttondelen och det borde innebära kvartsfinal.

Pratade med Lövgren igår och frågade honom om vad han föredrog – åttondelar/kvartsfinaler eller en main round.

– Det finns för- och nackdelar med båda men på frågan om vilka jag ville skulle vinna VM i din enkät så svarade jag ju det lag som varit bäst sett över hela turneringen. Och ur det perspektivet föredrar jag nog main round-systemet, svarade den svenske general managern.

Låt oss börja med en glad nyhet:

Pratade med Oscar Carlén i kväll. Han är nära en comeback nu.

Den här artikeln läggs ut i detta nu:

Det är snart två år sedan han senast spelade en match.
Men i februari ska Oscar Carlén äntligen vara tillbaka på handbollsplanen.
– Då är det fullt ös, säger han.

Det var i februari 2011, just efter hemma-VM, som Oscar Carlén drog av höger korsband.
Just när han var nära en comeback, i oktober 2011, drog han av samma korsband igen.
Men efter två års rehabträning är Hamburgproffset nu äntligen nära en comeback.
I början av februari återupptas Bundesliga efter det VM som nu pågår.
– Då hoppas jag friskskrivas och sedan är det fullt ös, säger 24-åringen.
* Så om lite drygt en månad ska du kunna spela i Bundesliga igen?
– Absolut! Det är realistiskt.
* Tror du att du kommer att vara rädd att det ska hända igen?
– Det är klart att det finns mentala spärrar och det kommer säkert märkas i början; gränser ska överskridas och blockader ska lösas upp.
Sedan Kim Andersson lade av i landslaget efter OS är en Carlén-comeback i Blågult också välkommen förstås.
Han siktar på att komma med redan till nästa landskamp – EM-kvalet mot Polen den 4 april.
– Det är ett stort mål att spela i landslaget igen, säger Carlén.

***

Ett efterlängtat besked. Först och främst för Carlén själv förstås, men också för landslaget och svensk handboll.

Det kommer naturligtvis dröja till Carlén är tillbaka på den nivå han var på när han var som bäst, men med den viljan den grabben besitter är jag övertygad om att han kommer att nå dit. Det enda som kan stoppa honom är förstås, hemska tanke, ännu en korsbandsskada. För det innebär att karriären är över, vilket han själv sa för något år sedan.

Men det ska vi förstås inte tänka på nu utan i stället på vad hans återkomst betyder på högernio för ett landslag som Kim Andersson lämnat (just nu i varje fall).

Det fanns två anledningar till att jag ringde upp Carlén, för att kolla comebackplanerna förstås men också för att jag fick ett mejl häromveckan från en källa som vanligtvis är välunderrättad när det gäller Ystads IF:

Oscar Carlens kontrakt med Hamburg kan ha en 1+2 år konstruktion.
Ryktet gör gällande att Oscars står utan kontrakt efter denna säsong, ingen klubb av kaliber står i kö så YIF kan vara ett alternativ för att få massor av speltid och för att få upp värdet innan man skriver ett nytt kontrakt i utlandet.
Som sagt ett rykte i lilla Ystad !

Men det där ligger det absolut inget i, enligt Oscar. Han har ett ”rakt” treårskontrakt som löper ut sommaren 2014. Och enligt honom själv är det både hans och klubbens uttalade plan och mål att fullfölja kontraktet.

Så då kan vi avfärda det ryktet.

***

Pratade med Ola Lindgren i tisdags när han satt på tåget på väg hem från galan. Han medgav att han var ”lite förvånad” att hans lag bara blev sjua i Jerringpris-omröstningen men han hyllade samtidigt alla vinnare och inte minst Lisa Nordén.

– Hon är ju dessutom IFK-supporter. Det är viktigt!

Ni som var uppmärksamma såg kanske att Lindgren hade en tämligen ung kvinna vid sin sida under galan. Nej, han har inte ”bytt fru”.

– Det var min dotter. Det kunde vara roligt för henne att se vad man håller på med på dagarna, sa Lindgren och kom på vad han just sagt.

– Ja, nu är ju inte röda mattan utrullad varje dag precis, haha.

***

Har det senaste dygnet suttit med en rätt intressant grej/genomgång som nog publiceras på fredag eller lördag och som handlar mycket om handboll men också fotboll, basket, tennis och andra stora bollsporter.

– Jaja, den som lever får C, som ledaren på självmordskursen sa.

(Denna snodde jag rakt av från Jarmo Mäntys blogg. Tack, Jarmo!)

***

Danmark fortsätter imponera. Såg dem köra över Island i kväll med 36-28.

– Det här är något av de bästa jag någonsin sett, utbrast Ulrik Wilbek efteråt.

Men då måste han bitvis blundat när hans lag spelade försvar. Islänningarna spelade ju in lite när de ville till Kristjan Kristansson på linjen.

Men framåt har danskarna hittat en intressant niometersuppställning i (från vänster) Markussen-Hansen-Lauge.

***

Danskarna har därmed säkrat förstaplatsen i gruppen.

Nytt i detta VM är man skippar mellanrundans gruppspel och i stället går direkt på åttondelsfinaler, vilket naturligtvis inte tillåter några tillfälliga bottennapp hos toppnationerna för då finns det inga räddningsplankor.

I åttondelen lär Danmark få möta Brasilien eller Tunisien.

Det är naturligtvis vanskligt, men också lite roande, att ”redan” nu börja titta på hur åttondelsfinaler och kvartsfinaler kommer att se ut. Till exempel verkar ju kampen om plats 1-3 i grupp C bli en tuff kamp mellan Serbien, Slovenien och Polen med två gruppomgångar kvar.

Konstaterar att det nog blir en kvartsfinal på den nedre halvan som lika gärna kunde ha varit en final: Frankrike mot Spanien eller Kroatien.

Danmark ser ut att få något av lagen i det där getingboet i grupp C i en kvartsfinal och slipper därmed de tunga favoritkandidaterna Frankrike/Kroatien/Spanien.

Handbollen kammade noll på Idrottsgalan. Det var inte oväntat. Jag såg som sagt inte handbollen som favorit i någon av de kategorier man var nominerade i.

Största besvikelsen var att man bara blev sjua i omröstningen till Jerringpriset. Där trodde jag på en topp-fem-placering i varje fall. I mellandagarna hade Sportbladet en Sifo-undersökning som visade att handbollsherrarna var det tredje mest folkkära av våra landslag. Men här, i folkets pris, bara sjua alltså? Okej, vi får ju räkna in en röstningskupp (som dock inte räckte hela vägen fram den här gången) från häst-Sverige i detta sammanhang.

Men kanske är handbollen inte så populär ute i stugorna ändå?

Äh, grabbarna får väl lyda Foppas råd från inledningen av galan:

– Jag tycker det är helt okej att om jag läser upp någon annans namn, att ni då drar ut stolen och kastar glaset i väggen och säger åt juryn att ni är helt dumma i huvudet. Ni springer mot taxin och säger åt reportern som följer efter att det är bedrövligt. Just på vägen i taxin säger ni också: att en sak ska ni veta, att jag kommer att komma tillbaka om något år och då ska jag vinna ett ännu större pris. Det tycker jag vore rätt. Det är ett friskhetstecken och det är ett bevis på en riktig vinnarskalle, det skulle jag älska, sa Foppa.

***

Jag skrev om mötet på Bosön redan direkt efter kvartsfinalsegern i OS mot Danmark. I det här inslaget från i kväll levererar SVT och Chris Härenstam en ny vinkel på det där mötet, nämligen att Lindgren och Olsson ställde sina platser till förfogande på det där mötet. Det känns inte riktigt som Staffan bekräftar uppgifterna som Härenstam kommer med i intervjun men det kan förstås ha varit så.

När jag såg det här inslaget i kväll så slår det mig än en gång hur nära händelsernas centrum jag faktiskt var. Jag satt typ fem-tio meter från det där mötet, som förstås hölls bakom ”lyckta” dörrar.

Jag skulle göra en längre intervju med Tobias Karlsson och Johanna Ahlm tillsammans inför OS (den publicerades aldrig). Jag var på plats redan vid 16-tiden och satt vid ett av borden i Bosöns restaurang. Det tog tid innan vi kunde synka Karlsson och Ahlm. Det var möten hit och dit och jag gjorde lite intervjuer med spelare som kom och gick förbi. Först vid 22-tiden kunde vi börja – just efter det famösa mötet herrarna haft några meter bort i en av möteslokalerna. Ingen förstod ju då vad det där mötet skulle komma att betyda, men jag minns att Tobbe sa att de hade rensat luften eller något liknande.

***

Snackade med Zoran Roganovic på telefon nere från Spanien och VM sent i kväll.

Kan bli tufft för Montenegro att gå vidare. Tuff grupp och Zoran & Co inledde ju med förlust mot Argentina och sedan Frankrike. Nu måste man slå antingen Tunisien eller Tyskland och sedan besegra brassarna i sista gruppspelsmatchen för att gå till åttondelen.

– Jag vet inte vad som hänt efter nyår. Vi spelar inte med samma glädje längre, säger Roganovic.

***

Läser att Jonas Larholm får en ny tränare i Pick Szeged till sommaren: Juan Carlos Pastor, som lämnar Valladolid efter 18 år.

Därmed kommer spanjorer styra i Ungerns tre största klubbar då vi hittar Antonio Carlos Ortega i Veszprem och Ambros Martin i Györ (dam).

***

Och PSG fortsätter värva inför CL till hösten: efter Narcisse, Vori och Melic har man nu säkrat Veszprems spelmotor Gabor Csaszar, som är en personlig favorit hos undertecknad. Ungraren återvänder därmed till franska ligan och återförenas med tränaren Philippe Gardent, som han hade i Chambery i tre år.