Gulldén är ingen Zlatan så – heja Norge!
avSå är det då konstaterat: Isabelle Gulldén missar VM i december på grund av sin båtbensskada.
Den var värre än befarat och hon opereras i dag. Den 17 oktober ska det tydligen vara, enligt Tomas Axnér som numera är talesman för Gulldén och får sin info från henne via wordfeud.
På ett sätt lika bra att beskedet kom nu än veckan före VM. Eller, som det fanns en vag plan om, att hon skulle stå över de första tre matcherna mot gruppens lättare motstånd och sedan kliva in när det skulle avgöras vilken placering Sverige skulle få i gruppen och därmed motstånd i åttondelsfinalen och vägen fram mot en semi och – kanske, kanske – en final.
Nu vet alla vad som gäller.
Och tyvärr är inte Gulldén en Zlatan Ibrahimovic.
Medan fotbollslandslaget radar upp segrar utan Milananfallaren så är handbollsdamerna betydligt mer beroende av sin stora stjärna. I synnerhet som Johanna Ahlm inte är där hon hade kunnat vara i dag vara på grund av alla sina skador.
Ett bevis på hur beroende ett lag blir av Gulldén är hur Sävehof tvingats lägga om hela sitt spel sedan ”Bella” lämnade i somras.
Och fram till skadan förra tisdagen var hon förmodligen hela damhandbollsvärldens hetaste spelare, minns hur hon gjorde tio mål i första halvlek för sitt Viborg mot regerande Champions League-mästarna Larvik.
***
På ett sätt bra alltså att vi fick beskedet om Gulldéns icke-VM redan nu. Men tyvärr kommer vi nog få dras med en sådan där skade-/förhoppningsföljetong långt fram mot VM ändå – jag tänker på Linnea Torstenson och hennes axel.
Och utan Gulldén blir den där axeln helt avgörande om Sverige ska ha en chans att gå till en, säg, semifinal.
***
För vi kan glömma VM-final nu.
Visst har de här tjejerna stått för bragder förr, så sent som för ett år sedan i EM i Norge. Men minns hur beroende vi var av Gulldéns fenomenala spel och Linnea Torstensons härföraregenskaper.
Nej, nu är Norge vårt stora hopp i VM.
Vinner norskorna guld i Brasilien så är Sverige klart för OS, om vi så åker ur gruppspelet i VM. Då är nämligen Norge både världsmästare och europamästare och därmed tar EM-silvret i fjol Torstenson & Co direkt till London-OS.
I annat fall väntar ett OS-kval så sent som i slutet av maj.
Och just OS kan vi trösta oss med en dag som den här.
Jag har sagt det förr: Den här säsongen är det nämligen inget snack om att OS är betydligt viktigare för svensk handboll än övriga mästerskap, damernas VM och herrarnas EM.
Det är då Gulldén, Torstenson och de andra ska vara på topp.
***
Detsamma gäller alltså för herrarna.
Tyvärr kan vi räkna bort Oscar Carlén från OS redan nu.
Han opereras för sitt korsband en första gång i morgon nere i Bayern. Om fyra månader är det dags för en ny operation och därmed inser vi alla att Carlén inte är med till London.
Så det gäller för Kim Andersson att konservera den form som han haft i säsongsinledningen och som häromdagen gav honom utmärkelsen ”Månadens spelare” i Bundesliga.
Jag är dessvärre rädd att Andersson behöver den avlastning, inte minst rent mentalt, han fick i VM av Carlén. De växeldrog perfekt innan båda gick sönder i slutskedet.
***
Och tyvärr är inte heller Marcus Ahlm någon Zlatan.
Med honom i svenska landslaget hade våra chanser i såväl EM som OS-kvalet i påsk ökat markant.
Men Ahlm tackade som bekant i måndags återigen nej till en comeback i Blågult. Och beslutet kommer att stå fast resten av karriären.